Part 7

PIRULAINEN. En ond ande af mindre slaget -- Fans unge, _lång och förskräcklig_, i Runorne. _Louheatars_ Son. _Pirulainen pitkä poika hakkasi Tulisen koiwun, Saaressa nimittömässä_ -- -- item -- alt hvad som var af _Pirus_ slägt, kallas _Pirulainen_, hin ondes pak; Se _Paholainen_. Dess tilhåll var i --

PIMENTO eller PIMENTOLA, _pohjan perä_, ultima _Thule_; yttersta mörkret, dels i afgrunden, dels i Norden vid _Novaja Zembla_ och _Turja_ (Norrige).

Ukko Turjasta tuloo. Mies pitkä pimentolasta. Täynnä hyytä, täynnä jäätä. Syltä on housun lahkeesta. Puolta toista polwen päästä, Kahta syltä Roatiolda, (i.e. _housun persauxilta_ ifrån byxlinningen) Täynnä hyytä, täynnä jäätä --

Se _Turja & Tuli poika_.

Denna _långa man_ ifrån _Pimendola_, anropas ock som Hofslagare, då hästfoten flintat:

Tuli Poika Pohjalasta, Uros uudesta kylästä, Pitkä mies Pimendolasta, Tuo tulla tuhahteloowi. Suoni wihko kainalossa, Liuta kesseli selässä; Minä nuota anelemaan, Anna miekkonen minullen, Minä nuota tarvvihteisin; Tästä liuta liukahtanna, Tästä kalwo katkennunna; Tähän kalwo kaswattele, Tähän liityö lihoa, Ellys märille männy, Ellys wismoillen wiruoo -- -- --

Då elden fans i _Aluanjärwi_, sedan flera notvarp blifvit dragne, kom ock en _stark Otter_ ifrån _Pimendola_ --

Tuli mies Pimentolasta, Mies tarkka Topiolasta, Joka rohkeisi ruweta, Wiilemähän wikkelästi, Rautaisitta rukkaisitta, Wantuitta matoisitta

I Pimendola smiddes äfven _troll-pilar_, som voro dödelige Pestskott.

Poika lähti Pohjan maahan, Mies pieni Pimentolahan, Nuolia teettämähän, Wasamoita walmistamahan, Ambu nuolia asetti, Ruho nuolia takoi Ramba jousta jännittääpi -- --

Se _Pohjola_.

PITKÄINEN. Et _Ukkos_ tilnamn. Den långe, store, hederlige, ansenlige, majestätlige _Ukko_ -- at betekna Guds magt i åskan och betyga vördnad för honom. Ordet förekommer i Finska Bibeln.

POHJOLA, yttersta Norden, beskrifves såsom en mörk och förfärlig ort. Tartarus & ultima Thule -- Se _Pimendola, Pirulainen och Tuli poika_.

POHJOLAN-EMÄNDÄ, både god och ond, alt efter nycker och behag; en af Nordens mägtigasta _Herskarinnor_; kunde både hjelpa och stjelpa, bota och skada, anropas därföre ofta. Hennes namn var _Louhiatar eller Louheatar, Loweatar, Lowehetar eller Louhi_.

POHJAN-EUKKO, _Loaus_ hustru, en Skogs-gumma i Nordan fjäll, som skulle skafva Renar och Elgar i vipp-snaran: hade en blå mantel:

Sini wiitta Pohjan Eukko Pane juonet juoxemahan, Poikki Pohjolan joesta, Sääret soikelehtamaan Kynnet keikelehtamaan

Nämligen för Rendjuret. _Pohjolan Emäntä_, den samma, Nordens värdinna -- Se _Louhiatar_.

