# Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

## Part 99

Book page: https://www.cyberlibrary.org/sv/books/bibeln-gamla-och-nya-testamentet-2100/index.md

022:013 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig. 022:014 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig. 022:015 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv. 022:016 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft. 022:017 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat. 022:018 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig. 022:019 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

022:020 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp. 022:021 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. 022:022 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

022:023 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

022:024 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn. 022:025 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

022:026 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom. 022:027 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen. 022:028 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig. 022:029 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna. 022:030 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv. 022:031 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. 022:032 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

023:001 En psalm av David.

HERREN är min herde, mig skall intet fattas, 023:002 han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro, 023:003 han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. 023:004 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

023:005 Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. 023:006 Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

024:001 Av David; en psalm.

Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå. 024:002 Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.

024:003 Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom? 024:004 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt. 024:005 Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud. 024:006 Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.

024:007 Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin. 024:008 Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.

024:009 Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin. 024:010 Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.

025:001 Av David.

Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

025:002 Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

025:003 Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

025:004 HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

025:005 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

025:006 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

025:007 Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

025:008 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

025:009 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

025:010 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

025:011 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

025:012 Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

025:013 Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

025:014 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

025:015 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

025:016 Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

025:017 Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

025:018 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

025:019 Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

025:020 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

025:021 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

025:022 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.

026:001 Av David.

Skaffa mig rätt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag förtröstar på HERREN utan att vackla. 026:002 Pröva mig, HERRE, och försök mig; rannsaka mina njurar och mitt hjärta. 026:003 Ty din nåd är inför mina ögon, och jag vandrar i din sanning. 026:004 Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse. 026:005 Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke. 026:006 Jag tvår mina händer i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra, 026:007 för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under. 026:008 HERRE, jag har din boning kär och den plats där din härlighet bor. 026:009 Ryck icke min själ bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga, 026:010 i vilkas händer är skändlighet, och vilkas högra hand är full av mutor. 026:011 Jag vandrar ju i ostrafflighet; förlossa mig och var mig nådig.

026:012 Ja, min fot står på jämn mark; i församlingarna skall jag lova HERREN.

027:001 Av David.

HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? 027:002 När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. 027:003 Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.

027:004 Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. 027:005 Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

027:006 Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

027:007 Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. 027:008 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; 027:009 fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud. 027:010 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

027:011 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull. 027:012 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.

027:013 Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land. 027:014 Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.

028:001 Av David.

Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i graven. 028:002 Hör mina böners ljud, när jag ropar till dig, när jag upplyfter mina händer mot det allraheligaste i din helgedom. 028:003 Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med ogärningsmännen, som tala vänligt med sin nästa men hava ondska i sina hjärtan. 028:004 Giv dem efter deras gärningar och efter deras onda väsende, giv dem efter deras händers verk, vedergäll dem vad de hava gjort. 028:005 Ty de akta icke på HERRENS gärningar, icke på hans händer verk; därför skall han slå dem ned och ej mer bygga upp dem.

028:006 Lovad vare HERREN, ty han har hört mina böners ljud! 028:007 HERREN är min starkhet och min sköld; på honom förtröstade mitt hjärta. Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka honom. 028:008 HERREN är sitt folks starkhet, och ett frälsningens värn är han för sin smorde. 028:009 Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, och var deras herde och bär dem till evig tid.

029:001 En psalm av David.

Given åt HERREN, I Guds sönder, given åt HERREN ära och makt; 029:002 given åt HERREN hans namns ära, tillbedjen HERREN i helig skrud.

029:003 HERRENS röst går ovan vattnen; Gud, den härlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen. 029:004 HERRENS röst ljuder med makt, HERRENS röst ljuder härligt.

029:005 HERRENS röst bräcker cedrar, HERREN bräcker Libanons cedrar. 029:006 Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon såsom unga vildoxar. 029:007 HERRENS röst sprider ljungeldslågor. 029:008 HERRENS röst kommer öknen att bäva, HERREN kommer Kades' öken att bäva. 029:009 HERRENS röst bringar hindarna att föda; skogarnas klädnad rycker den bort. I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.

029:010 HERREN på sin tron bjöd floden komma, och HERREN tronar såsom konung evinnerligen. 029:011 HERREN skall giva makt åt sitt folk, HERREN skall välsigna sitt folk med frid.

030:001 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

030:002 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig. 030:003 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig. 030:004 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

030:005 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn. 030:006 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

030:007 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.» 030:008 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

030:009 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag: 030:010 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? 030:011 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

030:012 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. 030:013 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

031:001 För sångmästaren; en psalm av David.

031:002 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet. 031:003 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

031:004 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig. 031:005 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

031:006 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. 031:007 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

031:008 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden 031:009 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

031:010 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp. 031:011 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

031:012 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig. 031:013 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl. 031:014 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

031:015 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.» 031:016 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare. 031:017 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

031:018 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. 031:019 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

031:020 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! 031:021 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

031:022 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad! 031:023 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

031:024 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod. 031:025 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

032:001 Av David; en sång.

Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. 032:002 Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.

032:003 Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. 032:004 Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.

032:005 Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.

032:006 Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem. 032:007 Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.

032:008 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig. 032:009 Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.

032:010 Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd. 032:011 Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.

033:001 Jublen i HERREN, I rättfärdige; lovsång höves de redliga. 033:002 Tacken HERREN på harpa, lovsjungen honom till tiosträngad psaltare. 033:003 Sjungen honom en ny sång, spelen skönt med jubelklang.

033:004 Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet. 033:005 Han älskar rättfärdighet och rätt; jorden är full av HERRENS nåd.

033:006 Himmelen är gjord genom HERRENS ord och all dess här genom hans muns anda. 033:007 Han samlar havets vatten såsom i en hög; han lägger djupen i deras förvaringsrum.

033:008 Hela jorden frukte HERREN; för honom bäve alla som bo på jordens krets. 033:009 Ty han sade, och det vart; han bjöd, och det stod där.

033:010 HERREN gjorde hedningarnas råd om intet, han lät folkens tankar komma på skam. 033:011 Men HERRENS råd består evinnerligen, hans hjärtas tankar från släkte till släkte. 033:012 Saligt är det folk vars Gud HERREN är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.

033:013 Ja, från himmelen skådade HERREN ned, han såg alla människors barn. 033:014 Från sin boning blickade han ned till alla dem som bo på jorden, 033:015 han som har danat allas deras hjärtan, han som aktar på alla deras verk.

033:016 En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte räddas icke genom sin stora kraft. 033:017 Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.

033:018 Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd; 033:019 han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid.

033:020 Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld. 033:021 Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn. 033:022 Din nåd, HERRE, vare över oss, såsom vi hoppas på dig.

034:001 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

034:002 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

034:003 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

034:004 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

034:005 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

034:006 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

034:007 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

034:008 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

034:009 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

034:010 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

034:011 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

034:012 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

034:013 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

034:014 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

034:015 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

034:016 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

034:017 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

034:018 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

034:019 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

034:020 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

034:021 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

034:022 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

034:023 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

035:001 Av David.