# Jephthas bok En Minnes-Sång i Israël ## Part 2 Book page: https://www.cyberlibrary.org/sv/books/jephthas-bok-en-minnes-sang-i-israel-24100/index.md När nu aftonen ingången var, församlade de sig kring Abigail, den Gileaditiskon, att hon skulle förtälja dem granneliga, huru det med Jephthas dotter, Domarens i Israël, skedt var. Men Abigail var till hög ålder kommen, så att hennes ögon skumma voro. Från hafvet fläkten tyst sin svalka bär;[85] Uppöfver öknen långsamt månen stiger Och än en höjd med silfverdok beklär, Och än en dal vid nattens skymning viger.[86] * * * * * Kunnen J ett skimmer röja, Något, som sig tyckes höja Fjerran öfver kullen der? -- Om, der berget ned sig sänker, Något hvitt ur dunklet blänker, Ramoths torn och mur det är.[87] Der, när Ammons hand förtryckte Herrans folk och till sig ryckte Jacobs arfvedel och stad,[88] Fädrens Gud åt de förskräckte En förlossare uppväckte, Jephtha, son af Gilead. Der Hans dotters barndom grydde; Innom dessa ängder flydde Jungfruns dag så ljuft och lätt, Som bland palmbetäckta kullar Kisons silfverbölja rullar Hädan på Israëls slätt.[89] _Dit_, på höjden, hjelten hunnit, Sedan Han sin seger vunnit, Då han Dottren varse blef Festligt till sitt möte dragen, _Der_, af sorg och fasa slagen, Fadren sina kläder ref. Här uppå de samma höjder, Der Hon lifvets drömda fröjder Sen begret i vänners rund;[90] Under samma ekar väljas[91] Låt vår plats och här förtäljas Sagan af de Gamlas mund. Än en gång med blommor höljas, Än en gång med gråt besköljas, Må det altar, der Hon blödt. -- Snart ej mera någon finnes, Hvilken Hennes öde minnes; Hennes namn ju redan dödt.[92] Ack! den tår, som der vi fälle, Ej allena Henne gälle, Oss den ock begråta må! -- Fast bland obemärkta öden Många än mot offer-döden, Såsom Hon, men långsamt gå! Då nu qvinnorna förnummit om Jephthas dotters ändalyckt, sörjde de svårliga, slogo sig för bröstet, sjöngo klagosången, som till dem kommen var, och jemrade sig hela den natten: Ack, vår Syster! Ack, att det med Dig så gånget är! Och vardt af morgon och afton den tredje dagen. X. Capitlet. Innehåll: Thamar, Asareels dotter, tröstar qvinnorna med löftet att, till vedergällning, Hjelten, som utlofvas, af dem födas skulle. Hans rike och härlighet beprisas. På den fjerde dagen när Solen uppgången var, uppväckte Gud Thamar, Asareels dotter, Ethams sons, Jabes sons, en af de Förstar i Israël, att Hon qvinnorna trösta skulle, och Hennes röst hördes ibland dem; men Hon talade denna visones ord. Din dag, o sol, är skön och klar För jorden åter uppenbar; Och natt och mörker sig på nytt I glans och härlighet förbytt. * * * * * Så Herren ser också engång till de betryckta neder; Hans Nådes Ljus Sig öfver det, som låg i skuggan breder; Ur öknen strutsens jemmerrop intill Hans öra når,[93] Evinnerlig Hans Godhet ej ens matkens bön försmår. Ho är alsvåldig dock som Han, en Konung öfver alla; In för Hans anlet solar dö och himlens stjernor falla, Han byggde jordens fasta grund, Han den på ingo ställt,[94] Och fästet med dess skyar spänt derofvan som ett tält. Han stormen som en tjenare, som bud Han blixten sänder, Han hafsens djup i skum rör upp, Han landsens skick förvänder; Lofsjunger Honom på Sin thron; Hans Väldes makt är stor, Och salig den, hvars tillit fast uppå Dess klippa gror. Som strå då för Hans fot förgås må slägter efter slägter, För Honom vare tusend år som en af nattens väkter; Hvad är det mer? -- Orubbeligt består Hans löfte dock, Och Isaacs Gud i Sinom tid skall det fullborda ock! Och Du, som till Sitt hvärf Han täcks bland Juda qvinnor kalla, Välsignad vare Du bland oss, bland Dina systrar alla; Välsignad