Part 5

_Kratti_, samma som Svenskarnes _Wable_ eller Pluto. _Wables_ Tempel var på et rum i en lund utaf Alträn, som aldrig löfvades, utan stodo nakna, också den tid då alla andra skogar frögdades. Inga foglar qvittrade uppå deras grenar; utan några korpar hade där endast bygt sina nästen. Där skrattade skator, där tjöto ufvar och ugglorne skreko. Inga herdar drefvo där sina hjordar; ty backarne voro brände (utan tvifvel af koppar-erg). Luften där ikring var tung. Om nätterna syntes där sällsamma syner.

KUIPPANA, En Förste i Skogen, lång och förfärlig, med grått skägg; dref harar och räfvar i giller och snaror; han får den hedern, at heta Skogs-kung (tör hända en Finsk Fylckis-kung), _Kuippana metän Kuningas, messä Hippa halliparta_.

Se _Hippa_. Lik _Rhomund Hallgrims_ Son; et troll och Rese, som tillika med blodet hade ärft både växt, krafter och grymhet af sin Fader. Hans gång var så tung, at han ock tyktes vilja vada genom jorden. Alla hans åtbörder voro faselige och sjelfva upsynen grym. Han hölt til i Skogar i _Kyrials_ botten el. _Pohjola_.

KUNINGS-KALMAR, Et berg i Wirmo Socken vid Parsila by, där et sten-bord står, med 12 omkringstälde stensäten. Tecken til Räfste-ting eller Allhärjars-ting med allmogen i Hedendomen.

KUNNARI, et så kalladt Silfverberg i Kalajoki Socken, emellan Metzäby och Alavieska. Består af stibium, blyertz och Svafvel-kjes. Jag fick däraf 1783 en spitsglas malmstuff. Finnarne kalla berget Hopiawuori.

KUNOTAR, Kawes mor, se Kawe.

KUOHARIT, Hästgällare, utgifva sig för de ypperste och kunnigaste troll; kunna ock värkeligen än i dag de bästa gamla troll-Runor, _synnyt och sanat_. Förr än en lärlinge antages til detta hederliga ämbete, omdöpes han på en sten midt i en strid forss; då han får _Indo och haltia_, nästan som _Lapparne i Nemagwelles_ namn.

_Kuoharin sanat_ läsas vid hästars utskärning, där _Etelätär neity nuori, neity Maria Emoinen, Wäinämöinen, Mehiläinen_ med flere anropas, at kyla, svalka, förtaga sveda och värk.

KUONTOLAISET (_Koiran Kuonolaiset_); Et slags vilda kalmukker, Som tros äta människjo-kött. Skola til mun och ansigte likna hundnos. Anthropophager. Se Miehen Syöpä.

KUUMET, förmörkade Månan (_Peto, Piru joka rupeis kuun peittämän_) hvarom de hafva en barnslig berättelse; _Kawet_ hjelpte månan i sit skick; härom lyda orden i en Runa:

Kuumet ennen kuun kehitti Kawet kuun kehästä päästi (Kawet i.e. lintu, Eläwä Jumalan luoma, Eläin), Riihen rautaisen sisästä (Oli jo peittänyt kuun rautaseen riiheen), Ja mix ett sinä sitten paha pakene? Pakene pakana hengi, Kule kutta kunne kasken, Lähe herja häätämällä; Pääsi ennen päiwän poika, Päiwättären päästäjessä, Jesus kuun kehästä päästi, Päiwän päärlystä ylenti -- -- --

Om månans af- och tiltagande bruka Finnarne i dagligt tal följande utlåtelser, utan tvifvel i afseende på föregående fabel: _Kuu syödään_ månen ätes, månen födes, _Kuu syntyy_ hvilka likligen leda sit Ursprung af mythologiska historien om _Saturnus_, som ätit sina barn. _Isis_ var _Saturni_ dotter, och dyrkades i eget och äfven i _Cereris_ namn, under månans bild. Se _kapeet_.

KUSTÖ-Capell eller Slott, är af Åbo Biskopen Ragwald anlagd 1312. Messenii Scond. Illustr. T. X. p. 13. Sedan Biskops-sätet avbrann 1470 intogs det år 1523 av de ädelmodiga _Flemmingarne_, nedbröts 1528, så at nu näppeligen några lämningar synas. Nu Öfverste Boställe vid Åbo Läns Infanteri-Regemente. Se Tunelds Geographie 5:te uplagan 2 afdeln. sid. 165.

