Part 2

ALWA-järvi, En insjö vid Kammola hemman i _Wijtasaari_ Socken, där rudera funnits vid en källa af fordna tiders åbyggnader djupt in i jorden, vid hvilkas gräfvande flere blifvit illa betagne, samt sårade med blemmor och utslag på kroppen.

Denna _Alwa-järwi_ insjö såsom ock _Pudasjärwi_ Sjö äro förr besökte af Tavastlänningar för fiskeri: -- Krono-skyttar hafva först nedsatt sig här på orten. Af de 3 första som här stadnat at bo har en hett H. _Leppänen_, den andra uptagit _Urpela_ hemman vid _Kiwijärvi_ Sjön, den 3:dje med tilnamnet _Hassinen_ stadnat vid _Alwa-järvi_ forssen, och förmenas, at alla desse varit Savolax-boer, hvilka uppå någon viss årlig ränta bekommit Kongl. tilstånd, at uptaga denna ort.

I en gammal Runa om eldens upkomst heter det: _Tuosta tuo tuli soroinen, pahan tehtyä pirahti, Alwejärwen ala päähän_ -- --

ALUEN-jarvi eller _Ljemon-wesi_, en så eldhet Sjö, at ock Sjöfoglarne där ömkeligen qvidde:

Koskelot kiwuttelexen, Keskellä Aluenjärwen Tuon tuiman tulen käsissä, Waiwatessa walkiaisen.

AMUND den 6:te. Sextus Rex Finlandiæ, vestes pelliceas, quæ tum in usu erant, auro argentoque distingvi curavit, vestes autem corpori proximæ a capite ad calcem cohærebant. _Messenius in Chronic. Finland. Mscr_. Limnels Disp. de _Tavastia_ p. 17. Praes. Hinr. Hassel, Aboæ.

ANTERETTOIN, _Löylyn-haldia_: en bad-patronessa, som förvarar sår, at ej värman i dem ingår. Se _Auterinen_.

ARNGRIM, _Audins_ Präst i Finland. Se _Aate_.

ASAR, Se _Esiwalda_.

AUDE, Se _Aate_.

AUTERINEN, Bad-qualme. Finnarne äro mycket rädda, at badångan skall gå i et öppet sår, hvarföre de hafva _Löylyn Sanat_ eller _Synty_, som äro Signelser til bad:

Löyly poika Auterinen, Auterettären tekemä, Hiki wanhan Wäinämöisen, Herran hengestä hywästä.

AUTERETAR & _Auterinen_: så kallas badet i Runor, och anses för botande och sundgörande Gudomligheter; ty Finnarne viste ej af bättre medicament än badstugugång.

ÄHKY, en sjukdom med bukref, troddes vara _Äimeröises_ Son.

ÄJÄTÄR, en af Juuttaas döttrar; däggade ormar.

ÄIMÄTÄR, en stolt mö, blef hafvande af vårvädret; födde vargar.

ÄIMERÖINEN, ordsak til res, _Ähkys_ fader.

ÄMMÄN-Koski, Se _Qwena ström_ och _Cajana_.

ÄRJÄMÖINEN, en kall buse, med rimfrost, stel och skyf; härmed förstås en sträng alfvarsam vinter. Se _Puhuri_ och _Hyytämöinen_.

BEIWE, Solen: Lapparne räkna Solen ibland sine Gudar, som äro längre ned i luften. -- De offrade åt Solen, på det hon skulle skina väl och befordra gräsväxt och hvita Kreatur, samt åto gröt om midsommars qvällen Solen til heder; de offra ock åt Solen för åtskilliga Sjukdomar, besynnerligen för mangel på förstånd. _Lenardt Sidenius_.

BERG-Finnar. Se _Aate, Winder, Jätit, Joter_.

BJARMER, Se _Jumala_.

