Part 32

033:003 De bröto upp från Rameses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inför alla egyptiers ögon, 033:004 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de förstfödda, då när HERREN höll dom över deras gudar. 033:005 Så bröto nu Israels barn upp från Rameses och lägrade sig i Suckot. 033:006 Och de bröto upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte. 033:007 Och de bröto upp från Etam och vände om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och lägrade sig framför Migdol. 033:008 Och de bröto upp från Hahirot och gingo mitt igenom havet in i öknen och tågade så tre dagsresor i Etams öken och lägrade sig i Mara. 033:009 Och de bröto upp från Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de lägrade sig där. 033:010 Och de bröto upp från Elim och lägrade sig vid Röda havet. 033:011 Och de bröto upp från Röda havet och lägrade sig i öknen Sin. 033:012 Och de bröto upp från öknen Sin och lägrade sig i Dofka. 033:013 Och de bröto upp från Dofka och lägrade sig i Alus. 033:014 Och de bröto upp från Alus och lägrade sig i Refidim, och där fanns intet vatten åt folket att dricka. 033:015 Och de bröto upp från Refidim och lägrade sig i Sinais öken. 033:016 Och de bröto upp från Sinais öken och lägrade sig i Kibrot-Hattaava. 033:017 Och de bröto upp från Kibrot-Hattaava och lägrade sig i Haserot. 033:018 Och de bröto upp från Haserot och lägrade sig i Ritma. 033:019 Och de bröto upp från Ritma och lägrade sig i Rimmon-Peres. 033:020 Och de bröto upp från Rimmon-Peres och lägrade sig i Libna. 033:021 Och de bröto upp från Libna och lägrade sig i Rissa. 033:022 Och de bröto upp från Rissa och lägrade sig i Kehelata. 033:023 Och de bröto upp från Kehelata och lägrade sig vid berget Sefer. 033:024 Och de bröto upp från berget Sefer och lägrade sig i Harada. 033:025 Och de bröto upp från Harada och lägrade sig i Makhelot. 033:026 Och de bröto upp från Makhelot och lägrade sig i Tahat. 033:027 Och de bröto upp från Tahat och lägrade sig i Tera. 033:028 Och de bröto upp från Tera och lägrade sig i Mitka. 033:029 Och de bröto upp från Mitka och lägrade sig i Hasmona. 033:030 Och de bröto upp från Hasmona och lägrade sig i Moserot. 033:031 Och de bröto upp från Moserot och lägrade sig i Bene-Jaakan. 033:032 Och de bröto upp från Bene-Jaakan och lägrade sig i Hor-Haggidgad. 033:033 Och de bröto upp från Hor-Haggidgad och lägrade sig i Jotbata. 033:034 Och de bröto upp från Jotbata och lägrade sig i Abrona. 033:035 och de bröto upp från Abrona och lägrade sig i Esjon-Geber. 033:036 Och de bröto upp från Esjon-Geber och lägrade sig i öknen Sin, det är Kades. 033:037 Och de bröto upp från Kades och lägrade sig vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.

033:038 Och prästen Aron steg upp på berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden. 033:039 Och Aron var ett hundra tjugutre år gammal, när han dog på berget Hor.

033:040 Och konungen i Arad, kananéen, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn voro i antågande. 033:041 Och de bröto upp från berget Hor och lägrade sig i Salmona. 033:042 Och de bröto upp från Salmona och lägrade sig i Punon. 033:043 Och de bröto upp från Punon och lägrade sig i Obot. 033:044 Och de bröto upp från Obot och lägrade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gräns. 033:045 Och de bröto upp från Ijim och lägrade sig i Dibon-Gad. 033:046 Och de bröto upp från Dibon-Gad och lägrade sig i Almon-Diblataima. 033:047 Och de bröto upp från Almon-Diblataima och lägrade sig vid Abarimbergen, framför Nebo. 033:048 Och de bröto upp från Abarimbergen och lägrade sig på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. 033:049 Och deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.

