Part 20

Sid. 93, rad 31: pängar. Så hskr. Uppl. 1: pen_nin_gar. Men två rader nedanför »pängarne» även i uppl. 1.

Sid. 94, rad 14: halva soken. Så hskr. Uppl. 1: socken. Strindbergs stavning vill antyda den talandes uttal.

-- rad 15: havra. Så hskr. Uppl. 1: havre. Men däremot sid. 96, rad 10: havre, även enligt hskr.

-- rad 23: då man hörde. Så hskr. Uppl. 1: då _han_ hörde. Slarvfel.

-- rad 27: istämde frun. Så hskr. Uppl. 1: _ins_tämde.

Sid. 95, rad. 12--13: för att skona henne för ett uppträde och sig själv från en förödmjukelse. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _för_ en förödmjukelse. »Från» är antagligen skrivet i hskr. för att lätta på den talrika upprepningen av »för»: _för_ att skona _för_ ett uppträde -- -- _för_ödmjukelse. Orimligt att Strindberg, känslig för tautofonier, här skulle insatt ännu ett »för».

-- rad 31: sängkammarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren.

Sid. 97, rad. 6--7: kappslädan. Så hskr. Uppl. 1: kappsläden. Likaså samma sida, rad 12: slädan, enligt hskr., i uppl. 1: släden. Men samma sida, rad. 30--31: kappsl_ädan_, även i uppl. 1 enligt hskr.

-- rad 10: vid uddar och i sund. Så hskr. I uppl. 1 är »i» överhoppat.

Sid. 98, rad 33: klämde han slutligen fram sitt ärende. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _med_ sitt ärende; godtycke av sättaren; raden icke hopdragen i uppl. 1.

Sid. 99, rad. 23--24: Kursen höll han österut på ett lågt land i fjärran. Så hskr. Uppl. 1: -- -- ett _långt_ land i fjärran. Slarvfel.

Sid. 100, rad 15: Skogvaktaren uppfattade först signalerna. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _första_ signalerna. Slarvfel.

-- rad 17: Håll patron, det är vråk! Så hskr. Uppl. 1: det är _en_ vråk. »En» -- -- tillagt av sättaren; jfr ovan anm. till sid. 52, rad. 22--23 och sid. 84, rad. 31--32.

-- rad 20: som om han ämnat. Så hskr. Uppl. 1: -- -- ämn_ade_. Läsfel.

-- rad. 22--23: tog han en stör, som prickat ut rännan. Så hskr. Uppl. 1: -- -- prick_ade_ etc.

Sid. 101, rad. 28--30: De bägge meningarna som börja: »När jag drog mig tillbaka» och: »Jag blev ensam», inleda i uppl. 1 nya stycken, en sättning, som beror på missförstånd av sättaren till uppl. 1, uppkommet emedan de vardera börja ny rad i handskriften. Repliken har här enligt hskr. satts i ett fortlöpande stycke.

Sid. 102, rad. 6--7: Jag önskar ibland jag vore läsare själv. Uppl. 1: -- -- _att_ jag vore; vanlig tryckeriändring.

-- rad 9: Herrans. Så hskr. Uppl. 1: Her_rens_.

-- rad 17: det säger de. Så hskr. Uppl. 1: säga; läsfel.

-- rad. 32--33: Kan inte förståndiga, redliga män läsa i jorden och döpa? Så hskr. I uppl. 1 meningsstörande tryckfel: Kan inte _samma_ förståndiga redliga män etc. »Samma» är ett läsfel för ett i hskr. överrankat oläsligt ord.

Sid. 104, rad 29: Vad kostar han [hästen] då? Så hskr. Uppl. 1: den.

Sid. 105, rad 4: Alltså avgjort! [radutgång]. Uppl. 1 kolon för utropstecken; slarvfel.

-- rad 29: icke. Så hskr. Uppl. 1: inte.

Sid. 106, rad 2: gå in till fadren. Så hskr. Uppl. 1: gå till fadren; lik.