POHJOLAN IMBI el. _Neity_; en spotsk, fräck men kättjefull mö -- föraktade, som Penelope, friare: men af kättjebad kastade sig i hafvet, för at svalka sin hetta; hon blef där rådd af Meri-Tursas och födde 9 söner, utbölingar och arge bofvar -- ibland dem _Pakkanen, Hijsi, Puhuri, Hyyttö, Mäntykoiwu_ -- Runan om henna säger:

Synty Neity Pohjolass Imbi kylmässä kylässä Jok ei suostu sulhaisisin, Mielly miehiin hywiin -- -- --

Nordens mö, hvilken, såsom ganska kall af sig, upmanades, at svalka brännsår och eldskador:

Nouse neitonen Norosta, Wuotehilda hyisen pojjan, Ijäisen pojjan Lappeasta, Weä Wijttasi wilusta, Hame-ensi hallan aIda.

Stat up ifrån den däfviga dälden, Ifrån din rimmiga Sons barnsång, Ifrån sidan af din Östliga (evärdeliga) Son, Drag din manteau ifrån kölden, Din kjortel undan frosten.

Se _Meri-Tursas_.

POHJOLAN-ORIS. En af Nordens Pegaser, som var så smäll fet, at vatten hölts på hans rygg, hvarmed brännsår svalkades. Se _Hiilitär_.

POHJOLAN-POIKA. (Se _Piru & Pimento_) En af Bores söner, som dräpte _Yme_ (_Jumo_) och gaf honom så djupa sår, at all Rymthursa slägten drunknade i blodet -- Se _Jumo_ -- _Yme_.

PUHURI, Köldens Fader: _Pakkanen Puhurin poika, Talwi poika Hyyhäröinen_; kallas så, för det man blåser i näfvan och är stel om fingren, aliis:

PUPULI, idem: _Pakkanen Pupulin poika_ -- eljest en hare. Då tänderne skaldra af köld, säges hakkaa _pupulin-pupuu ellerjänexen kaalia_ --

PUNA-PARTA, anses för _Tuonis_ Son och eldens vård-ande.

Puna parta Tuonen poika Kirnusi Tulisen kirnun, Säkeäisen säywytteli, Pukumissa puhtaissa, Waatteissa walkeissa -- --

Se _Piru._

PUSKUT eller _Kirouxet_, kallas de bannor och svordomar, hvarmed troll sysselsätta sig, at förgöra folk och boskap, då de i raseri gnissla med tänderne, och uphetsa mörksens andar. En trånsjuka eller annat ondt, som de tilbringat sin ovän. Af samma slag, som _Göthernes Seidur_ eller kokningar, hvarmed den Finske trollkonan _Hulda_ om lifvet bragte den Svenske Konungen _Wanland_, efter _Sturlesons_ berättelse.

PYHä Forss, i Ulo elf, 3 gamla mil lång; så svår och strid, at man med båt därigenom ej kan komma upp, utan nödgas de, som med båt vilja ifrån Ulo til Cajana, för berörde forss svårighet skull, släpa sina båtar och foror 1/4 mil öfver land. Et lax-patu ställe är uti Pyhä forss i Muhos, som ännu kallas _Trattila_ -- Se _Trattila_, _Ulo_ under ordet _Uhri paikat_. Se et gammalt Mscr. af 1705 af _Erik Jacobsson Frosterus_, Præp. & Pastor in Kemi -- Anmärkningar öfver Ulo Socken af Norra Häradet uti Österbotns Höfdingedöme.

PYHå-MAA, utom kyrkgården, andre vidskeppelige offerställen. -- Se _Uhri paikat_. Än är den omenskliga oseden här i svang, at rifva och sarga lik; afhämta de kraftigaste Amuleter, panaceer och medicamenter ifrån kyrkogårdarne; eller ock taga dädan trollpossor, at skada menniskjor och kreatur; gå om nätterne i kyrkan och rådfråga de döda; då trollet skall kläda sig in albis, eller messhaka och gå på altaret, upmana _Kejjuset_, eller de så kallade kyrk-spöken, at förfölja tjufvar, eller ovänner, eller befria en svagsint, som tros plågas af elfvar eller detta följe m.m. Se _Risti-kannot_. Ehuru detta låter otroligt, i vårt så kallade _högt uplyfta tidehvarf_, får jag dock, efter Assessor _Swedenborgs_ exempel säga, at alt detta har jag ex _auditis & visis_; & cum Sacellano in Wöro ol m, _Tunæo_, Relata refero.