KUUTAR, En af månans bus-jungfrur; sknlle agta för getingars styng -- _Kätke kuutar poikiasi, päiwätär pereitäsi_ -- -- --

KYRÖN-KOSKl. En strid forss i Tavastkyro, brant och brådstupande öfver en bergshälla. Skall hafva någon gång stadnadt i dess fart, såsom _Motala_, och då har man sedt under fallet en stor kittel, som, efter forn-sägen, i fegde-tiden skal vara dit nedsatt, full med pengar, dem ingen kan dädan få.

KYRIALS botn, där Hallgrims kula var; det stycket af Finland, som ligger högst i Norr; bebodd af _Jättar, Kalewat och Jättiläiset_, Samt _Hijsis_ familie i _Sotkamo och Paldamo_ -- grymma och hasklige -- Se _Miehen-syöpä_.

KYTÖLÄINEN _a Kytö_. En Skogs-planteur. Af dess tårar växte up vide.

Kovin itki Kytöläinen, Wiholainen wingutteli, Kyynnel juoxi kyön silmästä, Toinen toisesta norahti -- -- -- Kannoille pajut pakahtu -- -- --

KYYNÄLÄlNEN, En orm kjusare --- Se _Kämöinen_.

_Kyynäläinen_, deriv. a _kyy_, en koppar-orm, Aspis; hade ormar til piskor, hvarföre _Runan_ säger om ormen: _Kyynäläinen kyndö ruoska, mato musta maan alanen_.

KYYITÖLÄlNEN, den samme. Et afgrundens foster, som varit uphof til alla maskar och ormar; kallas af Finnarne, _Matojen Emuu_ -- maskarnes moder och uphof. Då han plöjde, betjente han sig af ormar til oxpiska. Ödlan kallas _Kyytöläisen kyntöruoska_. Se käärämöinen, panula, ahtolainen, juutas -- _Mitäs itket kyytöläinen Tihiässä Tuomikossa, Paxussa pajumetässä_.

LALLI, en finsk bonde som mördade _St. Hinrik_. Sedan han kom hem ifrån Kjulo- träsk, och hade den mördade Biskopens mitra på hufvudet, sjöng barnflickan vid vaggan: _Mistä Lalli lakin saanut, Paha mies hyvän hytyrin_. Se _St. Hinrik_.

LAPIN _koito kota_. Lappens kalla kota, dit hänvises sveda och värk.

LASKIAINEN, _Laskiais Tiistai_. Fet-tisdagen i Fastan. De gamlas Bacchanalia. Firades mäst in Februario, då Fastlagen infaller. Samma tid blef i hedendomen årligen[8] offrat och offergille hållit, hvarvid kött, äfven _af hästar_, i synnerhet, såsom en gammal Göthisk lif-rätt, blef ymnigt ätit. At äta allehanda fett, såsom _fläsk_, stekt och kokt, ärt-soppor, korn-bröd med fläsk inbakadt, i agttages än i dag öfver alt i Finland: hvarpå sedan skrinnas med kälkor och skidor ned för backar, under rop och skrik: _Pitkiä hamppuja, pitkiä pellawia_, d.ä. lycka til lång hampa -- til långt lin -- näml. nästa sommar. Dagen användes ock til åkande med bjellror och skällor, samt andra uptåg. En sådan motion och krops-rörelse tyckes ock vara nödig, när man ätit så mycket fett cch tagit til lifs af spiritueusa drycker och liqueurer.

Finnarne hafva om Fet-tisdagen et ordstäf, som betygar om en uråldrig plägsed af kött-ätande denna dag: _Juoman jouluna pitäwi Syywwä lihaa laskiaissa_ -- -- -- Men at _Laskiainen_ skulle för köttätande deriveras af _lasana_, culinaria vasa, ubi Senatui post sacrificia carnes parantur, såsom det läses hos Suidas, och Probsten Doct. Idman i dess _Afhandling om Finska och Grekiska Språkens gemenskap sid. 40_ menar, är ej afgjordt. Hälldre synes ordet _Laskiainen_, härröra af _skrinnande i backar_; ty _Lasken, Lasketella_ är skrinna ned med kälcka. Denna dag slutes ock köttätandet och Fastan vidtager för Graeker och Catholiker.