-- rad 4: två femtikronorssedlar. Så hskr. Uppl. 1: femt_iok_ronorssedlar.

Sid. 107, rad 7: skiljdes. Så hskr. Uppl. 1: skildes. Men sid. 156, rad 30: skilde, även enligt hskr.

Sid. 109, rad 33: falanstèrens fulla bord, där inga fattiga finns. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _när_ inga fattiga, antagligen slarvfel; samt »finnes» för »finns».

Sid. 111, rad 5: materiel. Så hskr. Uppl. 1: material.

Sid. 119, rad 18: Vad gör vi här egentligen? Så hskr. Uppl. 1: ni. Läsfel.

-- rad 27: landflickans. Så hskr. Uppl. 1: landtflickans.

Sid. 120, rad 10: dansa kring julgran. Så hskr. Uppl. 1: julgranen.

-- rad. 14 och 15: Frälsarn. Så hskr. Uppl. 1: Frälsaren.

Sid. 121, rad 16: tala förstånd vid dem. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _med_ dem. Slarvfel eller godtycke av sättaren.

-- rad 27: Ja, jag har varit. Så hskr. Uppl. 1: Jag har varit. Lik.

Sid. 123, rad 8: närmsta. Så hskr. Uppl. 1: närmaste.

Sid. 124, rad 6: efter första lyckotiden. Så hskr. Uppl. 1: efter _den_ första etc. Tryckeriändring.

Sid. 127, rad 9: kaklugnsstenarne. Uppl. 1: ka_kelu_gnsstenarne. Vanlig tryckeriändring; [jfr del 37, Ordalek och Småkonst, anm. till sid. 263, rad 7].

-- rad 29: jag har flygit. Så hskr. Uppl. 1: flugit.

Sid. 128, rad 19: Å, vet skäms! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl. 1; vanligt läsfel.

-- rad 29: när han predikat eviga straffen. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _om_ eviga straffen; korrekturändring av Strindberg är dess mindre tänkbar, som »om» står i samma mening, föregående rad, och Strindberg som känt undvek tautofonier.

Sid. 130, rad 11: underläkarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren. Likaså sid. 131, rad 28: Läkarn, enligt hskr.; -a_ren_ i uppl. 1.

-- rad 33: synas. Så hskr. Uppl. 1: synes, slarvfel.

Sid. 133, rad 8: paren tåga förbi, förbi. Så hskr. I uppl. 1 »förbi» blott en gång; sättaren har antagit bröllop i handskriften.

Sid. 134, rad 20: höll ut på fjärden mot ett litet skär. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _mot_ fjärden mot ett etc.; distraktion av sättaren.

Sid. 136, rad 1: sjöoffcern. Så hskr. Uppl. 1: sjöofficern. Strindberg har ändock med ett stort streck strukit över »i», i ordet, som först skrivits: sjöofficern. I samma rad omedelbart efter i hskr. från början skrivet -offcern.

-- rad 3: aptekarn. Så hskr. Uppl. 1: apotekarn.

Sid. 137, rad. 17--18: som om hon där [i fadrens armar] vilja dölja de känslor hon själv blygdes för. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _han_ själv blygdes för; meningsstörande läsfel.

-- rad. 25--26: jag väntar se herrskapet. Så hskr. »Se» överhoppat i uppl. 1.

Sid. 139, rad. 23--24: på grund av hustruns uppträdande som kopplerska åt sin dotter. Så hskr. Uppl. 1: husfruns, läsfel.

Sid. 140, rad 24: barnkammarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren.

Sid. 142, rad 31--Sid. 143, rad 1: skyndade de snabba djuren upp i en ek att gömma sig. Så hskr. Uppl. 1: skyndade -- -- _sig_ upp -- -- att gömma _sig_. Godtycke av sättaren; radens jämna sättning visar att »sig» icke inskjutits i korr.

Sid. 147, rad 14: pängarna. Så hskr. här. Uppl. 1: -ne.

Sid. 148, rad 2: pojkarne slogs. Så hskr. Uppl. 1: _pigorna_ slogs. Löjligt slarvfel.

