Part 2
MENELAOS. Vid Pelops svärjer jag, som vardt min faders far, Och din benämd, samt Atreus, som oss båda födt, Att jag vill säga dig ur hjertat redligen, 475 Och utan allsköns arga list, mitt tankesätt. Enär jag såg, hur du ur ögat tårar gjöt, Medömkan kände jag, och sjelf brast ut i gråt, Och afstår nu ifrån de fordna yrkanden, Mot dig ej hård, och är på samma punkt, som du, 480 Samt råder dig, att hvarken dräpa eget barn, Ej heller mig tillgodose; ej rättvist är, Att du skall sucka, medan mig allting går väl, Att dine dö, men mine skåda dagens ljus. Hvad vill jag ock? kan jag ej annan maka få, 485 Af bästa sort, ifall jag önskar gifta mig? Men, störtande min egen bror, som jag ej bordt, Hvi skulle Helena jag föredraga, ondt for godt? Jag ung och dårlig var, tills, saken nära sedd, Jag märkte hvad det är, att dräpa egna barn. 490 Dessutom ock miskund med olycksälla mön Mig påkom, då vår skyldskap jag besinnade; Hon håller på, att för mitt kränkta äktenskap Bli offer: hvad har Helena med dotter din? Må hären, upplöst, fara ifrån Aulis' hamn! 495 Hör upp att fukta ögonen med tårar, du, Min broder, och att mana äfven mig till gråt! Men har du fått ett gudasvar om dotter din, Det mig ej röre; dig min andel skänker jag. Till andra tankar jag mig vändt från hårda ord, 500 Mig skett, hvad rätt och billigt är; jag återgår, Att broder älska: _sådan är rättskaffens mans Sedvana, att han stannar vid det bästa städs_.
KHOREN. Ditt tal är ädelt, sjelfve Tantalos, Zeus' son, Tillständigt; ej stamfäderne få skam af dig. 505
AGAMEMNON. Haf tack, o Menelaos, som mot allt mitt hopp, Dig värdigt, har förändrat fordna tankesätt!
MENELAOS. Igenom älskog bröder mellan alstras split, Och genom egennytta; men jag afsky här För sådant bittert inbördes förhållande. 510
AGAMEMNON. Och mellertid jag råkat i nödvändighet, Att mot min dotter föra ut ett blodigt mord.
MENELAOS. Hur så? ho skulle kunna dig dertill förmå?
AGAMEMNON.Jo, hela skaran af Akhaiers krigarhär.
MENELAOS. Ej, om till Argos henne du afsänder hem. 515
AGAMEMNON. Det ena kunde hemligt ske; det andra ej.
MENELAOS. Hur så? Man pöbeln ej förmycket frukta bör.
AGAMEMNON. Kalkhas oraklet röjer för Argeiers här.
MENELAOS. Ej, om han dessförinnan dör: det händer lätt.
AGAMEMNON. Hvar siarslägt är äresjuk och ondskefull. 520
MENELAOS. Och hvarken redlig eller nyttig någonsin.
AGAMEMNON. Du rädes ej för det, som nu mig faller in?
MENELAOS. Hur kan jag fatta upp den tanke, du ej sagt?
AGAMEMNON.
Det Sisypheiske ynglet af alltsamman vet.
MENELAOS. Ej kan Odysseus skada dig, ej heller mig. 525
AGAMEMNON. Han städs illfundig varit, och en packets man.
MENELAOS. Af ärelystnad drifves han; ett stort förderf.
AGAMEMNON. Var säker, att han uppstår bland Argeierna, Och ropar ut oraklet, som oss Kalkhas gaf, Och hur jag lofte offra, och ej håller ord, 530 Åt Artemis min dotter. Se'n han öfvertalt Argeierna, att dräpa dig och mig, han skall Be flickan dräpa. Om jag hän till Argos flyr. Så komma de, att, jemte Kyklopeiska mura, Igrund utplundra landet, och föröda det. 535 Så gräslig är min ofärd, ack, jag arme man! Och till förtviflan genom gudar bringas jag. En sak mig akta, Menelaos, gående I lägret, att ej Klytaimnestra veta må Härom, förrän åt mörkret jag min dotter vigt, 540 Att jag, med minsta tårar, må olycklig bli. Men hållen munnen ren, I qvinnor, fremlingar!
