Part 161

008:001 Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk. 008:002 Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.» 008:003 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska. 008:004 Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta för någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»

008:005 När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom 008:006 och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider svårt.» 008:007 Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?» 008:008 Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min tjänare frisk. 008:009 Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.» 008:010 När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro. 008:011 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, 008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.» 008:013 Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det ske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk.

008:014 När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. 008:015 Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

008:016 Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han, 008:017 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade: »Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han.»

008:018 Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skulle fara över till andra stranden. 008:019 Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag vill följa dig varthelst du går.» 008:020 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.» 008:021 Och en annan av hans lärjungar sade till honom: »Herre, tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.» 008:022 Då svarade Jesus honom: »Följ du mig, och låt de döda begrava sina döda.»

008:023 Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom. 008:024 Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna slogo över båten; men han låg och sov. 008:025 Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss; vi förgås.» 008:026 Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 008:027 Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en, eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»

008:028 När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där. Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den vägen fram. 008:029 Dessa ropade då och sade: »Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?» 008:030 Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet. 008:031 Och de onda andarna bådo honom och sade: »Om du vill driva ut oss så låt oss fara in i svinhjorden.» 008:032 Då sade han till dem: »Faren åstad.» Och de gåvo sig åstad och foro in i svinen. Och se, då störtade sig hela hjorden utför branten ned i sjön och omkom i vattnet. 008:033 Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med de besatta. 008:034 Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo se honom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån deras område.

009:001 Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad. 009:002 Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.» 009:003 Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.» 009:004 Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är? 009:005 Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'? 009:006 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp»--sade han nu till den lame--»och tag din säng och gå hem.» 009:007 Då stod han upp och gick hem. 009:008 När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.

009:009 När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.

009:010 När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar. 009:011 Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?» 009:012 När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. 009:013 Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»

009:014 Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?» 009:015 Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta.-- 009:016 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre. 009:017 Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»

009:018 Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.» 009:019 Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.

009:020 Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. 009:021 Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.» 009:022 Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan var hulpen från den stunden.

009:023 När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt, 009:024 sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom. 009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp. 009:026 Och ryktet härom gick ut över hela det landet.

009:027 När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.» 009:028 Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.» 009:029 Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.» 009:030 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta. 009:031 Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.

009:032 När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt. 009:033 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.» 009:034 Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.»

009:035 Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. 009:036 Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.» 009:037 Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbetarna äro få. 009:038 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.»

010:001 Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. 010:002 Och dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder; 010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus; 010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom. 010:005 Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade:

»Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk stad, 010:006 utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus. 010:007 Och där I gån fram skolen I predika och säga: 'Himmelriket är nära.' 010:008 Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet. 010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten, 010:010 icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat. 010:011 Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I lämnen den orten. 010:012 Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det. 010:013 Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I tillönsken det vända tillbaka till eder. 010:014 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra fötter. 010:015 Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bliva drägligare än för den staden.

010:016 Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor. 010:017 Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder; 010:018 och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.

010:019 Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmer för huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden. 010:020 Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande som skall tala i eder.

010:021 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem. 010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.-- 010:023 När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; och om de också där förfölja eder, så flyn till ännu en annan. Ty sannerligen säger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels städer, förrän Människosonen kommer.

010:024 Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänaren förmer än sin herre. 010:025 Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare, och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de hava kallat husbonden för Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så kalla hans husfolk! 010:026 Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt. 010:027 Vad jag säger eder i mörkret, det skolen säga i ljuset, och vad I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken. 010:028 Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.-- 010:029 Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja. 010:030 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. 010:031 Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar. 010:032 Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. 010:033 Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.

010:034 I skolen icke mena att jag har kommit för att sända frid på jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd. 010:035 Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att 'sonen sätter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder, 010:036 och envar får sitt eget husfolk till fiender'.

010:037 Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig; 010:038 och den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig, han är mig icke värdig. 010:039 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det.-- 010:040 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. 010:041 Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han skall få en profets lön; och den som tager emot en rättfärdig man, därför att det är en rättfärdig man, han skall få en rättfärdig mans lön. 010:042 Och den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge--sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.»

011:001 När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras städer.

011:002 Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar 011:003 och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?» 011:004 Då svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen: 011:005 blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'. 011:006 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»

011:007 När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden? 011:008 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju i konungapalatsen. 011:009 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han. 011:010 Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.' 011:011 Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han. 011:012 Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig. 011:013 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes; 011:014 och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma. 011:015 Den som har öron, han höre.

011:016 Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torgen och ropa till andra barn 011:017 och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke jämrat eder.' 011:018 Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger man: 'Han är besatt av en ond ande.' 011:019 Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!' Men Visheten har fått rätt av sina barn.»

011:020 Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer i vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och förehålla dem att de icke hade gjort bättring: 011:021 »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska. 011:022 Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bliva drägligare än för eder.

011:023 Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag. 011:024 Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.»

011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. 011:026 Ja, Fader; så har ju varit ditt behag. 011:027 Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.-- 011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. 011:029 Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'. 011:030 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»

012:001 Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta. 012:002 När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.» 012:003 Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han och de som följde honom blevo hungriga: 012:004 huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden, fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna? 012:005 Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld? 012:006 Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen. 012:007 Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld. 012:008 Ty Människosonen är herre över sabbaten.»

012:009 Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga. 012:010 Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för. 012:011 Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det? 012:012 Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.» 012:013 Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra.-- 012:014 Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom.

012:015 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla, 012:016 men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom. 012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:

012:018 »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken. 012:019 Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna, 012:020 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger. 012:021 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»

012:022 Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg. 012:023 Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?» 012:024 Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.» 012:025 Men han förstod deras tankar och sade till dem:

»Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd. 012:026 Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd? 012:027 Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare. 012:028 Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder.-- 012:029 Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus. 012:030 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.