-- rad 8: oövervinnerliga. Så hskr. Uppl. 1: oövervinneliga. Jfr ovan sid. 82, rad. 6--7: oförbrännerlige.

-- rad 11: stämning! Han etc. Utropstecken (otydligt) och versalt »H» i »Han» i hskr.; uppl. 1 kolon med versalt »H».

-- rad 12: Kolon efter »vardagsfråga» enligt hskr., utropstecken i uppl. 1.

-- rad 17: Sätt fram smör och bröd. Så hskr. Uppl. 1: -- -- bröd och smör. Slarvfel.

Sid. 150, rad 23: grå kastor; den ena etc. Semikolon enligt hskr., kolon i uppl. 1. Slarvfel.

Sid. 153, rad 21: släda. Så hskr. Uppl. 1: släde. Likaså sid. 154, rad 16. [Jfr ovan anm. till sid. 97, rad. 6--7.]

Sid. 157, rad 14: Han sprang omkring för att leta årorna. Så hskr. I uppl. 1 saknas »för»; ingen utslagning visar att ordet borttagits i korrektur.

Sid. 160, rad 12: Där se vi ju. Så hskr. »Ju» överhoppat i uppl. 1.

Sid. 162, rad. 4--5: salongsmattor. Så hskr. Uppl. 1: salongsmattan. Läsfel.

Sid. 164, rad 29: intressangt. Så hskr. Uppl. 1: intressant. Likaså i repliken sid. 234, rad 21.

Sid. 166, rad 19: plus och minusjonerna. Så hskr. Uppl. 1: plus- och minus-polerna. Godtycke av sättaren.

Sid. 167, rad 15: de andres. Så hskr. Uppl. 1: de andras.

Sid. 170, rad. 3--4: det gjorde den inte; den stod fast. Semikolon enligt hskr., komma i uppl. 1. Läsfel.

Sid. 171, rad 14: Vi har etc. Så hskr. Uppl. 1: Vi _ha_.

Sid. 173, rad 25: rasade in. Så hskr. Uppl. 1: _rusade_ in. Läsfel.

Sid. 175, rad 8: sprungo sedan som sista paret ut etc. Så hskr. »Som» överhoppat i uppl. 1.

Sid. 181, rad. 8--9: de skildes som förlovade etc. Så hskr. I uppl. 1 meningsstörande tryckfel: de skildes _åt_ som förlovade. »Åt» antagligen genom distraktion av sättaren inkommet från »åtta», som i hskr. står rakt under »skildes».

Sid. 192, rad 25: eljes. Så hskr. Uppl. 1: eljest. Likaså sid. 193, rad 3 och sid. 230, rad 7.

Sid. 195, rad 12: mänskosjälar. Så hskr. Uppl. 1: män_nis_kosjälar. Likaså sid. 196, rad 18: mänskorna enligt hskr. Uppl. 1: män_nis_korna.

Sid. 196, rad 8: undfångelsens. Så hskr. otydligt, men med samma egendomliga tecken Strindberg strax nedanför satt över å i »låg». Uppl. 1: undfängelsens.

Sid. 198, rad. 28 och 30: suto. Så hskr. Uppl. 1: sutto. Likaså sid. 199, rad 1 och sid. 234, rad 9. Däremot på andra ställen i hskr., t. ex. sid. 238, rad 17: sutto.

Sid. 199, rad 9: skiljobrevet. Så hskr. Uppl. 1: skiljebrevet.

Sid. 200, rad 11: Det här är ju som på Södra Teatern. Så hskr. »På» överhoppat i uppl. 1; ingen utslagning på raden.

Sid. 201, rad 25: då resas hinder. Så hskr. Uppl. 1: reses; läsfel.

-- rad 28: till äktenskap ledig! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl. 1; läsfel.

Sid. 204, rad 6: eklekticism. Så hskr. Uppl. 1: eklektricism; okunnighetsfel.

