Part 17

Sid. 122, rad 5: ett stygn. Så hskr. Uppl. 1--6: ett _sting_.

Sid. 124, rad 19: häromkring. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): här omkring.

Sid. 125, rad 8: ringlavens Scheeles-gröna, enligt hskr. Uppl. 1--6: scheelesgröna.

Sid. 126, rad 14: två månar. Så hskr. Uppl. 1--6: två må_nader_.

-- rad. 25-26: Vad skall man så göra. Så hskr. Uppl. 1--6: Vad skall man _då_ göra.

Sid. 132, rad. 27--30: Slutligen retucherade han terrängen med en kanna saltsyra, utspädd i sin mängd vatten, varigenom uppstod en lysande vit schattering i gröngräset, som skulle föreställa fläckar av Bellis eller Galanthus. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- en lysande schattering etc. Genom en obetydlig misskrivning på »vi» i »hvit» har sättaren trott ordet struket och utelämnat det.

Sid. 133, rad. 7--9: Den [vinden] hade nu stått på osten en tid, emedan barometertrycket i Nordsjön varit lågt. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i hskr.: -- -- _medan_ barometertrycket i Nordsjön varit lågt.

Sid. 134, rad. 14--15: uppfästade. Så hskr. Uppl. 1--6: up_pfästa_.

-- rad 16: omigen. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): om igen. Så ock sid. 178, rad 15.

Sid. 135, rad 22: Intendenten var icke medicinare. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- icke-medicinare.

Sid. 138, rad 33: höll ögonen fästade. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i hskr.: höll ögonen _fästa_.

Sid. 139, rad 30: hon måste lägga sig ner. Så hskr. Uppl. 1--6: hon måste lägga sig _ned_.

Sid. 140, rad 32: krusmyntan. Så otydligt hskr. Uppl. 1--6: krusmy_nten_.

Sid. 141, rad 26: trettifyra. Så hskr. Uppl. 1--6: tre_ttiof_yra.

Sid. 142, rad 6: ögonen fästade på armbandet. Så hskr. Uppl. 1--6: ögonen _fästa_ på armbandet.

Sid. 144, rad 4: mänskokropp. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_kokropp.

-- rad. 11-13: kände han sig fast besluten att bryta detta förhållande, som hotade att inkräkta på hela hans själsliv, och i tid klippa av förbindelsen. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- och _att_ i tid klippa av förbindelsen.

Sid. 147, rad. 32--33: jag skyddar dig för beröringen med världens smuts. Så hskr. Uppl. 1--6: jag skyddar dig _från_ beröringen med världens smuts.

Sid. 148, rad 22: De gingo en timme och fler. Så hskr. Uppl. 1--6: De gingo en timme och _flere_.

Sid. 151, rad. 21--22: alltså stod hennes kärlek i direkt förhållande till hans lättrogenhet. Så hskr. Uppl. 1--6: _hans_ kärlek, tryckfel.

Sid. 152, rad. 3--5: att vinna en kvinna med öppenhet var omöjligt, att nalkas henne med upprätt huvud, med klara ord vore att stöta henne bort. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- _var_ att stöta henne bort, tryckeriändring.

Sid. 153, rad. 13--14: månans skiva. Så hskr. Uppl. 1--6: må_nens_ skiva.

Sid. 156, rad. 6--9: det vart en stor jordbävning. -- -- ett fikonträd. Så hskr. och normalupplagan av Nya testamentet (Johannes uppenbarelse, kap. 6, vers. 12, 13). Uppl. 1--6: då vart en stor jordbävning. -- -- ett fi_konat_räd.

Sid. 159, rad 13: ställa henne ansikte mot ansikte med den råa lustan. Uppl. 1--2: ansikte mot ansikte _mot_ etc. Uppl. 3--6: ansikte _med_ ansikte _mot_ etc.

-- rad. 17--18: när han då sökte adla upp hennes känslor. Så hskr. Uppl. 1--6: när han då sökte _odla_ upp hennes känslor. Läsfel.

-- rad 21: tillochmed. Så hskr. Uppl. 1--6 (i tre ord): till och med.

Sid. 161, rad. 8--10: Det var icke någon mörk, rökfärgad dimma utan en ljus, liksom nykokat silver, genom vilken solljuset siktades. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- genom vilken solljuset _riktades_. Läsfel.