QWENA-STRÖM; flumen Amazonum, vid Cajana i Österbotn, kallad af Finnarne _Ämmän- koski_; strid och faselig, där ingen än lefvande kunnat nedfara, eller stiga upföre. Bryter af de största furustockar i et ögnableck i sit brådbranta fall, som pinnor eller pärttor.

QWENLAND -- Cajana Län i _Österbotn_. Et gammalt säte för de tappra amazoner och skölde-möjor. I Konung Erik IX eller den Heliges tid 1150 underlagd med det öfrige Finland Sveriges Krona.

_Ericus Jacobi Frosterus_, Conrector Scholæ Uloensis, postea Pastor & Præpositus in Pudasjärwi, tandem Præpos. & Pastor in Kiemi, skrifver om detta land d. 14 Sept. 1705 i sina Breves observationes ad Antiquitates Ostrobotnicas spectantes, pag. 2 & 3 på följande sätt:

"Emedan nu Finland med _Österbotn_ var medelst denne Konung Eriks vapn lagd under Sveriges Krona, så har detta landet den tiden blifvit kallat _Cajania_ eller Cajana, _Cajnun maa_, som det ännu af de _Savolaxiske_ kallas, och bemärker uti det Finska Språket så mycket som _Verecundus_. pudicus, tuchtig, å Finska (sijwollinen) Cainulainen, ty Österbotniske invånare hafva altid ifrån fordne tider betedt sig uti deras handtering, huus och umgänge sedigare och tuchtigare, än de som boo uti Sawoland; renligare och eljest i mycket annat vijst sig tjenstachtige emot de resande och vägfarande: härtil kan detta lämpas, at _Hans Kongl. Maj:t, Konung Carl IX_, i Österbotn här låtit i sin Kongl. Titul inflyta de _Cajaners Konung_, Konung Erik har låtit straxt igenom Biskopen Sand _Henrik_ fortplanta den Christeliga Religionen här i landet, at församlingen af vist folks antal inrätta, så at allaredan 170 åhr therefter uti Konung Magni tid (som är vorden kallad _Smek_) hafver i Österbotn varit några Pastorater, som _Kjemi, Sahlå_ och andra Sochnar, hvilket kan bevisas af samma Konungs bref daterat Stockholm A:o Christi 1335 på Wåhrfrudags nativitatis, derest desse orden stå: Wij Magnus med Guds nåde, Sveriges och Noriges Konung, och Hemming med samma nåde Biskop i Åbo, helsom Eder Kyrkio-Präster i _Sahlå, Kjemi, och andra Sochnar i Osterbotn_ &c. -- Häraf spörjes, at den Christliga läran långt förut hade förkåfrat sig, för än samme Konung _Magnus_ regerade, hvarföre ock denne Biskopen _Hemming_ i Åbo är den 22, uti hvilkens tid Församlingarne hafva haft sina Kyrko-präster och visse intrader til Prästes öhl tijonde &c. Som Kongl. bref närmare utvijsar: ibland dessa gamle Sahlå och Kjemi Församlingar räknas ock billigt _Pedersöre och Gamle-Carleby, Nerpis, Mustasaari med Storkyrö_, ibland de äldsta, varandes fördenskull undran värdt, at man in til thenne dag icke något annat document har kunnat frambringa af de äldsta Församlingars Handlingar förutan detta Kongl. Brefvets Copia, hvaraf fuller för 80 el. 60 åhr sedan berättas originalet varit til finnandes i Calajoki, men nu icke mera kan framtees, mindre, at man fått namn på dem, som the tiderna varit Pastores uti de 350 åhr, nemligen ifrån 1335 intil 1500, då man befinner några såsom 1525 Michael, Pastor i _Kalajoki_, 1558 _Canutus_ Pastor i Ijå, _Petrus Simonis i Sahlo_, 1558 _Thomas Lungonis_ Pastor i Limingå, 1568 _Jacobus Sigfrid_ i Kyrö, 1546 _Petrus Andræ_ Pastor i Mustasaari, 1558 _Eschillus_ i Kjemi, -- -- &c. Utaf thesse Pastorum Fullmachter, utgifne af Konung Gustaf I. och Erik XIV. finnes ännu Copier i behåld" -- -- &c.

