Part 169

013:014 Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han icke borde stå--den som läser detta, han give akt därpå--då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, 013:015 och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus, 013:016 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel. 013:017 Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden! 013:018 Men bedjen att det icke må ske om vintern. 013:019 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. 013:020 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

013:021 Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke. 013:022 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda. 013:023 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.

013:024 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, 013:025 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva. 013:026 Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet. 013:027 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända. 013:028 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära. 013:029 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren. 013:030 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker. 013:031 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås. 013:032 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen--ingen utom Fadern.

013:033 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne. 013:034 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka. 013:035 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen; 013:036 vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer. 013:037 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»

014:001 Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom. 014:002 De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

014:003 Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud. 014:004 Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas? 014:005 Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne. 014:006 Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. 014:007 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid. 014:008 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning. 014:009 Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

014:010 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem. 014:011 När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.

014:012 På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?» 014:013 Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom. 014:014 Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?' 014:015 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.» 014:016 Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

014:017 När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv. 014:018 Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.» 014:019 Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?» 014:020 Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet. 014:021 Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

014:022 Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.» 014:023 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav. 014:024 Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många. 014:025 Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»

014:026 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget. 014:027 Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.' 014:028 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.» 014:029 Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.» 014:030 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» 014:031 Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.

014:032 Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.» 014:033 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas. 014:034 Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.» 014:035 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad. 014:036 Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!» 014:037 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund? 014:038 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» 014:039 Och han gick åter bort och bad och sade samma ord. 014:040 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom. 014:041 För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer. 014:042 Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»

014:043 Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste. 014:044 Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.» 014:045 Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt. 014:046 Då grepo de Jesus och togo honom fången.

014:047 Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

014:048 Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. 014:049 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»

014:050 Då övergåvo de honom alla och flydde. 014:051 Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de. 014:052 Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.

014:053 Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde. 014:054 Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.

014:055 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet. 014:056 Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens. 014:057 Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade: 014:058 »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'» 014:059 Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens. 014:060 Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» 014:061 Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?» 014:062 Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.» 014:063 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen? 014:064 I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden. 014:065 Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.

014:066 Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit. 014:067 Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.» 014:068 Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården. 014:069 När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.» 014:070 Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.» 014:071 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.» 014:072 Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.

015:001 Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus. 015:002 Då frågade Pilatus honom: »Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.» 015:003 Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom. 015:004 Pilatus frågade honom då åter och sade: »Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.» 015:005 Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.

015:006 Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde. 015:007 Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp. 015:008 Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra. 015:009 Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?» 015:010 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta. 015:011 Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös. 015:012 När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: »Vad skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?», 015:013 så skriade de åter: »Korsfäst honom!» 015:014 Men Pilatus frågade dem: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Korsfäst honom!» 015:015 Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

015:016 Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten. 015:017 Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom. 015:018 Sedan begynte de hälsa honom: »Hell dig, judarnas konung!» 015:019 Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom; därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning. 015:020 Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom ut för att korsfästa honom.

015:021 Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

015:022 Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen). 015:023 Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det. 015:024 Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få. 015:025 Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 015:026 Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnas konung.»

015:027 Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 015:028 015:029 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: »Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'! 015:030 Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset.» 015:031 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde, begabbande ord med varandra och sade: »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. 015:032 Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från korset, så att vi få se det och tro.» Också de män som voro korsfästa med honom smädade honom.

015:033 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. 015:034 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?» 015:035 Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: »Hör, han kallar på Elias.» 015:036 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade: »Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned.» 015:037 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.

015:038 Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned. 015:039 Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han på sådant sätt gav upp andan, sade han: »Förvisso var denne man Guds Son.»

015:040 Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, så ock Salome 015:041--vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var i Galileen--därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem.

015:042 Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det hade blivit afton. 015:043 Josef från Arimatea, en ansedd rådsherre och en av dem som väntade på Guds rike, tog därför nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. 015:044 Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det var länge sedan han hade dött. 015:045 Och när han av hövitsmannen hade fått veta huru det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp. 015:046 Denne köpte då en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan vältrade han en sten för ingången till graven. 015:047 Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses' moder sågo var han lades.

016:001 Och när sabbaten var förliden, köpte Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs moder och Salome välluktande kryddor, för att sedan gå åstad och smörja honom. 016:002 Och bittida om morgonen på första veckodagen kommo de till graven, redan vid soluppgången. 016:003 Och de sade till varandra: »Vem skall åt oss vältra bort stenen från ingången till graven?» 016:004 Men när de sågo upp, fingo de se att stenen redan var bortvältrad. Den var nämligen mycket stor. 016:005 Och när de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit fotsid klädnad; och de blevo förskräckta. 016:006 Men han sade till dem: »Varen icke förskräckta. I söken Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är icke här. Se där är platsen där de lade honom. 016:007 Men gån bort och sägen till hans lärjungar, och särskilt till Petrus: 'Han skall före eder gå till Galileen; där skolen I få se honom, såsom han bar sagt eder.'» 016:008 Då gingo de ut och flydde bort ifrån graven, ty bävan och bestörtning hade kommit över dem. Och i sin fruktan sade de intet till någon.

016:009 [1] Men efter sin uppståndelse visade han sig på första veckodagens morgon först för Maria från Magdala, ur vilken han hade drivit ut sju onda andar. 016:010 Hon gick då och omtalade det för dem som hade följt med honom, och som nu sörjde och gräto. 016:011 Men när dessa hörde sägas att han levde och hade blivit sedd av henne, trodde de det icke.

016:012 Därefter uppenbarade han sig i en annan skepnad för två av dem, medan de voro stadda på vandring utåt landsbygden. 016:013 Också dessa gingo bort och omtalade det för de andra; men icke heller dem trodde man.

016:014 Sedan uppenbarade han sig också för de elva, när de lågo till bords; och han förebrådde dem då deras otro och deras hjärtans hårdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom vara uppstånden.

016:015 Och han sade till dem: »Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat. 016:016 Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd. 016:017 Och dessa tecken skola åtfölja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål, 016:018 ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem; på sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska.»

016:019 Därefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himmelen och satte sig på Guds högra sida. 016:020 Men de gingo ut och predikade allestädes. Och Herren verkade med dem och stadfäste ordet genom de tecken som åtföljde det.

[1] V. 9-20 se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.

Evangelium enligt Lukas