-- rad. 27 och 31: akterut. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): akter ut.

-- rad 29: ini. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): in i. Så ock sid. 238, rad 11.

Sid. 163, rad 3: Kommen längre ut där vinden friskade. Så hskr. Uppl. 1--6: Kommen längre _och_ där vinden friskade. Läsfel.

Sid. 164, rad 33: Utropstecknet efter »tankarne» enligt hskr. Uppl. 1--6 ha kolon. Läsfel.

Sid. 166, rad 14: mänska. Så hskr. Uppl. 1--6: män_nisk_a.

Sid. 167, rad 24: denna man. Så hskr. Uppl. 1--6: de_nne_ man.

Sid. 168, rad. 10--20: efter lektionernas slut föreslog någon. Så hskr. Uppl. 1--6: efter lek_tionens_ etc., läsfel eller tryckeriändring.

Sid. 169, rad. 11--12: mänskofruktan. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_kofostran.

Sid. 170, rad. 5--6: äpplet faller inte långt från trädet. Hskr.: äpp_len_ faller, tydligen felskrivning. Uppl. 1--6: äpplen _falla_, tryckeriändring.

-- rad 7: Herran. Så hskr. Uppl. 1--6: Her_ren_.

-- rad 10: Men så säger Herren. Så hskr. Uppl. 1--6: Men _då_ säger Herren. Läsfel.

-- rad. 14--15: -- -- avgudadyrkarne och alla, som älska och göra lögn! Så Strindbergs hskr., men med blåkrita av annan hand ändrat till: -- -- som älska _att_ göra lögn, så uppl. 1--6.

-- Blankraden efter rad 20 här insatt efter hskr., saknas i uppl. 1--6.

-- rad 21: Dimman hade under tiden lyftat. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i hskr.: Dimman hade under tiden _lyft_.

-- rad 29: och efter etc. Så hskr. »Och» struket med blåkrita och saknas i uppl. 1--6.

Sid. 175, rad 12: dess betydelse, vilken. Hskr. har först »som» sedan av Strindberg överstruken »vilket»; neutralformen tydligen felskrivning. Uppl. 1--6 i anledning därav: vilket.

Sid. 177, rad. 4--5: Den kvinna som var född med nog förstånd att inse. Så hskr. »Nog» överhoppat i uppl. 1--6.

-- rad. 25--26: en viss slags krage. Så hskr. Uppl. 1: _ett_ viss slags krage. Uppl. 2--6: _ett_ vi_sst_ etc.

Sid. 178, rad. 21--22: föreföll det honom, som om den sista halvtimmens uppträde endast varit en dröm. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- endast _var_ en dröm.

-- rad 31: försent. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): för sent.

Sid. 179, rad 26: neråt. Så hskr. Uppl. 1--6: _nedå_t.

Sid. 182, rad 3: middagstimman. Så hskr. Uppl. 1--6: midagsti_mmen_.

-- rad 11: som -- -- lyftat ett glas. Så hskr. ursrpungligen, därefter med blyerts ändrat till: -- -- _lyft_ ett glas. Uppl. 1--6: -- -- _lyfte_ ett glas.

-- rad 12: den manliga gästen. Så hskr. Uppl. 1--6: den manl_ige_ gästen.

-- rad. 15--16: han erinrade hennes första uppenbarelse etc. En vanlig Strindbergsform. I hskr. är »sig» inskrivet av annan hand än Strindbergs, vadan uppl. 1--6 ha: han erinrade _sig_ hennes etc. På samma sätt har hskr. sid. 223, rad 13, sid. 225, rad 20 samt sid. 234, rad 16 »erinra» i betydelsen av minnas men på samtliga ställen har man på tryckeriet i tidigare upplagor insatt »sig». Den reflexiva formen i denna uppl. på dessa ställen avlägsnad.

Sid. 183, rad. 26--27: förställningsförmåga. Så hskr. och uppl. 2--6. Uppl. 1: _föres_tällningsförmåga.

-- rad 29: tillrätta. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): till rätta.

Sid. 185, rad 1: sina långa finger. Så hskr. Uppl. 1--6: sina långa fin_grar_.

Sid. 186, rad 13: Godnatt. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): God natt.

Sid. 187, rad 11: likasom. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): lika som. Så ock sid. 196, rad 5 samt sid. 226, rad 31.

