Part 24

026:003 Om I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, 026:004 så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt. 026:005 Och trösktiden skall hos eder räcka intill vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka intill såningstiden, och I skolen hava bröd nog att äta och skolen bo trygga i edert land. 026:006 Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen få ro, och ingen skall förskräcka eder. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och intet svärd skall gå fram genom edert land. 026:007 I skolen jaga edra fiender framför eder, och de skola falla för edra svärd. 026:008 Fem av eder skola jaga hundra framför sig, och hundra av eder skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla för edra svärd. 026:009 Och jag skall vända mig till eder och göra eder fruktsamma och för öka eder, och jag skall upprätthålla mitt förbund med eder. 026:010 Och gammal gröda, som länge har legat inne, skolen I hava att äta; I skolen nödgas skaffa den gamla undan för den nya. 026:011 Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min själ skall icke försmå eder. 026:012 Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk. 026:013 Jag är HERREN, eder Gud, som förde eder ut ur Egyptens land, för att I icke skullen vara trälar där; och jag har brutit sönder edert ok och låtit eder gå med upprätt huvud.

026:014 Men om I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud, 026:015 om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund, 026:016 då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den. 026:017 Jag skall vända mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna av edra fiender; och de som hata eder skola råda över eder, och I skolen fly, om ock ingen förföljer eder.

026:018 Om I, detta oaktat, icke hören mig, så skall jag tukta eder sjufalt värre för edra synders skull. 026:019 Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall låta eder himmel bliva såsom järn och eder jord såsom koppar. 026:020 Och eder möda skall vara förspilld, ty eder jord skall icke giva sin gröda, och träden i landet skola icke bära sin frukt.

026:021 Om I ändå vandren mig emot och icke viljen höra mig, så skall jag slå eder sjufalt värre, såsom edra synder förtjäna. 026:022 Jag skall sända över eder vilddjur, som skola döda edra barn och fördärva eder boskap och minska edert eget antal, så att edra vägar bliva öde.

026:023 Om I, detta oaktat, icke låten varna eder av mig, utan vandren mig emot, 026:024 så skall också jag vandra eder emot och slå eder sjufalt för edra synders skull. 026:025 Jag skall låta eder drabbas av ett hämndesvärd, som skall hämnas mitt förbund, och I skolen nödgas församla eder i städerna; men där skall jag sända pest bland eder, och I skolen bliva givna i fiendehand. 026:026 Jag skall så fördärva edert livsuppehälle, att edert bröd skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert bröd skall lämnas ut efter vikt, och när I äten, skolen I icke bliva mätta.

026:027 Om I, detta oaktat, icke hören mig, utan vandren mig emot, 026:028 så skall också jag i vrede vandra eder emot och tukta eder sjufalt för edra synders skull. 026:029 I skolen nödgas äta edra söners kött och äta edra döttrars kött. 026:030 Jag skall ödelägga edra offerhöjder och utrota edra solstoder; jag skall kasta edra döda kroppar på edra eländiga avgudars döda kroppar, ty min själ skall försmå eder. 026:031 Och jag skall göra edra städer till ruiner och föröda edra helgedomar, och jag skall icke mer med välbehag känna lukten av edra offer. 026:032 Jag skall själv ödelägga landet, så att edra fiender, som bo däri, skola häpna däröver. 026:033 Men eder skall jag förströ bland hedningarna, och jag skall förfölja eder med draget svärd; så skall edert land bliva en ödemark, och edra städer skola bliva ruiner.

026:034 Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, då, under hela den tid det ligger öde och I ären i edra fienders land. Ja, då skall landet hålla sabbat och giva gottgörelse för sina sabbater. 026:035 Hela den tid det ligger öde skall det hålla sabbat och få den vila det icke fick på edra sabbater, då I bodden däri. 026:036 Och åt dem som bliva kvar av eder skall jag giva försagda hjärtan i deras fienders länder, så att de jagas på flykten av ett prasslande löv som röres av vinden, och fly, såsom flydde de för svärd, och falla, om ock ingen förföljer dem. 026:037 Och de skola stupa på varandra, likasom för svärd, om ock ingen förföljer dem. Ja, I skolen icke kunna hålla stånd mot edra fiender. 026:038 I skolen förgås bland hedningarna, och edra fienders land skall förtära eder. 026:039 Och de som bliva kvar av eder skola försmäkta i edra fienders land, genom sin egen missgärning, och försmäkta tillika genom sina fäders missgärning, likasom dessa hava gjort.

