Part 19

-- Om man ville ge Mark Twains ekvation, så vore den: Nutidsmannens omtaxering av alla gamla förfallna värden! det förflutna sett nu i elektrisk belysning; gamla kulturen på auktion, där ingen respekt, inga affektionsvärden mer tagas upp, utan tvångsvärdet just nu; det måste realiseras till vad pris som hälst ... första, andra och tredje gången! -- Bibliotek borde brännas då och då, eljes blir bagaget för stort att släpa på. Kineser och Araber ha praktiserat det -- och Japan slungade en hel kultur på en gång ... Japan, ja!

* * * * *

-- De säger, att Holger upplevat saker i fängelset, som han inte vill tala om ... men att han förlorat sin gamla tro på apan och mekaniken utan mekanikus, det är säkert. Så långt som Max har han inte kommit ...

-- Ja, Max och Ester! Det där får man inte lägga sig i; det skall vara hemligt och respekteras. Två själsliv kan ingen och får ingen gripa i med råa händer ...

* * * * *

-- Varför växer icke Stockholm utåt havet, utan inåt gölarne? Hur kan man få jobba med tomter på Livgedinget, som bara förutsätter dispositionsrätt på livstid, som är obestämd? Nej, en Strandväg, en Lange linje från allmänna gränden till Blockhustulln; industrin på Sickla-ön, flottan i Vaxholm och Liding-ön till Stockholms stad ... ut till havet!

* * * * *

-- Pastor Alroth ligger på hemmet för att skäras opp. -- Det är ett rysligt tempel därborta, där mänskor slaktas åt en okänd gudinna, som vill se blindtarmen. Dit förs de att dödas som hundarne till veterinärn!

-- A propos hundar! Det är ju skändligt att sex tusen hundar i Stockholm skall taga brödet och grädden från barnen ... Och hyresvärdarne, som hyr ut sina fina våningar åt djur och vederlikar ... är det lagligt det? Det står ju i kontraktet att man skall föra ett tyst och stilla leverne ... Djuren ha således fått större rättigheter än människorna; då är allt människan mogen! -- Om tjänarne strejkade och vägrade stå på gatan och frysa, medan hundarne soulagera sig och varandra, så blev det snart ett civiliserat samhälle av. -- Tänk att låta en tjänare stå och skämmas utanför en port! Fy fan såna människor ... Barmhärtighet mot djuren! Men först mot människan!

* * * * *

Fugan fugerade sig opp på Skansberget.

-- Akropolis, Heliga Berget, Kapitolium!

-- Världsborgare betyder inte att norrmännen skola styra Sverige från Blasieholmen; nej, nationell och kommunal-självstyrelse hos alla de federerade!

-- Själva Talmud uttalar förbannelsen över den man, som ger sin hustru sin vilja.

-- Si så! Nu börjar hans hundar att skälla när de får höra sången från stapeln; ingenting kan ske utan hundar. Tacka vet jag turkarne ... och japanerna! Hos dem är det orena djuret orent ... men hos oss ... varje hundägare är en cynède ... slå opp ordet hos Lombroso ...

-- Si där i stugan står Grönlund och anför djävulsdyrkarne ... ja de, som dyrka Carl XII äro djävulsdyrkare, och de, som tillbe Gustav Adolf, borde också läsa Swedenborgs Diarium Spirituale ...

* * * * *

-- Midnatt rycker fram från öster, talade Max; i detta ögonblick står han över Östersjön, och han bär det nya seklet på sin arm.

De voro utanför Swedenborgs lusthus, och Ester ansåg sig böra säga något rörande den store svensken, som nu stigit upp ur hundraårig glömska och oförtjänt ringaktning!

-- Inte tror du väl att Swedenborg stod i förbindelse med andra världar; inte kan man komma i förbindelse med andra världar, som inte finnas.

-- Finnas de icke? Se upp till himlen och stjärnorna! Ser du icke andra världar nu?

-- Joo, men ...

-- Ser du icke Capella där, den stora vita stjärnan?

-- Joo?

-- Efter som du ser den, så har ditt öga träffats av dess utsända ljus, och du står i ett slags förbindelse med den, då du mottagit något av den.

-- Ja, en ljusstråle ...

