Part 4

4. Snart kommer döden väl grymt oss emot, Frälsta af Jesus, vi trotsa hans hot. Väldet är brutet af Guds dyra lam; Fröjdefullt, fröjdefullt tåga vi fram.

5. Snart går den eviga morgonen opp, Klart skådar ögat vårt saliga hopp. Hemlandets blomsterfält ljufliga stå; Fröjdefullt, fröjdefullt hemåt vi gå.

91. Kommen, min faders välsignade.

1. O låtom oss sjunga en hemlandssång, Instämmen med fröjdfullt ljud. Visst kännes vår resa båd’ svår och lång, Men Jesus snart gifver bud: KÖR. Kommen, min faders välsignade; Ett rike är er tillredt Allt ifrån verldens begynnelse — O kommen, besitten det.

2. Då ögat skall tindra af himmelsk glans, Och hjertat af glädje slå; Ja vi skola löpa i fröjdedans, När hemmet vi skåda få.

3. Den staden är tillredd såsom en brud Och glänser af ädelt guld. Dess tempel är lammet, dess sol är Gud; Af härlighet är den full.

4. Af dyrbara stenar dess murar stå Och skina som middagssol. På gyllene gator mång’ helgon gå Hofverande för Guds stol.

5. Snart genom dess portar vi tåga fram Att samlas vid lifsens elf; Snart skola vi der i den sälla hamn Välkomnas af Jesus sjelf.

92. I djupet af mitt hjerta.

1. I djupet af mitt hjerta En stad jag högt åtrår: Jerusalem, det sälla hem, Der all min nöd och smärta Sitt pass och afsked får. I djupet af mitt hjerta En stad jag högt åtrår.

2. Se den på tronen sitter Der råder öfver dem Med evig frid — der fins ej strid, Ty ingen ond och bitter Bor i Jerusalem. Se den på tronen sitter Der råder öfver dem.

3. Men på de vida vatten Hvar finner jag dock väg? Bland blinda skär hvar vägen är I storm och mörka natten Till hemmet, säg, o säg. Ack på de vida vatten Hvar finner jag dock väg?

4. Jo du mig visar vägen, Min dyre frälsare. Och vägen går i dina spår. Sjelf hjelplös och förlägen Jag blott på dig vill se. Ja du mig visar vägen, Min dyre frälsare.

5. Så äfven jag skall vinna I Jesu Kristi namn. Ja också jag så arm och svag Skall en gång målet hinna I härlighetens hamn. Så äfven jag skall vinna I Jesu Kristi namn.

93. Till min Jesus vill jag ila.

1. Nu har fogeln funnit näste, Trötta svalan fått ett fäste, Skrämda dufvan ock ett hem, der hon får bo. Hur än verlden kring mig larmar, Uti Jesu frälsararmar Får jag hvila uti trygghet, frid och ro. KÖR. Till min Jesus vill jag ila, Der allena har jag salighet och fröjd. I hans sköte får jag hvila Liksom fogeln i sitt näste trygg och nöjd.

2. När den onde mot mig rigtar Sina afgrundsskott och sigtar Som ett lejon glupskt att sluka upp min själ, Jag i skötet skyndsamt ilar, Och der nå mig ej hans pilar, Huru hotfullt de än hvina — o så väl!

3. Hos min Jesus blir jag stilla, Annars kan det gå mig illa Här i denna mörka dödens skuggas dal. Snart han tar sin skygga dufva Ifrån denna jordens tufva Upp till sig i himlens ljufva fröjdesal.

94. Fadershjertat står öppet för dig.

1. Kära själ, som gått bort från din fader och Gud, Fadershjertat står öppet för dig. Fast du trampat Guds kärlek och trotsat hans bud, Fadershjertat står öppet för dig. Uppå lustarnas torg du din arfdel försatt, Fridens lampa har slocknat i syndens natt, Dock, hur väl! du kan än få tillbaka din skatt: Fadershjertat står öppet för dig.