CAJANA -- De Gamlas _Qvenland_, eller _Amazoners_ land, singeras hafva fått namn af _Janus_, en afgudabild, som nedslutit utför _Ämmänkoski_, då Finnarne ropat; _Ca -- Janus!_ Se Janus! jämför _Qwenland, Qvenaström_.

_Cajana Slott_ är funderadt i K. Carl IX tid 1606 af Clemens Eriksson, mot Ryssarnes anfall, 15 mil ifrån Ryska gränsen. 1716 in Jan. intogs det af 4000 man Ryssar. Se Ol. v. Dalins Sv. R. bist. 3. D. p. 562.

DOMALDER, Se _Aate, Joter, Jätit. Domalder_ hämnades grymmeligen _Finnarnes_ trolöshet emot sin Fader, däraf blef han kallad _Jota Dolgi_ eller Finnarnes fiende.

DRIFWA, Finska Höfdingen Snö eller Nieus dotter af Fornjoterska stammen, Wanlands, den 6:te Upsala Konungens af Ynglinga Stammen, gemål; Wisburs moder, som hon födde i Finland; hon förgjorde sin man. Se Aate.

DUMBR, Konung i Öster- och Wästerbotn. Se Verelii not, ad Herv. S. p. 27. Han regerade vid pass A. C. 867. Messenii Scond. Illustr. T. X. p. 4. Pet. Nic. Mathesii Disp, de Ostrobotnia p. 3 & Stecksenii de Westrobotnia p. 15.

EGRES, skötte ärter och bönor, rofvor, kåhl, lin- och hamp-växten.

ENARA träsk, en af Sveriges urgamla gränsor, längst up i Lappmarken.

ERÄ-pyhä, offer-hälla i Orihwesi, af samma sorte som Lapparnes parse-ware, Se Uhri-paikka.

ESIWALDA, kallas all öfverhet af Finnarne. Grefve Bonde, i sit tal om Finnarnes härkomst uti Kongl. Vitterhets Academien, skrifver Aesiwalda, Som han deriverar af Asar, eller de sednare Nordens inbyggare, Som kommo från Asien under Oden den yngres anförande.

ETELÄTÄR, Sjelfva Sunnan-vädret, anses per allegoriam, som en ljuslig och vän Mö, och kallas Etelätär neiti nuori. Hon anropades af Hofslagare eller hästgällare, at svalka luften ifrån Östan och Wästan. Bön til henne lyder sålunda:

Etelätär Neiti nuori, Ijätäk ijästä pilwi, Nosta lonkka luotehesta, Syrjin yhtehen syseä, Lomatuxen loukautak, Sada mettä Taiwoisesta, Sima pilwistä pirota, Teoxillen tehtäwillen, Panoxillen pantawillen

Se _Rana-neida_.

FINNAR. Se _Winder, Wiliner, Aate, Joter_ --

FORNIOTI eller _Fernioti_, är sammansatt af Jotun eller de Joter, som fordom var Finska folkets namn; härmed öfverensstämmer, hvad _Suidas_ nämner om et folk, som kallades _Iouthouggoi_, hvilket synes hafva bodt i negden af floden _Ister_, som nu kallas _Donau_. _Fornioter_ var Konung i _Jättaland_, som kallades _Finland_, i Qvenland eller Terra Amazonum beläget _öster_ om hafsbotn. (Peringskjölds ättartal, Genealog VIII p. 86.) Se _Kare_.

I _Swewernes_ ställe nalkades Nya _Schyter_ från _Mithridatiska_ bullren til _Scandia_.

En vördig Husfader _Fornioter_, förmodeligen af _Jumalers_ ätt, nedsatte sig i en del af _Jotnahem_, som då kallades _Kuenland_, nu västra Ryssland, _Finland, Österbotn_. Se _Athe_.

FROSTI, en Finsk Kung. I K. _Frostes_ tid gjorde Svenska Konungen _Agne_ anfall på Finnarne. Sic enim _Sturlesonius_ in vita _Agni_ Expeditionem bellicam suscipiebat in _Finlandiam_, ubi proelium committebat cum _Froste_ Rege Finnorum, quem superabat acie. Schefferus in Lapponia C. 6: p. 49, 50.