KHOREN. Lycksalige de, som i stilla ro, _Stroph._ 1. Och med äkta tro sam- dela kärlekens läger, 545 I lugnet, fjerran ifrån Ursinnig brånads glöd! förty Guldlockige kärleksguden Sin båge spänner på tvenne sätt: Det ena till lifvets lycka, 550 Till trassel det andra är. Jag sådant för brudsäng min, Skön Kypris, mig undanber. Förunna af fägring åt mig Lagom, gif kyska begär! 555 Låt mig njuta af kär- leken, skild från dess öfverdrift! De dödliges lynne ej likadant är, _Motstr._ 1. Sed liknar ej sed; med denrät- te är lyckan säker alltid. 560 Uppfostran och vårdad tukt Kraftfullt föra till dygd; Ty, att blygas är vishet, Och ljuflig förtjusning bereds, Då med besinning man inser 565 Det rätta, der ryktet bringar Ovanskelig ära åt menskolif. Stort är, att efter dygden sträfva, Hos qvinnan, genom stilla kärlek; Hos mannen annorlunda deremot 570 Ett inneboende och mångutbil- dadt skick ger staten mera glans. Du kom, o Paris, från ort, der du _Stroph._ 2 Som herde vardt fostrad upp Hos mjella kalfvar på Idas berg, 575 Der du fremmande toner, på Phrygisk flöjt, Efter Olympos', den fordne mästarns, Exempel, lockade fram. Jufversköna betade korna, _Motstr._ 2 När gudinnornas dom dig förestod, 580 Som till Hellas kallade dig Framför de elfenfogade palat- sen, der du äfven i Helenas Motblickande ögonklot Inskickade kärlek, 585 Och sjelf af kärlek hänfördes. _Epod._ Derför split och örlig Hellas förde jemte svärd och skepp. Till Troias konungaborg, O ve! Stor de stores lycka är. 590 Sen i kongens dotter nu, Förstinnan Iphigeneia, Samt Tyndareus', Klytaimnestra, Hur från de stora ledande sin ätt, Oändlig lycka de uppnått! 595 De mäktige gudar bringa sällhetens lott Åt osalige menniskornas slägt, [Här stannom, Khalkis' döttrar och fosterbarn, Och drottningen hjelpom ur vagnen ned, -- Att hon ej faller, och stöter sig, -- 600 Glädtigt med händer och hjertlig vård, Att ej, nykommen, hon skrämmer sig, Agamemnons ärade dotter! Ej oro, ej heller förskräckelse Hos de Argeiska. 605 Väninnor, väninnor, vi väcka må!]
KLYTAIMNESTRA. Vi räkne detta oss till lyckligt förebud, Påpassligheten och den varma helsningen; Och hopp jag hyser derför, att till godt förbund Jag brud medbringar. Derför nu ur vagnarna 610 Utstyrseln bären, som åt flickan jag har med, Och bringen allt rätt omsorgsfullt i vårt gemak! Men du, miu dotter, lemna vagn och fålar strax. Och stig med tjusande och späda foten ut. Och J, småjungfrur, henne uti armarna 615 Mottagen och ur vagnen beledsagen hän! Mig äfven någon låne stödet af sin hand, Pådet jag sitsen här må kunna lemna väl! Och framför redet ställen eder, somlige; Ty obevekligt skrämmande är hästens blick. 620 Och denne gosse, konung Agamemnons son, Orestes, tagen mot, mitt lilla stackars barn. Du sofver, trött af raska åkningen, mitt guld? I lycklig stund, till systers brudsång vakna upp, Ty sjelf af ädel börd, du svåger blifva skall 625 Jemväl åt tapper man, Thetis' gudlike son. Kom, dotter, kom och sätt dig vackert vid min fot, Hos moder din, Iphigeneia, och mig gör Bland dessa fremlingar afundsamt lyckelig, Och helsa äfven fader din, som nalkas oss! 630 O du, min högsta vördnad, Agamemnon drott, Vi kommit, icke ohörsammande ditt bud.