RADIEN, Lapparnes så kallade Öfverhimmelike Gud -- Graecis _Kralaios_, viribus potens -- samma som Ilmarinen. Radier, ehuru högst uppe i Stjernhimmelen, är något ringare än _Rariet_, som skall nedsända andan til menniskjo-fostret i moderlifvet och lefverera den Maderakka i händer -- Se Rariet och Maderakka.

_Radier_ uptager de döda til sig, när de efter döden en lång tid hafva varit i de dödas land; Se _Tuonela_.

RAHKOI. Et spöke, som de gamle Tawaster trodde förmörka Månan. Se _Kuumet_.

RAMPA, född af _Louheatar_, som blef hafvande af väder -- var en arg skytte; sköt dödeliga pestskott. _Ruhos_ broder, eller en af de 9 syskon, som _Lowehetar_ födde. _Piru_ var deras Fader. De Svenskars _Thoraren_, bekant för sina stygga fötter; hade en fot med 4 stygga tår och den andre med fem sådane, hvilken var styggare.

Äfven kan _Rampa_ sättas i bredd med _Welint_, som fyllt de gamla sagor med sina konster. En krympling, gjorde sig en hamn af fjädrar, hvarmed han flög ifrån sit fängsle.

RANA-NEIDA. En af de Lappska Gudamagter, som bo mycket högt uppe i Stjerne-himmelen. Råder öfver de fjäll, som först om våren grönska, och gifver nytt gräs til Renens föda. Om våren göra Lapparne offer til henna, på det Renen måtte komma i tid til gräs-gång; kan jämföras med Finnarnes _Etelätär_, Svenskarnes _Fröjja_ eller _Frigga_, Romarenas _Flora_. En Gudinna, som skulle utdela skönhet och gynna kärleken.

Det är under Fröjjas namn, som man vördat jorden, på hvilken vi bygga och af hvars ymnoga qved vi alla näras.

RARIET. En ibland de förnämsta Lapske Gudar, som äro allerhögst uppe i Stjern-himmelen. Somlige säga, at han är allestädes närvarande, somlige icke; dock förstå de ej den sanna Guden med _Rariet_.

RAUNI, _Ukkos_ gemål, lika med Jupiters Juno. En af Carelska afgudamagter i fordna Hedenhös, hvarom Biskop _Agricolæ_ ord och rim lyda:

_Ja qwin kewä kylwö kylwettijn, Silloin Ukonmalja juotiin_. (dracks skål eller minne, Thor til heder, som teknades med hammar-merket),

Siihen haetin Ukon wacka, Nin joopui pika etta akka. Sijttä paljo häpie sielle techtin, Owin sekä cwltin ette nechtin. Owin Rauni ukon naini härsky, Jalosti ukoi pohjasti pärsky. Se sijs annoi ilman ja woen tulon -- --

Se _Ukko_.

En Gudinna dyrkad vid vår-utsädet, hos Græker _Reione_, kallades Gudinnan _Juno_. Suidas. _Njord och Freijer_ fingo äfven den äran efter döden, at deras minne dracks, och blefvo med dyrkan ihogkomne, at göra års-grödan ymnig och det allmänna lefvernet fridsamt.