Sid. 188, rad 1: lyftats. Så hskr. Uppl. 1--6, enligt blyertsändring i hskr.: _lyfts_.

-- rad. 11--12: förskottera dem varor, mot att han avsatte deras fisk. Så hskr. Uppl. 1--6: förskottera dem varor, mot _det_ att han avsatte deras fisk.

-- rad 25: Vi tar. Så hskr. Uppl. 1--6: Vi _ta_.

Sid. 189, rad. 2--3: hos Vestmans? Så hskr. Uppl. 1--6: hos Ves_tman_?

Sid. 189, rad. 20--21: I en ögonblicklig ingivelse och utan ett ögonblick glömma, att det var en fiende. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- och utan _att_ ett ögonblick glömma, att det var en fiende.

Sid. 191, rad 13: jag lämnar er ensamna. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- e_nsamma_. Strindberg har först skrivit »ensam» och sedan tillagt (skrivet ovanför) »na», varför någon felskrivning av staplar ej kan ha ägt rum.

-- rad 19: Pass sen på och lägg er tidigt i kväll. Så hskr. I uppl. 1--6 »sen» överhoppat.

Sid. 194, rad 13: Plötsligen. Så hskr. Uppl. 1--6: Plötsligt.

Sid. 197, rad. 3--7: Han kände till och med igen dessa ansatser av gott förstånd som under form av primitiv, djurisk list och skyende av öppna medel så ofta trodde sig vara högre klokhet, men endast var rävens enkla försök att vara knepig etc. Denna läsart är en konjektur. I hskr. och uppl. 1--6 står: -- -- och skyende av medel etc., vilket är meningslöst. Ett attribut till »medel» är tydligen överhoppat vid skrivningen.

Sid. 198, rad. 2--4: alla klippor och stenar voro -- -- så ljumma, att daggen icke kunde fälla på dem. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- att daggen icke kunde _falla_ på dem.

-- rad 5: därutanför. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): där utanför.

-- rad 16: till handa. Så hskr. Uppl. 1-6 (i ett ord): tillhanda.

Sid. 199, rad. 17--18: kännande sin själ besvågras med en nedgångstyp, stående inför början etc. Så hskr. Uppl. 1--2: _kände_ sin själ etc. Uppl. 3--6: _kände han_ sin själ etc.

-- rad. 23--24: en black om foten. Så hskr. Uppl. 1--6: _ett block_ om foten.

Sid. 201, rad. 8--9: sitt blåa förkläde. Så hskr. Uppl. 1--6: sitt _blå_ förkläde.

Sid. 201, rad 12: femtusen. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): fem tusen.

Sid. 202, rad. 10--11: den skotska blåa mössan. Så hskr. Uppl. 1--6: den skotska _blå_ mössan.

Sid. 203, rad 11: folk samlades kring den hemkomna skötbåten. Så hskr. Uppl. 1--6: folk samlades _omkring_ den hemkomna skötbåten.

-- rad. 27--28: den verkliga välgöraren. Så hskr. Uppl. 1--6: den ver_klige_ välgöraren.

Sid. 204, rad 26: trångmål. Så hskr. och uppl. 2. Uppl. 1, 3--6: trå_ngsm_ål.

Sid. 206, rad 6: förstukvisten. Så hskr. Uppl. 1--6: fö_rstuguk_visten.

-- Blankraden efter rad 10, här insatt efter hskr., saknas i föregående upplagor.

-- rad. 22--23: Vid sjutiden på aftonen syntes korvetten ånga upp ifrån Landsortsleden. Så hskr. I föregående uppl. är »upp» överhoppat: -- -- syntes korvetten ånga ifrån Landsortsleden.

Sid. 208, rad 31: Det röck i flickans ansikte, röck så förfärligt. Så hskr. Uppl. 1--6: Det _ryckte_ i flickans ansikte, _ryckte_ så förfärligt.

Sid. 214, rad 16: sextio. Så hskr. Uppl. 1--2 med siffror: 60. Uppl. 3--4: se_xti_.

-- rad 23: varje kväll, han lagt sig. Så hskr. Uppl. 1--6: varje kväll, då han lagt sig.

Sid. 215, rad. 1--2: började blygas inför sig själv och märkte. Så hskr. Uppl. 1--6: bö_rjande_ blygas inför sig själv och märkte.