Sid. 213, rad. 13--15: Jag kan icke erinra mig ha blivit störd av några vällustiga drömmar som yngling. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _stämd_ av några etc.; meningsstörande läsfel.

Sid. 220, rad 29: huven. Så hskr. Uppl. 1: huvud.

Sid. 224, rad 33: kvinnoregimente. Så hskr. Uppl. 1: -regemente. Likaså sid. 225, rad 18: regimenten, och sid. 229, rad 33--sid. 230, rad 1: gardesregimentens, enligt hskr.

Sid. 228, rad 3: snibbaskålar. Så hskr. Uppl. 1: snibbskålar.

Sid. 236, rad 26: dronningar. Så hskr. Uppl. 1: drottningar.

Sid. 238, rad 10: kvälln. Så hskr. Uppl. 1: kvällen.

Sid. 241, rad. 17--18: hon kände att där var platsen, där han skulle trivas. Så hskr. Uppl. 1: -- -- där _hon_ skulle trivas. Slarvfel eller missförstånd. Jfr rad 20: Efter en stund kom greven verkligen.

Sid. 246, rad 17: Greve Max vände sig till Ester: [etc., replik]. Kolon enligt hskr., utropstecken i uppl. 1; läsfel.

-- rad. 29--31: De se vinberg och druvor; viskade Max till Ester: Betrug war alles, Lug und Schein! Kolon efter »Ester» här insatt. Hskr. har intet skiljetecken. Uppl. 1 har utropstecken, vilket icke passar. Antagligen har Strindberg insatt i korr. kolon, som på vanligt sätt av sättaren lästs som utropstecken.

Sid. 248, rad 33--Sid. 249, rad 2: han tycks ha gjort några upptäckter i fängelset men skäms att tala om det. Så hskr. Uppl. 1: -- -- men _han_ skäms etc. I hskr. först skrivet »han», därpå överrankat, något som ej av sättaren observerats.

Sid. 249, rad. 13--14: Jag kan lösa motsägelserna i hans liv. Så hskr. Uppl. 1: Jag kan _läsa_ motsägelserna etc., meningsstörande. [Jfr ovan anm. till sid. 46, rad 8.]

Sid. 249, rad 26: Der Herr. Hskr. och uppl. 1: D_err_ Herr, skrivfel av Strindberg.

Sid. 252, rad. 9--15: Bordereaun är skriven med fransk stil, det syns särskilt på siffrorna, på 4:an som är tecknad 4, så som endast en fransman tecknar den, och likaledes på 5:an som är skriven franskt eller 5. -- Han ritade på marmorskivan med sin blyertspenna. Så hskr. De franska siffrorna i denna uppl. äro reproducerade efter ett fotografiskt facsimile av Bordereaun i Ord och Bild 1899, sid. 509. I uppl. 1, som utelämnat siffrorna, helt säkert beroende på att tryckeriet saknat sådana, har texten fått följande lydelse: -- -- på 4:an som är tecknad så som endast en fransman tecknar den, och likaledes på 5:an som är skriven franskt.

-- rad 33: Tror du inte han skrivit Bordereaun. Så hskr. Uppl. 1: -- -- han _har_ skrivit etc.

Sid. 253, rad. 25--26: Att något kommer ut ur detta ägget, det tror jag mig veta. Så hskr. Uppl. 1: -- -- ur _det_ ägget; intet på raden i uppl. 1 tyder på korrekturändring.

Sid. 254, rad. 20--21: Nu började det ringa i kyrktornet. -- Och så de där klockorna. Så hskr. Uppl. 1: -- -- Och så _se_ de där klockorna!; meningsstörande slarvfel.

Sid. 257, rad. 5--6: dämoner, som komma ner ur skorstenar. Så hskr. Uppl. 1: kom_mo_.

-- rad 31: Gudsivalag. Detta är ordets rätta form. Uppl. 1: Gudsivolag; hskr. otydligt.

Sid. 258, rad. 21--22: Ja, det är hans hustru! svarades mig. Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken efter »hustru».