RAUTA MULLAN MÄKI, En hög backe imellan Sijkajoki Socken och Salo i Österbotn, 3/4 mil ifrån Korsu gästgifvare-gård och 1/2 fjerdedel ifrån Sorkasten Suo åt Pattijoki, straxt vid Landsvägen, där äro 6 à 8 st. lapphögar, och marken til fordna tiders järn-smältning och hyttor.

RAUTA REHKI eller _Rauta Rekki_, En Järnets Gud, som behedras med Guld-hjelm -- _Kulta Kilpi_. -- Se _Wuolangoinen & Ruojuatar_. (Ferri genius, aureo scuto insignis). Han anropas vid järnskador:

Rauta Rehti, kulta kilpi. Tee mullen iku sowindo, Wanno waka el. wankka weljexesi, Wasten syöntäni syldäk, wannottele wahtoani. p&

Sedan beskrifves Myrjärnets uphof:

Etpäs silloin suuri ollut, Etkäs suuri etkäs pieni. Et kowin koriakana, Kuins sas suosta sotkettihin, Wetelästä wellottihin. Woi sinua Rauta raukka. Rauta raukka koito kuona Teräs Tenho päivällinen. Poikasi teki pahoa. Lapsesi tihoa työtä. Tule työsi tuntemahan Wikasi parantamaan.

RÄJJÄNNES, en updiktad ond ande; ansågs for vållande til barntrånsjukan (atrophia): _Rijsi poika Rijjentehen. Rijjentehen Räjjentehen_ -- -- -- Se _Rijsi._

RÄNDÄMÄKI. Första och äldsta Biskops-sätet i Finland. Uppå Påfven Alexander III:s bref foro Hertig _Gutorm_ och Arch. Biskop _Stephan_ til Finland och lade Biskops-säte i _Rändämäki_. -- Örnhjelm Hist. Eccl. p. 491.

K. Erich XIII 1453 inrättade _Råfstting_, där Biskopen i Åbo med några af Dom-Capitlet och en _Riksens Råd_, som repræsenterade Konungen, höllo Konungens Dom.

Biskoparnes värdighet var så stor, at de hade 40 vapendragare ifrån _Österlandia_ eller _Fenningia_. Se Konung _Albrechts_ bref 1366 til Åbo Biskopen _Hemming_. Om Biskop _Magnus Olai Tavast_ berättas, at han hade Konungslig respect af Adel och Ofrälse, hvarföre han ock kunde båda upp folk, at dämpa et upror i Satacunda -- vid. Gyllenstolpe _in Descr. Sweogoth. L. V. C. XI_.

_Rändämäki_ har varit den första Christna Kyrka i Finland. Biskop _Johan_ var den 8:de och sidsta Biskop i Rändämäki, de bodde på landet häldre än i Staden för Hedningarnas öfverfall och raseri, som de fruktade före. Biskop _Magnus_, som var en född Finne, flyttade först til Åbo 1300.

Mot norr ifrån Rändämäki kyrka, åt höger ifrån Landsvägen, är et berg, som tjent til borg och fäste. Innom åkergärdet, åt vänster, är en grop, där vatnet 2 gångor om hösten torkas, för än vintern kommer, och kallas där på orten _Kapeetten hauta_ -- dem jag sjelf besåg 1766.

RIJJENNES -- Se _Riisi & Räjjännes_.

RIJSI, En barnsjuka, troddes vara _Rijjentehes_ eller _Räjjäntehes_ afföda -- Skulle brännas och utrotas, med den eld, som _Ilmarinen och Wäinämöinen_ blänkte från luften -- NB. at _electricera_ barn torde ock ej vara oäfvet; emedan flera led- och trån-sjukor botas med electricitets-kulan. -- I troll-Runor heter det härom:

Iski tulta Ilmarinen, Wälähytti Wäinämöinen -- -- Jolla poltan Rijjen suuta, Rijjen hammasta hajotan --

RISTI KANNOT och _Petäjät_, helgade eller korssade stubbar och trän, tallar. At sådane varit af ålder i mycken helgd och högaktning ses af Påfven Gregorii IX bref 1228 til Biskop _Thomas i Åbo_, om deras afskaffande, Hans Capellan _Wilhelm_ fick ock hela den tracten genom öppet bref dat. i _Nousis_ 1234.