-- rad 11: Till den ändan förhyrde han på egen räkning [och ej på statens]. Så hskr. Uppl. 1--6: Till den ändan förhyrde han _för_ egen räkning.

-- Blankraden efter rad 16, här insatt efter hskr., saknas i föregående uppl.

Sid. 216, rad 33: inlåst. Så hskr. Uppl. 1--6: i_nläst_.

Sid. 218, rad 7: hördes bojen skrika ut på sjön. Så hskr. Uppl. 1--6: hördes bojen skrika _ute_ på sjön.

-- rad 30: låser sig inne. Så hskr. Uppl. 1--6: _läser_ sig inne.

-- rad 33: gamla Söderlund. Så hskr. Uppl. 1--6: ga_mle_ Söderlund.

Sid. 219, rad 6: förr än. Så hskr. Uppl. 1--6 (i ett ord): förrän.

Sid. 220, rad 15: Heldre. Så hskr. Uppl. 1--6: H_ellr_e. Så och sid. 234, rad 11.

-- rad 17: jämlikar med auktoritet och domsrätt utan vad. Så hskr. Uppl. 1--6: jämlikar med auktor_itets_- och domsrätt utan vad.

Sid. 221, rad. 5--6: även bläcket var förtärt av elden. Så hskr. Uppl. 1--6: även bläcket var fö_rstört_ av elden. Läsfel.

Sid. 222, rad 3: lavarne på klippan. Så hskr. Uppl. 1--6: lavarna på kli_pporna_.

Sid. 223, rad 11: inlåst. Så hskr. Uppl. 1--6: i_nläst_.

-- rad 26: många elementer. Så hskr. Uppl. 1--6: många element.

Sid. 223, rad 32--sid. 224, rad 1: Ja, men han hade ju icke denna sjukliga förföljelsemani, som kommer från kroppslig svaghet, då han faktiskt varit förföljd. I hskr. är det första »han», uteglömt: Ja, men hade ju icke denna etc. Uppl. 1--6: Ja, men hade icke denna sjukliga förföljelsemani, som kommer från kroppslig svaghet, då han _ju_ faktiskt varit förföljd. Meningslöst.

Sid. 224, rad. 11--12: när den förflugit sig ur buren och råkat bland grönsiskor. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- och r_åkar_ bland grönsiskor.

-- rad 20: Denna blåa, terpentingröna, gråa ring. Så hskr. Uppl. 1--6: Denna _blå_, terpentingröna, _grå_ ring.

Sid. 227, rad. 27--28: med honom återknöt intendenten umgänget genom att skänka en laxlina. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- genom att skänka _honom_ en laxlina. Strindberg har först skrivit »att skänka honom» men redan vid löpande skrivning strukit »honom».

Sid. 227, rad 31: förskrift. Så hskr. och uppl. 3--6. Uppl. 1--2: _föres_krift.

Sid. 228, rad 6: aldra. Så hskr. Uppl. 1--6: _allr_a.

-- rad. 24 och 26: månans, månan. Så hskr. Uppl. 1--6: m_ånens_, m_ånen_.

Sid. 229, rad 9: till spillo. Så hskr. Uppl. 1--6 (i ett ord): tillspillo.

Sid. 232, rad 1: så att bloden rann. Så hskr. Uppl. 1--6: så att bl_odet_ rann.

-- Blankraden efter rad 15, här insatt efter hskr., saknas i föregående upplagor.

Sid. 234, rad 4: Spikningen i hjässan. Så hskr. Uppl. 1--6: Spikningen i _hjärnan_. Läsfel.

-- rad. 6--7: där den grävs opp som ett prov på folkets slughet. Så hskr. Uppl. 1--6: där den _grävts_ upp etc. Strindberg har först skrivit »tas», men redan vid löpande skrivning strukit detta och skrivit »grävs».

Sid. 236, rad. 2--6: den mattvita runda fläcken. Så hskr. Uppl. 1--6: den _maltv_ita (!) runda fläcken.

Sid. 237, rad 4: i förgårs. Så hskr. Uppl. 1--2: i fö_rgår_. Uppl. 3--6: i _förrgår_.

-- rad 7: -- Tala om en saga för mig, bad han. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- _sade_ han. Läsfel.