033:050 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 033:051 Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land, 033:052 skolen I fördriva landets alla inbyggare för eder, och I skolen förstöra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna beläten skolen I förstöra, och alla deras offerhöjder skolen I ödelägga. 033:053 Och I skolen intaga landet och bosätta eder där, ty åt eder har jag givit landet till besittning. 033:054 Och I skolen utskifta landet såsom arvedel åt eder genom lottkastning efter edra släkter; åt en större stam skolen I giva en större arvedel, och åt en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall få sin del där lotten bestämmer att han skall hava den; efter edra fädernestammar skolen I utskifta landet såsom arvedel åt eder. 033:055 Men om I icke fördriven landets inbyggare för eder, så skola de som I låten vara kvar av dem bliva törnen i edra ögon och taggar i edra sidor, och skola tränga eder i landet där I bon. 033:056 Och då skall jag göra med eder så, som jag hade tänkt göra med dem.

034:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 034:002 Bjud Israels barn och säg till dem: När I kommen till Kanaans land, då är detta det land som skall tillfalla eder såsom arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser nå. 034:003 Edert land skall på södra sidan sträcka sig från öknen Sin utmed Edom; och eder södra gräns skall i öster begynna vid ändan av Salthavet. 034:004 Sedan skall eder gräns böja sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Sin och gå ut söder om Kades-Barnea. Och den skall gå vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon. 034:005 Och från Asmon skall gränsen böja sig mot Egyptens bäck och gå ut vid havet. 034:006 Och eder gräns i väster skall vara Stora havet; det skall utgöra gränsen. Detta skall vara eder gräns i väster. 034:007 Och detta skall vara eder gräns i norr: Från Stora havet skolen I draga eder gränslinje fram vid berget Hor. 034:008 Från berget Hor skolen I draga eder gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen skall gå ut vid Sedad. 034:009 Sedan skall gränsen gå till Sifron och därifrån ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder gräns i norr. 034:010 och såsom eder gräns i öster skolen I draga upp en linje från Hasar-Enan fram till Sefam. 034:011 Och från Sefam skall gränsen gå ned till Haribla, öster om Ain, och gränsen skall gå vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsjön, österut. 034:012 Sedan skall gränsen gå ned till Jordan och ut vid Salthavet.

Detta skall vara edert land, med dess gränser runt omkring.

034:013 Och Mose bjöd Israels barn och sade: Detta är det land som I genom lottkastning skolen utskifta såsom arvedel åt eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas åt de nio stammarna och den ena halva stammen. 034:014 Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra hälften av Manasse stam, dessa hava redan fått sin arvedel. 034:015 Dessa två stammar och denna halva stam hava fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång. 034:016 Och HERREN talade till Mose och sade: 034:017 Dessa äro namnen på de män som skola åt eder utskifta landet i arvslotter: först och främst prästen Eleasar och Josua, Nuns son; 034:018 vidare skolen I taga en hövding ur var stam till att utskifta landet, 034:019 och dessa äro de männens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son; 034:020 av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son; 034:021 av Benjamins stam Elidad, Kislons son; 034:022 av Dans barns stam en hövding, Bucki, Joglis son; 034:023 av Josefs barn: av Manasse barns stam en hövding, Hanniel, Efods son, 034:024 och av Efraims barn stam en hövding, Kemuel, Siftans son; 034:025 av Sebulons barns stam en hövding, Elisafan, Parnaks son; 034:026 av Isaskars barns stam en hövding, Paltiel, Assans son; 034:027 av Asers barns stam en hövding, Ahihud, Selomis son; 034:028 av Naftali barns stam en hövding, Pedael, Ammihuds son. 034:029 Dessa äro de som HERREN bjöd att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.

035:001 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 035:002 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de få till besittning skola åt leviterna giva städer att bo i; utmarker runt omkring dessa städer skolen I ock giva åt leviterna. 035:003 Städerna skola de själva hava att bo i, men de tillhörande utmarkerna skola vara för deras dragare och deras boskap och alla deras övriga djur. 035:004 Och städernas utmarker, som I skolen giva åt leviterna, skola sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt på alla sidor. 035:005 Och utanför staden skolen I mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de få såsom utmarker till sina städer. 035:006 Och de städer som I given åt leviterna skola först och främst vara de sex fristäderna, vilka I skolen giva till det ändamålet att en dråpare må kunna fly till dem; vidare skolen I jämte dessa städer giva dem fyrtiotvå andra, 035:007 så att de städer som I given åt leviterna tillsammans utgöra fyrtioåtta städer, med tillhörande utmarker. 035:008 Och av dessa städer, som I skolen giva av Israels barns besittningsområde, skolen I taga flera ur den stam som är större, och färre ur den som är mindre. Var stam skall åt leviterna giva ett antal av sina städer, som svarar mot den arvedel han själv har fått.