IPHIGENEIA. O moder, strax jag springer fram -- blif icke ond! -- Och sluta vill mitt bröst intill min faders bröst. Jag längtar, fader, till din barm, framspringande, 635 Att efter många dars förlopp, mig trycka få. Ty jag din anblick saknar. O, blif icke ond!
KLYTAIMNESTRA. Gör, dotter, som du vill; städs var du faderkär Mer än de andra barn, som jag till verlden bar.
IPHIGENEIA. Min far, hur gerna jag dig ändtlig återser! 640
AGAMEMNON. Och far din dig; det har du lika sagt för två.
IPHIGENEIA. Hell dig! haf tack, att hit du låtit hämta mig!
AGAMEMNON. Jag vet ej, hvad jag svara må dertill, mitt barn.
IPHIGENEIA. O ve! Du skådar mig ej lugnt, som du så gerna ser.
AGAMEMNON. _Bekymmer många har en kong och höfvitsman_. 645
IPHIGENEIA. Dröj nu hos mig, och vänd dig till bekymren ej!
AGAMEMNON. Hos dig ju endast är jag nu, ej annorstäds.
IPHIGENEIA. Sänk ögonbrynet, och mig skänk en vänlig blick!
AGAMEMNON. Se, åt din anblick glad jag är, så glad, mitt barn!
IPHIGENEIA. Och tårar gjuter, du ur ögonen likväl? 650
AGAMEMNON. Oss varder lång frånvarelsen, som förestår.
IPHIGENEIA. Jag vet ej, hvad du säger, vet ej, bäste far.
AGAMEMNON. Klokt är ditt tal, och väcker min medömkan mer.
IPHIGENEIA. Oklokt jag tala vill, blott jag kan fägna dig.
AGAMEMNON. O ve, ej tiga gitter jag, men prisar dig. 655
IPHIGENEIA. Blif, fader, du här hemma qvar hos dina barn!
AGAMEMNON. Jag ville väl; då jag ej kan, det grämer mig.
IPHIGENEIA. Må alla spjut forgås, och Menelaos' harm!
AGAMEMNON. Förut skall, hvad min ofärd gjort, ock andras bli.
IPHIGENEIA. Hur mjcken tid du borta dröjt i Aulis' hamn! 660
AGAMEMNON. Mig hindrar något, att affärda härn, ännu.
IPHIGENEIA. Hvar säger man de Phryger bo, min bäste far?
AGAMEMNON. Der Paris aldrig, son till Priamos, bordt bo.
IPHIGENEIA. Du reser då långt bort, min far, och lemnar mig?
AGAMEMNON. Dig, dotter, samma förestår, som fader din. 665
IPHIGENEIA. O ve! Ack, om för oss det ginge an, att jag far med.
AGAMEMNON. Du ock skall resa dit, der du din fader minns.
IPHIGENEIA. Skall jag med modren, eller ensam, segla hän?
AGAMEMNON. Helt ensam, ifrån fader skild, och ifrån mor.
IPHIGENEIA. Du vill väl icke flytta mig till annat hem? 670
AGAMEMNON. Tyst -- tyst! den saken icke flickor veta må.
IPHIGENEIA. Från Phryger hasta, när du allt bestyrt, min far!
AGAMEMNON. Ett offer offra dessförinnan bör jag här.
IPHIGENEIA. Vid offer bör man ta i akt hvad heligt är.
AGAMEMNON. Det får du se; ty du vid vigvattnet skall stå. 675
IPHIGENEIA. Kring altaret vi skole khorer ställa, far?