Du, om i vår rund Du redan vandrar här; Välsignad om Du komma skall, och bröstet som Dig när. Ty lik det regn från Hermon går, att ned på Zion dugga,[95] Så salighet af Herran skall Din hjessa öfverskugga. Din Fader bugande skall gå Dig på Din stig emot, Din Moders söner falla ned till jorden för Din fot. Ty Herren Den, Han sänder, vill med kraftens svärd omgjorda, All verlden som en fotapall Han lägger för Sin Smorda, Hvars dagars tal som sand, hvars stol förblir till evig tid; Men ljufligt kyssas i dess sken rättfärdighet och frid. Så blefvo nu qvinnorna upprättade till sitt sinne af Thamar, Asareels dotter. XI. Capitlet. Innehåll: Ytterligare propheterar Thamar om den kommande Herrans Smorde, hvars förebild Hon ser i den hjelte, som nu anfört till seger den Israëlitiska hären, till hvars möte qvinnorna nedstiga från bergen. Men medan Hon än talade, upphof Hon sina ögon, och se, Hon såg längst borta på bergen ett blänkande, såsom af vapens blänkande, och Herrans Ande kom öfver Henne, så att Hon ytterligare propheterade.[96] Och Hon dansade för qvinnorna och de följde Henne, den återvändande hären till möte, med sjungande, trummande och spelande.[97] Hvad? glimmar ej mot solens brand En lans der längst vid fästets rand? -- Den lansen skars vid Jordans stränder,[98] Till hemmet hären återvänder. * * * * * Upp hästen Er då, med blomsterkransar, I festligt hvimmel, i helga dansar, O Qvinnor, Jungfrur i Israël, Att möta Hjelten, som Herren rörde, Som landets kämpar till seger förde Och frid som byte till Jacobs tjell! -- Och finns en qvinna med Andans ljus, En Profetissa i Jacobs hus, Hon träde fram och med kastad slöja[99] Sin stämma må till en lofsång höja: Hel Judas Horn och Hans oväns fall![100] Hel, Bild af Hjelten, som komma skall! -- *Som komma skall!* Och röstens Döttrar i klippans hall[101] Upprepa skola ännu de orden, Och himlen fyllas deraf och jorden! * * * * * Ja låter Cymbaler och Harpor nu skalla Psalmernes jubel sig tränge fram Fjerran till Israëls fiender alla, Att med förfäran till jorden de falla; -- *Lejonet segrar af Juda-stam!* Då nu Männerne hörde, huru Herrans Ord var kommet till qvinnorna, prisade de Gud och undrade storliga: Hvad månde detta betyda; och de gömde orden granneliga i sitt hjerta. Men de tolkade dem efter sitt sinne, och då nu året omgånget var och Israël församlade sig i Ramath, talade de Äldste inför Samuel och sade: Smörj oss en Konung! Anmärkningar: [1] *Propheters söner.* Så kallades lärjungarne i en af Samuel inrättad Bildningsanstalt. [2] *Ren Midian har flyttat tälten.* Biblens Midianiter voro Beduin-Araber i Syriska Öknen. Vid vårens ankomst uppbryta desse från sina vinterläger och närma sig de odlade trakterne, som de oroa med sina oupphörliga plundringståg. [3] *Ty ej Hyaenor, hvilka hasta Med hop på hop i Röfvarns spår.* Hyænor åtfölja i österlanden flocktals de tågande härarne, for att mätta sig af de fallne. [4] *Skogen Ephraim.* Dess läge är omtvistadt. Någre påstå att den låg vester om Jordan, andre att den låg öster om denna flod. Det sednare fallet är här anlaget. Troligen låg den på *begge* sidor om floden. [5] *Vet Moab har mot landet dragit.* Moabiterne voro det östra Jordanlandets Sydliga grannar. [6] Dunsterne från Döda Hafvet anses vara, åtminstone på vissa tider, så giftiga, att fåglar som vilja flyga deröfver antingen vända om eller nedstörta som döda. [7] I hvassen kring Meroms sjö uppehålla sig tigrar och andra rofdjur, hvilka lura på de djur, som om qvällarne och nätterne nalkas vattnet för att dricka. [8] Ammoniterne voro det Östra Jordanlandets nordliga grannar. [9] Rabbat-Ammon var Ammoniternes hufvudstad. [10] *Ibland de Äldste af Ditt folk I Porten satt, en lagens tolk.