Part 77

012:019 Från Manasse gingo några över till David, när han med filistéerna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bistå dessa; ty när filistéernas hövdingar hade rådplägat, skickade de bort honom, i det de sade: »Det gäller huvudet för oss, om han går över till sin herre Saul. 012:020 När han då drog till Siklag, gingo dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai, huvudmän för de ätter som tillhörde Manasse. 012:021 Dessa bistodo David mot strövskaran, ty de voro allasammans tappra stridsmän och blevo hövitsmän i hären. 012:022 Dag efter dag kommo nämligen allt flera till David för att bistå honom, så att hans läger blev övermåttan stort.

012:023 Detta är de tal som angiva summorna av det väpnade krigsfolk som kom till David i Hebron, för att efter HERRENS befallning flytta Sauls konungamakt över på honom: 012:024 Juda barn, som buro sköld och spjut, sex tusen åtta hundra, väpnade till strid; 012:025 av Simeons barn tappra krigsmän, sju tusen ett hundra; 012:026 av Levi barn fyra tusen sex hundra; 012:027 därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom tre tusen sju hundra; 012:028 så ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå hövitsmän; 012:029 av Benjamins barn, Sauls stamfränder, tre tusen (ty ännu vid den tiden höllo de flesta av dem troget med Sauls hus); 012:030 av Efraims barn tjugu tusen åtta hundra, tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer; 012:031 av ena hälften av Manasse stam aderton tusen namngivna män, som kommo för att göra David till konung; 012:032 av Isaskars barn kommo män som väl förstodo tidstecknen och insågo vad Israel borde göra, två hundra huvudmän, därtill alla deras stamfränder under deras befäl; 012:033 av Sebulon stridbara män, rustade till krig med alla slags vapen, femtio tusen, som samlades endräktigt; 012:034 av Naftali ett tusen hövitsmän, och med dem trettiosju tusen, väpnade med sköld och spjut; 012:035 av daniterna krigsrustade män, tjuguåtta tusen sex hundra; 012:036 av Aser stridbara män, rustade till krig, fyrtio tusen; 012:037 och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, väpnade med alla slags vapen som brukas vid krigföring. 012:038 Alla dessa krigsmän, ordnade till strid, kommo i sina hjärtans hängivenhet till Hebron för att göra David till konung över hela Israel. Också hela det övriga Israel var enigt i att göra David till konung. 012:039 Och de voro där hos David i tre dagar och åto och drucko, ty deras bröder hade försett dem med livsmedel. 012:040 De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, tillförde dem ock på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i myckenhet till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, fäkreatur och småboskap; ty glädje rådde i Israel.

013:001 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna. 013:002 Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss; 013:003 och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.» 013:004 Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket. 013:005 Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 013:006 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter vilken den hade fått sitt namn. 013:007 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen. 013:008 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter. 013:009 Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken, ty oxarna snavade. 013:010 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned död där inför Gud. 013:011 Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade brutit ned Ussa; och han kallade det stället Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag. 013:012 Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?» 013:013 Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus. 013:014 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hörde honom till.

014:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus. 014:002 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull. 014:003 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar. 014:004 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 014:005 Jibhar, Elisua, Elpelet, 014:006 Noga, Nefeg, Jafia, 014:007 Elisama, Beeljada och Elifelet.

014:008 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem. 014:009 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg, 014:010 frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.» 014:011 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim. 014:012 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld. 014:013 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen. 014:014 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå. 014:015 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.» 014:016 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser. 014:017 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.

015:001 Och han uppförde åt sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den. 015:002 Därvid befallde David: »Inga andra än leviterna må bära Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att bära Guds ark och till att göra tjänst inför honom för evärdlig tid.» 015:003 Och David församlade hela Israel till Jerusalem för att hämta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett åt den. 015:004 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna; 015:005 av Kehats barn: Uriel, deras överste, och hans bröder, ett hundra tjugu; 015:006 av Meraris barn: Asaja, deras överste, och hans bröder, två hundra tjugu; 015:007 av Gersoms barn: Joel, deras överste, och hans bröder, ett hundra trettio; 015:008 av Elisafans barn: Semaja, deras överste, och hans bröder, två hundra; 015:009 av Hebrons barn: Eliel, deras överste, och hans bröder, åttio; 015:010 av Ussiels barn: Amminadab, deras överste, och hans bröder, ett hundra tolv.

015:011 Och David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar jämte leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab. 015:012 Och han sade till dem: »I ären huvudmän för leviternas familjer. Helgen eder tillika med edra bröder, och hämten så HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett åt den. 015:013 Ty därför att I förra gången icke voren tillstädes var det som HERREN, vår Gud, bröt ned en av oss, till straff för att vi icke sökte honom så, som tillbörligt var.» 015:014 Då helgade prästerna och leviterna sig till att hämta upp HERRENS, Israels Guds, ark. 015:015 Och såsom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu Levi barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar.