AGAMEMNON. Mer afuudsvärd än jag är du, som intet vet. Gå in i salen, för att ses af flickorna, Se'n du mig gett en bitter kyss, samt handslag med, Du, som sålänge nödgas bo från fader skild! 680 Ack fagra bröst, och kinder, o, du blonda hår, Hur tung för eder vorden är de Phrygers stad, Samt Helena!... Jag slutar här; en brådskad dagg Ur ögonen mig qväljer, då jag nalkas dig. Träd i gemaket! Dig om ursäkt beder jag, 685 O Ledas dotter, om jag är förmycket rörd, När till Akhilleus jag min dotter gifter bort: Ett lyckosamt parti, som sårar mellertid Föräldrarna, enär till annor hus en far, Som mycket lidit, nu sin dotter lemnar ut. 690
KLYTAIMNESTRA. Så oklok är ej jag; och var du viss derom, Att jag hörsammar, utan dina lärdomar, När jag, vid bröllopssånger, följer dotter ut; Men landets sed med hennes ålder stämmer in. Hans namn jag vet, åt hvilken du vår dotter loft; 695 Nu vill jag veta, af hvad slägt och land han är.
AGAMEMNON. Aigino dotter var till fadren Asopos.
KLYTAIMNESTRA. Och henne äktade en dödlig, eller gud?
AGAMEMNON. Zeus sjelf, och födde Aiakos, Oinonas drott.
KLYTAIMNESTRA.
Ho var den son, som ärfde Aiakos' palats? 700
AGAMEMNON. Det Peleus var, och Peleus Nereus' dotter fick.
KLYTAIMNESTRA. Gaf guden, eller tog han emot gudars råd?
AGAMEMNON. Zeus talman var, och fadren sjelf biföll dertill.
KLYTAIMNESTRA. Hvar höll han bröllop? monne i hafssvallningen?
AGAMEMNON. Der Kheiron uppå Pelions helga höjder bor. 705
KLYTAIMNESTRA. Der kertaureiska slägtet sägs sin bostad ha?
AGAMEMNON. Der firade drott Peleus' bröllop gudarne.
KLYTAIMNESTRA. Thetis har fostrat, eller fadren, Akhilleus?
AGAMEMNON. Kheiron, att han ej skulle lära dårars sed.
KLYTAIMNESTRA. Ack! Vis fostraren; men han, som gaf, än visare. 710
AGAMEMNON. En sådan man nu blifva skall ditt barns gemål.
KLYTAIMNESTRA. Ej tadelvärd; men hvar i Hellas finns hans stad?
AGAMEMNON. I Phthias bygder, vid Apidanos flodens strand.
KLYTAIMNESTRA. Dit skall han då min unga jungfru föra hän?
AGAMEMNON. Detder skall bli hans sak, enär han flickan fått. 715
KLYTAIMNESTRA. Dem önskas lycka. Men hvad dag sker bröllopet?
AGAMEMNON. När månens lyckosama krets i fyllet står.
KLYTAIMNESTRA. Har väl förlofningsoffret re'n gudinnan fått?
AGAMEMNON. Det reder jag, och är med saken sysselsatt.
KLYTAIMNESTRA. Och sedan vill du gifva bröllopsmåltiden? 720
AGAMEMNON. Först offret offra, som jag bör, åt gudarna.
KLYTAIMNESTRA. Hvar skole vi ge qvinnorna ett festgelag?
AGAMEMNON. Här invid de Argeiers aktergranna skepp.
KLYTAIMNESTRA. Bra, och nödvändigt; men bidrag ock du dertill!
AGAMEMNON. Vet du, o qvinna, hvad som göras bör? lyd mig! 725
KLYTAIMNESTRA. Hvad vore det? -- att dig hörsamma är jag vand.
AGAMEMNON. Vi äre äfven der, hvarest brudgumen är.
KLYTAIMNESTRA. J, utan modren gören hvad jag göra bör?
AGAMEMNON. Med Danaïders hjelp bortgifte dottren vi.
KLYTAIMNESTRA. Men jag, hvar bör jag vistas då emellertid? 730
AGAMEMNON. Res du till Argos, och tag vård om flickorna!
KLYTAIMNESTRA. Min dotter lemnande? och hvem bär facklan då?
