Part 2

Här fikon! O kan du din olycka glömma?

Mad. _Cheri-babiche_.

Ät Socker!

Mad. _Chat-amie_.

Ät grädda!

Mad. _Caresseuse_.

Ät fikon, min vän!

_Zemire_ [Snusar på allt, utan alt äta.]

Förtrollningen tror jag är qvar i mig än. Comment? Jag kan ej mer på sockerbröd goutera! Helas! Jag kan ej mer af bakelser jouera.

Mad. _Pleureuse_ [Vaknar, missnöjd och ledsen.]

Ej ser man akt på mig, blott för den der Zemire; Här dånar jag, och ej man detta varse blir. Nå, nå Zemire är ny! Välkommen till mitt hjerta, Att lindra mina qval, att lindra all min smärta! Du har ej illa mått, du ser helt frodig ut.

_Zemire_.

Du får väl snart nog se, hvad deraf blir till slut, Parbleu! det går ej ann, att ej åt verlden skänka Une belle posterité, hvad man derom må tänka. Honni oui mal y pense, det dock mitt valspråk blir, Jag handlar såsom fri, sjelfständig är Zemire.

[Systrarne klappa händerna och hoppa jublande kring golfvet. Nu inträder _Eko_, åtföljd af _Grolla, Jeppe, Broka, Fix och Jussa_. De göra en djup reverentz för Zemire. Derefter ställer sig _Eko_ midt på golfvet, och dess sällskap rangerar sig omkring honom. En af systrarne sätter sig vid klaveret. En annan griper till en Cittra, de två andra till Tambour de Basque och Triangel. Man spelar en allette; _Eko_ och dess suite dansa med mycken konst och grace. Efter dansen skalla öfver allt: Bravo, Bravo och _Lefve Zemire, Lefve Zemire!_ Hela sällskapets handklappingar äro alldeles ursinniga, och fortfara äfven sedan rideaun fallit].