Åtskilliga vidskeppelser i akttagas om Laskiainen, såsom: at ingen får spinna eller hugga ved, på det koerna ej må blifva halta: matmodren går tidigt til sängs, och alt folket med dagen, på det äfven kona må hemkomma om Sommarn tidigare om qvällarne; men när man ätit så mycket fett och druckit, samt haft god rörelse på släng-kälckan, eller eljest, torde sömn vara nödig, med mera vällust, som sången åtföljer.

LAURIN-LåHDE, St. Laurentii källa i Janakkala Socken, äfven kallad _Janakkalan lähde_; är dyrkad och besökt, såsom offerkälla, til sednare tider, därvid de ock öfvade foedissima Veterum Bacchanalia, hvarföre dess besökande ock vid vite är förbudit.

LAWIATAR, samma som Syöjätär.

LEIB-OLMAI, En af Lappska Gudar, som äro på jorden. En Gud för skytterier, djur- och fogla-fånge. Lapparne gifva honom offer, at de må vara lyckelige i deras skytterier och fogla-fånge. Sidenius.

LEKIÖ, samma som Liekkiö.

LEMMAS, en vän Nymph, kunde tilbinda sår och mildra svedan: _Lemmes Laukan Hattaria -- Suo muron murottaria_. En myrjärnets omrörerska, då järnet koktes, uptaget från kärr och myror.

LEMMINGÄIN -- nuori, idem.

LEMMES -- En Skogs-Gud, eller _Faun_, som satte al och var dess Skyds patron. _Leppä on Lemmexen tekemä, Kanelian kasvattama, puu puhdas Jumalan luoma_.

LEMMETÄR el. LEMMÄTÄR, En smidje-mö, som dragit på bälgen, då järnet danades. Se _Ruojuatar_.

_Rauta on Lemmättären liekuttama_ eller _liehuttama_, blåst, pustad med smidje-bälg. Skakade äfven med sin pust på trän i skogen, med en runkande väderil: hvarföre om furun heter:

_Honga Hongattaren huojuttama el. huiskuttama Lemmättären liejuttama, Rangattaren Kajuma Tuulettaren Tuuittama_

LEMPO, En flygande ond ande; trollskott och sjelfver Hin Onde: _Noita nuolia wanuupi, Lempo lehti keihäitä_ -- Smidde onda flygande pilar, drakar och trollskott. De Svenskars _Midgars orm, Loke_. Se _Piru_.

Med _Lempo_ förstås ock Tapio i Björn-Runan; _Tuoppa Lempo Lepeelle, Tänne saalis saapuille_, Du Skogs-Rå, hämta, skaffa Rofvet på flacka strid-fältet.

LIEKKIÖ, En gast, som skrek i skogar, efter utkastade barn, och skrämde med sit skrän de resande; hade välde öfver gräs, rötter och trän. -- De Graeker kallade _Apollo lukeios_ men tyckes ej hafva någon gemenskap med denna Finska Skogs-gast, om icke för medicinsk insigt och botanisk kunskaps skull.

LIEMO, Et stilla stående vatn. Et träsk, där elden fans; samme som _Aluen järwi_, där not drogs, för at finna elden.

_Wietiin wesille nuotta, Liemon wienoon weteen, We-ettiin, wennättiin, Liemon wienossa we-essä -- Saatiin sären kalooja -- -- ec_.

LIETO-LEMMINGÄINEN, En stark Roddare, af _Wäinämöises_ Sjö-gastar, den han satte at ro sin nya båt:

Sitte wanha Wäinämöinen Pani Lieto Lemminkäisen (soutamaan); Äsken keikku wenehen keula, Purajasi puoren nokka -- -- Souti päivän suo-vesiä, Toisen päivän maa-vesiä, Kolmannen Emä-wesiä, Laski laivansa kiwelle Kiwellekko wai hawolle, Waikko hauwwin hartioille -- --

LlNNA-KANGAS, et gammalt Fäfte i _Pavola i Sijkajoki_ Socken. Item, mellan _korsu_ gästgifvare-gård i Pavola och Pattijoki af _Salo_ Socken i Öfterbottn; där äro 8 portar af et gammalt Slott. Flere sådane, af lika namn, finnas här i landet.

