Part 10

-- Det är väl lungsot, är det icke så?

-- Ja, det är lungsot. Ni småler.

-- Är det icke sannt, att lungsot är obotlig!

-- Ja, då den är längre avancerad. Har mamsell Värn efter det sist föreskrifna medlet hostat blod?

-- Åja, det har jag. I dag på morgonen hade jag till och med _blodstörtning_, som gjorde att jag först blef mycket matt. Så säg mig nu, goda, bästa doktor, att min sjukdom är obotlig.

-- Ni fruktar då ej att dö, ni som är så ung, så ...

-- Nej, jag fruktar ej för döden. Säg att min sjukdom är obotlig.

-- Jag tror nästan så. Menniskokraft är här för ringa.

-- Tack, goda doktor. Celia har hört ett glädjens budskap. Se här min hand och min varmaste tacksägelse.

I doktorns öga lyste en tår, och stillatigande lemnade han rummet.

Den goda, snälla doktorn förstod mig väl. Han såg att Celia ej mera passar väl för denna verlden. Han skyggade ej för, att låta mig få veta det, som gör mig så lycklig. Sådana borde alla läkare vara. Är döden kärkommen, hvarföre då dölja denna lycka; är döden förfärande, hvarföre undanhålla sanningen, och skicka själen motvillig och oberedd till ... evigheten.

d. 15 Febr.

Jag har uppsökt det blad, som innehåller drömmen från den tjugonde Januari förledet år. Hvad jag får den att slå väl in.

Jag hade att gå uppför ett brant berg, en svår väg. Det betyder jordlifvet med dess sorger.

Clinton och Anna blefvo efter, ja de gledo sakta nedföre och tillbaka. Det betyder, att de än icke äro mogna för skördemannen med den hvassa lian. Clinton och Anna hafva jordisk lycka leende framför sig. Derföre skola de lefva.

Axel väntade mig på bergets topp vid ingången till en mörk håla. Det vill säga att Axel, förrän jag, var beredd på grafven. Han väntade dock mig.

I grufvan fick jag se inbegreppet af det dåliga, som Celias lilla erfarenhet fått se i verlden. Axel sade, att alla de smutsiga gestalterna voro hans slafvar. Det vill säga, att det goda herrskar öfver det dåliga, nu och i evighet.

Den herrliga och bländande salen, hvars like jag aldrig sett, var en bild af himlen, hvars like intet öga sett och intet öra hört. Min väg till den gick igenom grufvan. Igenom djupa grafven går vägen till himlens sal.

Min fader och min mor såg jag der, och de lefde. Det kunde ju ej vara annat än i himlen, ty de voro goda och älskade Gud.

Den falska myrtenkronan vill jag anse föreställa den myrtenkrona, som jag kanske hoppades på här i lifvet. Den kronan var visst grann, men höll ej profvet. Den föll sönder. I lifvet skulle jag aldrig prydas med myrtenkrona.

Men hvad betydde det, att Emma satte uppå mitt hufvud den äkta myrtenkronan. Ack, jag vet, hvad det betyder. Jag skall sjelf så ställa till, att drömmen äfven här slår in. Det goda barnet skall jag bedja om en liten tjenst, som hon skall gerna göra mig. Sen jag är död, skall Emma sätta den äkta myrtenkronan på mitt hufvud. Det skall för Emma bli den käraste belöning för hennes sorg och tårar.

d. 2 Mars.

Mina plågor hafva aftagit, så att de nu äro nästan inga. Men jag är ytterligt matt. Det är en förberedelse till afskedet emellan kropp och själ.

För sista gången talar jag med dig, mitt trogna album, du ofridens bok och ... fridens. Jag nänns ej förstöra dig. Jag skall skicka dig till trogna händer, till min broder Clinton. Han skall vårda dig ömt.

Jag hade en kärlek, döfvande som ett narkotiskt rus, och brännande som öknens sand, då solens strålar falla lodrätt. Derpå följde ett uppvaknande af afsmak, vedervilja. När solens strålar flytt och natten kommit, känns den sand, som brände nyss, så kall som is. Det kommer deraf, att sanden är ett jordiskt ämne, som lånar all sin värma ifrån solen. När solens strålglans är borta, är sanden endast ... sand, ett kallt och jordiskt ämne.

Kom så en annan kärlek. Den började så tyst och småningom, som nattens stjernor tåga fram. Först ser man blott en här, en der, men oförmärkt de växa till i glans och antal, tills de fylla hela fästet.

Stjernorna, de tala blott till _själen_; de hafva intet utaf jordiskt slagg. De värma själen ljuft och mildt och troget. Och den, som engång deras språk förstått, har evigt deras minne qvar, ja, äfven när de flytt.

Min ljufva stjerna flydde bort från mig. Han gick att stråla uti annat hem. Men jag vill följa honom. Som nattens stjernor hvälfva kring, går Celias kärlek snart att lysa uti andra verldar.

PRENUMERATIONS-ANMÄLAN.