Sid. 265, rad. 3--4: Det förefaller som om mänskorna här icke älskade varandra. Så hskr. Uppl. 1: -- -- som om _svenskarne_ här etc.; läsfel i distraktion.

Sid. 268, rad. 23--24: Från solens uppgångsländer, dit nu världens blickar vände sig med väntan och bävan, sedan Japan givit en stöt, som fortplantade rörelsen västerut, och som kanske skulle börja en ny period i världshistorien, så ny att historieskrivarne fingo kalla den för nyare tiden och allt förut, vår samtid inberäknat, forntiden. Sista ordet i meningen här insatt som konjektur. I hskr. och uppl. 1 sättes punkt efter »inberäknat»; tydligen ett skrivfel. Meningen fordrar fortsättning i ett ord som, stående i motsättning mot »nyare tiden» bör vara »forntiden» eller »gamla tiden». Jfr sid. 277, rad. 6--7: när någon ville tala om Röda rummet; klingade det som forntid.

Sid. 272, rad. 13--15: Varför -- -- stuka varandra? Frågetecken enligt hskr., utropstecken i uppl. 1; vanligt läsfel.

Sid. 273, rad. 12--14: Det höga taket ser bara ut som skryt, det är ingenting under det. Denna läsart är en konjektur. Uppl. 1: Det höga taket _såg_ bara ut etc.; en läsart, som är orimlig, eftersom doktorn i repliken talar med huset framför sig. I hskr. här skrivfel: Det höga taket, som bara ut som skryt, det är ingenting under det. Antagligen har sättaren, märkande felet, satt »såg» för »som» med tillbakablick på raderna 7--8 om samma föremål: Det såg ut som en lada.

-- rad 25: som vi fått över oss! som en sinnessjukdom. Utropstecken efter »oss» insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.

Sid. 279, rad 19: För mig finnas tre mörka punkter. Så hskr. Uppl. 1: finnes.

Sid. 280, rad. 7--8: när en människa ger ädelmod på hand åt andra. Så hskr. Uppl. 1: -- -- ger ädelmodigt på hand; distraktion av sättaren.

-- rad 31: direktörn. Så hskr. Uppl. 1: direktören.

Sid. 281, rad 24: bordsduken. Så hskr. Uppl. 1: bordduken.

Sid. 284, rad. 31--32: Men en annan ockult omständighet, det vill säga ännu oförklarlig, är denna. Så hskr. Uppl. 1: -- -- det vill säga ännu oförklarli_gare_ är denna; missförstånd av sättaren.

Sid. 289, rad 6: sammanverkan. Så hskr. Uppl. 1: samverkan.

-- rad. 27--28: tänka på ljusa saker. Så hskr. Uppl. 1: tänka på lju_sare_ saker. Godtycke av sättaren.

Sid. 290, rad 23: Ni har ju skalden X. här [d. v. s. på dårhuset]. Denna replik är Max' till Ester som tjänstgör på dårhuset. Repliken har i uppl. 1 felaktigt tilldelats Ester genom att den satts som särskild rad. Missförståndet har uppkommit genom att meningen inleder ny rad i hskr., sedan den föregående fullskrivits. Frågan har här flyttats upp i Max' replik enligt handskriftens läsart och sammanhangets krav.

Sid. 291, rad. 8--9: Nu tror jag icke man har rätt att klaga. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _att_ man har rätt att klaga. Vanlig tryckeriändring.

Sid. 292, rad. 11--12: en ormagrop. Så hskr. Uppl. 1: ormgrop. Tryckeriändring. Men rad 17: ormgropen, även i hskr.

Sid. 294, rad. 28--29: ibland får jag deras ondskor över mig. Så hskr. Uppl. 1: -- -- deras ondska. Tryckeriändring.

-- rad 30: Dessa få den illusionen etc. Så hskr. »Den» överhoppat i uppl. 1.

Sid. 297, rad 8: Akademin. Så hskr. Uppl. 1: -ien.