035:009 Och HERREN talade till Mose och sade: 035:010 Tala till Israels barn och säg till dem:

När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land, 035:011 skolen I utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till fristäder, till vilka en dråpare som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly. 035:012 Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått till rätta inför menigheten. 035:013 Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex. 035:014 Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land; 035:015 dessa skola vara fristäder. Israels barn, såväl som främlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex städer såsom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly.

035:016 Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden. 035:017 Likaledes, om någon i sin hand har en sten med vilken ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden. 035:018 Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä varmed ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden. 035:019 Blodshämnaren må döda den dråparen; varhelst han träffar på honom må han döda honom. 035:020 Likaledes om någon av hat stöter till en annan, eller med berått mod kastar något på honom; så att han dör, 035:021 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en sannskyldig dråpare; blodshämnaren må döda den dråparen, varhelst han träffar på honom

035:022 Men om någon av våda, utan fiendskap, stöter till en annan, eller utan berått mod kastar på honom något föremål, vad det vara må; 035:023 eller om han, utan att se honom, med någon sten varmed dråpslag kan givas träffar honom, så att han dör, och detta utan att han var hans fiende eller hade för avsikt att skada honom, 035:024 då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt här givna föreskrifter. 035:025 Och menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand, och menigheten skall låta honom vända tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och där skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde översteprästen dör. 035:026 Men om dråparen går utom området för den fristad dit han har flytt, 035:027 och blodshämnaren då, när han träffar på honom utom hans fristads område, dräper dråparen, så vilar ingen blodskuld på honom. 035:028 Ty i sin fristad skall en dråpare stanna kvar, till dess översteprästen dör; men efter översteprästens död må han vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. 035:029 Och detta skall vara en rättsstadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

035:030 Om någon slår ihjäl en annan, skall man, efter vittnens utsago, dräpa dråparen; men en enda persons vittnesmål är icke nog för att man skall kunna döma någon till döden. 035:031 I skolen icke taga lösen för en dråpares liv, om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden. 035:032 Ej heller skolen I taga lösen för att den som har flytt till en fristad skall före prästens död få vända tillbaka och bo i landet. 035:033 I skolen icke ohelga det land där I ären; genom blod ohelgas landet, och försoning kan icke bringas för landet för det blod som har blivit utgjutet däri, annat än genom dens blod, som har utgjutit det. 035:034 I skolen icke orena landet där I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.

036:001 Och huvudmännen för familjerna i Gileads barns släkt--Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter-- trädde fram och talade inför Mose och de hövdingar som voro huvudmän för Israels barns familjer. 036:002 De sade: »HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning göra landet såsom arvedel åt Israels barn och HERREN har vidare bjudit min herre att giva Selofhads, vår broders, arvedel åt hans döttrar. 036:003 Men om nu dessa bliva gifta med någon ur Israels barns andra stammar, så tages deras arvedel bort ifrån våra fäders arvedel, under det att den stam de komma att tillhöra får sin arvedel ökad; på detta sätt bliver en del av vår arvslott oss fråntagen. 036:004 När sedan jubelåret inträder för Israels barn, bliver deras arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillhöra, men från vår fädernestams arvedel tages deras arvedel bort.»

036:005 Då bjöd Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade: »Josefs barns stam har talat rätt. 036:006 Detta är vad HERREN bjuder angående Selofhads döttrar; han säger: De må gifta sig med vem de finna för gott, allenast de gifta sig inom en släkt som hör till deras egen fädernestam. 036:007 Ty en arvedel som tillhör någon, av Israels barn må icke gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skola behålla kvar var och en sin fädernestams arvedel. 036:008 Och när en kvinna som inom någon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av någon släkt som hör till hennes egen fädernestam, så att Israels barn förbliva i besittning var och en av sina fäders arvedel. 036:009 Ty ingen arvedel må gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola behålla kvar var och en sin arvedel.»

036:010 Selofhads döttrar gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose. 036:011 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads döttrar, gifte sig med sina farbröders söner. 036:012 De blevo alltså gifta inom Manasses, Josefs sons, barns släkter, och deras arvedel stannade så kvar inom deras fädernesläkts stam.

036:013 Dessa äro de bud och rätter som HERREN genom Mose gav Israels barn, på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Femte Mosebok (Deuteronomium)