-- Ja, en ljusstråle, som du mottager. Nu vet du ju att man på en ljusstråle kan sända en ljudvåg?

-- Nej, det vet jag inte.

-- Känner du inte Bells fotofon; där man talar på avstånd medelst en ljusstråle? Nå, den finns, fastän du icke känner den. Du kan emellertid sända en ljudvåg på Capellas ljusstråle. Nu vet du att en ljudvåg kan fortplanta en tanke; du skickar mig varje dag en tanke på telefonen. Är det riktigt mitt resonemang?

-- Ja ...

-- Alltså, slutsatsen: andra världar existera, emedan du ser dem, och du skulle kunna sända en tanke på en ljudvåg genom en ljusvåg, och omvänt mottaga en tanke på samma väg från samma håll.

-- Resonemanget är riktigt ...

-- Då äro vi ense; och Swedenborg kan ha stått i förbindelse med andra världar.

-- Det fattar jag inte ...

-- Skall jag ta om bevisningen en gång till? Nej, det vill du inte! -- Emellertid, Holger hade i fängelset en mängd upplevelser, som han icke kunde förklara, men vilka oroade honom. Så länge vi icke kunna förklara något, så är det kallat mystik. Nu hade han aldrig läst Swedenborg; men när han kom ut, hände honom detta, som du kan få kontrollerat, om du vill. -- Efter sin befrielse levde han i grubbel och trodde sig vara på vägen till vansinne naturligtvis. Så kommer en dag på byrån en fattig ungdomsvän och vill sälja Swedenborgs Arcana Coelestia på svenska, men han ägde bara delarne 6, 7 och 8. För att hjälpa honom köpte Holger dem utan någon avsikt att läsa i dem. Men när han bläddrade, bliven ensam, så fann han att i den boken stod tryckt -- hans upplevelser i fängelset, och förklaringen på dem stämde. Då blev han betänksam, försökte besvärja andarne med formlerna hypnotism, suggestion och tvångsföreställningar med mera. -- Emellertid, han hade fått nytt ljus på sitt närvarande och förflutna. Fjorton dagar senare var han i Uppsala, och gick in till antikvariern för att köpa 1734 års lagbok. Han får söka själv på hyllan, och finner nu delarne 1, 2 och 3 av Arcana; men naturligtvis icke av samma exemplar som hans. När han så kommer till Stockholm går han direkt att köpa hela verket, men det fanns icke någonstans. Han skulle just till att gå från den sista antikvariern, då det faller honom in att fråga: Men ni kanske har spridda delar? -- Ja, de hade; och just delarne 4 och 5, som fattades; och de voro icke heller av någotdera exemplaret han ägde. Om du vill förklara det som slump, så kan du också spela på lotteri och säga förut, om du skall vinna eller ej. Emellertid, han är icke spiritist och har inga syner -- -- -- men han förnimmer, får intryck och varningar, alldeles som den nyktre Sokrates av sin daimon. Hans person tyckes mig vara sublimerad i en retort vid lidandets högsta temperatur, men han har kluvit sig i en vardagsmänniska, som lever nere i materien, och en helgdagsmänniska, som han låter flyga ut, efter väl förrättade plikter.

-- Har du läst Swedenborg? avbröt Ester, som icke trivdes i dessa samtal.

-- Ja, jag har läst! Och jag tror ingen människa har fått veta så mycket hemligheter som han ... Det är ingen slump att detta tjäll kommit hit på berget ... och just nu, då han behövs ... Hör du på namnet, Sweden borg, vad han betyder för vårt Sverige. -- Jag tycker mig vilja se honom sitta där i dörröppningen, som Abraham, när han fick besök av Herren i Mamre lund ... Han kommer igen, men för att förlossa och döma; för att befria, men anden; för att binda, men djuret! Jag har icke rätt förstått, varför alla dessa djur hållas instängda med sin orenlighet här på berget, men det är kanske för att vi skola se skillnaden på dem och oss, och att vi genom komparation skola upptäcka människan! -- -- -- Nu är midnatten här, och jag hör seklet komma, österifrån; nu står det över Värtan, det ringer i Vaxholm ... Bär det frid under sina vingar, frid genom strid? Mänskorna vilja icke frid! I dag undertecknades fredskongressens förhandlingar i Haag av 26 stater! Men ingen tror på freden; alla rusta! -- -- -- Om du talar väl om människorna, så skratta de ut dig; de känna sig, vi känna oss; men talar du illa om dem, om oss, så bli de onda. Lite sämre än sitt rykte, och lite bättre, äro människors barn!