Sid. 298, rad 9: häldre. Så hskr. Uppl. 1: hellre.

Sid. 300, rad. 21--22: ett slags utliggarplats ... annex till Singelbacken. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _ända_ till Singelbacken. Läsfel.

Sid. 301, rad. 3--4: Frankrike vet inte var det skall sätta av sitt överflöd. Så hskr. Uppl. 1: -- -- var _den_ skall etc.

Sid. 301, rad 7: en vis försyns ingripande. Så hskr. Uppl. 1: en _viss_ försyns etc. Slarvfel.

Sid. 302, rad 5: som han inte vill tala om. Så hskr. Uppl. 1: vil_le_. Slarvfel.

-- rad 24: veterinärn. Så hskr. Uppl. 1: -ä_ren_.

Sid. 303, rad. 4--5: då är allt människan mogen! Så hskr. »Allt» saknas i uppl. 1, lik; ingen utslagning visar korr.-ändring.

Sid. 304, rad 11: Finnas de icke? Så hskr. Uppl. 1: Finns de inte?

Korrekturändringar av Strindberg till uppl. 1.

Sid. 7, rad 3: Tag bort den där s-n. Ordet utskrivet i hskr.

Sid. 9, rad. 30--31: ett kronland som Böhmen är till Österrike. Hskr.: -- -- som _Ungern_ är till Österrike.

Sid. 13, rad 12: och som han låtit ligga. Hskr.: och låtit ligga.

Sid. 17, rad. 10--11: Wirsén gick och förluktade sig på rökelsen i Sienas katedral. Hskr.: -- -- och berusade sig av rökelsen etc.

Sid. 21, rad. 1--2: Gustav Borg var nämligen född omkring seklets mitt. Hskr.: -- -- född straxt före 1840.

Sid. 26, rad. 9--10: vilken behandlar sina motståndare som nidingar. Hskr.: _som_ behandlar -- -- som nidingar; ändrat för att undvika tautofoni. Likaså samma sida rad. 31--32: som uttjänad, han, vilken, etc. Hskr.: -- -- han, _som_ etc.

Sid. 26, rad 33--Sid. 27, rad 1: Han mindes första järnvägsbiten 1852; erinrade telegrafens öppnande. Hskr.: Han hade som ingenjör varit med att bygga första järnvägsbiten 1852; han hade sett telegrafens öppnande 1853.

Sid. 27, rad. 17--18: Han förstod icke ungdomens strävan till frihet och ansvar. Hskr.: -- -- frihet _med_ ansvar. Detta textställe hör till de osäkra, där ej kan avgöras om korrekturändring eller läsfel föreligger, utbytet av »med» till »och» medför en icke obetydlig ändring av meningen.

Sid. 28: Rubriken »Storö-borna» saknas i hskr.

Sid. 30, rad. 25--27: det skall vara en armé, och så tar man ut en halv milliard. Tänk dig en halv milliard, som skall pungas ut på tio år. I hskr. är »halv» på förra stället överrankat och saknas på andra stället, möjligen har Strindberg i korrekturet insatt »halv» på bägge ställena framför »milliard»; dock kan även tänkas att sättaren ej observerat överrankningen av »halv» i hskr., och att Strindberg ej erinrande hskr:s siffra, därför insatt halv även på senare stället.

Sid. 35, rad 30: skvättmaskin. Hskr.: cissmaskin.

Sid. 36, rad 14: Du är ett as; det är alltihop. Hskr.: Du är ett as; det är alltihop, ett as, som alla hundägare. Möjligen även lik.

-- Stjärnan vid sidans slut saknas i hskr.

Sid. 43, rad 11: Britas tredje son. Hskr.: _fjärde_ son.

Sid. 44, rad. 7--8: Är jorden inte utsugen, då vi inte kan gödsla den etc. Hskr.: Är jorden utsugen etc., skrivfel.

Sid. 47. Rubriken »Redaktören» saknas i hskr.

Sid. 48, rad 18: den [Anreps ättartavlor] började utges för längesen. Hskr.: -- -- började utges 1858.