AGAMEMNON. Jag sjelf har ljuset, såsom vid ett bröllop höfs.
KLYTAIMNESTRA.
Så är ej seden; men du ringa aktar det.
AGAMEMNON. Dig passar ej, att vistas här i härens stoj. 735
KLYTAIMNESTRA. Det passar, att en mor bortgifter dotter sin.
AGAMEMNON. Och att ej flickor ensame i gården bo.
KLYTAIMNESTRA. I säkra jungfruburen väl bevakas de.
AGAMEMNON. Mig lyd!
KLYTAIMNESTRA. Nej, vid argeiska gudadrottningen! Gå du, och handla utomhus; jag inomhus 740 Bestyr om det, som kommer unga brudar till.
AGAMEMNON. Ve mig, som fruktlöst kom, bedragen i mitt hopp, Att fjerran sända från min åsyn min gemål! Jag smider ränker, och emot de käraste Uttänker knep, besegrad öfverallt likväl. 745 Med fågelsiarn Kalkhas jag emellertid Om hvad är guden kärt, och mig ej lyckosamt Vill gå, att undersöka nu, os Hellas' qval. _Den vite mannen i sin gård besitta bör God och rättskaffens maka, eller ogift bli_. 750
KHOREN. Komma till Simoeis, och _Stroph._ Silfverhvirflarna skall Helleners samtlige här, Både med sköldar och med skepp, 755 Till Ilios, och till Troias Phoibeiska bygder, Der om Kassandra jag hört har, Att hon slänger de blonda flätor kring, Med lagrens friskgrönskande krans Smyckad, hvar gång desa guds 760 Orakelfläktning förspörjs. Stå skola på Pergamos borg, _Motstr._ Och Troias murar omkring Troer, då kopparsköldad Ares På sjön, och uti skönstammiga skepp 765 Sig närmar med rodd Simuntiska flodens bädd, För att de i ethern boende, två Dioskurers syster, Helena, Bringa ur Priamos' borg, 770 Till Hellas' jord, medelst Akhaiers Lansmödande sköldar och kastspjut. Men Pergamos, Phrygers stad, _Epod._ Samt stenmurade tornen han Kringskansar med blodig strid, 775 Afmejade hufvun i mängd Släpande genom Troias stad, Som han igrund förstör; Månggråtiga flickorna gör han, Samt Priamos' maka jemväl. 780 Men Helena, dottren af Zeus, Månggråtig, skall lära sig inse, Att sin make hon svikit. Ej mig, Ej heller mine barns barn, 785 Den tanke må falla in, Hvilken månggyllene Lydinnor, och Phrygers gemåler Kasta vid väfstoln fram, Till hvarandra ordande så: 790 Ho vill skönflätiga håret mig, Att till ömkelig bågsträng snos, För härjad fosterbygd, afhösta nu? Din skulden är, långhalsige svanens dotter; Om sann är sägen, 795 Att Leda sig hängaf Åt vingade fågeln, då Zeus bytte sin gudagestalt; Eller om ock, på Pieriska blad, Dikten till menskorna slikt Eljes burit och obetänkt. 800
AKHILLEUS. Hvar är Akhaiernes härförare, monn tro? Hvem säga vill bland tjenarne, att Peleus' son, Akhilleus, söker honom uti portarna? Med lika lott vi dröje ej vid Euripus; Ty andre bland oss, frie än från äktenskap, 805 Och lemnande derhemma toma boningar, På strändren sitta; andre redan make ha, Och barn: så våldsam kärlek Hellas öfverkom Till detta härtåg, icke utan gudars råd. Jag derför tolka måste min rättvisa sak; 810 Men för sig sjelf en annan orde, om han vill. Ty lemnande Pharsalos' jord och far Peleus, Jag bidar här, vid mager fläkt från Euripus, Och hejdar Myrmidonerna, som tränga på, Samt säga städs: Akhilleus, o, hvi dröje vi? 815 Hur länge bör vår väg till Ilios mätas än? Gör hvad du gör, och hvarom ej, för hären hem, Och bida ej Atreidens dröjsmål längre ut!