GYLPHO, Svensk Konung, men til sin härkomst en Finne, ty han var Finska Konungen _Ferniottis_ Sonason. Loccenii hist. Sv. Lib. I. p. 2.

HAARNI, et Ähkys tilnamn, it. samma som _Aarni -- -- menes Haarni hautoja sywiä_. R.

HAGA gods, _Ugglarne_ tilhörigt, i Janakkala Socken i Tavastland; var först ämnadt til Slott. Et högt berg.

HAKOISTEN _linna_, vid Haga gård; en djup graf som där finnes, är märke därtil. På 2:ne ställen i Hattula, i Säxmäki och 1/4 mil ifrån Tavastehus emot Norden vid en liten sjö, ses ännu rudera af en mur, uprest af ofanteligen stora stenar, i nog lång sträcka; ehuru nu mera något lägre än tilförene.

HALLGRIM, en Reese, dräpt af _Domar_, i dess egen kula. Se _Miehen-Syöpä_ och _Kuippana_.

HALTIA, en Rådare; ande, som troddes finnas särskild för hvar menniskja, hvar tomt, hus, skogslund, sjö, penninge-gömma och berg.

Denna tanka, om en rådande och en menniskja medföljande ande, har blifvit bibehållen ifrån äldre tider -- Se om Petri ande Act. 12: v. 15. och i våra Symboliska Böcker är det uptagit i morgon och afton-bönerne.

Item: _Haltia_, är en menniskjas kynne och naturell samt hardiesse; t.ex. säges: _Sillä on kowa eller hywä haltia, karhia luonto_, han är modig, orädd.

_Aarnen-haudan haltia_, Draken eller Penninge-skratten, som låg öfvar nedgräfna skatter. Denne _Aarnen-haudan haltia_ kan förliknas med _Thrain_ i Svenska Mythologien. Et _troll_, som uti sin graf förvarade sin Rikedom eller en stor skatt, som därföre var svår at röra.

Denne var också efter sin död förskräckelig för den eld och rök, som han pustade ur sin graf; hvilket kan syfta på de lysgubbar (Errones, ignes lambentes), som synas på sådana ställen.

_Huoneen-haltia_, samma som _Tonttu_. Se _Tonttu_ custos, præses Domus.

_Weden-haltia_, en ande i insjöar, som skulle blidkas af fiskare. Hans elaka anslag förhindrades genom själspeck, tran. Se _Weden eukko_ eller _Emä_.

_Wuoren-haltia_, Bergs-rå. Se _Wuoren-wäki_.

_Wuoren-haltia hupia_, en _Hijen heimolainen, Hiisis_ frände, och _Wäinämoises_, Eldgudens, compagnon vid järnsmide.

HATTARA, _paha hattara_; en troll-kåna i gamla sagor; nästan samma som _Ajattarot_ och _Lemmas_, v. infra. Kallas i Finska käringa-sagor _paha hattara_, för dess okynne. Item _Hattarat_, bångstyrige jättar och Himmels-bestormare. _Hattaroita hallitseepi_, håller styr på bångstyrige Rimthussar. Prov. _Ei tiedä Jumalakaan kuinga kurjaa pitää, hattaraa hallitsee_.

HÄRKÄ eller _Mulli_, En rätt märkelig Mythologisk _Oxe_, mycket lik de Separatisters och Chiliasters, hvaraf de tänka hålla et fett gästabud på jorden, utan tvifvel i sällskap med Troglodyterne, sedan de få et jordiskt herravälde.

Finska Runorne beskrifva denna Oxe ofanteligen stor, så at dess hufvud rördes i Tavastland och svans fläcktade i Tårneå. Dermed förstås altså förmodeligen Karlvagnen. Svalan flög en hel dag ifrån manken til svansändan, och Ickorn sprang en månads tid imellan hornen, utan at hinna sitt mål.