* I Palæstina samlades de Äldste i Stadsporten för att skipa lag bland sina medborgare. Beskrifningen på den sårades anseende och dygder träffar in med den, som förekommer i 29 Cap. af Jobs Bok. [11] *Klippans tysta grifte-städer.* Hebreernes grafvar voro uthuggne i kalkbergen, i långa rader vid hvarandra. [12] *Men obehedrad, bortglömd är. Ett rof för himlens fåglar här.* Israeliterne, liksom de fleste forntidens folk, ansågo för den största skymf och olycka, att ej få en ordentelig begrafning. [13] *Han som bordt Ditt minne hämnas.* Enligt Moses' lag var Sonen eller den närmaste arfvingen förpliktad att utkräfva blodshämnden. Det ansågs såsom en stor sorg, att ej efterlemna några söner, dels af nyssnämnde anledning, dels äfven för att fädrens namn, hvars slägtlängd förvarades vid Arken, sålunda skulle utdö och arfslotten öfvergå till fjermare Stamslägtingar. [14] *Hören basunen hur mäktigt den ropar Eldarne skåden på bergens topp* Genom slika signaler finner man af Biblen att Hebreerne tillkännagifvit hvad som hastigt borde blifva bekannt i landet: Sabbather, Nytändningar, Folkförsamtingar etc. [15] *Rachel sina barn begråter öfver dem ej tröstas kan.* Bibliskt uttryck, att beteckna en allmän landssorg. [16] *Se! och ren högtidligt bryter arken upp och stam vid stam, Under klangen af trummeter tågar öfver Jordan fram.* Förbundsens Ark medtogs endast i fält, när hela Israël, och ej enskildta stammar ensamt, utförde kriget. Under Domarnes tid förvarades denna ark i Siloh, som då var Palæstinas hufvudstad. Under Samuel förvarades den dock i Kiriath-Jearim. Här förekommer således en anachronism, i fall man ej får antaga, att arken undantagsvis någongång varit förd till Siloh under Samuels tid. [17] *Främst, ett Lejon, drager Juda främst ett Lejon djerft och ungt.* "Juda är ett ungt lejon -- -- -- -- han hafver nederbögdt sig, och lägrat sigt som ett lejon, och som en lejinna." Jacobs välsignelse. 1 Mose Bok 29. C. 9 v. [18] *Simeon sitt härskri höjer invid Hans.* Simeons stam bodde innom Juda-stams Snöre eller arfslott. Begge stammarne tyckas härigenom hafva varit sinsemellan närmare förbundne än de öfriga. Se Domar. B. 1 C. 3 v. [19] *Hafvets örnar, Dan och Asser.* Dan och Asser bodde närmast Medelhafvet. [20] *Oförskräckt till strids Naphthali drar från sina fjellar ner.* Naphthali bebodde en vild bergstrakt, hem för tigrar och andra rofdjur. [21] *Sebulon, Din pil är säker och Isaschars herdelans etc.* Sebulon och Isaschar innehade till en del bördiga Alptrakter -- Gilboas, Hermonims, Thabors berg -- och voro således Jägare och Herdar. Begge stammarne, äfvensom Naphthali, voro ganska krigiska. Se Deboras Segersång. [22] *Vandring ut och in.* Bibliskt uttryck, att beteckna: förehafvande, företag. [23] *Josephs dubbelsvärd ej sviker.* Josephs stam ansågs som tvenne: Ephraim och Manasse. Ephraim var, till makt och storlek, den första eller andra i ordningen, bland de Israëlitiska stammarne. Manasse var obetydlig. [24] Benjaminiterne voro utmärkte bågskyttar och slungare. [25] Gad och Ruben bebodde gränslandet öster om Jordan, voro derföre mest utsatte för fientliga anfall, och således krigiska samt betraktades med skäl som landets förmurar. [26] Bibliska uttryck. [27] *Fienden i trenne läger stod i går vid Jaboks flod.