KLYTAIMNESTRA. O son utaf Nereiden, hörande ditt tal Derinnifrån, framför min boning träder jag. 820
AKHILLEUS. Ack, höga blygsamhet! hvem tro den qvinnan är, Som framfor mig jag skådar, dejlig till gestalt?
KLYTAIMNESTRA. Ej under, att du mig ej känner, som förut Du aldrig sett, och din försynthet prisar jag.
AKHILLEUS. Ho är du, och hvi kom till Danaïders här 825 Du, qvinna, hit bland män, med sköld beväpnade?
KLYTAIMNESTRA. Jag Ledas dotter nämns, och Klytaimnestra är Mitt namn, och min gemål är Agamemnon drott.
AKHILLEUS. Ikorthet bra du lemnat svar på hufvudsak. Mig skamligt är, att vexla ord med qvinnorna. 830
KLYTAIMNESTRA. Blif qvar! hvi rymmer du? och foga hand i hand Med mig, till lycklig början af ett giftermål!
AKHILLEUS. Hvad säger du? jag hand med dig? jag aktar mer Agamemnon, än att komma vid hvad mig ej höfs.
KLYTAIMNESTRA. Visst höfves det, emedan du min dotter dock 835 Skall äkta, du Nereidens, hafsgudinnans, son.
AKHILLEUS. Hvad bröllop, qvinna, menar du? jag blir helt stum Blott du ej stemplande hopsmider sådant tal?
KLYTAIMNESTRA. Hos alla medföddt är, att vörda vännerna, De nya, när de skåda dem, i friarvärf. 840
AKHILLEUS. Jag till din dotter, qvinna, aldrig friade, Ej heller ha Atreider talt om giftermål.
KLYTAIMNESTRA. Hvad är dethär? nu åter öfver mina ord Du undre; ty ditt tal för mig är underbart.
AKHILLEUS. Så gissa då; att gissa oss gemensamt är; 845 Ty ingendera ljuge vi dock troligtvis.
KLYTAIMNESTRA. Går detta ej förlångt? Jag stiftar äktenskap, Som, tycks det, icke finnes till: jag blygs derför.
AKHILLEUS. Kanhända har man drifvit gäck med mig och dig. Men slå ur hågen sådantder, och bry ej om! 850
KLYTAIMNESTRA. Farväl! Ty aldrig mera möter jag din blick, Jag, ljugarinna, som har lidit oförskyldt.
AKHILLEUS. Dig lemnas samma svar af mig; nu din gemål Jag går att söka inne i palatset strax.
GUBBEN. Fremling, Aiakos' ättling, bida, att jag språka får med dig! 855 Dig, gudinnans son, jag menar, och dig, Ledas dotter, med.
AKHILLEUS. Hvem ur öppna dörren ropar? huru rädd han ropar oss!
GUBBEN. Tjenare; dermed ej prunkar jag; ej ödet det medger.
AKHILLEUS. Hvilkens? min ej; Agamemnon har jag ej att skaffa med.
GUBBEN. Hennes, som står der, en gåfva af dess fader Tyndareus. 860
AKHILLEUS. Se, jag stannar; låt nu höra, hvarför du mig ropar an.
GUBBEN. Stån J begge helt allena framför dessa portar nu?
AKHILLEUS. Tala! ensame vi äre; och ur kongahuset träd!
GUBBEN. Slump, och du, min goda vilja, rädda dessa som jag vill!
AKHILLEUS. Detta tal åt framtid syftar, och farhåga innebär. 865
KLYTAIMNESTRA. Vid ditt handslag, bida icke, om du något säga vill!
GUBBEN. Vet du, hvem jag är, och huru god mot dig och dina barn?
KLYTAIMNESTRA. Jo, jag vet, att du är gammal tjenare uti mitt hus.
GUBBEN. Samt, att mig, bland brudegåfvor, mottog Agamemnon drott.