En liten svart karl slagtade honom, hvaraf fecks 100 såar kött, 7 båtar fulla med blod och 6 tunnor talg eller fett, hvaraf smörjor gjordes, därmed man läkte bränsår, m.m. Runan berättar:

Hätkä kaswo kaunihisti (aliis, kainuhussa), Lihoi mulli lijotengin, Pää häly Hämeen maassa, Händä torkku Torniossa: Päiwä kauden pääsky lensi Häpeheldä hännän päähän; Kuukauden orawa juoxi, Härjän sarwein wäliä, Eipä wielä päähän pääsnyt, Ensingänä ennättänyt; Hajettiin Tappajata... Mies musta merestä nousi... Ensin wäänsi polwillensa, Sitten käänsi kyljellensä, Sijtä siirsi seljällensä. Saatijn siitä saalihixi, Sata saawia lihoa; Werta seitsemän wenettä, Kuuta kuusi tynnyriä; Täst on woitteet otetut, Tästä kahteet katotut, Jolla wihat wiskotahan, Tulen poltot poltetahan, Tulen woima woitetahan, Tulen pahat paratahan...

HÄRJÄN-pyry. En Ström, _Hämeen Linnan takana_, på andra sidan om Tavastehus: förekommer i Runor.

HEIMDALLER, vishetens Präst på Saaris i Finland.

HELAA, den årstid, då Pingst-högtiden infaller i Maji eller Junii månad, hvaraf Christi himmelsfärd kallas _Hela-Tuorstai_ och Pingst _Heluntai_. Finska folket, i Synnerhet i Tavastland och Åbo anställa då lekar, _Hiippa_ kallade, enke-lekar, m.fl. dansa kring eldar i åkrar och gröna parker o.s.v. Tyckes träffa in med Grækernes _'anthestaeion_ och _'agoa_, arealia -- hvarom Suidas. De lust-eldar, som på flere ställen i åkrar och på öpna fält göras, kallas på Finska _Hela walkia_, vid hvilka brasor de sig roa, i synnerhet i Tavastland uti Hattula Socken, med godt öl under musik och hoppande. Elden flintas ej altid up; utan tages med gnidning af trän, såsom villarna göra i Norra _America_. Detta sker hälft då man underhåller rök på åkern vid koernes fållande. En sådan eld anses för helig, och kallas på Finska _Kitkan-walkia_.

HELKA, utan tvifvel _Helga_, el. _Olga_, aliis, den heliga Helena. Finnarne beskrifva henne, såsom _hywä, priski, warsin walittu waimo_. d.ä. hon anses för en ganska god utvald Qvinna och vis Gumma, at, jämte _Maria_, dämma blodsår efter järnskador; Se _Luonottaret_, hennes döttrar. Hon anropades, at tilbinda blodsår, på följande vis:

Tule tänne tarwitaan Helka waimo hempiätär, Tukis multa turppailla, Maan saroilla sammaltelek Reikeä rewennyttä, Peitä pienillä kiwillä, Ettei maito maahan pääse, Puna peltoon putoa.

Kom hit, här behöfves Du väna qvinna Helka, Stoppa til med muld torf, Mylsja med tåteltafs Det uprifna hålet, Täck med små stenar, At mjölken ej må nedrinna, Den röda bloden drypa i åkern.

HELWETTI, Plågo-rummet för de osälla efter döden; dit, och til

_Kipumäki_, hänvisa ock troll ofta plågorne. Deriveras af Svenska ordet _Heel_, som emottog dem, som ej voro märkte i tiden med Sverds (_Geirs-uddi_), och sägnade de döda, som lefvat väl.

HERHILÄINEN, (En Bålgetinge) i Runor; upkom då _Karilainen_ stötte med sin häl i jorden. Se _Karilainen_.

HIIDEN eller _Hijjen Emäntä_; Hijsis Stygga hustru; af dess sträfva hår togs strängar til Wäinämöises nya och märkeliga harpa.