* * * * *

Nu ringde det i båda staplarne, och från staden reste sig som en molnstod av rungande ljud, så att berget darrade. Det gick en rysning genom folkskarorna, som förstummades och blottade sina huvud utan att tänka på vem de hyllade. Djuren i burar och gryt kröpo in och gömde sig, skrämda som hedningar vid vigda klockors klang; det gick en susning genom tallarne, som kunde vara nattvindens, men även det av bronsen skakade lufthavets.

Det stora Te Deum från staden steg och steg, och man såg de spetsiga kyrktornen resa sig som åskledare för att avleda vredens blixtar. Men stjärnhimmeln log, blid, vänlig, överseende.

Och så tystnade staplarnes klockor, stadens också, den ena efter den andra.

-- Tror du att det hördes dit upp? frågade Ester.

-- Ja, så visst som min själ lever, det hördes! svarade Max.

Efter en tystnad tog han upp ordet:

-- Nå, vad syns dig om det nya seklet, som ingått?

-- Det är sig likt!

-- Tämligen likt! men dock ett annat!

-- Vandra vi? Tillsammans?

-- Ett stycke!

-- Uppåt?

-- Framåt!

-- Men icke nedåt mer!

ANMÄRKNINGAR TILL FYRTIONDE DELEN. GÖTISKA RUMMEN.

Götiska rummen har tidigare utkommit på Hugo Gebers förlag 1904.

Originalmanuskriptet till Götiska rummen äges av bibliotekarien Edv. Svensson och har av ägaren ställts till utgivarens disposition för denna upplagas redaktion. En jämförelse med handskriften har lett till uppdagande en mångfald tryckfel, begångna vid första upplagans sättning.

Manuskriptet till Götiska rummen är en handskrift i kvart på Lessebopapper. Den är skriven utan marginal på bladens ena sida och upptar 439 paginerade textsidor, varav en sida dubbelpaginerats, medan på annat ställe en sida överhoppats, så att slutsiffran blir riktig. Manuskriptet ligger i en pärm omgiven av ett pergamentsomslag, på vars framsida Strindberg textat titeln: Götiska Rummen af August Strindberg; majuskeln G är fylld med grön krita, R och författarnamnet fyllda med röd.

Ur brev från Strindberg till bokförläggaren Hugo Geber rörande Götiska rummen.

Strindbergs brev till Hugo Geber rörande Götiska rummen ha älskvärt ställts till utgivarens disposition av bokförläggaren Nils Geber.

Första gången Strindberg här nämner Götiska rummen är i ett brev av 6 jan. 1904, där han om romanen skriver:

»-- -- --

Alltså handlar det sig om närmast romanen Götiska rummen; hoc est fortsättning på Röda rummet, vars förläggare Du är!

Fordras läsning dock; 200 sidor äro färdiga, men jag lämnar den icke ifrån mig förrän den är färdig i 350 sidor, alltså omkring 15 februari.»

25 jan. 1904 skriver han:

»För att veta hur jag skall ställa mig, ber jag Dig förberedande svara ungefär på dessa frågor:

1:a Om en roman på 350 à 400 sidor skall ut i slutet av april (medan Riksdan ännu sitter) när skall manuskriptet avlämnas?

2:a Har Du plats för en roman i slutet av april?

Allt detta under förutsättning att Du icke hesiterar för en dunderbok som min.

P. S. Hinner jag ej bekvämt, så tar jag hösten, tidigt, September.

Ett halvt år har jag hållit på; Röda Rummet tog nio månar, men då hade jag tjänst, översättningar m. m.»

23 febr. 1904 inlämnar han hela arbetet färdigt till förläggaren och skriver samtidigt:

»Härmed lämnar jag dig min roman till läsning.

Vill endast säga i förväg att alla opassande ord komma att ändras eller omskrivas.»