Sådane _helige lunder_ och _trän_ nedhögg klockaren _Påhl Lydikäinen_ vid pass år 1656 i _Kuopio_ i Savolax. Se _Åbo Tidning_, för år 1772. N:o 14. sid. 3.

RISTIN PÄIWÄ, Korsmessan, då fähus-väggarne och koerna korssades och en helgad sten utbärs i skogen, under många löjliga ceremonier: denne dag eller d. 15 Sept. är Tavast-länningarnes, i Hattula och där omkring, års-högtid än i dag efter slutad skörd och inbärgning -- Se _Wuoden alkajaiset, Kekri, Mickelin päivä_.

RITIKAINEN, En orm-patron. Ormen kallas _Ritikaisen rintasolki, Ahikaisen ajjan-witzas_.

ROMENTOLA, En ohyggelig skog. Se _Hongatar_, där _Kati_ planterade furu-trän. _Honka puu Romentolasta_ i.e. _Sydän-maasta_ -- Se _Kati_.

RONGOTEUS, gynnade Råg-skörden. En Carelsk afgud efter _Wexionii_ och Wiborgska Biskopens _Agricolæ_ upgift, _Rygos_ el. _tryges Theos_, grani aut hordei Deus, Fennice: _Rukiin Jumala_ hos Finnarne än vanligt talesätt -- Se _Pellon pekko_. Svenskarne dyrkade _Niord_, en berömlig Konung; dess minne draks. Efter döden dyrkad, at befrämja årsväxten.

ROSTIOF, En finsk Kung; blef så högaktad af Svenskarne, at de efter döden gåfvo honom Gudommelig heder. Joh. Magnus Lib. I. C. 10.

Rex Fenniae _Rostiophus_, qui CXXV annos ante natum Christum floruit, delectatus fuit regni sui mediterraneis. d.ä. han bodde up i landet; ty hafs-stranden var osäkrare för Sjö-röfvare.

ROTA, Lapparne _Rodaman_, Grekernas och Romarenas _Proserpina_, Finnarnes _Tuoni_ och _Manalan Matti_. Har sitt tilhåll mycket djupt neder i jorden i sitt --

ROTAIMO, hvart de personer komma, som icke lefvat efter deras Gudars vilja. De som äro i _Jabmiaimo_ komma til _Radien_, sedan de hafva varit där en tid; men de som komma til --

ROTÄLANDA, slippa icke därifrån, men pinas där som i helfvetet. Til _Rota_ hafva Lapparne offrat och där sökt hjelp, när ingen hjelp kunde väntas hos de andre Gudar. Lapparne hafva funnit, at Rota kommer med sjukdomar och plågar ut menniskjan och renen, då de intet annat råd funnit, än at de hafva köpt dem ifrån sig med offer; dock hafva de icke gärna offrat til henne på det gemena vis: utan nedsatt en död häst, at _Rota_ på honom skulle rida bort från dem. Sidenius. Se _Hiijen hevonen_.

RUHO, _Louheatars_ Son, smidde pilar och pestskott. Den samme som Svenskarnes _Egill_; en snäll bogspännare; Sköt fogeln i flykten. _Ruho jousta jännittää, Rampa rautoja pitää, ampu perisokia_ -- -- -- v. _Piru, pimentola_. Han var en obäklig Rese, af de 9 onda foster, som dess moder i en nedkomst framfödde.

Akka poikia tekeepi. Saunan lautain perällä, Poiki poikoa yhexän, Yhellä wesi kiwellä, Yxi Ruho, toinen Rampa, Kolmas verinen sokia -- --

Detta Nom. propr. _Ruho_ fins i gamla handskrefne domar utaf åren 1378, 1391, 1398, 1400 och 1417, så at det varit länge i bruk.