2. Kom just sådan du är med din synd och din skam, Fadershjertat står öppet för dig. Är du liknöjd och hård — o så träd ändock fram, Fadershjertat står öppet för dig. Är du fattig och arm och ej vet någon råd, Är din klädnad oren, ja hvarenda tråd? Skynda hemåt, ja skynda, ty märk, hvilken nåd: Fadershjertat står öppet för dig.

3. Si, din fader som fordom är ännu din vän, Fadershjertat står öppet för dig. Och han ropar hvar dag: “O mitt barn, kom igen” — Fadershjertat står öppet för dig. Han vill varkunna sig och tillsäga dig tröst, Han vill trycka dig ömt till sitt hulda bröst, I sin barnkrets han längtar få höra din röst, Fadershjertat står öppet för dig.

4. Fadershuset är rikt — o hvi hungrar jag då? Fadershjertat står öppet _för mig_. Jag vill uppstå och hem till min fader nu gå, Fadershjertat står öppet _för mig_. Jag till honom vill säga: “Min Gud och min far, Inför dig och mot himlen jag syndat har, Men jag kommer och ber, att du mig emottar” — Fadershjertat står öppet _för mig_.

95. Fast ringa, arm och svag.

1. Fast ringa, arm och svag, Så lycklig är dock jag, Ty Herren är min del, Jag eger honom hel.

2. Han är mitt lif, min frid I klar och mulen tid. Jag spisar vid hans bord Det dyra nådens ord.

3. Förlossning i hans blod, Den sköna helsoflod, Jag eger hvarje stund På nådens fasta grund.

4. Jag är hans mödas lön, Hans arfvedel så skön. Kan jag det ej förstå, Han sjelf dock säger så.

96. Endast Jesus.

1. “Endast Jesus,” är mitt valspråk, Som jag uppå skölden bär. Dit han leder vill jag följa; Mod i striden han beskär. KÖR. Fastän synden hjertat plågar, Uti honom stark jag är. “Endast Jesus,” är mitt valspråk, Som jag uppå skölden bär.

2. “Endast Jesus,” när jag vacklar, Stärker tron, gör anden lätt. Endast han vist råd kan gifva Och den vilsne leda rätt.

3. “Endast Jesus,” ty hans frälsning Är för alla full och fri. Jesu blod för mig har runnit, Frid och fröjd jag har deri.

4. “Endast Jesus!” Må hans ära Ljuda öfver allt på jord! Han ur synd och död uppväcker Själar med sitt allmagtsord.

97. I en djup, oändlig skog.

1. I en djup, oändlig skog, Svart af moln, der åskan slog, Gick ett litet barn en gång Dagen lång.

2. Ja den dagen var så lång, Himlen mörk och skogen trång. Barnet i sin ensamhet Gick och gret.

3. Gret och tänkte: aldrig mer Jag min faders boning ser; Här i mörker, köld och nöd Blir jag död.

4. Just då så förtvifladt var, Molnet vek och solen klar Glänste fram och i dess ljus Faderns hus.

5. Allt var nu på stunden godt, Allt stod nu, som förr det stått: Samma hem och samma far, Allt var qvar.

6. Så, Guds barn, går ofta du Djupt i mörker — kanske nu — Vet ej, hvart du kommen är, Hvart det bär.

7. Men så visst, som Gud är qvar Och en evigt trofast far, Skall du än få ljus och tröst Vid hans bröst.

98. Herre, gif oss alla nåd.

1. Herre, gif oss alla nåd Till att följa dina råd, Tänka på vår själ i tid Och dess frid.

2. Hjelp oss nyttja denna dag, Jesus, till ditt välbehag, Icke leka tiden bort, Dyr och kort.

3. Sabbatsdagen du oss gett, Det vi ha i biblen sett, Till att sörja för vår själ Och dess väl.

4. Derför samlas vi att få Höra, lära och förstå Hvad du här oss säger till, Hvad du vill.

5. Du vill hjertat skapa om; Derför kom, o Jesus kom, Drag oss du från syndens stig Helt till dig.

99. Dyra förvissning.

1. Dyra förvissning, friköpt jag är! O hvilken försmak af himlen re’n här! Arfvinge genom nåden allen, Född af Guds ande, tvagen och ren. KÖR. Nu är min visa, nu är min sång, Jesus att prisa lefnaden lång. Nu är min visa, nu är min sång, Jesus att prisa lefnaden lång.