Kust' on kielet kantelossa? Jouhista hywän orihin, Hiuxista Hijjen emännän, Weden wahoista walitut,

Se _Hijsi_.

HIIDEN eller _Hijjen_ HEIMOLAINEN, Hijsis Slägtinge och anförvandt. _Wuorten- haltia Hupiat_ rectius, _Upia_, en som förvarar och gömmer malmstreken i berg -- Bergs-rå.

HIJJEN-HEVONEN, en helfvetes Fri-trafvare, hvarpå _troll_ och sjelfva _Pesten_ skjutsades til afgrundens klippor. Pesten (_Rutto_) får denna skjutshäst på följande sätt:

Lähe kumma kulkemaan, Maan paha pakenemaan, Ihosta alastomasta; Kyllä mä sullen annan kyyin Ja annan ajo hewosen, Jonk ej kynnet jäällä nuljak, Jalak räiskyk kalliolla, Sija tuonne kunna käsken, Otas Hijjestä hewonen, Warsa wuoresta walihtek, Kotiis männäxesi; Kuin sinä liet kyytiä kysywä, Anowa ajo hewosta: Tunnema sinua manoan, Ajoaxes hyvästi, Tuonne Turjan kallioon, Wuoreen teräxiseen; Aja sitten kalliot kowastik, Pesät Hijjen pelmuutak.

Kotiisi männesästi Hijjen hirmu kankahia, Ikusseen helwettijn, Jost et kuulu kuuna päänä Ilman sinä ikänä: Mäne sinne kunne käsken Lapin sysmän synkiään, Pohjan pellon penkereen, Mäne tuonne kunne käsken Pimiäseen pohjolaan.

Far tilvägs du underliga, Fly du landsplåga Ifrån det nakna hullet; Nog skall jag ge dig skjuts, En häst at köra med, Hvars hofvar ej flinta på isen, Hvars fötter ej snafva på hällan, Kör dit jag ber dig, Tag häst ifrån blåkullan, Välj dig en fola ifrån berget, Til din hemresa, Om du frågar efter skjuts, Och begärar en trafvare: Jag manar dig dit, Så at du må köra friskt, Dit til fjälls i Norrige, I ståhlhårda berget; Kör sedan hårdt på hällarne, Häf Blåkulls ugnarne huller om buller.

Då du far hem. Efter blåkulls hiskliga sandmoer, Til den eviga afgrunden, Hvadan du ej hörs någonsin, Ej heller syns i evärdeliga tider: Far dit jag visar dig, In i Lappmarkens tjockaste skog, I nordens åkerbrink, Far dit jag ber I den mörka Norden.

HIJJEN-HIRWI, de Göthers _Alpandir_, et ohyggeligt djur, på hvilket Sigurd ridit. _Peringskjöld_ gör det til en Elephant. I Finska Runor är det en elg; _Hijsis_ tamde dragoxe. Af des tagel togs afven harpsträngar til Wäinämöises välklingande harpa. _Hiwuksista Hijjen hirwen, karwoista merikateen_.

HIJJEN-IMMI, en Hijsis hus-jungfru, en dugtig möja; också af dess sträfva tagellika hår tog Wåinämöinen strängar til sin harpa.

Teki harpun hauwwin luusta, Kandelen kalan ewästä, Pani kielet kandeleseen Hiuxista Hijjen-immin, Jouhista uwet orihin.

HIJDEN-KIUKAAT, eller _luolat_, i Björneborgs Lähn, stora stenrösar eller Jättegrafvar, dylike, som ock finnas i österbotn; förmenas vara af Hijsis slägt och afföda upstaplade, dels nedfallne boningsrum, dels Grift-ställen ifrån Braane-åldren; hvartil märken funnits i de qvarlefvor af karl- och häst-rustningar, som ibland aska och bengrus träffats under desse stenhögar, hvilka finnas på ansenliga högder i skogarne -- Se Jätit och Åbo Tidn. 10:de årgången för år 1783, p. 186 -- och 9:de årgång, för år 1782, sid. 221 och följ.