Hr Geber skrev en lista på »opassande ord», som borde ändras. Den godkändes av Strindberg. Omkring ett halvt dussin ändringar företogos därmed i texten. De flesta av ifrågavarande ställen äro i hskr. överstrukna med blåkrita.

10 april finner man av ett meddelande att han läst korrektur på större delen av arbetet. 15 april ber han att få »tryckta ark efter hand, så att jag kan införa Tryckfel, ty jag vill icke stå för annat än vad jag skrivit».

Av följande odaterade meddelande finner man att förläggaren i korrekturet gjort anmodan om ytterligare strykningar, som dock Strindberg icke anser sig kunna villfara:

»Broder Geber.

Jag ser att din blyerts i korrekturen begär flera medgivanden, men jag kan icke göra dem. Det rätta ordet i rätta ögonblicket är kulan i patronen som du vill kratsa ur när jag skall skjuta. Jag ensam har ansvaret och Du vet att jag bär det.»

Tryckfel och tryckeriändringar i uppl. 1.

Sid. 5, rad. 6--7: den ena av arrangörerna. Så hskr. Uppl. 1: den ene. Likaledes sid. 98, rad 2.

Sid. 6, rad 27: sekelslutet går in; man väntar nytt! Semikolon efter »går in» enligt hskr., kolon i uppl. 1. Likaså sid. 8, rad 32 semikolon efter »en gång», kolon i uppl. 1. Läsfel.

Sid. 8, rad. 3 och 4: söndringarne och eldarne enligt hskr. I uppl. 1: -na. Samma ändring enligt hskr. har även i det följande iakttagits utan att här särskilt anmärkas.

Sid. 13, rad 10: sutit. Så hskr. Uppl. 1: suttit. Sid. 27, rad 29: beslutit enligt hskr. även i uppl. 1.

-- rad. 29--30: Stallmästargården. Så hskr. Uppl. 1: Stallmäst_areg_ården.

Sid. 14, rad 18: däroppe. Så hskr. Uppl. 1: däruppe.

Sid. 15, rad 9: opp. Så hskr. Uppl. 1: upp. Så ock i det följande.

-- rad. 16, 18 och 21: Margareta Cabeljau, Cabeljaus och Cabeljauarne. Så hskr. Uppl. 1 stavar Cabel_jou_ etc.

Sid. 15, rad 20: Det är så man vördar våra stora minnen! Så hskr. Uppl. 1: -- -- _vårdar_ våra stora minnen! Läsfel. Likaså sid. 51, rad 14: vördar sina stora minnen, enligt hskr. Även här »vårdar» i uppl.

-- rad 28: medan vi håller på etc. Så hskr. Uppl. 1: -- -- hålla på etc.

Sid. 16, rad 5: gatlyktorna. Så hskr. Uppl. 1: _gasl_yktorna. Läsfel.

-- rad 21: aldra. Så hskr. Uppl. 1: allra. Likaså sid. 61, rad 12.

Sid. 17, rad. 9 och 14: Brigitta. Så hskr. Uppl. 1: Birgitta.

Sid. 23, rad 4: oppåt. Så hskr. Uppl. 1: uppåt. Så ock i det följande.

Sid. 24, rad 10: slaveri. Uppl. 1: slave_riet_. Så skrivet först i hskr., men »-et» överrankat, vilket ej observerats av sättaren.

Sid. 25, rad 5: prövad av erfarenheter. Så hskr. Uppl. 1: -- -- erfarenhe_ten_. Läsfel.

Sid. 26, rad 29: dörrn. Så hskr. Uppl. 1: dörren. Likaså sid. 43, rad 7.

-- rad 31: uttjänad. Så hskr. Uppl. 1: uttjänt.

Sid. 27, rad 21: mänskoandens. Så hskr. Uppl. 1: mä_nnis_koandens. Mänskor[na] även i det följande där hskr. skriver så men uppl. 1 har människor[na].

Sid. 29, rad. 16--17: Men det värsta är utvandringen! Sedan jag etc. Utropstecken efter »utvandringen» enligt hskr., kolon i uppl. 1, ehuru »S» i »Sedan» även där är versalt. Vanligt läsfel.