2. Helt jag mig lemnar, helt han mig ger Frälsningens fröjd, som jag njuter allt mer. Englarne bringa helsning från Gud, Hviska till hjertat himmelska bud.

3. Helt jag mig lemnat, hvila jag fått; Nu med min Jesus jag har det så godt. Helt i hans kärlek uppgått jag har, Väntar blott ett: att hem han mig tar.

100. Jesus ber oss lysa.

1. Jesus ber oss lysa så rent och gladt Likt små ljus, som brinna uti kolsvart natt. Här i verldens mörker stråla, brinn — Lyse du i din vrå och jag i min.

2. Jesus ber oss lysa för sitt namns skull. Han förstår, om flamman ej är klar och full. Han kan se i våra hjertan in — Lyse du i din vrå och jag i min.

3. Jesus ber oss lysa omkring oss här. Månget slag af mörker uti verlden är: Synd och nöd och jemmer öfvervinn — Lyse du i din vrå och jag i min.

101. Hur få äro de, som gå in!

1. Ej långt, ej långt från Guds rike Dock fjerran med hjerta och sinn’, Hur många vi se invid porten! Hur få äro de, som gå in! KÖR. Hur få äro de, som gå in! Hur få äro de, som gå in! Fast många vi se invid porten, Hur få äro de, som gå in!

2. Ej långt, ej långt från Guds rike, Der vänliga röster du hör Men tvekar att gå genom porten Och väljer att bli utanför.

3. Derute går du i mörker, I faror och träldom och skam, Fast frälsaren kärleksfullt väntar Till frihet få leda dig fram.

4. Ej långt, ej långt från Guds rike, Ett steg blott, och allt vore väl; Men kanske du evigt skall saknas I himmelska glädjen, o själ!

102. Det ges en källa fyld med blod.

1. Det ges en källa fyld med blod Ifrån Immanuels sår, Och syndarn, sänkt i denna flod, Fullkomlig rening får. Fullkomlig rening får, Fullkomlig rening får. Och syndarn, sänkt i denna flod, Fullkomlig rening får.

2. Se röfvaren på korset fann Den källan, fastän sent. Der kan ock jag, fast ond som han, Mitt samvete få rent. Mitt samvete få rent, Mitt samvete få rent. Der kan ock jag, fast ond som han, Mitt samvete få rent.

3. Du dyra lam, ditt blod hos Gud Det samma städs förmår, Tills frälsta skaran, Kristi brud, I bröllopssal’n ingår. I bröllopssal’n ingår, I bröllopssal’n ingår. Tills frälsta skaran, Kristi brud, I bröllopssal’n ingår.

4. Sen jag i tron fick skåda ner I denna blodström röd, På Jesus kärlek blott jag ser Och skall det till min död. Och skall det till min död, Och skall det till min död. På Jesus Kärlek blott jag ser Och skall det till min död.

5. Sen sjunger jag med högre sång Hans rika kärleks pris. Min stumma tunga skall en gång Bli löst i Paradis. Bli löst i Paradis, Bli löst i Paradis. Min stumma tunga skall en gång Bli löst i Paradis.

103. Hvad är det väl, som pryder?

1. Hvad är det väl, som pryder dagligt lif Och så förskönar dem, Som vandra fram sin glada pilgrimsfärd Emot Guds Jerusalem? KÖR. De hos Jesus varit och af honom lärt; I hans blod de rening få. Och de vandra dagligt på den smala stig — I hans fotspår jemt de gå.

2. Hvad är det, som så kröner med behag Likt kungligt diadem Guds vänners hufvud — der de stilla gå Emot Guds Jerusalem?

3. Hvad är det, som i hvarje deras sång Oss ljufligt klingar mot? Allt skönt och ädelt hafva de undfått Vid den käre frälsarns fot.