026:040 Och de skola nödgas bekänna den missgärning de själva hava begått, och den deras fäder hava begått, genom att handla trolöst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot 026:041--varför också jag måste vandra dem emot och föra dem bort i deras fienders land--ja, då skola deras oomskurna hjärtan nödgas ödmjuka sig, då skola de få umgälla sin missgärning. 026:042 Och då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob, då skall jag ock tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham, och på landet skall jag tänka. 026:043 Ty landet måste bliva övergivet av dem och så få gottgörelse för sina sabbater genom att bliva öde när folket är borta, och själva skola de få umgälla sin missgärning, därför, ja, därför att de förkastade mina rätter, och därför att deras själar försmådde mina stadgar. 026:044 Men detta oaktat skall jag, medan de äro i sina fienders land, icke så förkasta eller försmå dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem; ty jag är HERREN, deras Gud. 026:045 Nej, till fromma för dem skall jag tänka på förbundet med förfäderna, som jag förde ut ur Egyptens land, inför hedningarnas ögon, på det att jag skulle vara deras Gud. Jag är HERREN.

026:046 Dessa äro de stadgar och rätter och lagar som HERREN fastställde mellan sig och Israels barn, på Sinai berg genom Mose.

027:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 027:002 Tala till Israels barn och säg till dem:

Om någon skall fullgöra ett löfte, ett sådant varvid du har att bestämma värdet på personer som lovas åt HERREN, så gäller följande: 027:003 Om värdet skall bestämmas för en man som är mellan tjugu och sextio år gammal, så skall du bestämma detta till femtio siklar silver, efter helgedomssikelns vikt. 027:004 Om frågan gäller en kvinna, så skall du bestämma värdet till trettio siklar. 027:005 Om frågan gäller någon som är mellan fem år och tjugu år gammal, så skall det värde du bestämmer vara för mankön tjugu siklar och för kvinnkön tio siklar. 027:006 Om frågan gäller någon som är mellan en månad och fem år gammal, så skall det värde du bestämmer vara för mankön fem siklar silver och för kvinnkön tre siklar silver. 027:007 Om frågan gäller någon som är sextio år gammal eller därutöver, så skall det värde du bestämmer vara, om det är en man, femton siklar, men för en kvinna skall det vara tio siklar. 027:008 Är någon i sådant armod att han icke kan betala det värde du bestämmer, så skall han ställas fram inför prästen, och prästen skall då bestämma ett värde för honom; efter vad den som har gjort löftet kan anskaffa skall prästen bestämma värdet för honom.

027:009 Om frågan gäller boskap, av de lag man får bära fram såsom offer åt HERREN, så skall allt sådant, när man har givit det åt HERREN, vara heligt; 027:010 man skall icke utväxla eller utbyta det, vare sig ett bättre mot ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon likväl utbyter ett djur mot ett annat, så skall både det förra och det som har blivit lämnat i utbyte vara heligt. 027:011 Men om frågan gäller något slags orent djur, ett sådant som man icke får bära fram såsom offer åt HERREN, så skall djuret ställas fram inför prästen; 027:012 och prästen skall bestämma dess värde, alltefter som det är bättre eller sämre. Såsom du--prästen--bestämmer det, så skall det vara. 027:013 Och om ägaren vill lösa djuret, så skall han till det värde du har bestämt lägga femtedelen av värdet.

027:014 Om någon helgar sitt hus, för att det skall vara helgat åt HERREN, så skall prästen bestämma dess värde, alltefter som det är bättre eller sämre. Såsom prästen bestämmer dess värde, så skall det förbliva. 027:015 Och om den som har helgat sitt hus vill lösa det, så skall han till det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen därav; då bliver det hans.

027:016 Om någon helgar åt HERREN ett stycke åker av sin arvsbesittning så skall du bestämma dess värde efter utsädet därpå: mot var homer utsädeskorn skola svara femtio siklar silver. 027:017 Om han helgar sin åker ända från jubelåret, så skall det förbliva vid det värde du bestämmer. 027:018 Men om han helgar sin åker efter jubelåret, då skall prästen åt honom beräkna penningvärdet efter antalet av de år som återstå till nästa jubelår; och ett motsvarande avdrag skall göras på det värde du förut har bestämt. 027:019 Och om den som har helgat åkern vill lösa den, så skall han till det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen därav; då förbliver den hans. 027:020 Om han icke löser åkern, men säljer den åt någon annan, så får åkern sedan icke lösas, 027:021 utan när åkern frånträdes på jubelåret, skall den vara helgad åt HERREN, likasom en tillspillogiven åker; hans arvsbesittning tillfaller då prästen.

027:022 Om någon helgar åt HERREN en åker som han har köpt, en som icke hör till hans arvsbesittning, 027:023 så skall prästen åt honom räkna ut beloppet av det bestämda värdet intill jubelåret; och han skall samma dag erlägga detta värde, som du har bestämt; det skall vara helgat åt HERREN. 027:024 Men på jubelåret skall åkern återgå till den av vilken den har blivit köpt, och vilkens arvejord den är. 027:025 Och när du bestämmer något värde, skall det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugu gera.