HIJJEN-KISSA, Se _Kipinätär_.

HIJDEN-LINNA, et upstapladt berg, af Hijsi utsedt til Slott Paldamo -- Se _Kalewan pojat_.

HIJJEN-LINTU, i.e. _Ampiainen_, så kallades Getingen, och ansågs för en blåkulles fogel.

HIJJEN-PESÄT, Bergstrolls boningsrum, Se _Hijjen-Kiukaat_ och _Hijjen hevonen_.

HIJJEN-RAKKI, En helfvetes hund, cerber, furie --

HIJJEN-RUUNA, en underjordisk häst. Se _Hijsi_.

HIJJEN-WÄKI, alt Hijsis husfolk, en gruflig skara af plågoandar, som uphetsas af troll på dem de vilja illa. _Voi Hijjen väki_ är en af små-svordomarne.

_Hijsi_ hade et väl försedt hushåll: hus och hem, hustru och barn, hästar, hundar och kattor, som alle voro af et argt kynne och likadana med sin husbonde.

_Hippa_ var en af Hijsis döttrar, som i lag med _Kalma_ gaf brådtom åt tjufvar, at återhämta det bortstulna. Se _Kipinätär_; och alle föregående artiklar under _Hijjen_ och _Hijsi_.

HIJLITÄR, En af skogs-dejorna i Nordanskog, som skulle förtaga svedan af brännsår. Hon anropades vid dylika eldskador således:

Palon tytti pohjan neiti hiilitär Tapion vaimo, Tuo polwin porossa pyöri, ypenesä kyynärwarsin. Oris juoxi Pohjolasta, Jonk on lampi lautaisella, Wesi selwä selkä luula: Ottipa siitten hyytä, Otti jäätä jähdyttöä, Suusta pohjolan orihin Tuolla hyyllä hyyvvytteli Tuolla jäällä jäähytteli Paikkoja palaneita Lihan tuiki tullehia.

HIJSI, En mägtig Gud eller Gudinna, som fredade för skogsdjur, men var i sig sjelf förfärlig; dyrkades på flera ställen i Finland, hvarom än vitna orter nämnde efter honom, til åminnelse af dess dyrkan: t.ex. _Hijden-wuori, Hijden linna_ &c. Hijsi är til namnet mycket lik de Ægyptiers Gudinna _Isis_, Osiris syster och maka, bägge födde af Saturnus; bonarum artium, morum & agriculturæ promotores.

Se _Wennerdahls_ Mythol. och _Suidas_.

_Hijsi_ ansågs för en grufvelig stark Jätte, grym och förfärlig; hvilken dref Björnar och Vargar som lamb. Agricola säger: _Hijsi metseleist soi woiton_. i.e. Hiisi de feris largitus fuit victoriam.

It. med _Hiisi_ förstås så väl _Blåkullan_, som _Hin Onde_, då det säges: _mene hijteen_, far til faners; _mistä hijjestä se tuli_, af hvilket elakt rum kom han? _jo sen hijsi wei: woi hijsi toki_, det var Hin -- vox indignantis & admirantis.

_Hijsi_ är af flere slag: 1:o _Wesi hijsi_, 2:o _Mettän hijsi_, 3:o _Wuori hijsi_ eller _Hijden wäki_ -- desse alla, näml. vatn-, skogs-, bergsrån, tro trollen sig kunna uphitsa och utcommendera, at qvälja och plåga i synnerhet tjufvar, at göra en döf, blind, darrande, och med flere sjukdomar behäftad; en sådan önskan är denna:

Ken katehen Kahtonowi, Silmin kierin kexinöwi, Ken kuujalla kuunnelwoo, Wälillä wäjystänöö, Hiijen hursti hurmehinen, Korwiin kohettuoon Korwin kuulemattomaxi.