Sid. 49, rad. 20--21: eller har någon svängt ihop namnet. Hskr.: eller har förfalskaren svängt etc.

-- rad. 32--33: är polack. Hskr.: är polack eller kanske polsk jude etc.

Sid. 50, rad. 3--5: en ung student; han slängde klackringen. Hskr.: -- -- student, _och_ han slängde klackringen.

-- rad 16: avsmak. Hskr.: avsky.

Sid. 55, rad 12: landet, som ju skulle vara vår vän. Hskr.: -- -- våra vänner.

-- rad. 32--33: den [ancien régime] kan icke förnyas, därför lever den på korruption. Hskr.: -- -- därför lever _han_ etc.

Sid. 56, rad. 1--2: Vi, som tagit arv efter revolutionen ha annat att tänka på. Hskr.: -- -- _vi_ ha annat etc.

Sid. 58, rad 12: Men det var icke du heller. Hskr.: -- -- du icke heller.

Sid. 59, rad 3: stod allena i sin strid. Hskr.: stod ensam i etc.; ändring för att undvika tautofoni: »ensam» raden ovanför.

Sid. 60, rad. 28--29: en vacker hals dolde hon under fadermördare. Hskr.: -- -- i fadermördare. Ändring för att åstadkomma variation; nästa sats: sina små fötter hade hon gömt i för stora smorlädersskor.

Sid. 61, rad 25: men han är ju konservativ. Hskr.: men han _är_ [spärrat i hskr.] konservativ.

Sid. 68, rad 12: brodern. Hskr.: doktorn.

Sid. 69, rad 19: Han krympte ihop, han förintades. »Han» på senare stället saknas i hskr.

Sid. 70, rad 21: oförsonlig mot monarkien. Hskr.: -- _med_ monarkien.

Sid. 71, rad 27: på några gråbruna skär längst ut i havet. Hskr.: -- -- ut _på_ havet; ändring för att undvika tautofoni.

Sid. 73, rad 31: Det är en baddare. I hskr. »en» överhoppat.

Sid. 74, rad 13: men han måste tiga. Hskr.: men måste etc.

Sid. 75, rad 26: så var det slut med freden, och masken föll. Hskr.: -- -- och masken föll med. Som »med» står nederst på sidan utan skiljetecken, är möjligt att Strindberg här tänkt låta följa något det han sedan glömt nedskriva.

Sid. 79, rad 13: utan du är ett svin! Det är vad du är! Hskr. därefter: och det är ni allihop.

Sid. 81, rad 8: en svensk envoyé. Hskr.: en envoyé.

Sid. 87, rad 28: Sverige dör visserligen här. Hskr.: -- dör här visserligen.

Sid. 88, rad. 19--20: de [författarinnorna] utnämnas till jättesnillen av Lilla Sakris! Hskr.: -- -- av der Hurenwebel!

Sid. 91, rad. 19--20: kväve, som mjölken och gödseln innehöll. »Mjölken och» saknas i hskr.

Sid. 92, rad. 5--6: Mera påtagliga däremot voro huvudbokens uppgifter. Hskr.: mer påtaglig _var_ -- -- upp_gift_ etc.

-- rad 26: Å herre Gud. Hskr.: Å h_err_ Gud, antagligen skrivfel.

Sid. 93, rad 11: så tar rättarn mutor i ägg och smör etc. Hskr.: -- -- mutor, ägg, smör etc.

Sid. 94, rad. 16--17: för det finns inte etc. Hskr.: för nu finns det inte etc.

Sid. 95, rad. 17--18: Det är slaktarn, som kom tillbaks med kon, svarte rättarn. Hskr.: Det är slaktarn, svarte arrendatorn, som kom tillbaks med kon. Det är för övrigt rättarn och ej arrendatorn Anders som kommit in.

Sid. 96, rad 20: en spekulant. Hskr.: en köpare. Ändring på grund av »köpa» i föregående rad.

Sid. 97, rad 6: överläggningen. Hskr.: rådslaget. »Råd» i föregående rad.

