Part 199

003:011 Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder. 003:012 Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder, 003:013 så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.

004:001 Ytterligare, käre bröder, bedja vi nu och förmana eder i Herren Jesus att allt mer förkovra eder i en sådan vandel som I haven fått lära av oss att I skolen föra, Gud till behag--en sådan vandel som I redan fören. 004:002 I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus. 004:003 Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt, 004:004 och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ära, 004:005 icke i begärelses lusta såsom hedningarna--vilka icke känna Gud-- 004:006 och att ingen i sitt förhållande till sin broder kränker honom eller gör honom något förfång, ty Herren är en hämnare över allt detta, såsom vi redan förut hava sagt och betygat för eder. 004:007 Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse. 004:008 Den som icke vill veta av detta, han förkastar alltså icke en människa, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.

004:009 Om broderlig kärlek är det icke behövligt att skriva till eder, ty I haven själva fått lära av Gud att älska varandra; 004:010 så handlen I ju ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmana eder, käre bröder, att allt mer förkovra eder häri 004:011 och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad eder åligger och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjudit eder, 004:012 så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och icke behöven anlita någons hjälp.

004:013 Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp. 004:014 Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom. 004:015 Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade. 004:016 Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; 004:017 sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren. 004:018 Så trösten nu varandra med dessa ord.

005:001 Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder. 005:002 Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten. 005:003 Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan. 005:004 Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv; 005:005 I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till; 005:006 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra. 005:007 De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten; 005:008 men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm. 005:009 Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus, 005:010 som har dött för oss, på det att vi må leva tillika med honom, vare sig vi ännu äro vakna eller vi äro avsomnade. 005:011 Trösten därför varandra, och uppbyggen varandra inbördes, såsom I ock redan gören.

005:012 Vi bedja eder, käre bröder, att rätt uppskatta de män som arbeta bland eder, och som äro edra föreståndare i Herren och förmana eder. 005:013 Låten dem vara eder övermåttan kära, för det verks skull som de utföra.

Hållen frid inbördes.

005:014 Vi bjuda eder, käre bröder: Förmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tålamod mot var man. 005:015 Sen till, att ingen vedergäller någon med ont för ont; faren fastmer alltid efter att göra vad gott är mot varandra och mot var man. 005:016 Varen alltid glada. 005:017 Bedjen oavlåtligen. 005:018 Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus. 005:019 Utsläcken icke Anden, 005:020 förakten icke profetisk tal, 005:021 men pröven allt, behållen vad gott är, 005:022 avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.

005:023 Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse. 005:024 Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.

005:025 Käre bröder, bedjen för oss. 005:026 Hälsen alla bröderna med en helig kyss. 005:027 Jag besvär eder vid Herren att låta uppläsa detta brev för alla bröderna. 005:028 Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder.

Paulus' andra brev till tessalonikerna

001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus hälsa tessalonikernas församling i Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 001:002 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.

001:003 Vi äro pliktiga att alltid tacka Gud för eder, käre bröder, såsom tillbörligt är, därför att eder tro så mäktigt tillväxer, och den kärlek I haven till varandra mer och mer förökas hos eder alla och hos envar av eder. 001:004 Därför kunna vi själva i Guds församlingar berömma oss av eder, i fråga om eder ståndaktighet och eder tro under alla edra förföljelser, och under de lidanden I måsten uthärda. 001:005 Sådant är ett vittnesbörd om att Guds dom bliver rättvis. Så skolen I aktas värdiga Guds rike; för dess skull är det ock som I liden. 001:006 Guds rättfärdighet kräver ju att de som vålla eder lidande få lidande till vedergällning, 001:007 men att I som utstån lidanden fån hugnad tillsammans med oss, när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar, 001:008 »i lågande eld», och låter straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga. 001:009 Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet, 001:010 när han kommer för att förhärligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det vittnesbörd vi hava framburit till eder haven I trott. Så skall ske på den dagen.

001:011 Fördenskull bedja vi ock alltid för eder, att vår Gud må akta eder värdiga sin kallelse, och att han må med kraft fullborda i eder allt vad en god vilja kan åstunda, och vad tro kan verka, 001:012 så att vår Herre Jesu namn bliver förhärligat i eder, och I i honom, efter vår Guds och Herrens, Jesu Kristi, nåd.

002:001 I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder, 002:002 att I icke--vare sig genom någon »andeingivelse» eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss --så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren. 002:003 Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och »Laglöshetens människa», fördärvets man, hava trätt fram, 002:004 vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud. 002:005 Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder? 002:006 Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram. 002:007 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen. 002:008 Sedan skall »den Laglöse» träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse-- 002:009 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under 002:010 och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. 002:011 Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen, 002:012 för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten. 002:013 Men vi för vår del äro pliktiga att alltid tacka Gud för eder käre bröder, I Herrens älskade, därför att Gud från begynnelsen har utvalt eder till frälsning, i helgelse i Anden och i tro på sanningen. 002:014 Härtill har han ock genom vårt evangelium kallat eder, för att I skolen bliva delaktiga av vår Herres, Jesu Kristi, härlighet. 002:015 Stån alltså fasta, käre bröder, och hållen eder vid de lärdomar som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom brev.