Sid. 30, rad 22: de enskilde. Så hskr. Uppl. 1: de enskilda.

Sid. 31, rad. 31--32: men hindrarne stanna! Det är för djävligt! Utropstecken efter »stanna» enligt hskr., kolon i uppl. 1, läsfel.

Sid. 33, rad 17: behåller. Så hskr. Uppl. 1: bibehåller. Tryckeriändring.

Sid. 34, rad. 12--13: galanteriet fordrade att mannen skulle offra allt för idolen [d. v. s. kvinnan]. Så hskr. Uppl. 1: -- -- för _idealen_. Meningsstörande läsfel.

Sid. 34, rad 33: yrkesövningen. Så hskr. Uppl. 1: yrke_sutö_vningen. Tryckeriändring.

Sid. 35, rad 14: den jag ville spotta i synen. Så hskr. Uppl. 1: vill. Läsfel.

Sid. 35, rad. 26--28: om icke kyrkoherden -- -- inträtt i rökkupén; en svart koloss etc. Semikolon efter »rökkupén» enligt hskr., kolon i uppl. 1; läsfel.

Sid. 36, rad 8: du är så sträng. Så hskr. »Så» utelämnat i uppl. 1, lik, som visas därav att raden i uppl. 1, om korrekturändring förelegat, skulle varit mer utslagen.

Sid. 37, rad 10: lagård. Så hskr. Uppl. 1: ladugård. Men sid. 72, rad 26 och 30: lagård, lagårn även i uppl. 1 enligt hskr. Likaså sid. 91, rad 15: lagårdens enligt hskr. I uppl. 1: ladugårdens. [Jfr även nedan anm. till sid. 92, rad 1.]

Sid. 38, rad 2: pastorn. Så hskr. Uppl. 1: prosten. Läsfel. Jfr strax ovan om samma person, sid. 37, rad 30: pastor Alroth, likaså nedanför överallt pastorn, även i uppl. 1 enligt hskr.

Sid. 39, rad. 16--17: men i detta samhället, där ni äro bihang, icke! Utropstecken vid meningens slut enligt hskr., i uppl. 1 punkt.

Sid. 40, rad. 15--17: Jag undrar om Gustav får slagsida därnere i aktersalongen! Han är ganska tung och styrman borde gå ner och »lämpa» honom. [Ångbåten har nämligen krängt och Gustav sover i aktersalongen.] I hskr. och uppl. 1: slaksida för slagsida. Skrivfel.

-- rad 29: innebyggarne. Så hskr. Uppl. 1: inbyggarne.

Sid. 42, rad. 17--18: se på Fylax skvättmaski_nen_. Uppl. 1: skvättmaskin. Hskr.: cissmaski_nen_. [Jfr Korr.-ändringar: sid. 35, rad 30.]

Sid. 44, rad 14: fröt. Så hskr. Uppl. 1: fröet.

-- rad. 24--25: Du kan inte parera 132 millioner infört vete med 18 tusen utfört. Så hskr. Uppl. 1: -- -- 18 tusen utfö_rde_. Läsfel.

Sid. 45, rad 1: planchettes. Så hskr. Uppl. 1: planchetter. Läsfel.

Sid. 46, rad 8: alla motsägelser lösas i den gemensamma Kierkegaardska titeln: Stadier på Livets väg. Så hskr. Uppl. 1: alla motsägelser _läsas_ etc., meningsstörande läsfel. Jfr nedan tryckfel sid. 249, rad 13.

Sid. 48, rad 9: Jo! i adelskalendern! Utropstecken efter »jo» enligt hskr., kolon i uppl. 1.

-- rad 22: Adeliga. Så hskr. Uppl. 1: Adliga.

-- rad 25: ner. Så hskr. Uppl. 1: ned.

Sid. 49, rad 9: engelske konungen. Så hskr. Uppl. 1: engelska.

-- rad. 17--18: Felimlomkdode; King; etc. Så hskr. Uppl. 1: Felimlomkoode i King. Läsfel.

Sid. 50, rad. 14--15: kände sig som förfalskare; men så ryckte de opp sig. Semikolon efter »förfalskare» enligt hskr., kolon i uppl. 1; läsfel.