RUOJUATAR, n. pr. foem. En järnets foster-moder; nästan samma som _Wuolangoinen_.

RUOSTEHETAR, Samma som _Ruojuatar. Rauta Ruostehettäriä_, d.ä. järnet af Råst-slägtet.

RUOTUSWÄINEN, En af _Juutases_ döttrar. En helfvetes furie med ormar kring hufvudet. v. _Panutar_, lik Göthernes _Gandel_. En af de underjordiska plågo-andar, plågar de osälla skuggor.

RUSKON-KIWI, En Rå-sten, i Muhos Socken. Hvarom Probsten _Erik Jacobsson Frosterus_ i sitt Mscr. af 1705. _Breves observationes ad Antiquitates Ostrdbotnicas spectantes p. 5. skrifver_:

"Österbotn, som i Hedendomen är först bebodd af Lapparne, hvilka varit skattskyldige til Finska Regementerne jämte Ryssar och de Svenska eller Helsingiske Föreståndare, bevises af de många namn, som Lapparne efter sit afträde lämna måst, sedan de längre sig i Norden begifvit, sedan landet cultivera begyntes; såsom _Lappfjerd_ Socken, _Lappo_ Socken, _Lapinoja i Calajoki_ Socken, _Lappi_ by i Sijkajoki, _Lappiniemi_ by i Limingå. Lappen har ock rodt efter Lax i Uhleå Socken ocn å Turcka holmen, det de äldsta bönder af sina förfäder hördt hafva; men sedan de Finska Regenters Regemente ändades, hvilkets gränsor alt hit til norden sig utsträckt hafva, som den stora _Råmärks-stenen_ utvijsar, som i dag finnes 3 alnar bred, lång och hög, 4 mihl ifrån Uhleå stad, Öster-Norr belägen i Uleå Socken och Muhos by, kallas af landsfolket _Ruskon kiwi_, därpå finnes uthuggit den _Svenska Cronan, Ryssens kors och Lappens hammar_, hvilka märken nu mera ej så grant kunna igenkännas, men för några tider varit helt synlige."

RUTIA, Norge. _Rutian-Tundurit_, Norrske fjällen. Aliis _Rujja_.

RUTIAN KOSKI, _Tunturin takana_; En strid forss i Norrige. Tör hända härmed förstås _Mälströmmen_, emedan Runan nämner hafsfjälar och sund.

Tuonne tungen pois turmiot Rutian koskehen kowahan, Hauwin suuren hartioille. Lohen pyrstöhön punaisen; Johon puut tywin tulowat, Hinat helpehin menewät. Eli latwoin lankeawat; Tuonnema kipuja kiistän. Tuonne waiwoja walitan, Sewille meren selille. Ulapoille aukeille. Lakeni lie lainehille. Se sinun etehäk wiepi, Aiwan kauwas kaimoawi. Eikä sinne kuu kuumotak. Eikä sinne päiwä paista.

RUTIAN MERI, Norrske kusterne, Ishafvet, dädan Norrskenet (chasma Boreale; Se Pontoppidans Noriges nat. hist. Beskr.) tros komma; finnarne kalla Norrskenet eller lyssman _Rutian el. Rujjan pilwet_ el. _Rewon-tulet_. _Rujja_ -- samma som _Rutian meri_.

RUTIMO. Et stort Skogs-spöke, som förmörkade Månan; _Rutian meri hakkasi Rutimo rajjan, oxillaan päiwän peitti latwallaan kuun kehitti_ -- --

RUTTO, Pesten; får fri skjuts til Norrige -- Se _Hijden hevonen_.

