Part 178

006:022 Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena. 006:023 Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen. 006:024 När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus. 006:025 Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?» 006:026 Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta. 006:027 Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» 006:028 Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?» 006:029 Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.» 006:030 De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? 006:031 Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'» 006:032 Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen. 006:033 Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.» 006:034 Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.» 006:035 Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta. 006:036 Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke. 006:037 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 006:038 Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. 006:039 Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 006:040 Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.» 006:041 Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.» 006:042 Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?» 006:043 Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan. 006:044 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 006:045 Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig. 006:046 Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern. 006:047 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 006:048 Jag är livets bröd. 006:049 Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo. 006:050 Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö. 006:051 Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» 006:052 Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?» 006:053 Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder. 006:054 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 006:055 Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck. 006:056 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. 006:057 Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. 006:058 Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.» 006:059 Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum. 006:060 Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?» 006:061 Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten? 006:062 Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var?-- 006:063 Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. 006:064 Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom. 006:065 Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.» 006:066 För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom. 006:067 Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?» 006:068 Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 006:069 och vi tro och förstå att du är Guds helige.» 006:070 Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.» 006:071 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

007:001 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom. 007:002 Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära. 007:003 Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör. 007:004 Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.» 007:005 Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. 007:006 Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. 007:007 Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda. 007:008 Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.» 007:009 Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen. 007:010 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet. 007:011 Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?» 007:012 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.» 007:013 Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.

007:014 Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. 007:015 Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?» 007:016 Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. 007:017 Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. 007:018 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom.-- 007:019 Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?» 007:020 Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?» 007:021 Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den. 007:022 Moses har givit eder omskärelsen--icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna--och så omskären I människor också på en sabbat. 007:023 Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk? 007:024 Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»

007:025 Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de stå efter att döda? 007:026 Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias? 007:027 Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.» 007:028 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen. 007:029 Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.» 007:030 Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen. 007:031 Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?»

007:032 Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom. 007:033 Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig. 007:034 I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.» 007:035 Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna? 007:036 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma'?»

007:037 På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. 007:038 Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.» 007:039 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad. 007:040 Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.» 007:041 Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen? 007:042 Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde? 007:043 Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket, 007:044 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.

007:045 När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom hit?» 007:046 Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.» 007:047 Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade? 007:048 Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna? 007:049 Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat. 007:050 Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem: 007:051 »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?» 007:052 De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.»

007:053 [2] Och de gingo hem, var och en till sitt.

008:001 Och Jesus gick ut till Oljeberget.

008:002 Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen. 008:003 Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hade blivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne fram, 008:004 sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott. 008:005 Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?» 008:006 Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden. 008:007 Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.» 008:008 Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden. 008:009 När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar. 008:010 Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?» 008:011 Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»

[2] 7:53-8:11. Se Nya testamentets text i Ordförkl.

008:012 Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.» 008:013 Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt vittnesbörd gäller icke.» 008:014 Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag kommer, eller vart jag går. 008:015 I dömen efter köttet; jag dömer ingen. 008:016 Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig. 008:017 I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant. 008:018 Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig. 008:019 Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.» 008:020 Det var på det ställe där offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand på honom, ty hans stund var ännu icke kommen.

008:021 Åter sade han till dem: »Jag går bort, och I skolen då söka efter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnen I icke komma.» 008:022 Då sade judarna: »Icke vill han väl dräpa sig själv, eftersom han säger: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma'?» 008:023 Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen. 008:024 Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.» 008:025 Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det som jag redan från begynnelsen har uttalat för eder. 008:026 Mycket har jag ännu att tala och att döma i fråga om eder. Men han som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört av honom, det talar jag ut inför världen.» 008:027 Men de förstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem.

008:028 Då sade Jesus: »När I haven upphöjt Människosonen, då skolen I första att jag är den jag är, och att jag icke gör något av mig själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig. 008:029 Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.» 008:030 När han talade detta, kommo många till tro på honom. 008:031 Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; 008:032 Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.» 008:033 De svarade honom: »Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?» 008:034 Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl. 008:035 Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid. 008:036 Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria. 008:037 Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder. 008:038 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I haven hört av eder fader.» 008:039 De svarade och sade till honom: »Vår fader är ju Abraham.» Jesus svarade till dem: »Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar. 008:040 Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham. 008:041 Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.» 008:042 Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig. 008:043 Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord. 008:044 I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. 008:045 Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning. 008:046 Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke? 008:047 Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill. 008:048 Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?» 008:049 Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig. 008:050 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer. 008:051 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.» 008:052 Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.' 008:053 Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?» 008:054 Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud. 008:055 Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord. 008:056 Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.» 008:057 Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!» 008:058 Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.» 008:059 Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.