-- rad. 31--32: fjärdarne, som lågo blanka. Hskr.: -- -- blanka i glanskis.

Sid. 100, rad 12: Det mörka strecket i fjärran blev allt bredare. »Allt» saknas i hskr.

Sid. 102, rad 6: i sorg och nöd. Hskr.: -- -- _själa_nöd. Ändring för att undvika tautofoni; »själavård» i raden ovanför.

Sid. 102, rad 22: Om jag blir avskedad. Hskr.: Om jag får avsked. »Få» i samma rad.

Sid. 103, rad. 3--4: Vet du, religionen som yrke och födkrok är något galet. Hskr.: Vet du _att_ etc. Utslagning på raden i uppl. 1 visar att korrekturändring föreligger.

Sid. 104, rad 7: arrenderat. Hskr.: arrenderade.

Sid. 105, rad 24: och ämnar. Hskr.: och han ämnar.

Sid. 108, rad 18: behöves. Hskr.: behövdes.

Sid. 117, rad. 8--9: hon försummades. Hskr.: hon blev försummad. »Blev» i rad 7.

Sid. 120, rad 16: ; höra de etc. Hskr.: , och höra de. Utslagning av raden i uppl. visar korrekturändring.

Sid. 123, rad 32: Efraim. Hskr.: Max.

Sid. 126, rad 32: _sin_ förförare. »Sin» icke spärrat i hskr.

Sid. 130, rad 31: sinnesförfattning. Hskr.: sinnestillstånd. »Tillstånd» två rader ovanför och i följande rad.

Sid. 132, rad 27: till sjös. Hskr.: på sjön.

Sid. 133, rad. 10--11: miner av vildhet och trots. Hskr.: ett utseende av etc.

-- rad 13: något munter. Hskr.: något uppspelt.

Sid. 136, rad 18: ; deras förhållande. Hskr.: , och deras förhållande. Utslagning på raden i uppl. 1 visar tydligt korrekturändring.

Sid. 147, rad 25: lösgjort. Hskr.: och lösgjort. Utslagning på raden visar korrekturändring.

Sid. 150, rad 3: frysande. Hskr.: alltjämt frysande. »Alltjämt» förekommer samma sida, rad 5.

Sid. 153, rad 10: nästa morgon. Hskr.: följande morgon.

Sid. 157, rad 15: och. Hskr.: men. »Men» före och efter i samma mening.

-- rad 26: väntade. Hskr.: förestod. »Föreställa» på föregående rad.

Sid. 161, rad 9: dekadensmän. Hskr.: dekadentmän. Men sid. 162, rad 8 även i hskr. dekadensmän.

Sid. 164, rad 17: under förevändning. Hskr.: under påsken [läses: på-sken].

Sid. 170, rad 1: alltid. Saknas i hskr.

Sid. 171, rad 3: Nå, men Ragnar då? Barnet? »Barnet» saknas i hskr.

Sid. 172, rad. 19--20: Dessa kastade -- -- deras blickar. Hskr.: _De_ kastade -- -- -- _dessa_ blickar.

Sid. 180, rad 22: till åldern. Hskr.: nu till åldern. »Nu» omedelbart efter samma rad.

Sid. 192, rad 7: lagen. Hskr.: lagen (Loven!). Utslagning på denna och följande rader röjer korrekturändring.

Sid. 196, rad. 14--15: Vi ha endast ett barn tillsammans efter ett års äktenskap. Hskr.: -- -- ett barn _vi_ efter två års äktenskap. Utslagning på raden visar korrekturändring.

Sid. 200, rad. 24--25: så bli de. Hskr.: blir de. Men i fortsättningen med samma subjekt även i hskr.: ha de.

Sid. 201, rad 4: vilken. Hskr.: som; »som» i föregående rad.

Sid. 207, rad 15: det hade ingått. Hskr.: det hade redan ingått. »Redan» i föregående rad.

Sid. 209, rad 6: liksom. Hskr.: liksom om.