LINNAT, Slott, fästen, skansar och borg: månge sådane aro i Österbotn och Finland på högder och branta berg anlagda gammeldags-fästen och borgar i _Rundlar_, til försvar mot fiendtligt anfall, hvarföre de kallades i fordna sagor, _ormar, drakar_, m.m. i anseende til utseendet. Innom de samma försvarade de sig, och nedkastade stenar på fienden. Sådane fästen, anlagde af Konung _Erik Emundsson eller Väderhatt_, hvilken intog sjelf, såsom Holmgårdska Hofvets skydds herre, med sin sjömagt, _Finland, Estland_ och flere _Östra_ orter, som nu velat draga sig undan Sveriges Herravälde, syntes sedan i långliga tider därstädes. Sådant har skedt vid är 930.

TORGNY _Torgnyson_, Uplands Lagman, hvars skägg betäkte hela bringan och låg ned på hans knän, i sin tid den visaste och en vördig man, talade på Riksmötet i Upsala vid är 1023 och sade: at hans Farfader _Torgny_ hade bivistat Konung _Erik_ Emundssons segrar i Finland, Estland, Österbotn -- -- &c, och han förebrådde Olof _Sköt-Konung_, at han vårdslösade sina _Östra Skattländer_, Se _Trägårds_ utdrag af _Ol. v. Dalins_ Sv. R. Hist. p. 204, 182.

LINTUINEN, Et Björns heders-namn, för dess snabbhets skull. _Ohtoseni Lintuseni, Kaunoiseni Kultaiseni_.

LINTU-KOTOLAINEN, Et slags små Dvärgar i _Turian maa_, som troddes föra strid med tranor, och kunde et par af dem ligga på en tunn botn. Et gammalt rykte och tradition är ibland Finnarne, at sådane små menniskjor existerat, hvilka krigat med tranor, och af dem blifvit öfvervundne. Finnarnes imaginerte _Lille-pytter_, och Svenskarnes _Andwar_, en dvärg, fången i en gäddas liknelse, som gaf til at lösa sig en otrolig skatt, hvarpå den ohyggeliga ormen _Fafnis_ låg, som blef dräpen af _Sigurd_ Fafnis baneman.

LOAUS eller LAUS, En Skogsmagt för Renar och Elgar, som anropades vid Ren-jagten -- Se dess hutru, _Pohjan Eukko, Loweatar eller Laheatar_.

Loaus, Pohjolan Isäntä Anna mulle aika lintu näistä puista puhtaista, Warwuista walanteista; Siitä mä sitten hywää kiitän, Siitä kuuluwa kumarraan, Kuins sas annat aika linnun, Kotosixi tuomisixi -- -- --

Loaus Nordens Husbonde, Gif mig et fullkomligt Rodjur Af dessa mina rena trän, Släta (qvistlösa) giller stickor, Därföre skal jag sedan tacka den goda, Buga mig för (hedra) den beryktade. När du nu ger en dugtig Elg, Til hemkomst gåfvor, at fägna hem-folket med.

LOUHI, Pohjolas Hustru, den kalla nordens maka, eller _Louhiatar_, Qvinnor eller Nympher, som rådde öfver Nordanfjäll, och bodde i yttersta Nordens Skogar. Se _Hongas_.

_Louhi_ skulle svalka med Nordan, at ingen hetta eller inflammation kom i öpna sår.

Louhi Pohjolan Emäntä, Wetyöön wetinen lumme, Kahden puolen kämmentäni Tulen tuiki polttamata, Walkian warastamata.

LOUHIATAR el. LOWEHETAR, beskrifves som en arg trollkona; förordsakade många plågor, såsom tandvärk, styng. Risen m.m. Hennes Character är:

Portto Pohjolan Emäntä, Lowehetar wanha waimo. Selin tuulehen makasi. Persehin pahaan sähän, Toki tuli tiinehexi, Ahawa kohullisexi; Tuota tyyny, Tuosta täyty, Tuosta paxuxi panihin, Lihawaxi lijtettyi -- -- -- Teki poikoa yhexän, Yhestä wattan wäestä -- -- --

Item _Suen Emuus_, födde ock vargen ur sin qved. _Kohussansa koiran kandoi, suwen muissa suolissahan, penin alla pernohinsa_ -- -- --

Hennes Söner voro _Ruho, Rampa, Perisokia_, samt dessutom hundar och andra rifvande djur.

LOWEEN _langeta_, falla in ecstasin och vandra utom kroppen til Wallhall, i synnerhet hos Lapparne ttl _Jabmiaimo_ -- Se _Saiwo-neides_.

