Part 10

Färjkarlen såg upp. Han hade funnit en tanke och var barnsligt glad öfver den. »Det är nog inte meningen, att man skall fästa sig vid sådant. Jag menar det som förgår. Man gör hvad man skall. Här har blifvit stridare och tyngre att komma fram med färjan nu, men det går i alla fall.»

»Det går i alla fall, och till sist får man lugn, och ingen kommer i håg en. -- Flyter det alltid lik här?»

»Hvad är det du säger, lik?» Han sprang upp och följde kamratens blick. Ett stycke från stranden dref en människokropp förbi, långsamt kretsande med utbredda armar och ben, som om den hjulade. »Herre Jesses ja, den måste vi hämta upp.»

»Menar du det? Nå ja, kanske.» Och de rodde ut och fingo fatt på den, drogo den med sig i land och lade den med ansiktet uppåt.

»Hvem kan det vara? Det har varit fina kläder det, bälte har han också kring lifvet, fast värjan är borta. Det har inte varit en som vi, det där.»

»Kanske det. Jag känner igen honom för resten. Han for hit upp för att bli så rik och lycklig. Han skulle göra så mycket. Jag undrar, om han fick det gjordt.»

»Hva falls? Var det han som skickade älfven ner och gjorde all förödelsen? Var det Vild-Hussen?»

»Så hette han ja. Mera vet jag inte, och detsamma kan det vara nu.»

»Det kan nog det. Stackare, då var det älfven som tog honom i stället! Så skall den väl snart bli sig lik och lugn igen. Vi kan inte lämna honom här. Han måste upp till kyrkan, till bårhuset.»

De försökte att lyfta honom, men han var så mjuk och lång, att det var svårt att handtera honom. »Det är bäst, att jag tar honom på ryggen,» sade Jonas Pihl. »Jag är närmast till det, för han var ofta snäll mot mig.» Och så tog den ena mänskliga vrakspillran den andra och bar honom upp mot den sista ron och glömskan. Det såg groteskt och underligt ut, men där var ingen som tänkte på det. Bäraren frös under kylan och fuktigheten, och färjkarlen gick efteråt och bad ur sitt barnsliga sinne för den som stört hans värld med människors oro.

NORDISKT FAMILJEBIBLIOTEK

I AXEL LUNDEGÅRD: ASRA ILLUSTRERAD AF TYRA KLEEN

II ALVILDE PRYDZ: SYLVIA ILLUSTRERAD AF GERHARD HEILMANN MED EN AKVARELL AF OSC. WERGELAND

III SOPHUS BAUDITZ: SPÅRSNÖ ILLUSTRERAD AF FRANTS HENNINGSEN

IV S. LAGERLÖF: EN HERRGÅRDSSÄGEN ILLUSTRERAD AF GEORG PAULI

V VILHELM KRAG: MARIANNE ILLUSTRERAD AF LOUIS MOE

VI K. LARSEN: BLAND KÄLKBORGARE ILLUSTRERAD AF FRANTS HENNINGSEN

VII OSCAR LEVERTIN: MAGISTRARNE I ÖSTERÅS ILLUSTRERAD AF NILS KREUGER

VIII BERNT LIE: TROLLMAKT ILLUSTRERAD AF THOROLF HOLMBOE

IX VILH. BERGSÖE: FALSKMYNTAREN ILLUSTRERAD AF J. NÖRRETRANDERS

X SOPHIE ELKAN: DRÖMMEN OM ÖSTERLANDET MED VIGNETTER EFTER FOTOGRAFIER SAMT FÄRGTRYCKTA TITELBLAD AF GERDA ERIKSON

XI KR. JANSON: MEDELTIDSBILDER ILLUSTRERAD AF LOUIS MOE

XII SOPHUS MICHAËLIS: GIOVANNA ILLUSTRERAD AF J. F. WILHJELM

XIII PER HALLSTRÖM: DÖDA FALLET ILLUSTRERAD AF NILS KREUGER

XIV JACOB B. BULL: FONNÅSFOLKET ILLUSTRERAD AF A. BLOCH

XV HERMAN BANG: SOMMARNÖJEN ILLUSTRERAD AF HANS TEGNER

Noteringar:

Förlagsannonserna har flyttats från början till slutet av boken.

Betoning är utmärkt med _understreck_.

Originalets stavning och interpunktion har bibehållits. Ett fåtal uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter):

[S. 1]: ... någnt fel i det senare kommo ljuden ... ... något fel i det senare kommo ljuden ...

[S. 2]: ... en gammal luta, hvars pärlmorornament ... ... en gammal luta, hvars pärlemorornament ...

[S. 10]: ... De gjorde så och stirrade påde mörka ... ... De gjorde så och stirrade på de mörka ...

[S. 14]: ... det. Man kommen ingen vart. Och så ... ... det. Man kommer ingen vart. Och så ...

[S. 24]: ... morgonljuset. »En afskedskål då,» ropade ... ... morgonljuset. »En afskedsskål då,» ropade ...

[S. 25]: ... »Se så Jonas, Jag reser. Farväl och ... ... »Se så Jonas, jag reser. Farväl och ...

[S. 26]: ... förde segraren som skulle göra stora ting, ... ... följde segraren som skulle göra stora ting, ...

[S. 45]: ... igan. Redan i juldagspsalmen hade man ... ... igen. Redan i juldagspsalmen hade man ...

[S. 54]: ... döddruckna och klämde mot väggen ... ... döddruckna och klämda mot väggen ...

[S. 60]: ... mot Margret. Hon var röd och harmsen ... ... mot Magnil. Hon var röd och harmsen ...

[S. 79]: ... efter särkildt ansträngande fest- och dansdagar, ... ... efter särskildt ansträngande fest- och dansdagar, ...

[S. 91]: ... dräkten var ännu lätt som ett doft. Det ... ... dräkten var ännu lätt som en doft. Det ...

[S. 122]: ... for till Stockholm, när förräderit var upptäckt ... ... for till Stockholm, när förräderiet var upptäckt ...

[S. 132]: ... Det gick jämnt och lugnt nedlör med ... ... Det gick jämnt och lugnt nedför med ...

[S. 144]: ... ån han någonsin väntat. Olof-Gabriel ... ... än han någonsin väntat. Olof-Gabriel ...

[S. 156]: ... icke lika snabbt som vid fellet, dock ... ... icke lika snabbt som vid fallet, dock ...

[S. 176]: ... han ville med detsamma? ... ... han ville med detsamma?» ...

[S. 198]: ... Han håller vakt vid Väster-ede, har fått ... ... Han håller vakt vid Västerede, har fått ...

[S. 212]: ... vid Indall, sänd med bref och bud från ... ... vid Indal, sänd med bref och bud från ...

[S. 213]: ... mitt gickpå samma gång. Om jag nu ... ... mitt gick på samma gång. Om jag nu ...