015:016 Och David sade till de översta bland leviterna att de skulle förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda, under det att de höjde glädjesången. 015:017 Leviterna förordnade då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av dessas bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son, 015:018 och jämte dem deras bröder av andra ordningen Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna. 015:019 Och sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle slå kopparcymbaler. 015:020 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót. 015:021 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminit. 015:022 Kenanja, leviternas anförare, när de buro, skulle undervisa i att bära, ty han var kunnig i sådant. 015:023 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken. 015:024 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken. 015:025 Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel. 015:026 Och då Gud skyddade leviterna som buro HERRENS förbundsark, offrade man sju tjurar och sju vädurar. 015:027 Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som anförde sångarna, när de buro. Och därjämte bar David en linne-efod. 015:028 Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och lät psaltare och harpor ljuda.

015:029 När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.

016:001 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte. 016:002 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn. 016:003 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

016:004 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud: 016:005 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler. 016:006 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark. 016:007 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

016:008 »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken. 016:009 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under. 016:010 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

016:011 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt. 016:012 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar, 016:013 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

016:014 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar. 016:015 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat, 016:016 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

016:017 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund; 016:018 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.' 016:019 Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

016:020 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat. 016:021 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull: 016:022 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

016:023 Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning. 016:024 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

016:025 Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar. 016:026 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen. 016:027 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

016:028 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt; 016:029 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud. 016:030 Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

016:031 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!' 016:032 Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå; 016:033 ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

016:034 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen, 016:035 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

016:036 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!»

Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

016:037 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna. 016:038 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare. 016:039 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon, 016:040 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel; 016:041 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen. 016:042 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare. 016:043 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.

017:001 Då nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: »Se, jag bor i ett hus av cederträ, under det att HERRENS förbundsark står under ett tält.» 017:002 Natan sade till David: »Gör allt vad du har i sinnet; ty Gud är med dig.» 017:003 Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade: 017:004 »Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Icke du skall bygga mig det hus som jag skall bo i. 017:005 Jag har ju icke bott i något hus, från den dag då jag förde Israel hitupp ända till denna dag, utan jag har flyttat ifrån tält till tält, ifrån tabernakel till tabernakel. 017:006 Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon enda av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: 'Varför haven I icke byggt mig ett hus av cederträ?' 017:007 Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel. 017:008 Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, sådant som de störstes namn på jorden. 017:009 Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer föröda det, såsom fordom skedde, 017:010 och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade domare över mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. Så förkunnar jag nu för dig att HERREN skall bygga ett hus åt dig. 017:011 Ty det skall ske, att när din tid är ute och du går till dina fäder skall jag efter dig upphöja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall befästa hans konungamakt. 017:012 Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evig tid. 017:013 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min nåd skall jag icke låta vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån din företrädare. 017:014 Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evig tid.»

017:015 Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. 017:016 Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: »Vem är jag, HERRE Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma härtill? 017:017 Och detta har likväl synts dig vara för litet, o Gud; du har talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig på människosätt, for att upphöja mig, HERRE Gud. 017:018 Vad skall nu David vidare säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner ju din tjänare. 017:019 HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. 017:020 HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron. 017:021 Och var finnes på jorden något enda folk som är likt ditt folk Israel, vilket Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till ett folk--för att så göra dig ett stort och fruktansvärt namn, i det att du förjagade hedningarna för ditt folk, det som du hade förlossat ifrån Egypten? 017:022 Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud 017:023 Så må nu, HERRE, vad du har talat om din tjänare och om hans hus bliva fast för evig tid; gör såsom du har talat. 017:024 Då skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, så att man skall säga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel.' Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. 017:025 Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus; därför har din tjänare dristat att bedja inför dig. 017:026 Och nu, HERRE, du är Gud; och då du har lovat din tjänare detta goda, 017:027 så må du nu ock värdigas välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ty vad du, HERRE, välsignar, det är välsignat evinnerligen.»

018:001 En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem. Därvid tog han Gat med underlydande orter ur filistéernas hand. 018:002 Han slog ock moabiterna; så blevo moabiterna David underdåniga och förde till honom skänker. 018:003 Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, när denne hade dragit åstad för att befästa sitt välde vid floden Frat. 018:004 Och David tog ifrån honom ett tusen vagnar och tog till fånga sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lät avskära fotsenorna på alla vagnshästarna, utom på ett hundra hästar, som han skonade.

018:005 När sedan araméerna från Damaskus kommo för att hjälpa Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutvå tusen man av dem. 018:006 Och David insatte fogdar bland araméerna i Damaskus; och araméerna blevo David underdåniga och förde till honom skänker. Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog fram. 018:007 Och David tog de gyllene sköldar som Hadaresers tjänare hade burit och förde dem till Jerusalem. 018:008 Och från Hadaresers städer Tibhat och Kun tog David koppar i stor myckenhet; därav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.

018:009 Då nu Tou, konungen i Hamat, hörde att David hade slagit Hadaresers, konungens i Soba, hela här, 018:010 sände han sin son Hadoram till konung David för att hälsa honom och lyckönska honom, därför att han hade givit sig i strid med Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous fiende. Han sände ock alla slags kärl av guld, silver och koppar. 018:011 Också dessa helgade konung David åt HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade hemfört från alla andra folk: från edoméerna, moabiterna, Ammons barn, filistéerna och amalekiterna.

018:012 Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edoméerna i Saltdalen, aderton tusen man, 018:013 insatte han fogdar i Edom; och alla edoméer blevo David underdåniga. Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog fram.