Part 162

012:031 Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten. 012:032 Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande. 012:033 I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet. 012:034 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen. 012:035 En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är. 012:036 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag. 012:037 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»

012:038 Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.» 012:039 Men han svarade och sade till dem:

»Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken. 012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte. 012:041 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. 012:042 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.

012:043 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen. 012:044 Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt, 012:045 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.»

012:046 Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom. 012:047 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.» 012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» 012:049 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder! 012:050 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

013:001 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön. 013:002 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden. 013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:

»En såningsman gick ut för att så. 013:004 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. 013:005 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 013:006 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. 013:007 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det. 013:008 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt. 013:009 Den som har öron, han höre.»

013:010 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?» 013:011 Han svarade och sade:

»Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. 013:012 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. 013:013 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå. 013:014 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger:

'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma. 013:015 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.

013:016 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra. 013:017 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.

013:018 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 013:019 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen. 013:020 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje, 013:021 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall. 013:022 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt. 013:023 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»

013:024 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; 013:025 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 013:026 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.

013:027 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? 013:028 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?' 013:029 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. 013:030 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»

013:031 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker. 013:032 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»

013:033 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»

013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. 013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»

013:036 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.» 013:037 Han svarade och sade:

»Den som sår den goda säden är Människosonen. 013:038 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. 013:039 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. 013:040 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. 013:041 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, 013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 013:043 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.

013:044 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

013:045 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; 013:046 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.

013:047 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. 013:048 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort.-- 013:049 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

013:051 Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.» 013:052 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»

013:053 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån. 013:054 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de? 013:055 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?» 013:057 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.» 013:058 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.

014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus. 014:002 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»

014:003 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. 014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.» 014:005 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet. 014:006 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket, 014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde. 014:008 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.» 014:009 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det, 014:010 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset. 014:011 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder. 014:012 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

014:013 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna. 014:014 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

014:015 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.» 014:016 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.» 014:017 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.» 014:018 Då sade han: »Bären dem hit till mig.» 014:019 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

014:020 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. 014:021 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

014:022 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt. 014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam. 014:024 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot. 014:025 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön. 014:026 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse. 014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.» 014:028 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.» 014:029 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus. 014:030 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.» 014:031 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?» 014:032 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden. 014:033 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»

014:034 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land. 014:035 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka. 014:036 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.

015:001 Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade: 015:002 »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.» 015:003 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull? 015:004 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.' 015:005 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder. 015:006 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull. 015:007 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

015:008 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; 015:009 och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»

015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån. 015:011 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.» 015:012 Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?» 015:013 Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna. 015:014 Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»

015:015 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.» 015:016 Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd? 015:017 Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång? 015:018 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan. 015:019 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. 015:020 Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

015:021 Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon. 015:022 Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.» 015:023 Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.» 015:024 Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.» 015:025 Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.» 015:026 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.» 015:027 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.» 015:028 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.

015:029 Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där. 015:030 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem, 015:031 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

015:032 Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.» 015:033 Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?» 015:034 Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.» 015:035 Då tillsade han folket att lägra sig på marken. 015:036 Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket. 015:037 Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla. 015:038 Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 015:039 Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.

016:001 Och fariséerna och sadducéerna kommo dit och ville sätta honom på prov; de begärde att han skulle låta dem se något tecken från himmelen. 016:002 Men han svarade och sade till dem: »Om aftonen sägen I: 'Det bliver klart väder, ty himmelen är röd', 016:003 och om morgonen: 'Det bliver oväder i dag, ty himmelen är mulen och röd.' Ja, om himmelens utseende förstån I att döma, men om tidernas tecken kunnen I icke döma. 016:004 Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.» Och så lämnade han dem och gick sin väg.

016:005 När sedan lärjungarna foro åstad, över till andra stranden, hade de förgätit att taga med sig bröd. 016:006 Och Jesus sade till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.» 016:007 Då talade de med varandra och sade: »Det är därför att vi icke hava tagit med oss bröd.» 016:008 Men när Jesus märkte detta, sade han: »I klentrogne, varför talen I eder emellan om att I icke haven bröd med eder? 016:009 Förstån I ännu ingenting? Och kommen I icke ihåg de fem bröden åt de fem tusen, och huru många korgar I då togen upp? 016:010 Ej heller de sju bröden åt de fyra tusen, och huru många korgar I då togen upp? 016:011 Huru kommer det då till, att I icke förstån att det ej var om bröd som jag talade till eder? Tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.» 016:012 Då förstodo de att det icke var för surdeg i bröd som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan för fariséernas och sadducéernas lära.

016:013 Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: »Vem säger folket Människosonen vara?» 016:014 De svarade: »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.» 016:015 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» 016:016 Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande Gudens Son.» 016:017 Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon, Jonas' son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen. 016:018 Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga. 016:019 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.» 016:020 Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias.

016:021 Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen. 016:022 Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.» 016:023 Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»