Emedan, genom numera inträdd införseltull, priset å utländsk Romanlitteratur blifvit ansenligen förhöjdt, ärnar undertecknad Bokhandelsfirma utgifva en Samling Romaner och Noveller, helst arbeten af inhemska Författare, men, i brist deraf, öfversättningar från utlandets nyaste och bästa belletristiska Litteratur. Samlingen kommer att för året innehålla 100 ark i det format och i den yttre utstyrsel, som hosgående profark utvisar, och utgifves i delar, hvilka, utgörande hvarje ett helt arbete för sig, i Helsingfors å Öhmanska Bokhandeln, efter förutgången annonsering, utdelas, samt till öfriga orter försändas, så ofta lägenhet kan erhållas.

Denna samlings första del, som till Julen utkommer, utgöres af

Guvernanten Celias Minnen,

af Förf. till »Granriskojan;« längre fram på året intages en samling noveller af samma hand. Utsigt är att för samlingen vinna äfven några andra arbeten af inhemska författare, bland hvilka må nämnas Fältskärens Berättelser, romantiska skildringar ur Finska och Svenska historien från 1600- och 1700-talen, af Z. Topelius.

Priset för hela årgången, 4 Rub. s:r, erlägges å landets boklådor vid uttagandet af första delen. Till de orter, dit på längre tid annan lägenhet ej kunnat erhållas, utlåfvas försändning per tungpost. Delarna uttagas på samma orter, der prenumeration skett. Man hoppas att allmänhetens deltagande skall göra företagets utförande möjligt.

Helsingfors den 15 Dec. 1852.

Öhmanska Bokhandeln.

Noteringar:

Originalets stavning och interpunktion har bibehållits. Ett fåtal uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter):

[s. 37]: ... stunderna äro barnen mig för bansliga, de gamla båda ... ... stunderna äro barnen mig för barnsliga, de gamla båda ...

[s. 60]: ... nio måderna) och rumlade (de nio sednare). Antingen han ... ... nio månaderna) och rumlade (de nio sednare). Antingen han ...

[s. 64]: ... tal var ett inderekt försvar för gynnaren v. Degen. Jag svarade ... ... tal var ett indirekt försvar för gynnaren v. Degen. Jag svarade ...

[s. 67]: ... mit lifs goda genius. ... ... mitt lifs goda genius. ...

[s. 71]: ... -- Lofva mig, om jag dör förrän du, lofva m då, du ... ... -- Lofva mig, om jag dör förrän du, lofva mig då, du ...

[s. 86]: ... att under förlofningstiden ställa sig bättre man verkligen ... ... att under förlofningstiden ställa sig bättre än man verkligen ...

[s. 95]: ... Hvad shulle jag svara härtill. Intet annat än hvad jag ... ... Hvad skulle jag svara härtill. Intet annat än hvad jag ...

[s. 103]: ... Jag har emmottagit Josefs svar uppå mitt bref. Med ... ... Jag har emottagit Josefs svar uppå mitt bref. Med ...

[s. 108]: ... kanske vore det gammalmodigt och dumt. Men vet Celia ... ... kanske vore det gammalmodigt och dumt. Men vet Celia? ...

[s. 110]: ... i fjol lät mamsel Värn lemna oss. Icke äro vi mycket rika, ... ... i fjol lät mamsell Värn lemna oss. Icke äro vi mycket rika, ...

[s. 112]: ... så vida det äfverallt är lika till sin yta. Tillika anförde ... ... så vida det öfverallt är lika till sin yta. Tillika anförde ...

[s. 112]: ... pankaka, så kunde den ha ett slut, som sku' säga halt. Det ... ... pannkaka, så kunde den ha ett slut, som sku' säga halt. Det ...

[s. 113]: ... från jorden, verkas af jordens draningskraft. Som jorden ... ... från jorden, verkas af jordens dragningskraft. Som jorden ...

[s. 119]: ... Skall jag å någons vägnar känna smärta, så år det å ... ... Skall jag å någons vägnar känna smärta, så är det å ...

[s. 122]: ... Allt ifrån första stunden, och måhånda till följe af ... ... Allt ifrån första stunden, och måhända till följe af ...

[s. 122]: ... tänkte jag i stillhet, huru treflligt det vore, om det ... ... tänkte jag i stillhet, huru trefligt det vore, om det ...

[s. 128]: ... Dessa Clintorns ord, hvilka kunnat anses si och så, ... ... Dessa Clintons ord, hvilka kunnat anses si och så, ...

[s. 153]: ... barn, för att på alfvar älska. Det var blott en ljuf, barslig, ... ... barn, för att på alfvar älska. Det var blott en ljuf, barnslig, ...

[s. 163]: ... sanningen. Er sjukdom år mycket, mycket farlig. ... ... sanningen. Er sjukdom är mycket, mycket farlig. ...

End of Project Gutenberg's Guvernanten Celias minnen, by Axel Gabriel Ingelius