LUGUT, ord, som mumlande läsas öfver järnskador och contusioner, eller andra hexerier, at förgöra någon. Sådane läxor läsas med mycken andägtig mine, med blottadt hufvud; sådane voro de Svenskars _gallrar och Odens galder_. Se _Synnyt, Aloen-järvi_.

LUMOUS, var en konst, at göra sig hård mot skått, förgift, andras trolleri, ormbett och så vidare; ja, at kunna bevara sin boskap. Sina hus förvara de för eld med åskviggen, sina res-slädor med menniskjo-ben -- -- Vid Rättegånger ansågo de sig för stora advocater och oöfvervinnerliga, om de buro hos sig korp- eller ormsten, ormskallar, grod lår-ben, o.s.v.

LUONOTTARET, 5:ne raska Möjor, som i Ilmarises smidja, mjölkade af sine egne bröst tre slags järn, såsom nedanstående Smed-Runa ger vid hand.

Luonnottarat äro i sjelfva verket ej annat än naturens värkningar vid järnets tilverkning; därföre kalla ock Finnarne dem sjelf _Raudan-haltiat, Emuset, Tyttäret, neijet, jotka synnytit rautaa_. Visan eller _Runan_ berättar således:

Kolme oli neittä Luonotarta, Yxi lypsi mustan maijon, Toinen walkian waletti, Kolmansi punasen maijon. Joka walkian waletti, Sijt on tehty rääky-rauwwat. Jokapa punasen piiotti Sijt on tehtynä teräxet; Joka lypsi mustan majjon Sijt on tehty mellot rauwwat. Ei rauta paha olisit, Ilman käärmeen kähytät, Maon mustan muojuitak. Hoss sinua rauta raukka, Ettsäs sillon ollu suuri Ett kowan kipusakaan el korjakaan, Kuinssas maitona makaisit, Hettiessä heiluvassa, Wenyt wehnässä tahassa, Sepon Ilmarin pajassa, -- -- -- ec.

Trenne Jungfrur voro värksamma i naturen, En mjölkade _svart_ (mörk) mjölk, Den andra lät drypa hvit, Den 3:dje en _rödbrun_ mjölk. Den som lät sqvala den hvita, Däraf gjordes det spröda _kallbräkta järnet_; Den som neddröp (fälde) den röda Däraf äro _stål_ tilverkade; Af den svarta mjölkade mjölken Äro de bästa, segaste _stång-järnen_. Ej vore järnet sjelf så elakt, Utom ormens ondskefulla hväsande, Den svarta maskens efterfulla illska. O! du stackars järn, Du var ej då stor, Ej heller mycket svedande eller vacker, Då du låg en som en mjölk I den gungande hängdyn (flyn), Töjdes som en hvete-deg I Smeden _Ilmarises_ hytta, -- -- --

Se vidare _Helka_, som kallas _Ite Raudan-Emuu_, jämets moder, _ja näitten tytärten äiti_, och mor åt dessa 3:ne flickor.

De _Braminer_ i Indien tilbedja äfven, utom den Högste Guden, 3 andra gudomligheter, _Brama, Isuren och Vischnou_. Se Gotfrid Less _Geschichte der Religion_ I. Th. p. 424 utgifven i 8:o i Göttingen 1784.

LUONOTAR, är lika med de 4 mjölkströmmar, som i _Edda_ säges hafva runnit af koen _Audamblas_ spenar. Tör hända Finnarne härtil alludera vid järnets smältning och tilverkning. Tör ock betekna de 3 Nordens gudomligheter _Oden, Thor och Frigga_. Se _Kawet_.

LUPI LUPPA, En luden Skogs-Gud, Faunus, eller en Satyr. Se _Ukkonen_.

MAAHINEN -sen, alt hvad af jorden tros fastna, såsom räform, utslag, exanthemata -- -- -- Et slags små-andar, _Elfvar_, som en vis Gubbe på Holmön uti Qvarken i Wästerbotn trodde ligga vid tröskgårdarne, och förböd därföre kasta hett vatn ut, at de ej må skällas -- deras små ben sade han sig hafva funnit i skogar. Han lefde än 1760 och var en Smedenborgian; de troddes dansa, hvaraf är elfve- dansen, och bo vid stenar, träd-rötter, i hus, under gålf, vid husknutar och trösklar, oroade någon dem til förtörnelse; så fick han skorf och utslag; hvarföre de borde först påhälsas vid inflyttningen til nytt hus och blidkas med salt, malt och bröd, eller messing skrapad i mjölk. Dödade någon dem, så blef han sjuk. _Swedenborg_ såg dem vid Stockholms brand 1759 som myror, pissa på en husvägg och fläcka ut elden, som ock där stadnade och huset blef conserveradt. - - -- -- Ingen fick kasta sit vatn utan farhåga af skada eller åkomma. En ägta _Ceylonernes_ sats efter Pythagoras i Ostindien, at man först bör sopa med qvastar för sig, för än vatten kastas, at ej dessa elfvar må dö. Se _Kati, Meri- kati_.