Sid. 238, rad 27--29: hur han _lärde oredliga arrendatorer att skriva falska skuldebrev_, lärde hantverkare att slå dank. Så hskr. Det spärrade är överhoppat i uppl. 1--6. »Lik». De båda »lärde» stå i hskr. i jämnbredd med varandra på två olika rader.

Sid. 239, rad. 19--20: nu såg han i sydost ute på revet en stor, svart ångare. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- ute på _havet_ en stor, svart ångare. Läsfel.

Sid. 240, rad 30: spisen. Så hskr. Uppl. 1--6: sp_iseln_.

Sid. 242, rad 6: blodtårar. Så hskr. Uppl. 1--6: bl_ods_tårar.

-- rad 23: det lilla fragmentet av jorden. Så hskr. Uppl. 1--6: det lilla fra_gment_ av jorden.

-- rad. 24-29: och när han såg -- -- vände han sig om, spottade, halade skotet och tog fullt. Så hskr. Uppl. 1--6, enligt blyertsändring (ej av Strindberg) i hskr.: -- -- vände han sig om _och_ spottade, halade skotet och tog fullt.

Sid. 243, rad 4: alla smås förklarade gud ... Så hskr. Uppl. 1--6 ha endast en punkt efter den avbrutna meningen.

-- rad 14: mänskoätande. Så hskr. Uppl. 1--6: män_nisk_oätande.

-- rad 19: Ut mot den åtminstone på himmelen upptagne. Så hskr. Uppl. 1--6: Ut mot den åtminstone i hi_mlen_ upptagne.

Ändringar i handskrift och korrektur av Strindberg.

Sid. 5. Över första kapitlet har handskriften först haft rubriken »Mästaren», som strukits med blyerts.

-- rad. 9-10. Österskären. Hskr.: Huvudskär, på andra ställen Fiskeskär, mellan vilka titlar Strindberg tvekat. Slutligen bestämde han sig för den nuvarande Österskären och gav, då boken skulle sättas, telegrafisk order därom (från Falun 19. 9. 1890): »Fiskeskär skall vara Österskären.» På ett ställe glömde han emellertid göra denna rättelse; sid. 85, rad 5 står i tidigare upplagor omotiverat Fiskeskär.

Sid. 9, rad. 20--21: stirrade endast uppmärksamt åt vindsidan. Hskr.: -- -- _upp_ åt vindsidan; »upp» tydligen struket för att undvika sammanställningen: uppmärksamt upp.

Sid. 10, rad. 6--7: och skummet sprutade och fräste i solen rött, champagnefärgat. Hskr.: -- -- fräste solbelyst, rött champagnefärgat.

Sid. 12, rad 32--sid. 13, rad 11: störa sina intuitioner, på vilka han litade mera, höll tyst ner på det han antog vara skäret etc. Hskr.: -- -- vilka han litade mera på; omkastning för att undvika sammanställningen: mera på -- ner på.

Sid. 13, rad 6: misstankar började vakna. Hskr.: börja vakna; i omgivande satser impf.

Sid. 20, rad. 7--8: han -- -- endast såg. Hskr.: sågo, felskrivning.

-- rad. 13--15: bortkommen som om han efter en halv mansålders kamp uppåt mot förfining -- -- ramlat ner i fattigdom. Hskr.: -- -- ramlat ner igen i fattigdom; »igen» antagligen struket av Strindberg, eftersom intendenten aldrig egentligen varit fattig.

Sid. 29, rad. 1--2: kanske femtio fot högre än havsytan. Hskr.: kanske hundra meter etc.

-- rad. 16--17: den jord, vid vilken han var bunden. Hskr.: -- -- bunden _för evigt_.

Sid. 34, rad. 3--6: Det tillfälliga anfallet av fruktan, som framkallats av isolering, ensamhet och instängning med fiender -- ty så betraktade han med skäl skärkarlarne -- gav vika etc. Hskr.: Det tillfälliga an_fall_ av fruktan som isolering, ensamhet och instängning med fiender -- ty så betraktade han med skäl skärkarlarne -- gav _nu_ vika etc. Strindberg har antagligen först tänkt skriva »framkallat», men efter parentesen glömt verbet; »nu» har han strukit, emedan ordet förekommer i följande koordinerade sats.

Sid. 36, rad. 10--11: den [blåstången] blir leverbrun längre ner och slutligen röd vid botten. Hskr.: -- -- och slutligen _mossgrön_ vid botten.