* Lägren voro tre, troligen af den anledning att de utgjordes af trenne olika folk: Midianiter, Moabiter och Ammoniter. -- Jaboks flod rinner genom landet, öster om Jordan. [28] Hyænor, Panthrar o. d. rofdjur utgå om qvällen på rof från sina snår och klyftor samt återvända dit vid dagningen. [29] Till Palæstinas landsplågor höra gräshopporne, hvilka i tallösa svärmar förtära all gröda på marken. I sin flygt följa de alltid en viss stråt, den från söder till norr; men från denna stråt drifvas de ofta, då de råka ut för den starka östanvinden, hvilken bortför och dränker dem i Medelhafvet. De förpestas då dess vågor, ända långt ut från kusten, med sina förruttnande kroppar. [30] Rabbath-Moab eller Rabbath, hufvudstaden i Moabs land; såsom Rabbath-Ammon, den i Ammons. Uttrycket är således tvetydigt, då Israëliterne voro inbegripne i strid med begge folken. Af det följande synes dock att det är Moabiternes hufvudstad, som här menas. [31] Arnon och Zoar voro Moabs yttersta gränsor i norr och söder. [32] *På Moabs slätt, på Sibmas drufvokullar -- --* Moabs slätt, en fruktbar dal. Sibma, en för sitt vin berömd stad, ömsom tillhörig Moabiterne, ömsom Hebreerne. [33] *-- Skörden före anden gör.* "Anden, andetiden" gammalt Svenskt och Bibliskt uttryck för skördetid. [34] *Och hvad derinnom rörs och lefver -- alla Man Herranom till spillo ger.* "Gifva Herranom alla till spillo" är ett Bibliskt uttryck för att beteckna, att allt lefvande, menniskor och djur, nedergjordes. Derjemte förstördes ofta och jemnades med jorden all fienden tillhörig egendom, af hvad slag det vara månde. [35] *Men folk och förstar af en skräck betagas Utöfver dem af Gudi sänd.* Ett fälttåg afgjordes vanligen genom ett enda slag, såsom man ser af så många ställen i Bibeln. Efter slagets förlust fattades vanligen det besegrade folket af en panisk skräck och såg modlöst sitt land förhärjas af fienden. [36] *Sig Ammon skyl i dolda klyftors nästen.* Ammons land har otaliga, ofta otillgängliga klyftor och grottor. [37] *Och Kedars hyddor öde stå.* Med Kedars hyddor förstå Propheterne tälten, hvari de Beduin-Araber bodde, som vistades i Syriska öknen närmare Euphrat. [38] *Och uppå sjelfva Karraks klippefästen Med bäfvan Moabs vakter gå.* Karrak-Moba, Moabs borg, var en otillgänglig, ointagelig bergsfästning. [39] Juda-qvinnor voro, såsom plägseden än är i Orienten, noga bundne innom sin husliga krets, och sällan, utom vid folkfester och andra utomordentliga händelser, i tillfälle att se hvarandra i större samqväm. [40] *Dagens tunga* Svarar mot Dagens tyngd, möda. [41] *En glad, en öm, en trogen tjenarinna.* Österlandets qvinna betraktar sig ej blott som mannens Maka, efter vårt uppfattningssätt, utan mera som Hans tjenarinna -- "Sarah var lydig Abraham, kallande Honom Herra." [42] Israëliternes Psalmer och Hymner synas ofta hafva blifvit afsjungna i Vexelchorer. Se 1 Sam. 18 C. 7 v. [43] Sarons liljor, Jerichos rosor och dalen Megiddos fruktbarhet äro ryktbara. [44] *Väl Sykomoren i Mamres lund Sin skugga bjuder åt middans stund.* Mamres lund är ännu berömd för sina herrliga, skuggrika Sykomorer. Hela uttrycket om Mamres Sykomor, som inbjuder middagsstunden att njuta af sin svalka, tycks vara en Orientalisk allusion på Abrahams gästfrihet mot Herran och Hans Englar: "Och Herren syntes honom i den lunden Mamre, ther han satt vid sins tjälls dörr, tå hetast var på dagenom" etc. Se 1 Mose Bok 18 C. [45] Nebo, ett högt berg öster om Jordan, från hvilket Moses öfversåg större delen af förlofvade landet. [46] *Du, hvars skatter ej återvända.* *Återvända* nyttjas i Bibeln i mening af: *upphöra, blifva slut*. [47] *Till dalens _mygga_ och _isop_ neder.* Uti Hebreernes poëtiska språk motsvarar detta uttryck våra skalders: *till dalens _fjeril_ och _blomma_ neder*. [48] *Ditt gyllne hår Du af sorg förödde Och skuggans stoft på Din hjessa strödde Och sjufallt mörker uppå Dig drog.