SAARIS. Et gammalt Kunga-säte i Finland, hvaraf lämningar ännu Synes; i _Wirmo_ Socken fordna Finska Kungars Hof och Säte. Et schytiskt namn är _Saar, Ser_ eller _Sir_, som än brukas; betyder mägtig, stor, och stämmer öfverens med det Latinska ordet _Cæsar_ eller _Aesar_, hvarmed de gamla _Hetruscer_ beteknat all tings Herre och Skapare. Efter Götherne är _Saragossa_ nämnt. _Saraeen och Saarmat_, _Saarmader_ en stor och myndig man. _Härsaar, Härsir_ och Ryssarnes _Saar_ eller _Czaar_.

I England och Frankrike heter Konungen _Sir_. Turkiska förnämste Ministern _Visir_, aldeles som våre gamle Göther i sine fornsagor och sten-krönikor kallat dem, som i härfärder och eljest varit deras anförare, _Visir_.

Ordet _Saar_ finnes i orternes namn i Finland. _Saar, Odinsaari, Hermensaari, Mustasaari, Pietarsaari_. Sjelfva Finland heter _Suomensaari_, Finska Herradömet el. Stor-Förstendömet, det ena NB. af alla _3 Stor-Förstendömmen_ i hela Europa. Omkring Åbo har altså varit _sedes Imperii Fennici_ -- vid Dissert. de S:to Henrico p. 53. Cancell. R. och Prof. Algoth Scarins Wecko-Tidning, sub Tit. _Saar Lovis_ den _Tartariske_ nation, som nämner sig _Zeremisser_, af Finska orden _Saar_ och _mies_, härman -- Efter Sal. Biblioth. Ass. Brenners bref p. 107 til Biskop D. Er. Benzelius hafva de ock hos sig många ordasätt och sjelfva ordet _Jumala_ ur Finskan behållit.

1646 d. 20 Aug. blef detta _Saaris_ med _Helgö_ Ladugård i _Bjermo_ med dess underhafvande bönder, som utgöra en skatt af 2491 Dal. årligen under titel af _Wasaburgs_ Grefskap, gifvit åt Grefven och Bisk. _Gustaf Gustafsson_; men 1681 d. 12 Jan. återföll den åter til Kronan.

SAIWO. En Lapsk öfverjordiak Gud. _Zaboi_, Baccho confecrata loca. Suidas.

SAIWOGWELLE, (Bergfisk) som bevarar Lapske Noidens lif, när han skall begifva sig til _Jabmiaimo_, antingen til at hämta någon af sin slägt, fader eller moder upp igen, som skall vara Renvaktare, 1, 2, 3, 4 år och längre, eller at hämta en sjuk menniskjas själ upp igen. Se _Jabmiaimo_. -- Sidenius.

SAIWO-LODDE, Bergsfä, som visar väg, hvarest Noider aktar at resa, och noiden brukar _Saiwo lOdde_ til at antasta andra menniskjor och _Noider_, när de äro vrede. _Sidenius_. Se _Saiwogwelle_ och _Saiwo-serva_.

SAIWO-NEIDES, Bergs-qvinnor, som med deras _saiwo-kiätse_ (bergs vatn) inviga och styrka noider, då de skola i strid mot hvarandra och försöka sin styrka.

SAIWA-OLMAI, Bergs-Gudar hos Lapparne, tjente _Noidar_, eller dem som i Noiderskap varit flitige, och sig dem tilköpt mot andre _Noidar_. Desse _Saiwo- olmai_ gifva råd uti åtskilliga svårigheter, både uti sömn och eljest. _Sidenius_.

SAIWO-SERVA. En Bergs-Ren, som Lapparne sätta mot andra Noidars _Saiwoserva_, hvilka härdeliga stängas med hvarandra: den lapp, som äger den Ren, som mister hornet eller hufvudet, blifver sjuk och under tiden dör -- i detta följe räknas ock _Saiwolodde_.

SALAMÄNTTI, En Finsk stark Otter. Beskrifves af Finnarne för _priiwi ja wäkewä, riski, warsin päälleen oiwallinen mies_, d.ä. en braF stark, frisk, och öfver sig ypperlig, förträffelig karl. R.