Sid. 38, rad. 7--9: väntande in en lycklig slump, som leder rovet förbi nosen utan någon drift att tumma måfåt till sin fördel. Ändrat så i hskr. med blyerts från: -- -- att tumma _slumpen_ till sin fördel.

Sid. 41, rad. 23--26: en samklang av ljud: från reptilens första, svaga försök att yttra vreden genom väsning ända upp till musiken från människans harmoniska tonverktyg. Hskr.: -- -- musiken _av_ människans harmoniska tonverktyg. Uppl. 1--6 har felaktigt ett komma efter »musiken».

Sid. 43, rad 11: njutande dessa levande bilder av skapelsen. Hskr.: njutande _av_ dessa levande bilder av skapelsen.

-- rad. 15--16: en historierad skapelse. Hskr.: en historierad skapelse_historia_.

-- rad 18: jordens bildningsserier. Hskr.: jordens bildnings_historia_.

-- rad 22: högre grader på kulturskalan. Ändrat så med blyerts i hskr. från: högre grader på kultur_grader_.

-- rad. 26--27: då tanken på himlen endast var en utbytt form av driften framåt. Ändrat så med blyerts i hskr. från: då tanken på himlen _där_ endast var etc.

Sid. 44, rad. 3--4: vilka ansetts ogenomträngliga. Hskr.: vilka _trotts_ ogenomträngliga.

-- rad. 27--32: Troende intet, emedan han sett allt förgås, allt återupptagas, alla statsformer prövade, hälsade med jubel vid mottagandet, kasserade inom några år, framburna igen såsom nya och ånyo hälsade som universalupptäckter, hade han till sist stannat vid det bestående såsom det enda påtagliga. Hskr. har punkt efter »universalupptäckter» samt därefter: Till sist stannande vid det bestående såsom det enda påtagliga.

Sid. 47, rad. 9--10: subordinerade, dem han endast meddelade sig med befallningsvis. Hskr.: subordinerade, _som_ han endast etc. »Som» förekommer både förut och efteråt i samma mening.

Sid. 48, rad. 14--15: känslorna, såsom djurens lägre tankerudiment kallades. Hskr.: -- -- _tänker_udiment.

Sid. 49, rad. 12--16. Strindberg har här före nerskrivandet i marginalen med blyerts antecknat följande schema för texten: Könsimpulser. Fantasi. Vetenskaplig D:o. Brist på material. Getingen o. Samhället.

-- rad. 28--30: känslorna, vilka skulle en gång läggas igen såsom sköldkörteln, vilken fallit ur bruket hos människan, men dock ännu kvarsatt på sin gamla plats. Hskr. har ursprungligen haft: -- -- _men_ kvarsatt etc. Detta sedan med blyerts (av Strindberg) ändrat till: -- -- _dock ännu_ kvarsatt. Den nuvarande formen: _men_ dock ännu kvarsatt etc., troligen enligt korrekturändring.

Sid. 52, rad 3: där »mängden skulle göra't». Så hskr. efter blyertsändring av Strindberg. Ursprungligen skrivet: där mängden skulle göra det.

Sid. 55, rad. 1--5. Före nerskrivningen har Strindberg i marginalen med blyerts skrivit följande schema för texten: Självbedrägeri. Självmedvetande. Känn dig själv. Lögn = dumhet. Ego = medelpunkt. Moral = självansvar. Gentemot kristendomen. Redan här uppgörelsen. Bredvid rad. 32--33 har Strindberg likaledes skrivit: Fina sinnen, nervositet.

Sid. 62, rad 3: vilka. Hskr.: som. »Som» förekommer förut i samma mening.

Sid. 65, rad 25: som satt lik en bildstod. Hskr.: som satt _som_ en bildstod.

Sid. 73, rad 23: ett yttrande, som en ung präst fällt en natt, då man etc. Hskr.: -- -- en natt _på ett horhus_, då man.

-- rad 25: Jag tror ej på Kristi guddom. Hskr.: Jag -- i Kristi guddom.

Sid. 78, rad 21: vilka. Hskr.: som. »Som» förekommer förut i samma mening.

-- rad. 23--25: mellan dessa svarta kuber stucko upp -- -- en otrolig mängd svarta vinbärsbuskar. »Upp» är uteglömt i hskr.