MAAN-EMONEN, _Ukkos_ hustru; gaf styrka åt de svaga. _Nouse maasta maan Emoinen, wäixeni woimaxeni_ -- -- v. _Ukko_.

MAAN-HALTIA, En Rådare i gårdar, Som visar sig under menniskjo-hamn, som en gammal gubbe eller käring, och stökar om nätterna. Se _haltia_.

MADER AKKA, En af de Lapparnes Gudinnor, som äro på jorden; som emottager af _Radier_, det af honom belefvada eller med anda försedda fostret, och lefvererar det åter straxt til dess dotter _Sar-akka_.

Qvinnan _Maderakka_ är med sina 3 döttrar, _Sarakka, Uxakka och Juxakka_, Qvinnorna til hjelp. Lapparne offra til henne, at hon skall tillåta sina döttrar, at tjena qvinnorne. Några säga, at denna _Maderakka_ sjelf hjelper qvinnorne, i det hon bemänger sig i en hvar sina döttrars gärning. Sidenius. Jämför _Neity Maria Emonen_.

MAHNA, Et Svenskt troll och Jättinna; sådana äro många i de fordna sagor -- Jämför _Hattara, krakla_.

MAMMA, En underjordisk troll-kona, maskarnes och ormarnes Moder. _Mikä nosti mamman maasta, tielle teuhakehtamaan, kartanolle kapsahtamaan_. R. MAMMELAINEN eller _Mammeloinen_, En faselig kött- och ben-frätande troll-kona; ordsaken til tandvärk; dess beskrifning är:

Mammelainen maasta nousi, Kolmikanta kaukahasta, Lihan syöjä, luun purija, Weren uxelta wetäjä.

MAMMOTAR, n. pr. foem. _Matoin Emuu_, ormars alstrerska. Anses äfven för en Sten-patronessa, hvarmed skatter betäckas. _Kiwi Kimmon kammon poika, Syöjättären syämmen syrjä, Mammottaren maxan pilppu_.

En af furieme och underjordiska troll, som tros förvara i jorden nedgrafna gamla skatter. _Hecate_, Plutonis uxor inferorumque regina. Se _Kratti, Arni, Haltia_.

MANALA, den samma som _Tuonela_. De dödas rike. Häraf är talesättet: _Jo se meni manalaan eli manalle_ han tog farväl af verlden.

_Manala_ eller _Tuonela_ är Göthernes _Glitnis_, döden, eller underjordiska Riket, hvarest _Gandel, Skagel och Geirskagel_ lupo med brinnande ögon kring dödsens marker (det är i _Tuonela_ eller _Jabmiaimo_); förskräckelse, ångest, qval och elände voro i deras följe, och det var en ängslan, at se dem. _Tuoni_ eller _Glitnis_ har här utbredt alla sina förskräckelser, hvilka _Thors_ moder (_neity Maria Emoinen_ eller _Mariatar_, hvilket liknar de Påfviskas sats), med sina böner hindrat, at ej få utbredas öfver jorden. Se _Tuonela, Jabmiakka och Jabmiaimo_ -- I _Manala_ var ock en Pegasus eller Skjutshäst, at föra fram plågorne efter järn-skador. _Hikowaako Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas. Tietä tuonne juostessahan_.

MANALAN MATTI, döden, härskande i _Tuonela_, eller _Tuonen Tuomas_. Manalan Matti samma som _Loke_ eller _Charon_; förde de döda skuggor öfver floden til _Tuonela_ eller _Manala_. Finnarnes ordstäf är, då de blifva gamla, ledsna vid at lefva och tro sig ej mer blifva gifta: _Manalan Matti minun naipi, ja Tuonen Tuomas mun perii_.

_Marta_, samma som _Tuoni_.