002:016 Och vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i nåd berett oss en evig hugnad och givit oss ett gott hopp, 002:017 han hugne edra hjärtan, och styrke eder till allt vad gott är, både i gärning och i ord.

003:001 För övrigt, käre bröder, bedjen för oss, att Herrens ord må hava framgång och komma till ära hos andra likasom hos eder, 003:002 så ock att vi må bliva frälsta ifrån vanartiga och onda människor. Ty tron är icke var mans. 003:003 Men Herren är trofast, och han skall styrka eder och bevara eder från det onda. 003:004 Och vi hava den tillförsikten till eder i Herren, att I både nu gören och framgent skolen göra vad vi bjuda eder. 003:005 Ja, Herren styre edra hjärtan till Guds kärlek och Kristi ståndaktighet.

003:006 Men vi bjuda eder, käre bröder, i vår Herres, Jesu Kristi, namn, att I dragen eder ifrån var broder som för en oordentlig vandel och icke lever efter de lärdomar han har mottagit av oss. 003:007 I veten ju själva huru man bör efterfölja oss. Ty vi förhöllo oss icke oordentligt bland eder, 003:008 ej heller åto vi någons bröd för intet; tvärtom åto vi vårt bröd under arbete och möda, och vi strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga. 003:009 Icke som om vi ej hade haft rätt därtill, men vi ville låta eder i oss få ett föredöme, för att I skullen efterfölja oss. 003:010 Redan när vi voro hos eder, gåvo vi ju eder det budet: om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta. 003:011 Vi höra nämligen att somliga bland eder föra en oordentlig vandel och icke arbeta, utan allenast syssla med sådant som icke kommer dem vid. 003:012 Sådana människor bjuda och förmana vi i Herren Jesus Kristus, att de arbeta i stillhet, så att de kunna äta sitt eget bröd. 003:013 Och I, käre bröder, mån icke förtröttas att göra vad gott är. 003:014 Men om någon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, så märken ut för eder den mannen, och haven intet umgänge med honom, på det att han må blygas. 003:015 Hållen honom dock icke för en ovän, utan förmanen honom såsom en broder.

003:016 Men fridens Herre själv give eder sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med eder alla.

003:017 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev; så skriver jag. 003:018 Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder alla.

Paulus' första brev till Timoteus

001:001 Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp, 001:002 hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre!

001:003 Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna främmande läror 001:004 eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron. 001:005 Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro. 001:006 Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg till fåfängligt tal-- 001:007 människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan säkerhet orda om.

001:008 Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom lagen bör brukas, 001:009 och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor, fadermördare och modermördare, för mandråpare, 001:010 för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider mot den sunda läran-- 001:011 detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens härlighet, varmed jag har blivit betrodd.

001:012 Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara förtroende värd, 001:013 mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Men barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste, när jag i min otro handlade så. 001:014 Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och kärleken i Kristus Jesus. 001:015 Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste. 001:016 Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet, och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att tro på honom och så vinna evigt liv. 001:017 Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen.

001:018 Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må du i kraft av dem strida den goda striden, 001:019 rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron. 001:020 Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare smäda.

002:001 Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor, 002:002 för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt. 002:003 Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare, 002:004 som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen. 002:005 Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, 002:006 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne. 002:007 Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel--det säger jag med sanning, jag ljuger icke--ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

002:008 Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer. 002:009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder, 002:010 utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga. 002:011 Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig. 002:012 Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. 002:013 Adam blev ju först skapad och sedan Eva. 002:014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse. 002:015 Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.

003:001 Det är ett visst ord, att om någons håg står till en församlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet han åstundar. 003:002 En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sitt skick, gästvänlig, väl skickad att undervisa, 003:003 icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, icke stridslysten, fri ifrån penningbegär. 003:004 Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad, med all värdighet; 003:005 ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunna sköta Guds församling? 003:006 Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas av högmod och så hemfalla under djävulens dom. 003:007 Han bör ock hava gott vittnesbörd om sig av dem som stå utanför, så att han icke utsättes för smälek och faller i djävulens snara.

003:008 Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke vara tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna efter slem vinning; 003:009 de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete. 003:010 Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om de befinnas oförvitliga, få tjäna församlingen. 003:011 Är det kvinnor, så böra dessa likaledes skicka sig värdigt, icke gå omkring med förtal, men vara nyktra och trogna i allt. 003:012 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man; han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus. 003:013 Ty de som hava väl skött en församlingstjänares syssla, de vinna en aktad ställning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus Jesus, uppträda med mycken frimodighet.

003:014 Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få komma till dig. 003:015 Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste. 003:016 Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: »Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.»

004:001 Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. 004:002 Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar, 004:003 och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen. 004:004 Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse: 004:005 det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.

004:006 Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt. 004:007 Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i stället själv i gudsfruktan. 004:008 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande. 004:009 Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas. 004:010 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro. 004:011 Så skall du bjuda och undervisa.

004:012 Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet. 004:013 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer. 004:014 Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste. 004:015 Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla. 004:016 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.

005:001 En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder, 005:002 till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, i all renhet.

005:003 Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor. 005:004 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud. 005:005 En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. 005:006 Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän hon lever.-- 005:007 Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita dem. 005:008 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.