Sid. 51, rad. 12--13: och därför verkade oemotståndlig. Så här föllo hans ord ungefär: etc. Så hskr. Uppl. 1 sätter meningslöst komma i stället för kolon efter »ungefär»; slarvfel.

Sid. 52, rad 7: och med rätta. Så hskr. Uppl. 1: och det med rätta. Tryckeriändring.

-- rad 18: har staten som bekant upprättat universitet. Så hskr. Uppl. 1: universite_tet_. Läsfel, även eljest förekommande; jfr anmärkningar till del 39, Näktergalen i Wittenberg, tryckfel: sid. 9, rad. 1--2.

-- rad. 22--23: så är jag i alla fall ämbetsman. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _en_ ämbetsman. Tryckeriändring. [Jfr nedan anm. till sid. 84, rad. 31--32.]

-- rad. 30--32: Det är kallelsen det således beror på, och kallelsen beror på nådavalet. Så hskr. Uppl. 1: Det är kallelsen det således beror på och nå_dev_alet. Lik beroende på frasens upprepning; ingen utslagning i dessa och följande rader i uppl. 1.

Sid. 53, rad 1: Det är predestinationen! Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken.

Sid. 54, rad 25: förfädrens minne. Så hskr. Uppl. 1: förfädernas. Däremot sid. 74, rad 17: kyrkofäderna även i hskr.

-- rad 29: kring. Så hskr. Uppl. 1: omkring.

Sid. 58, rad 26: mödrarnes. Så hskr. Uppl. 1: mödrarnas.

Sid. 59, rad. 5--6: att om de voro följdriktiga, de måste stå emot könsförblandningen. Så hskr. Uppl. 1: att om de voro _försiktiga_ etc. Meningsstörande läsfel.

-- rad. 18--19: brukade doktorn då bryta ut. Så hskr. I uppl. 1 »så» i stället för »då»; läsfel.

Sid. 60, rad 5: redaktören. Så enligt hskr. här. Uppl. 1: redaktörn.

-- rad. 26--28: I uppl. 1 efter »slavinna» enligt hskr. punkt men efter parentesen lika fullt semikolon. Distraktion av författaren; punkten här borttagen.

-- rad. 28--29: fadermördare. Så hskr. Uppl. 1: fadermörda_rne_; slarvfel.

-- rad 30: för stora. Så hskr. Uppl. 1: förstora, missförstånd av sättaren; »för» inskrivet i hskr. framför »stora».

Sid. 61, rad 31: det är just därför jag kan döma honom! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl. 1.

Sid. 62, rad. 17--18: vad din man kommer att andraga emot din lämplighet som mor, blir etc. Så hskr. I uppl. 1: -- -- emot din _olä_mplighet etc., meningsstörande tryckfel.

Sid. 63, rad 2: och sade, vänligt, i förtroende. Komma framför »vänligt» insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.

Sid. 66, rad. 3--4: Låt inte sånt där stå framme, Dagmar; det kan ligga emot dig etc. Semikolon efter »Dagmar» enligt hskr., kolon i uppl. 1.

-- rad 6: Jo, min vän! Utropstecken enligt hskr., komma i uppl. 1.

-- rad 26: hade doktorn orädd tagit deras parti. »Orädd» överhoppat i uppl. 1; att lik föreligger framträder därav att ingen utslagning förekommer i denna och följande rader i uppl. 1.

Sid. 64, rad 20: Brodren. Så hskr. Uppl. 1: Brodern.

Sid. 65, rad. 27--28: att de ska få leva och andas. Så hskr. »Få» överhoppat i uppl. 1; lik som visas därav att ingen utslagning förekommer i slutet av den handsatta raden i uppl. 1.

Sid. 67, rad 12: Vi få hjälpa honom! svarade doktorn. Utropstecken enligt hskr., komma i uppl. 1.

Sid. 71, rad. 3--4: kvinnotyrannit. Så hskr. Uppl. 1: -tyranniet. Likaså sid. 73, rad 30: mejerit, enligt hskr. Uppl. 1: mejeriet.

Sid. 72, rad. 24--25: utgånget ur svenska bondstugan var det [prästgårdens trähus] flankerat av logar och lagård. Så hskr. Uppl. 1: utgånget ur svenska bondstugo_rna_, meningsstörande tryckfel.