Ho som afvundsamt ser, Koxar med sneda ögon, Den som lyss på tåget, Lurar på vägen häremellan, Hin ondes blodiga duk, Må svepas om hans öron, Så at han blifver döf.

_Hijsi_ eller _Hijttis_, anses för Hijsis fula och stygga boning. Et hiskeligit ställe; helfvete. Run. _Hijden hijli huonet_ -- Flere orter i Finland, hemman och sjöar bära namn af Hijsi -- i Pijkis och i Paldamo _Hijsi_ och _Hijttis_ i Åbo Stad en gård, _Hijdenala_ i Pemar, _Hijttis_ i Janakkala, Kimito och Lojo, _Hiiden kangas_ i Nousis, _Hijden wesi_ och _Hijden wainio_ i Wichtis &c. Se _Kalewa_.

HIJTEIN-KIRKKO, vid gamla Kunga-Sätet _Saaris_ i Wirmo Socken, vid berget _Isomäen wuori, Hijtein Kirkko_, i.e. Templum Deorum sylvestrium; där finnas stenar satte i den ordning, som Tempel brukade grundläggas och upmuras.

HIJTOLAINEN eller _Hittolainen_, et elakt bergstroll af Hijsis familie, hvars sträfva hår förvandlades til ormar; hvarföre ormen titleras: _Hijtolaisen hiuskarwa, Pannahaisen partakarwa_.

HIPPA, (Ylimmäinen Metän Kuningas) Faunus el. Pan, den förnämste Skogs-Gud, kanske den samme, som titleras _Kuippana_; skulle drifva Skogsdjur i giller och fällor, hvarom han anropas således:

Kuippana metän kuningas, metzä Hippa halliparta, Kulettele kultiasi Mieluussa mehtolassa, Käyttele hopeitas, Puhalla punainen lanka Poikki pohjolan joesta, Sini lanka siuwwauta, Tulla suurta tulla pientä, Wiljaa monen muosta, Kynttä kaiken karwallista, Lapin laajalta mäeltä Niin säs tu-u tuonnempata Laajasta lapin perästä &c.

Kuippana du Skogens Kung, Du Skogens lustige Gubbe med skiftande skägg, Led dina guldvärda djur I den nöjsamma skogen, För an dina silfverdyra Kreatur, (i synnerhet Räfvar), Blås ut rakt dit röda garn Tvärs öfver ifrån Nordens elf. Svinga den blåa tråden (tvinna), At både stora och små djur må komma, Villebråd af många slag, Klordjur af alla färgor, Ifrån Laplands vidsträkta högder; Hämta dem längre ifrån, Ifrån det vidlyftiga Lapplands yttersta vrå. --

_Hiippa_, en lek om våren. Se _Helaa_.

HILLERWO, en Utter-Gudinna, _Saukon oma Emuu_. Bodde vid forssar, bäckar och källor; Skulle gifva uttrar; kallades ock _wejen ehtosa Emäntä_; en rik och gunstig vatu-fru; dess man var _Juoletar_.

St. HINRIK, En Lärare ifrån England; kom til Sverige med sin Landsman Cardinalen _Nicolaus Albanensis_ 1153, och blef af honom förordnad til Biskop i Upsala. Han fölgde med Erik den Helige til Finland, där han omvände och döpte många hedningar, och styrkte dem, som af _Eriks_ vapen redan voro tvungne til dop och Christendom.

Men när Hendrik på Svenskt sätt ville gästa på et gods, som tilhörde Lalli, en förnäm Finne, och i ägarens frånvaro uttog det han behöfde, blef han af den förtörnade _Lalli_ öfverfallen och ihjälslagen på isen i _Kjulo_ träsk, först på året 1158. Lalli afhögg St. Hinriks tumm, hvarpå var en gullring, som flög på isen, men glittrade fram om våren, då den gjorde mirakel och en blind, som först blef den varse, feck sin syn igen. Samma tumm, är nu et insigne i Åbo Dom-Capitlets Sigill.