* Dessa uttryck äro bildade efter Hebreernes bruk, att vid inträffande olyckor rifva håret, strö aska och stoft på hjessan och kläda sig i "säck" eller i grofva och smutsiga kläder. [49] *Karmels toppar.* Berget Karmel, som ligger i Palæstina åt vester, vid Medelhafvet, har *tvenne* toppar. [50] *Sista skurn af serlaregnet.* Det regn, som i Palæstina faller kort för än hvetet mognar, hvilket der sker om våren, kallas serlaregn i Bibeln; i motsatts mot arlaregnet, som faller om hösten. Serlaregnet, ehuru det blott varar en par dagar, ofta blott en par timmar, är högst nödigt för växtligheten. [51] *Hvar bäck en bölja bär.* De flesta, äfven större floder i Palæstina uttorka till sommaren och fyllas åter af regnet. [52] *Och i sin fägring strålar åter jorden.* Resande kunna ej nog utmåla den förändring och det lif som i Palæstina af en regnskur uppväckas i det af hettan förtorkande landet. [53] *Och öknens Konung sjelf, för honom skygg, Bland Jordans snår sig rytande fördöljer.* Lejon uppehöllo sig på Jordans buskbeväxta stränder. Lejonet ryter, såsom bekant, då det hungrar och således är vildast. [54] *Mer ljuft Hans tal, än doft från Hermon, går;* Hermons berg var berömdt för sina blommor och sin honing. [55] *Hans växt med blygsel höljer Zalmons Rår.* Zalmon, ett af Ephraims berg, var skogbeväxt och ett hem för Gazeller och Rådjur (i Biblen: Rår), hvilka af Österlandets skalder i alla tider hafva blifvit framstälda för att liknelsevis beteckna en idealiskt skön växt. Se Sal. Höga Visa 2 C. [56] Rosorne i Damascus berömmas för sin skönhet och vällukt. [57] *Ja, för än nästa Sol från hvalfvet gått, Förän från Thabor hon förjagat dimman.* Vår- och sommartiden hvilar vanligen om morgonen öfver Thabors berg en dimma, som förskingrar sig vid middagen. [58] Bruden fördes i procession, med tända facklor och under sånger, till Brudgummens hus, hvarest Han inväntade Henne. [59] *Och tåren torkar af den lejda gjuten.* Vid Hebreernes begrafningar lejdes "gråterskor", för att med sin klagan, sina tårar, och sitt beprisande af den hädangångne öka högtidligheten. [60] Israëliternes i kalkberget uthuggne grafvar äro, troligen utan undantag, uppbrutne. Inscriptionerne hafva förvittrats och blifvit oläsliga. Sarkofagerne äro ofta sönderbrutne samt utsläpade på fältet. Resande hafva sett Araberne begagna sådana till sina hästhoar. [61] Abel, i Naphthali, en stad hvars innevånare voro berömda för sin vishet. Se 2 Sam. 20 C. 15, 16 v. [62] Jordan, som dock ej vid början af sitt lopp har detta namn, uppväller i dagen vid foten af Hermon, sedan den en tid runnit under jorden. [63] Från Meroms sjö eller träsk faller Jordan, efter ett kort lopp mellan bergen, ut i Kinnereths eller Genesareths haf eller sjö. [64] *-- -- -- Sin fagra, sälla strand.* Genesareths bördiga stränder beprisas högt af Josephus och nyare resande för deras ovanliga skönhet. [65] *Än klar som spegeln låter skåda De rena djupen af Din barm.* Genesareths vatten är högst klart, så att sanden och sjödjuren på dess botten äro synliga. [66] *Och än att sjelf emot sig rasa Utaf en il blott upprörd går.* Väderleken är högst nyckfull på Genesareths sjö. Lugn och stormar, hvilka uppdrifva de vildaste vågor, omvexla ofta och oförmodadt med hvarandra. [67] *Och nu med bragd på bragd Du starke drager, Du Jacobs väktare, Din Kungastråt.* Jordan utgjorde det egentliga Palæstinas förmur mot öster. Den dal, hvari den framrinner, kallas emellanåt Konungsfältet. [68] *Och krossar hällar, spränger fjellens lager Hvars spillror sjelf Dig nödgas följa åt.* Jordans flodbädd åtskiljer Basalt- och kalkformationerne i landet. Under regntiden släpar floden ofta med sig stora stenblock. [69] *Och oljobäckar flöda vid Hans sida.