_Neity Maria Emonen_, anropas ofta i de af hedendom och Påfvisk lära blandade vidskeppeliga Runor, som utan tvifvel äro sammansatte för _Reformations_ seculum. J. _Maria_ är i alt en förträffelig hjelperska, i synnerhet vid barnsbörder, sjukdomar, pest, blod-sår och eldens upkomst.

Neity Maria Emonen, Mesi keittä kielelläsi, Sima suussasi suloa, Konnan kuohuun kowaan

tilredde smorja til _ormbett_.

Är ej heller oförfaren til _sjöss_, ty det heter: _Neity Maria Emoinen, itek airollen asehin, Tungeixen Tuho kätehen_ -- grep sjelf til årarne.

Beskrifves såsom en god Baderska, Barberska, Apothekerska, olje- och flått- kokerska, til allehanda sår smörjor, med Silkes Robe och långt släp, samt med en gullslef i handen.

Vid skador eller sår af järn heter det:

Jos rauta pahan teköö, Teräs hieno hilpasoo; Neity Maria Emonen Pistä sormesi sulonen, Reikään revennesehen, Hienot helmasi kokoat.

Se _Helka. Neity Maria och Jesus_ anropas i parallel, til ex. mot _Rutto_.

Isäni ikunen Jesus, Esivanhemman Jumala -- -- Tuoltama anon apua, Isältäni Jesuxelta, Emoltani Marialta, Näihin töihin työlähiin: Neity M. Emonen Tule tänne tarwitaan -- -- Woiteles metisin siiwin - --

Se _Mader-akka_.

MARIATAR, berätta de vidskeppelige hafva varit J. Marias dotter. Hon kallas:

Mariatar kaunis Waimo, Tu-us pikku kattilansi, Jolla Werta keitetään, Jolla ma hurmeen tymeen, Weren wuotamattomaksi -- -- Punasta putoamatak -- -- --

MÄNNINGÄISET el. _Menningäiset_, Kyrkspöken, Vålnader, bodde i grifter, bergsskrefvor och öknar; skrämde folk. Se _Kejjuset_ och _Köpeli_. Men Biskop _Agricola_ föreger dem vara Gudar, som befordrade ägtenskap; hvarföre Probsten Doct. _Idman_, i sin afhandl. om Finska och Graekiska Språkens gemenskap, deriverar ordet af grækiska _hymen_, Hymenæus, Nuptiarum Deus -- Suidas.

MEHILÄINEN -- _ilman lintu_ -- En honings-fogel eller _Trochilus_; Linn. Den minste och lättaste af alla foglar. I Troll-Runor, et honings-bi eller Vise, som skall efter ordres ofta flyga öfver haf och fält, at hämta honing, mjöd, olja, med mera sött, de sjuka til vederqvickelse och trollen til smörja. t.ex.

Mehiläinen ilman lintu, Lennä tuonne kyyhyttele Yhexän meren ylitse, Meren puolen kymmenettä -- -- Tuo mettä mehtolasta, Simoa Tapiolasta, Ripiälle woitehexi, Wammollen parantehexi -- -- Wojjat yldä, wojjat pääldä.

Denne honungs-fogel var ock utftäld för Snaror; därföre önskas honom lycka på resan, at hämta honing._Käy kuin kehää myöten päiwän permetä samoa_. Se _Karilainen_. Ja, _Mehiläinen_ flög högre än de som göra luft-resor med aëroflatiska machiner;ty han skulle flyga öfver om stjernorna och in i himmelen, som en _Mersurius_, och hämta horungs salfvor och smörjor för brännsår: det heter:

Mehiläinen ilman lintu, Lennä tuonne, jonne käsken, Yli kuun, alati päiwän, Taiwon tähtein ta-ati, Otawaisten olkapäitten; Lennä luojan kellarihin, Kamarihin kaikkiwalllan; Pistä siipensi simahan, Kasta kaapunsi metehen, Höyräytäk höyhenensi; Tuo simoa siwessänsi, Kanna mettä kaapussansi Kauan rahnoin pahoin, Tulen tuiki polttamihin.

Item:

Mehiläinen ilman lintu, Käy kuun keheä myöten, Päiwän päärmättä samoa -- -- Tuuok mettä Mehtolasta, Simoa Tapiolasta -- -- Tuo simoa siiwelläsi, Mettä kielensi nenällä -- -- Wojjak yldä, wojjak pääldä, Kerran keskeä rapaja.