Detta dråp gjorde Henrik til en Martyr och uphögde honom til et Helgon. _Påfven Adrian IV_ utgaf en Bulla, at St. Henrik skulle blifva Canonicerad, och d. 19 Januarii, kallad Hindriksmessa, skulle hans åminnelse heligt firas, och St. Henrik antagas til Sveriges och _Finlands Patron_. Hans graf i _Nousis_ kyrka, tre mil ifrån Åbo, blef mycket besökt, Hans åkallan troddes bota sjukdomar och hela kropps bräkligheter. Dom-Kyrkan i Åbo blef invigd på _Unikangar_ til hans ära, och hennes underlagde Bönder kallades St. _Henriks Landtboar_. St. Henriks bild i Lebens grösse fins af träd, med Biskops mitra, i Pedersöre kyrkas väkenhus.

Se _Lalli_ och _Rändämäki_.

HIPPA, en Skogs-Gud. Se Hiippa -- En annan vid namn _Hippa_ anses för _Hijsis dotter_, Som skulle plåga tjufvar, hvarom _Runan_ säger: _Hippa hijjen tyttäriä -- warkahani wartaxi, omoani ottamahan_. -- Se _Hijjen väki, Hijsi, Kipinäter_.

HIRMU, en förskräckelig Jätte; fördref colique. _Hirmu kourilla kowilla, kaikkiwallan kahleilla_.

HITTAWANIN eller _hittavainen_, dref, lik en Jagthund, de rädda hararne fram; anropades som en Gudamagt, för at gynna Jagt och djur-fånge i Careln.

HITU, _Hijjen neitosia_ eller _Hijten_. En orm-piga, en af Furierne. Ormen liknas vid henne: _Hitu hijten neitosia, palmikko paulalle nojjan, hius rihma hijten nojjan_ -- ormen trollens hårband, at fläta med.

HOMMA, Kimmoin Kuningas, skulle stämma blod.

HOMARIN Koski, En strid Ström med forss, som i _Runorne_ dels nämnes vara i Sverige, dels tros vara _Turkin rajalla_, vid Turkiska gränsen.

HONGAS, En Nordanskogens Fru, skulle hålla styr på björnen, at han ej skadade boskapen:

Hongas pohjolan emäntä Pane panta pihlajainen Nenän ympäri nykerän Kuin ei pihlaja pitäne Niin sä rautanen rakenna

HONGATAR eller Hongotar, n. pr. foem. En Skogs-nymph, Furuträns beskydderska; Björnens mor och amma; _Hongonen_ dess man, Björns fader. Beskrifves såsom trumpen och tvär, _waljo-waimo_, bor i _Romentola_ -- Se _Tapiola_. Den grymma Björnens amma kan ej heller hafva mildt utseende. Om Björnen heter det i Runorne; _Hongikosta sinun sukusi, Hongotar sinun sukusi._ -- -- --

HOROGALLEN, en gammal Lappsk, af dem så kallad, under-himmelsk Gud. Kan äga likhet med _oksgia_, Bacchi högtider, som höllos på sky-höga berg, hvars Präster nämndes _oksgenones_, de där höllo sammankomster hjeltar och Gudar til heder. Suidas.

HÖLMÄ, En underjordisk Järn-Gud. R.

Hölmä tuonelta tulowi, Maan alta manalan poika, Löyti suosta ruoste heinän, Teräs heinän hetteestä, Weipä Ilmarin pajaan, Itte seppä Ilmarinen -- -- --

I sjelfva verket ej annat, än tack- och myrjärnets uphof, v. _Ilmarinen_.

HULDA, en Finsk trollkäring, hvilken berättas hafva förgjort Svenska Konungen Wanlander -- törhända Taciti _Welleda_, en jungfru, som kunde spå, och Dalins _weli öda_, en af honom föregifven Spådoms-Gudinna. Se _Athe_.