027:026 Men det som är förstfött ibland boskap, och som tillhör HERREN redan såsom förstfött, det skall ingen helga; vare sig det är ett djur av fäkreaturen eller ett djur av småboskapen, tillhör det redan HERREN 027:027 Men om frågan gäller något orent djur, så skall man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga femtedelen av värdet därtill. Om det icke löses, så skall det säljas efter det värde du bestämmer.

027:028 Och om frågan gäller något tillspillogivet, vad någon har givit till spillo åt HERREN av sin egendom, det må vara en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som är hans arvsbesittning, så får sådant varken säljas eller lösas; allt tillspillogivet är högheligt och tillhör HERREN. 027:029 En människa som har blivit tillspillogiven får aldrig lösas; en sådan måste dödas.

027:030 Och all tionde av jorden, vare sig av säden på jorden eller av trädens frukt, tillhör HERREN; den är helgad åt HERREN. 027:031 Om någon vill lösa något av sin tionde, så skall han lägga femtedelen av värdet därtill. 027:032 Och vad beträffar tionde av fäkreatur eller av småboskap, allt som går under herdestaven, så skall av allt detta vart tionde djur vara helgat åt HERREN; 027:033 man skall icke efterforska om det är bättre eller sämre, och man får icke utbyta det. Om någon likväl utbyter djuret, så skall både detta och det som har blivit lämnat i utbyte vara heligt; det får icke lösas. 027:034 Dessa äro de bud som HERREN på Sinai berg gav Israels barn genom Mose.

Fjärde Mosebok (Numeri)

001:001 Och HERREN talade till Mose i Sinais öken, i uppenbarelsetältet, på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade: 001:002 »Räknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter deras släkter och efter deras familjer, vart namn räknat särskilt, allt mankön, var person för sig; 001:003 alla stridbara män i Israel, de män som äro tjugu år gamla eller därutöver, dem skolen I inmönstra efter deras häravdelningar, du och Aron. 001:004 I skolen därvid taga till eder en man av var stam, den som är huvudman för sin stams familjer. 001:005 Och dessa äro namnen på de män som skola biträda eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son; 001:006 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son; 001:007 av Juda: Naheson, Amminadabs son; 001:008 av Isaskar: Netanel, Suars son; 001:009 av Sebulon: Eliab, Helons son; 001:010 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son; 001:011 av Benjamin: Abidan, Gideonis son; 001:012 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son; 001:013 av Aser: Pagiel, Okrans son; 001:014 av Gad: Eljasaf, Deguels son; 001:015 av Naftali: Ahira, Enans son.» 001:016 Dessa voro ombud för menigheten, hövdingar för sina fädernestammar, huvudmän för Israels ätter.

001:017 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna män; 001:018 och sedan de hade församlat hela menigheten på första dagen i andra månaden, blev folket infört i förteckningen efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, var person för sig, 001:019 allt såsom HERREN hade bjudit Mose; och han mönstrade dem i Sinais öken.

001:020 Och avkomlingarna av Rubens, Israels förstföddes, söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:021 så många av Rubens stam som inmönstrades, utgjorde fyrtiosex tusen fem hundra.

001:022 Avkomlingarna av Simeons söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, så många som inmönstrades, vart namn räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:023 så många av Simeons stam som inmönstrades, utgjorde femtionio tusen tre hundra.

001:024 Avkomlingarna av Gads söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:025 så många av Gads stam som inmönstrades, utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra femtio.

001:026 Avkomlingarna av Judas söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:027 så många av Juda stam som inmönstrades, utgjorde sjuttiofyra tusen sex hundra.

001:028 Avkomlingarna av Isaskars söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:029 så många av Isaskars stam son inmönstrades, utgjorde femtiofyra tusen fyra hundra.

001:030 Avkomlingarna av Sebulons söner upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:031 så många av Sebulons stam som inmönstrades, utgjorde femtiosju tusen fyra hundra.

001:032 Avkomlingarna av Josefs söner:

Avkomlingarna av Efraims söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:033 så många av Efraims stam som inmönstrades; utgjorde fyrtio tusen fem hundra.

001:034 Avkomlingarna av Manasses söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:035 så många av Manasse stam som inmönstrades, utgjorde trettiotvå tusen två hundra.

001:036 Avkomlingarna av Benjamins söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:037 så många av Benjamins stam som inmönstrades, utgjorde trettiofem tusen fyra hundra.

001:038 Avkomlingarna av Dans söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:039 så många av Dans stam som inmönstrades, utgjorde sextiotvå tusen sju hundra.

