# Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

## Part 197

Book page: https://www.cyberlibrary.org/sv/books/bibeln-gamla-och-nya-testamentet-2100/index.md

003:014 Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern-- 003:015 honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn-- 003:016 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa, 003:017 och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan, och att I mån vara rotade och grundade i kärleken, 003:018 så att I, tillika med alla de heliga, till fullo förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är 003:019 och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.

003:020 Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss, 003:021 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen.

004:001 Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått, 004:002 med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek 004:003 och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band: 004:004 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse-- 004:005 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader, 004:006 han som är över alla, genom alla och i alla.

004:007 Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva. 004:008 Därför heter det:

»Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»

004:009 Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder? 004:010 Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt. 004:011 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. 004:012 Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, 004:013 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. 004:014 Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. 004:015 Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. 004:016 Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.

004:017 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra, 004:018 hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud. 004:019 Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar. 004:020 Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus, 004:021 om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus: 004:022 att I--då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel-- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser, 004:023 och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne, 004:024 och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.

004:025 Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar. 004:026 »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede, 004:027 och given icke djävulen något tillfälle. 004:028 Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist. 004:029 Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det. 004:030 Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag. 004:031 All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder. 004:032 Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.

005:001 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn, 005:002 och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt».

005:003 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder, 005:004 ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras. 005:005 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare. 005:006 Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma. 005:007 Haven alltså ingen del i sådant. 005:008 I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn. 005:009 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är. 005:010 Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren. 005:011 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer. 005:012 Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala; 005:013 men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus. 005:014 Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»

005:015 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; 005:016 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond. 005:017 Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

005:018 Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande, 005:019 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan, 005:020 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

005:021 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

005:022 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren; 005:023 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare. 005:024 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

005:025 I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne 005:026 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. 005:027 Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. 005:028 På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv. 005:029 Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen, 005:030 eftersom vi äro lemmar av hans kropp. 005:031 »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.»-- 005:032 Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. 005:033 Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.

006:001 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt. 006:002 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig: 006:003 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».

006:004 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.

006:005 I tjänare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus; 006:006 icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan såsom Kristi tjänare, som av hjärtat göra Guds vilja; 006:007 och gören eder tjänst med villighet, såsom tjänaden I Herren och icke människor. 006:008 I veten ju att vad gott var och en gör, det skall han få igen av Herren, vare sig han är träl eller fri.

006:009 Och I herrar, handlen på samma sätt mot dem, och upphören att bruka hårda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som är Herre över både dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen.

006:010 För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. 006:011 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. 006:012 Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. 006:013 Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet. 006:014 Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och »varen iklädda rättfärdighetens pansar», 006:015 och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver. 006:016 Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. 006:017 Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord.

006:018 Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga. 006:019 Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet, 006:020 för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden.

006:021 Men för att ock I skolen få veta något om mig, huru det går mig, kommer Tykikus, min älskade broder och trogne tjänare i Herren, att underrätta eder om allt. 006:022 Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta huru det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan.

006:023 Frid vare med bröderna och kärlek tillika med tro, från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. 006:024 Nåd vare med alla som älska vår Herre Jesus Kristus--nåd i oförgängligt liv.

Paulus' brev till filipperna

001:001 Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, hälsa alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med församlingsföreståndare och församlingstjänare. 001:002 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

001:003 Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder, 001:004 i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla. 001:005 Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. 001:006 Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag. 001:007 Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom alla med mig delaktiga i nåden. 001:008 Ty Gud är mitt vittne, han vet huru jag längtar efter eder alla med Kristi Jesu kärlek. 001:009 Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt, 001:010 så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag, 001:011 och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris.

001:012 Jag vill att I, mina bröder, skolen veta att det som har vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång. 001:013 Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor; 001:014 och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord.

001:015 Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja. 001:016 Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är satt till att försvara evangelium. 001:017 De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedrövelse i mina bojor. 001:018 Vad mer? Kristus bliver dock på ena eller andra sättet förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet; och däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få glädja mig; 001:019 ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig. 001:020 Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske genom liv eller genom död. 001:021 Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig en vinning. 001:022 Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete som bär frukt, vilketdera skall jag då välja? Det kan jag icke säga. 001:023 Jag drages åt båda hållen. Ty väl åstundar jag att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre; 001:024 men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden. 001:025 Och då jag är förvissad härom, vet jag att jag skall leva kvar och förbliva hos eder alla, eder till förkovran och glädje i tron, 001:026 för att eder berömmelse skall överflöda i Kristus Jesus, i fråga om mig, därigenom att jag ännu en gång kommer till eder.

001:027 Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium, så att jag--vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag förbliver frånvarande--får höra om eder att I stån fasta i en och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på evangelium, 001:028 utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna. Ty att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och detta av Gud. 001:029 Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan ock att lida för hans skull, 001:030 i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu hören att jag har.

002:001 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, 002:002 gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, 002:003 fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. 002:004 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.

002:005 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, 002:006 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, 002:007 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa 002:008 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. 002:009 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn 002:010 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, 002:011 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

002:012 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. 002:013 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 002:014 Gören allt utan att knorra och tveka, 002:015 så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, 002:016 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat. 002:017 Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje. 002:018 Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

002:019 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder. 002:020 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder. 002:021 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till. 002:022 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader. 002:023 Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak. 002:024 Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma.

002:025 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva. 002:026 Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk. 002:027 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse. 002:028 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse. 002:029 Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära. 002:030 Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen.

003:001 För övrigt, mina bröder, glädjen eder i Herren. Att skriva till eder detsamma som förut, det räknar jag icke för något besvär, och det är för eder tryggare.

003:002 Given akt på de hundarna, given akt på de onda arbetarna, given akt på »de sönderskurna». 003:003 Ty vi äro »de omskurna», vi som genom Guds Ande tjäna Gud och berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet-- 003:004 fastän jag för min del väl också kunde hava skäl att förtrösta på köttet. Ja, om någon menar sig kunna förtrösta på köttet, så kan jag det ännu mer, 003:005 jag som blev omskuren, när jag var åtta dagar gammal, jag som är av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré, född av hebréer, jag som i fråga om lagen har varit en farisé, 003:006 i fråga om nitälskan varit en församlingens förföljare, i fråga om rättfärdighet--den som vinnes i kraft av lagen--varit en ostrafflig man. 003:007 Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. 003:008 Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus 003:009 och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud, på grund av tron. 003:010 Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få känna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik genom en död sådan som hans, 003:011 om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.

003:012 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv har blivit vunnen av Kristus Jesus. 003:013 Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig 003:014 och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.

003:015 Må därför vi alla som äro »fullkomliga» hava ett sådant tänkesätt. Men om så är, att I i något stycke haven andra tankar, så skall Gud också däröver giva eder klarhet. 003:016 Dock, såvitt vi redan hava hunnit något framåt, så låtom oss vandra vidare på samma väg.

003:017 Mina bröder, varen ock I mina efterföljare, och sen på dem som vandra på samma sätt som jag, eftersom I ju haven oss till föredöme. 003:018 Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors, 003:019 och deras ände är fördärv; de hava buken till sin Gud och söka sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till. 003:020 Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare, 003:021 vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp--genom den kraft varmed han ock kan underlägga sig allt.