104. Hvilken vän vi ha i Jesus!

1. Hvilken vän vi ha i Jesus! All vår synd och sorg han bär. Såsom barn vi allt få bära Till vår Gud och fader kär. Tänk, hur mycket vi förlora, O hvad lidande och nöd, Blott för det, att vi ej bära Allt till Gud som han oss böd!

2. När vi frestas och bedröfvas Uppå mångahanda sätt, Månne dermed oss beröfvas Vår oss skänkta barnarätt? Nej, vår trogne vän i nöden Säger mildt: “Lägg allt på mig.” All vår svaghet väl han känner Och tar bördan uppå sig.

3. Är du arm och skuldbelastad, Af bekymrens börda trött? Jesus beder dig att kasta All din synd på sig, som dött. Om dig menniskor förskjuta, Bär det till dig Gud i bön. Mot hans bröst du får dig luta, Han är ditt beskärm, din lön.

105. Varen starka uti Gud.

1. Varen starka uti Gud och uti hans starkhets makt. Fasta stån uti hans sannings vapenskrud. Uti stridens hetta han dig bevarar, som han sagt, Du skall härligt öfvervinna med din Gud. KÖR. Fasta stån, Gud är med. Fram till seger på vår konungs bud. För vår Jesu äras skull och hans evangelium Fasta stån uti Guds vapenskrud.

2. Varen starka uti Gud och uti hans starkhets magt, Aldrig flyn för fienden, fast grym och vred. Herren är dig trofast när och på kampen gifver akt, I hans magt du skall din ovän lägga ned.

3. Varen starka uti Gud och uti hans starkhets magt. Se hans löfte aldrig, aldrig svika skall. Med sin högra hand han har mörkrets välde nederlagt, Ingen fiende skall bringa dig på fall.

106. En tillflykt uti stormens tid.

1. Vår starka klippa Herren är, En tillflykt uti stormens tid; Trots faror mång’ fins trygghet der, En tillflykt uti stormens tid. KÖR. Ja, Jesus är vår klippa här i främlingsland, I främlingsland, i främlingsland; Ja, Jesus är vår klippa här i främlingsland, En tillflykt uti stormens tid.

2. Ett dagligt skygd, ett nattligt värn, En tillflykt uti stormens tid; Mot fiendernas trug och jern, En tillflykt uti stormens tid.

3. Fast vädren häftigt stöta på, En tillflykt uti stormens tid; Vår fristad säkert skall bestå, En tillflykt uti stormens tid.

4. O fasta klippa, trygga borg; En tillflykt uti stormens tid; Var städs vår tröst i nöd och sorg, En tillflykt uti stormens tid.

107. Han kommer snart, vår Jesus.

1. Han kommer snart, vår Jesus, Vår konung och vår Gud. Lyft blicken upp mot höjden, Du Jesu Kristi brud.

2. Han kommer snart, vår Jesus; Hvi skulle vi då här Oss låta nedertryckas Af jordens små besvär.

3. Han kommer snart, vår Jesus; O syskon, må vi då Ej kifvas under vägen Om det, vi ej förstå.

4. Han kommer snart, vår Jesus; Vår pröfvotid är kort. Snart skola jordens dimmor För evigt dunsta bort.

108. Hvart går du?

1. Hvart går du? Hvart går du? O menska, hvart drager din väg? Hvar har du, hvar har du Din skatt, hvar ditt hjerta? O säg. Ack stanna för frågan, min vän, Den tränger sig på dig igen: Hvart går du? Hvart går du? O menska, hvart drager din väg?

2. Kanhända, kanhända Du vandrar en främling för Gud Och ännu, och ännu Föraktar hans rätter och bud. Undkommer du menniskors dom, Ja räknas för redbar och from, Kanhända, kanhända Du vandrar en främling för Gud.

3. Är jorden, är jorden Ditt allt, o hur arm du då är! Dess skatter, dess skatter Förmå ej förnöja dig här. Hur kan du för dessa väl då Den himmelska skatten försmå? Är jorden, är jorden Ditt allt, o hur arm du då är!

4. O stanna, o stanna För Herren, som söker din själ. Han tänker, han tänker Alltjemt på ditt eviga väl. Ja han, som för dig gaf sitt lif, Än ropar: “ditt hjerta mig gif.” O stanna, o stanna För Herren, han söker din själ.

109. Barnen för Jesus.

1. Vi, en liten skara utaf Herrens små, Uti sabbatsskolan glada samlas få. Der med bön och sång alltjemt vi sträfva må Vinna de små barnen för Jesus. KÖR. “Barnen för Jesus,” är vår lösens ord, “Barnen för Jesus,” sprid det kring vår jord. Kalla dem tillsammans kring Guds nådesbord: Sök att vinna barnen för Jesus!

2. Jesus är den vän, som älskar barnen mest, Är den ledare, som passar barnen bäst; O må derför alla sig vid honom fäst Söka vinna flera för Jesus!

3. Verlden lockar barnen jemt till undergång, Deras ovän lägger för dem snaror mång’, Frestelser anfäkta, synden gör dem tvång, Räddning fins för barnen hos Jesus.

4. Snart i himlens glädje träder skaran in, O hvem skulle vilja tomhändt gå derin? Hvarje barn kan frälsas: brinn, hvart hjerta brinn, Sök att vinna barnen för Jesus!

110. Segern är vunnen.

1. Segern är vunnen, pris, halleluja! Kristus är uppstånden, och visst bör han äran ha. Segern är vunnen — hela satans hop Ligger nu till marken slagen, höjen segerrop. Kristus hafver vunnit — sjung hvar själ. Kristus hafver vunnit — allt är väl. Glädjens, Guds folk och sen hvar menniska; Kristus hafver vunnit — halleluja.

2. Segern är vunnen, Kristus lefver än; Tomma grafven vittne bär, att han uppstod igen. Segern är vunnen — glada tidningen Spriden ut till alla folk, ja, ock till hedningen. Nu behöfver ingen borta bli, Nu kan hvarje fånge blifva fri. “Det är fullkomnadt,” allt nu redo är: Kristus är uppstånden — o jublen här.

111. Högtid för handen är.

1. Högtid för handen är — brist ut och sjung. Gud har blifvit menniska, o sjung båd’ gammal, ung. Högtid för handen är — gör porten vid, Jesus kommen är och helsar dig med nåd och frid. Herren hafver lemnat himlarne, Kommit hit att frälsa syndare. Högtid för handen är — brist ut och sjung: “Ära, halleluja till Gud i höjd!”

2. Högtid för handen är — brist ut i fröjd. Oss är födder frälsaren, Guds son af himlens höjd. Högtid för handen är — stäm in i kor, Allt hvad lif och anda har, ty Gud ibland oss bor. Oss är födder Jesus, frälsaren, Nu är ingen nöd för syndaren. Högtid för handen är — brist ut i fröjd: “Ära, halleluja till Gud i höjd!”

112. Vak upp.

1. Vak upp, vak upp, hör mästaren nu kallar dig; Stå upp, stå upp och fatta andens svärd. Framåt, framåt! predika jubelårets fröjd, Och vittna om din Jesus för en fallen verld. KÖR. Framåt! sjung i korus; Framåt! se morgonstjernan strålar för oss. Framåt! Herren Jesus den mägtige och starke för oss an. “Ära, ära!” sjunger skaran som drar fram, “Hosianna till det heliga Guds lam!” Såsom stridsmän helt vi må Uppå Jesu sida stå, Prisande hans stora nåd, hvarhelst vi gå.

2. Ett nödens rop nu kommer öfver hafvets våg Från arma döende i hednaland. O skynda dig att bära till dem sanningen, Men glöm ej bort de döende på egen strand.

3. O Guds församling, öppna modersfamnen din Mot de förlorade, som irra än. Räck ut din hand så vänligt för att rädda dem Och föra dem i kärlek fram till frälsaren.

4. Se upp, se upp, se löftets dag sig närmar fort, Då konungen sig ter för verlden all. Då frid och fröjd skall hvila öfver jordens rund, Och “ära, halleluja” evigt klinga skall.

113. Tåga framåt.

1. Från Atlantens intill Stilla hafvets stränder Ljuder ropet: ungdom, vakna upp. Ifrån landligt tjäll, från stadens trånga gränder Se de komma trupp på trupp. KÖR. Tåga framåt, tåga framåt, Tåga fram, du ljusets unga kämpahär. Tåga framåt, tåga framåt, Segerfursten med dig är.

2. Alltför länge vi ha legat uti dvala, Och i lek vår ungdomstid förgått. Bort med leken! alvarsamma röster tala. Vi ett lefnadsmål ju fått.

3. Frälsta äro vi, och glada må vi bära Nådens budskap till en fallen verld, Högt förkunna det till Herrens Jesu ära. Endast han är äran värd.

4. Kom, du unge man, och kom, du unga qvinna. Kom, förena dig med våra led. Kom med oss, ty se, en verld vi gå att vinna, Lägga den vid korset ned.

114. “Ser opp.”

1. Gläd dig nu, du Herrens lilla barnaskara, Ty se fikonträdet står i knopp Och bebådar, sommaren snart här skall vara — “Lyfter eder hufvud opp.” KÖR. “Ser opp, ser opp; Lyfter eder hufvud opp, då detta sker.” “Ser opp, ser opp” — Er förlossning snart är här.

2. Ganska många säga nu, att Gud fördröjer Att fullborda det, som skrifvet står, Och liksom i Noe tid man sig förnöjer Uti synden år från år.

3. Många trotsande med Farao utbrista: “Ho är Herren, den jag höra skall?” Låt dem smäda, låt dem sina hufvud rista; Herren bringar dem på fall.

4. Snart skall Herren skilja getterna och fåren — Upp till lifvets källor bär vårt lopp; “Se på fikonträdet,” säg är det ej våren? “Lyfter eder hufvud opp.”

115. Upp! för Jesus stå.

1. Upp, Guds folk! hans namn bekänn; Höj ditt glada fältrop än, Sjung det i församlingen: Upp! för Jesus stå. Det på tempelspiran skrif, Säg det ut med eld, med lif, Det åt barn och åldring gif: Upp! för Jesus stå. Det åt barn och åldring gif. Upp! för Herren Jesus stå. KÖR. Upp! för Jesus stå. Upp! för Jesus stå. Höj ditt glada fältrop än, Och upp för Jesus stå.

2. På din dörrpost skrif det in Och i bönesalen din, Bär det ständigt för ditt sinn’: Upp! för Jesus stå. Måla det i prydlig sal Och i fångens cell så smal. Vare pligten städs ditt val! Upp! för Jesus stå. Vare pligten städs ditt val! Upp! för Herren Jesus stå.

3. Rista det på stenen hård Uppå enslig kyrkogård Och på furstlig minnesvård: Upp! för Jesus stå. Låt vår press, hvars hjul så lätt Gå sitt lopp för sanning, rätt, Mana folken på sitt sätt: Upp! för Jesus stå. Mana folken på sitt sätt: Upp! för Herren Jesus stå.

116. Jesus, jag har hört.

1. Jesus, jag har hört — det mitt hjerta rört — Hur du steg till vår jord för mig, Och i Betlehem ej i något hem Ett välkommen mötte dig: KÖR. O Jesus, kom in i mitt hjerta; Der är rum, der är rum för dig. O kom in; der är rum; I mitt hjerta är rum för dig.

2. Fogeln har sitt bo, der han finner ro, Markens djur sina kulor ha; Men för mig du då måste husvill gå, Du min Herre Jehova.

3. Som ett menlöst lam uppå korsets stam Du för mig lät upphänga dig. Enda rum man gaf var en lånad graf, Der du seger vann för mig.

4. Jag har hört, hur du står och klappar nu På mitt hjerta så mildelig. Du så huldt begär få ha nattvard der, Du med mig och jag med dig.

117. Tag mitt hjerta.

1. Tag mitt hjerta, Herre Jesus, Och fyll sedan upp det så, Att för verlden och dess kärlek Intet rum må återstå, Intet rum må återstå.

2. Tag min vilja, tag min vilja, Gör den helt till ett med din; Och ehvad mig sedan möter, Låt din vilja vara min, Låt din vilja vara min.