Sid. 88, rad. 28--31: Det nötta urverket skulle ligga ouppdraget en tid och låta fjädern sakna spänningen för att återhämta sina förslappade krafter. I hskr. är »för» uteglömt.

-- rad. 31--32: Umgänget med de lägre klasserna, vilka icke retade till tävlan. Hskr.: -- -- _som_ icke retade till tävlan.

Sid. 90, rad 13: då en gång gummans tänder skulle lossna. Hskr.: då en gång gummans tänder skulle lossna _en gång_. Strindberg har först skrivit: _när_ gummans tänder skulle lossna en gång. Därpå har han strukit »när» och inskrivit »då en gång» men samtidigt glömt att stryka det först skrivna »en gång».

-- rad 14: läpparne falla in, bilda en trubbig vinkel. Hskr.: -- -- bilda en _konkav_ trubbig vinkel.

Sid. 93, rad. 12--17: något medlidande -- -- kunde icke bliva tal om. I hskr. är »om» uteglömt.

-- rad. 28--30: denna kvinna, som han nu kände att han måste binda sig vid. Hskr.: -- -- binda vid sig.

Sid. 101, rad. 15--16: kände detsamma, som han erfarit vid besök i en kvarn. Hskr.: kände _samma_ som han erfarit etc. Då »samma» slutar ett hskr:sblad kan även antagas att Strindberg uteglömt t. ex. »sak» mellan »samma» och »som», då han började på nytt blad.

Sid. 107, rad. 22--23: förklara hela förloppet som något, vilket sade sig självt. Hskr.: -- -- som sade sig _själv_.

Sid. 108, rad. 1--5: men att nu svara på detta ansåg han lönlöst, och sin roll att vara en tacksam åhörare -- -- höll han vid. Hskr.: -- -- och _hans_ roll att vara etc.

-- rad 14: begagnande det åskådningsmedel, som skären erbjödo. Hskr.: begagnande det åskådning_smaterial_, som skären erbjödo.

Sid. 120, rad. 28--29: om han ville nå sitt mål, och det ville han. Hskr.: om han ville sitt mål.

Sid. 121, rad 16: lade band på sig. Hskr.: lag band på sig.

Sid. 124, rad 7: saker, dem hon. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: saker, _som_ hon. »Som» förekommer förut i samma mening.

Sid. 125, rad. 20--22: Hör nu på vågornas brus, såsom poeterna summariskt kalla denna symfoni av ljud. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: -- -- _som_ poeterna summariskt kalla etc.

Sid. 125, rad. 24--25: Ni hör först ett brus, som liknar det man förnimmer i ett maskinrum. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Ni hör först ett brus, som liknar det man _hör_ i ett maskinhus.

-- rad. 27--28: det är de lättare mindre vattenpartierna, som sönderpiskas till skum. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: det är de lättare mindre vattenpartie_rnas_ sönderpi_skande_ till skum.

Sid. 126, rad 1: en hålighet. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en _bergshåla_.

Sid. 127, rad. 12--13: -- Laxen är ju en fågel? -- Ja visst, en riktig flyttfågel. Dessa två meningar har Strindberg inskrivit i hskr. med blyerts.

Sid. 128, rad. 19--22: drivisarne kommo ännu norrifrån, där en ovanligt sträng vinter vid stränderna framkallat bottenfrysningar, vilka nu, drivande söderut, avkylde vattnet. Hskr.: -- -- där en ovanligt sträng vinter framkallat bottenfrysningar vid stränderna, vilka nu, drivande söderut, avkylde vattnet.

Sid. 130, rad 7: en stor tjärborste jämte yxa, såg, spik. »Jämte» inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr., som förut haft semikolon efter »tjärborste».

-- rad. 13--15: Sedan han uppställt ett lantmätarbräde på stativ och därpå ställt diopterlinjalen, grep han sig an. Ändrat så med blyerts i hskr. från: -- -- och därpå ställt diopterlinjalen _sedan han icke mer behövt förstoringen_, grep han sig an.

Sid. 131, rad 22: kyrkogårdsfärg. Hskr.: _kör_gårdsfärg.

-- rad. 32--33: så var det icke brist på vilja. »Det» saknas i hskr.

Sid. 132, rad. 6--7: men mer behövdes ej, och det fordrades endast. Ändrat så med blyerts i hskr. från: _och_ mer behövdes ej, och det fordrades endast.