Sid. 73, rad 8: morgse. Så hskr. Uppl. 1: morse.

-- rad 14: Vi ha just slutat! Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken.

Sid. 74, rad. 16--19: bokhyllan med kyrkofäderna i kvart, samt stiftstidningen och författningssamlingen; denna underliga blandning av världslig makt och andlig. Semikolon efter »samlingen» enligt hskr., i uppl. 1 utropstecken och attributet »Denna» etc. satt som särskild mening. Störande läsfel, uppkommet genom att »denna» i hskr. börjar med versal bokstav enligt hos Strindberg ofta förekommande godtyckligt skrivsätt.

-- rad 25: finger. Så hskr. Uppl. 1: fingrar.

-- rad 30: urskiljde. Så hskr. Uppl. 1: urskilde.

Sid. 75, rad 6: Jag har inte annat att göra. Så hskr. Uppl. 1: -- -- intet annat.

Sid. 76, rad 2: Lögn, väld, våld etc. Så hskr. Uppl. 1: våld, väld.

-- rad. 20--22: han [adjunkten] -- -- har varit synlig spritt naken med en naken flicka i en båt. Så hskr. Uppl. 1: -- -- med en _vacker_ (!) flicka i en båt; läsfel.

Sid. 76, rad 33--Sid. 77, rad 2: Jag hade en kusin, du kände, som var komminister norrut i en stad. Han åt ihjäl sig. Hskr. och uppl. 1: -- -- som _är_ komminister. Som personen nu var död kan han naturligtvis inte vid tillfället vara komminister. Orimligheten är en distraktion av författaren. Han har först i hskr. skrivit: Jag _har_ en kusin du känner, som är etc. Sedermera har han ändrat »har» och »känner» till »hade» och »kände», men glömt ändra »är» till »var», en nödvändig ändring som här införts.

Sid. 78, rad. 18--19: han hade som alla levat sitt liv sådant det erbjöd sig. Så hskr. Uppl. 1: -- -- sådant _som_ det erbjöd sig; »som» godtyckligt insatt av sättaren; Strindberg skulle givetvis icke insatt ett »som» varigenom tautofoni uppstod, då han tvärtom brukar vid sådant tillfälle avlägsna det; jfr nedan Korrekturändringar: sid. 26, rad. 9--10 och rad 32; ingen tillhopaträngning på raden i uppl. 1 visar heller att »som» insatts genom korrekturändring.

Sid. 82, rad. 6--7: oförbrännerlige. Så hskr. Uppl. 1: oförbrännelige.

Sid. 83, rad 10: hade han tvungits att välja! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl. 1 och likväl »U» i »Utan», inledande följande sats, stavat enligt hskr. med versal bokstav.

Sid. 84, rad. 9--10: Jag var över i Helsingfors den gången. Så hskr. Uppl. 1: Jag var _även_ i Helsingfors. Meningsstörande tryckfel.

Sid. 84, rad. 31--32: tror sig vara stor patriot. Så hskr. Uppl. 1: -- -- _en_ stor patriot. Tryckeriändring.

Sid. 88, rad. 18--19: Ölsupa; tisdagssoppa; lite variationer etc. Semikolon efter »tisdagssoppa» enligt hskr., komma i uppl. 1.

Sid. 89, rad. 1--2: som alla pederaster. -- -- -- Men se på den där då! I uppl. 1 meningslöst kolon efter »pederaster». Strindberg har först skrivit semikolon som han sedan ändrat till punkt.

Sid. 90, rad. 11--12: I början hade Anders -- -- levat undan som en herreman. Så hskr. »Undan» överhoppat i uppl. 1; lik som framgår av omkringstående raders jämna sättning i uppl. 1.

-- rad 19: Men när årsslutet nu nalkades. Så hskr. »Nu» överhoppat i uppl. 1.

Sid. 91, rad 2: sju kronor kilon. Så hskr. Uppl. 1: k_ilo_.

Sid. 92, rad 1: lagårsgropen. Så hskr. Uppl. 1: lag_årds_gropen. Likaså samma sida, rad 13: lagårsbesättning enligt hskr., lagårds- i uppl. 1.