001:040 Avkomlingarna av Asers söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:041 så många av Asers stam som inmönstrades, utgjorde fyrtioett tusen fem hundra.

001:042 Avkomlingarna av Naftalis söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män, 001:043 så många av Naftali stam som inmönstrades, utgjorde femtiotre tusen fyra hundra.

001:044 Dessa voro de inmönstrade, de som blevo inmönstrade av Mose och Aron och Israels hövdingar, tolv män, som företrädde var och en sin stamfamilj. 001:045 Och alla de av Israels barn som inmönstrades, efter deras familjer, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män i Israel, 001:046 alla dessa inmönstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra femtio. 001:047 Men leviterna i sin fädernestam blevo icke inmönstrade med de övriga.

001:048 Ty HERREN talade till Mose och sade: 001:049 Levi stam allenast skall du icke inmönstra, och du skall icke räkna antalet av dem med de övriga israeliterna; 001:050 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehör. De skola bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst därvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt läger. 001:051 När tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det, och när tabernaklet skall slås upp, skola leviterna uppsätta det; men om någon främmande kommer därvid, skall han dödas. 001:052 De övriga israeliterna skola lägra sig var och en i sitt läger, och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar; 001:053 men leviterna skola lägra sig runt omkring vittnesbördets tabernakel, för att icke förtörnelse må komma över Israels barns menighet; och leviterna skola iakttaga vad som är att iakttaga vid vittnesbördets tabernakel.

001:054 Och Israels barn gjorde så; de gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose.

002:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 002:002 Israels barn skola lägra sig var och en under sitt baner, vid de fälttecken som höra till deras särskilda familjer; runt omkring uppenbarelsetältet skola de lägra sig så, att de hava det framför sig.

002:003 På framsidan, österut, skall Juda lägra sig under sitt baner, efter sina häravdelningar: Juda barns hövding Naheson, Amminadabs son 002:004 med de inmönstrade som utgöra hans här, sjuttiofyra tusen sex hundra man. 002:005 Bredvid honom skall Isaskars stam lägra sig: Isaskars barns hövding Netanel, Suars son, 002:006 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiofyra tusen fyra hundra man. 002:007 Därnäst Sebulons stam: Sebulons barns hövding Eliab, Helons son, 002:008 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiosju tusen fyra hundra man. 002:009 De inmönstrade som tillhöra Juda läger utgöra alltså tillsammans ett hundra åttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina häravdelningar. De skola vid uppbrott tåga främst.

002:010 Ruben skall lägra sig under sitt baner söderut, efter sina häravdelningar: Rubens barns hövding Elisur, Sedeurs son, 002:011 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiosex tusen fem hundra man. 002:012 Bredvid honom skall Simeons stam lägra sig: Simeons barns hövding Selumiel, Surisaddais son, 002:013 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtionio tusen tre hundra man. 002:014 Därnäst Gads stam: Gads barns hövding Eljasaf, Reguels son 002:015 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiofem tusen sex hundra femtio man. 002:016 De inmönstrade som tillhöra Rubens läger utgöra alltså tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man, delade i sina häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i andra rummet.

002:017 Sedan skall uppenbarelsetältet med leviternas läger hava sin plats i tåget, mitt emellan de övriga lägren. I den ordning de lägra sig skola de ock tåga, var och en på sin plats, under sina baner.

002:018 Efraim skall lägra sig under sitt baner västerut, efter sina häravdelningar: Efraims barns hövding Elisama, Ammihuds son, 002:019 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtio tusen fem hundra man. 002:020 Bredvid honom skall Manasse stam lägra sig: Manasse barns hövding Gamliel, Pedasurs son, 002:021 med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiotvå tusen två hundra man. 002:022 Därnäst Benjamins stam: Benjamins barns hövding Abidan, Gideonis son, 002:023 med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiofem tusen fyra hundra man. 002:024 De inmönstrade som tillhöra Efraims läger utgöra alltså tillsammans ett hundra åtta tusen ett hundra man, delade i sina häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i tredje rummet.

002:025 Dan skall lägra sig under sitt baner norrut, efter sina häravdelningar: Dans barns hövding Ahieser, Ammisaddais son, 002:026 med de inmönstrade som utgöra hans här, sextiotvå tusen sju hundra man. 002:027 Bredvid honom skall Asers stam lägra sig: Asers barns hövding Pagiel, Okrans son, 002:028 med de inmönstrade som utgöra hans har, fyrtioett tusen fem hundra man. 002:029 Därnäst Naftali stam: Naftali barns hövding Ahira, Enans son, 002:030 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiotre tusen fyra hundra man. 002:031 De inmönstrade som tillhöra Dans läger utgöra alltså tillsammans ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott tåga sist, under sina baner.