KLYTAIMNESTRA. Du med mig till Argos lände, och var alltid sedan min. 870
GUBBEN. Ja, och emot dig välvillig, mindre mot din man jag är.
KLYTAIMNESTRA. Låt då nu omsider veta, hvad du har, att säga oss.
GUBBEN. Med sin egen hand din dotter ärnar fadren slå ihjäl.
KLYTAIMNESTRA. Huru? sådant tal jag afskyr; gubbe, du från vettet är.
GUBBEN. Med sitt svärd den arma flickans hvita hals afhugger han! 875
KLYTAIMNESTRA. Ve mig, arma! är min make vorden så vansinnig nu?
GUBBEN. Ganska klok, men mot din dotter, och mot dig han vrångsinnt är.
KLYTAIMNESTRA. På hvad skäl? ho är den niding, som har intalt honom slikt?
GUBBEN. Ett orakel, säger Kalkhas, att krigshären sluppe hän.
KLYTAIMNESTRA. Hvart? -- Jag arma, och den arma, som dess fader dräpa vill! 880
GUBBEN. Hän till Troia. Menelaos återfår så Helena.
KLYTAIMNESTRA. Så af vår Iphigeneia Helenas hemfärd beror?
GUBBEN. Allt du vet: din dotter ärnar fadren offra Artemis.
KLYTAIMNESTRA. Hvad var menadt med det bröllop, som mig förde hemifrån.
GUBBEN. Att du skulle bringa gladlig dottren, som Akhilleus' brud. 885
KLYTAIMNESTRA. O min dotter, till din ofärd du har kommit, och din mor.
GUBBEN. Jemmerligt J liden båda: djerft var Agamemnons dåd.
KLYTAIMNESTRA. Jag förgås, jag arma; ögat gömmer icke tåren mer.
GUBBEN. Derest bittert är att gråta, när man mister sina barn.
KLYTAIMNESTRA. Du o, gubbe, säg dock, hvadan du allt detta vet och hört? 890
GUBBEN. Jag ett bref dig skulle bringa till det förra, som han skref.
KLYTAIMNESTRA. Bjöd deri han, eller nekte, föra dottren hit till död?
GUBBEN. Icke bringa; ty din make var då vid sitt fulla vett.
KLYTAIMNESTRA. Då du hade brefvet, hvarför gaf du det då icke mig?
GUBBEN. Menelaos tog det från mig. Han är dessa fasors skuld. 895
KLYTAIMNESTRA. Ättling af Nereiden, Peleus' son, förstår du saken nu?
AKHILLEUS. Jag har hört, hur du är osäll, och det tager jag ej lätt.
KLYTAIMNESTRA. Dotter min de ärna dräpa, med ditt bröllop i försåt.
AKHILLEUS. På din make jag förargas, och så enkelt det ej tar.
KLYTAIMNESTRA. Jag ej derföre bör blygas, att knäböja vid din fot, 900 Dödlig för den gudaborne; ty på hvad högmodas jag? Mera bör för hvem jag göra, än för egen dotter min? Ack, gudinnas son, beskärma mig uti olyckans stund! Värna henne, som din maka nämdes, fruktlöst; men ändock Kransande jag förde henne, för att blifva din gemål, 905 Som jag nu, att slagtas, följer. Dig till nesa lända skall, Värnar du ej henne; anskönt ej i äktenskap förent, Hette du den arma jungfruns hulde make mellertid. Vid ditt skägg, och vid ditt handslag, vid din mor jag manar dig; Ty ditt namn mig gjort olycklig, som mig äfven rädda bör; 910 Annat altare ej eger jag, att fly till, än ditt knä. Ingen vän mig nära bidar; Agamemnon har du hört, Huru rå han är och vågsam; qvinna, som du skådar, kom Jag till härn af tygellösa, och till brott forvägna män, Dock rättskaffens, när de vilja. Om du vågar sträcka hand, 915 Mig till bistånd, är jag räddad; eljes jag förlorad är.
KHOREN. _Föräldrakänslan mäktig är, och kärleksvarm, Och egna barn försvarar hvar med mund och arm._