* Det fordna Palæstina var ryktbart för sina Olive-planteringar. [70] *Och balsam dryper på Hans rika strand.* Balsam-trädet växte kring staden Jericho, som låg nära Jordan. [71] *Och snart med mattad gång försvinner.* Jordan rinner, vid sitt inlopp i Döda Hafvet, särdeles trögt och långsamt. [72] Beskrifningen om Döda Hafvet, denna "Caminus Inferni," afgrundens skorsten, såsom den af en Författare kallas, är aldeles enlig med den kännedom man har om denna underbara sjö. [73] *Der tystnan som dess gårdar stänger.* Gård betyder i Biblen ofta endast: *vistelseort, omkrets*. [74] *Hans tunga våg utur sin dvala Af flägtens ande aldrig väcks.* Döda Hafvets vatten är högst saltigt och blir derigenom specifikt tyngre, så att det ej af stormen kan uppröras i betydligare vågor. [75] *-- -- -- -- -- -- med hopp, Som, skyar i torkan, förgäfves gå opp.* Under sommaren, eller torkan, regnar det ej i Palæstina. Ett eller annat moln visar sig väl vid Solens uppgång, men försvinner åter. [76] *Vid Akko ett flarn, som i bränningen hvälfver* -- Akko eller Acre, Palæstinas hufvudsakliga eller enda hamn, har en kust, klippig och full af bränningar. [77] Trakten kring Ascalon är något sumpig; man ser der ofta tranor rasta under sina flyttnings-tåg. [78] *Snart skuggans och domningens land skall hon hinna.* Hebreerne förestälde sig att de aflidnes andar befunno sig i *Scheol*, skuggans och domningens land, uti ett tillstånd af dvala. [79] *Så blicka då bort* -- -- -- Detta uttryck och denna önskan är lånad ur Job. [80] Basan är en hög bergskedja af basalt, nordost från Gileads-berg. [81] Manteln nyttjades af Hebreerne om natten till täcke. Dagen vexlar i södern med natten, tvärt och nästan utan någon skymning. [82] Hebreerne *bortsålde* sina döttrar åt deras friare. Vid fadrens död var brodren giftoman. Israëlitinnorne gingo beslöjade. [83] *Lik vandraren i öknens sand, Hvars blick sig trollar der ett land Med lunders sus och svala strömmar.* Genom en såkallad luftspegling tycker man sig ofta i öknen se sjöar och lunder, der i sjelfva verket endast sand förefinnes. [84] Kidron flyter genom "Juda öcken", mellan hemska bergsklyftor, hvarefter den faller ut i Döda Hafvet. [85] Om qvällarne blåser i Palæstina en svalkande vind från Medelhafvet. [86] Månskenet älskas af Österlänningarne; vid dess glans berätta de helst sina sagor. Se Chateaubriands resa i Orienten. [87] Ramoth eller Mizpa; Jephthas födelseort. [88] Det var i anledning af Ammoniternes påstående, att återfå större delen af östra Jordan-landet, som det krig uppstod, hvilket föranledde Jephtha att offra sin Dotter. Se Dom. B. 10 och 11 Cap. -- "Stad" utmärker egenteligen ort, *ställe, vistelseort*. [89] *Israëls slätt*, den bördigaste dal i hela Palæstina, vattnas af Kisons flod. [90] *Här uppå de samma höjder, Der Hon lifvets drömda fröjder Sen begret i vänners rund.* Se Slutanmärkningen. [91] Gileads berg äro bevuxne med Ekar. [92] *Hennes namn ju redan dött.* Jephthahs dotters eget namn förekommer ej i Bibeln. [93] *Ur öknen strutsens jemmerrop intill Hans öra når.* Strutsens skri liknar ett gråtande barns jemmer. [94] *Han byggde jordens fasta grund, Han den på ingo ställt.* "Han sträcker ut Nordet på *ingo*; och hänger jordena uppå intet." Job. 26 C. 7 v. [95] *Ty lik det regn från Hermon går att ned på Zion dugga.* Hermon och Zion äro toppar af Antilibanons bergskedja; Hermon högre, Zion lägre. De moln, som bildas kring den förra, afbörda sitt vatten på den sednare. [96] Uttrycket "profetera" har i Biblen ofta äfven helt enkelt betydelsen af att *blifva inspirerad, råka i hänryckning och Enthusiasm, dikta*.