# Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

## Part 196

Book page: https://www.cyberlibrary.org/sv/books/bibeln-gamla-och-nya-testamentet-2100/index.md

002:015 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»; 002:016 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt. 002:017 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det! 002:018 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare. 002:019 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 002:020 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig. 002:021 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.

003:001 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst? 003:002 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro? 003:003 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet? 003:004 Haven I då upplevat så mycket förgäves--om det nu verkligen har varit förgäves? 003:005 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro, 003:006 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?

003:007 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn. 003:008 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.» 003:009 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

003:010 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.» 003:011 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.» 003:012 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.» 003:013 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.» 003:014 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

003:015 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft. 003:016 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus. 003:017 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet. 003:018 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

003:019 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand. 003:020 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.

003:021 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen. 003:022 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

003:023 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras. 003:024 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro. 003:025 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare. 003:026 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; 003:027 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. 003:028 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus. 003:029 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

004:001 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; 004:002 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. 004:003 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter». 004:004 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 004:005 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt. 004:006 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!» 004:007 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

004:008 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar. 004:009 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar? 004:010 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år.-- 004:011 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.

004:012 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när. 004:013 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder. 004:014 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv. 004:015 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig. 004:016 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen! 004:017 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem. 004:018 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder, 004:019 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. 004:020 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.

004:021 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger? 004:022 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru. 004:023 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet. 004:024 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar. 004:025 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. 004:026 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder. 004:027 Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.» 004:028 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var. 004:029 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu. 004:030 Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»

004:031 Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.

005:001 För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.

005:002 Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn. 005:003 Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att han är pliktig att fullgöra hela lagen. 005:004 I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden. 005:005 Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp. 005:006 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.

005:007 I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg, så att I icke mer lyden sanningen? 005:008 Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder. 005:009 Litet surdeg syrar hela degen. 005:010 För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må vara. 005:011 Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse? Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen.-- 005:012 Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till avstympning.

005:013 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. 005:014 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.» 005:015 Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra.

005:016 Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till. 005:017 Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen. 005:018 Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.

005:019 Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, 005:020 avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, 005:021 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.

005:022 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, 005:023 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen. 005:024 Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser.

005:025 Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande. 005:026 Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.

006:001 Mina bröder, om så händer att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och du må hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad. 006:002 Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag. 006:003 Ty om någon tycker sig något vara, fastän han intet är, så bedrager han sig själv. 006:004 Må var och en pröva sina egna gärningar; han skall då tillmäta sig berömmelse allenast efter vad han själv är, och icke efter vad andra äro. 006:005 Ty var och en har sin egen börda att bära.

006:006 Den som får undervisning i ordet, han låte den som undervisar honom få del med sig i allt gott.

006:007 Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda. 006:008 Den som sår i sitt kötts åker, han skall av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall av Anden skörda evigt liv. 006:009 Och låtom oss icke förtröttas att göra vad gott är; ty om vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd. 006:010 Må vi alltså, medan vi hava tillfälle, göra vad gott är mot var man, och först och främst mot dem som äro våra medbröder i tron.

006:011 Sen här med vilka stora bokstäver jag egenhändigt skriver till eder!

006:012 Alla de som eftersträva ett gott anseende här i köttet, de vilja nödga eder till omskärelse, detta allenast för att de själva skola undgå att bliva förföljda för Kristi kors' skull. 006:013 Ty icke ens dessa omskurna själva hålla lagen. Nej, det är för att kunna berömma sig av edert kött som de vilja att I skolen låta omskära eder. 006:014 Men vad mig angår, så vare det fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket världen för mig är korsfäst, och jag för världen. 006:015 Ty det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han är en ny skapelse. 006:016 Och över alla dem som komma att vandra efter detta rättesnöre, över dem vare frid och barmhärtighet, ja, över Guds Israel.

006:017 Må nu ingen härefter vålla mig oro; ty jag bär Jesu märken på min kropp.

006:018 Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande, mina bröder. Amen.

Paulus' brev till efesierna

001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende. 001:002 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

001:003 Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 001:004 såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig. 001:005 Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag, 001:006 den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade. 001:007 I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom. 001:008 Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd, 001:009 i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv, 001:010 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden. 001:011 I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd. 001:012 Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp. 001:013 I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande, 001:014 vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.

001:015 Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder kärlek till alla de heliga, 001:016 har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder, när jag tänker på eder i mina böner. 001:017 Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig, 001:018 och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 001:019 och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro--allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft, 001:020 varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen, 001:021 över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande. 001:022 »Allt lade han under hans fötter.»

Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting-- 001:023 åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.

002:001 Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder 002:002 i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. 002:003 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra. 002:004 Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, 002:005 gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta! 002:006 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 002:007 för att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 002:008 Ty av nåden ären I frälsta genom tro--och det icke av eder själva, Guds gåva är det-- 002:009 icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 002:010 Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem.

002:011 Kommen därför ihåg att I förut, I som voren hedningar i köttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omskärelse som med händer göres på köttet-- 002:012 kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen. 002:013 Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod. 002:014 Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. 002:015 Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid, 002:016 och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen. 002:017 Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro nära. 002:018 Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.

002:019 Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk, 002:020 uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, 002:021 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren. 002:022 I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.

003:001 Fördenskull böjer jag mina knän, jag Paulus, som till gagn för eder, I hedningar, är Kristi Jesu fånge. 003:002 I haven väl hört om det nådesuppdrag av Gud, som är mig givet för eder räkning, 003:003 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev för mig kungjord, varom jag ovan har i korthet skrivit. 003:004 Och när I läsen detta, kunnen I därav förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet, 003:005 som under förgångna släktens tider icke hade blivit kungjord för människors barn, såsom den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter. 003:006 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus äro våra medarvingar och jämte oss lemmar i en och samma kropp och jämte oss delaktiga i löftet--detta genom evangelium, 003:007 vars tjänare jag har blivit i följd av den Guds nåds gåva som blev mig given genom hans mäktiga kraft. 003:008 Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom, 003:009 och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare. 003:010 Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. 003:011 Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. 003:012 Och i honom kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram, genom tron på honom. 003:013 Därför beder jag eder att icke fälla modet vid mina lidanden för eder; de lända ju eder till ära.