# Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

## Part 160

Book page: https://www.cyberlibrary.org/sv/books/bibeln-gamla-och-nya-testamentet-2100/index.md

002:007 Då kallade Herodes hemligen till sig de vise männen och utfrågade dem noga om tiden då stjärnan hade visat sig. 002:008 Sedan lät han dem fara till Betlehem och sade: »Faren åstad och forsken noga efter barnet; och när I haven funnit det, så låten mig veta detta, för att också jag må komma och giva det min hyllning.» 002:009 När de hade hört konungens ord, foro de åstad; och se, stjärnan som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den kom över det ställe där barnet var. Där stannade den. 002:010 Och när de sågo stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. 002:011 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. Då föllo de ned och gåvo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo åt det skänker: guld, rökelse och myrra. 002:012 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i drömmen, befallning att icke återvända till Herodes; och de drogo så en annan väg tillbaka till sitt land.

002:013 Men när de hade dragit åstad, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för Josef och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar där, till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det.» 002:014 Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten, och drog bort till Egypten. 002:015 Där blev han kvar intill Herodes' död, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: »Ut ur Egypten kallade jag min son.»

002:016 När Herodes nu såg att han hade blivit gäckad av de vise männen, blev han mycket vred. Och han sände åstad och lät döda alla de gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro två år gamla och därunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade fått genom att utfråga de vise männen. 002:017 Då fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: 002:018 »Ett rop hördes i Rama, gråt och mycken jämmer; det var Rakel som begrät sina barn, och hon ville icke låta trösta sig, eftersom de icke mer voro till.»

002:019 Men när Herodes var död, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel for Josef, i Egypten, 002:020 och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv äro nu döda.» 002:021 Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och kom så till Israels land. 002:022 Men när han hörde att Arkelaus regerade över Judeen; efter sin fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och på grund av en uppenbarelse i drömmen drog han bort till Galileens bygder. 002:023 Och när han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette Nasaret, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna, att han skulle kallas nasaré.

003:001 Vid den tiden uppträdde Johannes döparen och predikade i Judeens öken 003:002 och sade: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.» 003:003 Det var om denne som profeten Esaias talade, när han sade: »Hör rösten av en som ropar i öknen: 'Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom.'»

003:004 Och Johannes hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel om sina länder, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. 003:005 Och från Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan gick då folket ut till honom 003:006 och lät döpa sig av honom i floden Jordan, och bekände därvid sina synder.

003:007 Men när han såg många fariséer och sadducéer komma för att låta döpa sig, sade han till dem: »I huggormars avföda, vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen? 003:008 Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen. 003:009 Och menen icke att I kunnen säga vid eder själva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; ty jag säger eder att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. 003:010 Och redan är yxan satt till roten på träden; så bliver då vart träd som icke bär god frukt avhugget och kastat i elden. 003:011 Jag döper eder i vatten till bättring, men den som kommer efter mig, han är starkare än jag, och jag är icke ens värdig att bära hans skor; han skall döpa eder i helig ande och eld. 003:012 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.»

003:013 Därefter kom Jesus från Galileen till Johannes, vid Jordan, för att låta döpa sig av honom; 003:014 men denne ville hindra honom och sade: »Jag behövde döpas av dig, och du kommer till mig?» 003:015 Då svarade Jesus och sade till honom: »Låt det nu så ske; ty det höves oss att så uppfylla all rättfärdighet. Då tillstadde han honom det. 003:016 Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom. 003:017 Och från himmelen kom en röst, som sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.»

004:001 Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen. 004:002 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig. 004:003 Då trädde frestaren fram och sade till honom: »Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd.» 004:004 Men han svarade och sade: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'» 004:005 Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på helgedomens mur 004:006 och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, och de skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'» 004:007 Jesus sade till honom: »Det är ock skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'» 004:008 Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 004:009 och sade till honom: »Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.» 004:010 Då sade Jesus till honom: »Gå bort, Satan; ty det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'» 004:011 Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom.

004:012 Men när han hörde att Johannes hade blivit satt i fängelse, drog han sig tillbaka till Galileen. 004:013 Och han lämnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sjön, på Sabulons och Neftalims område, och bosatte sig där, 004:014 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:

004:015 »Sabulons land och Neftalims land, trakten åt havet till, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen-- 004:016 det folk som där satt i mörker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus.»

004:017 Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.»

004:018 Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare. 004:019 Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare.» 004:020 Strax lämnade de näten och följde honom. 004:021 När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig. 004:022 Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

004:023 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket. 004:024 Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla sjuka som voro hemsökta av olika slags lidanden och plågor, alla som voro besatta eller månadsrasande eller lama; och han botade dem. 004:025 Och honom följde mycket folk ifrån Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och från landet på andra sidan Jordan.

005:001 När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom. 005:002 Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade: 005:003 »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. 005:004 Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade. 005:005 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. 005:006 Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade. 005:007 Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet. 005:008 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. 005:009 Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. 005:010 Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. 005:011 Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. 005:012 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

005:013 I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna. 005:014 I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? 005:015 Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. 005:016 På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

005:017 I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda. 005:018 Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats. 005:019 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket. 005:020 Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

005:021 I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.' 005:022 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna. 005:023 Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig, 005:024 så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 005:025 Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse. 005:026 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.

005:027 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.' 005:028 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 005:029 Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. 005:030 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

005:031 Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.' 005:032 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

005:033 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.' 005:034 Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron', 005:035 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad'; 005:036 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart; 005:037 utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.

005:038 I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.' 005:039 Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom; 005:040 och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med; 005:041 och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom. 005:042 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.

005:043 I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.' 005:044 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder, 005:045 och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. 005:046 Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma? 005:047 Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma? 005:048 Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.»

006:001 »Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen. 006:002 Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. 006:003 Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör, 006:004 så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

006:005 Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. 006:006 Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

006:007 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull. 006:008 Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom. 006:009 I skolen alltså bedja sålunda:

'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; 006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; 006:011 vårt dagliga bröd giv oss i dag; 006:012 och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; 006:013 och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'

006:014 Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; 006:015 men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.

006:016 Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. 006:017 Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte, 006:018 för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

006:019 Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, 006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. 006:021 Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.

006:022 Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. 006:023 Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

006:024 Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.

006:025 Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna? 006:026 Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de? 006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd? 006:028 Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; 006:029 och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem. 006:030 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne? 006:031 Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?' 006:032 Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta. 006:033 Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder. 006:034 Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.»

007:001 »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; 007:002 ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder. 007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? 007:004 Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga? 007:005 Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

007:006 Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.

007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. 007:008 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet. 007:009 Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd, 007:010 eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk? 007:011 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

007:012 Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.

007:013 Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; 007:014 och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.

007:015 Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. 007:016 Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar? 007:017 Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt. 007:018 Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 007:019 Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden. 007:020 Alltså skolen I känna dem av deras frukt.-- 007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja. 007:022 Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?' 007:023 Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'

007:024 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget. 007:025 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget. 007:026 Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på sanden. 007:027 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.»

007:028 När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse; 007:029 ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde.