Part 112

020:014 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

020:015 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

020:016 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

020:017 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

020:018 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

020:019 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

020:020 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

020:021 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

020:022 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

020:023 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

020:024 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

020:025 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

020:026 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

020:027 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

020:028 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

020:029 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

020:030 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.

021:001 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.

021:002 Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.

021:003 Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.

021:004 Stolta ögon och högmodigt hjärta-- de ogudaktigas lykta är dem till synd.

021:005 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.

021:006 De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.

021:007 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.

021:008 En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt

021:009 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

021:010 Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.

021:011 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.

021:012 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.

021:013 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.

021:014 En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.

021:015 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.

021:016 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.

021:017 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.

021:018 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.

021:019 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.

021:020 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.

021:021 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.

021:022 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.

021:023 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.

021:024 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.

021:025 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.

021:026 Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.

021:027 De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.

021:028 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.

021:029 En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.

021:030 Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.

021:031 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.

022:001 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.

022:002 Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.

022:003 Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

022:004 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.

022:005 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.

022:006 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

022:007 Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

022:008 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.

022:009 Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.

022:010 Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.

022:011 Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.

022:012 HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.

022:013 Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»

022:014 En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.

022:015 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

022:016 Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.

022:017 Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat. 022:018 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar. 022:019 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

022:020 Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt, 022:021 för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.

022:022 Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten. 022:023 Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.

022:024 Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man, 022:025 på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

022:026 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån. 022:027 Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?

022:028 Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.

022:029 Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.

023:001 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig, 023:002 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig. 023:003 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

023:004 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap. 023:005 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

023:006 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

023:007 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig. 023:008 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

023:009 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.

023:010 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar. 023:011 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.

023:012 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.

023:013 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden; 023:014 ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

023:015 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta; 023:016 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

023:017 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt. 023:018 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

023:019 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar. 023:020 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat. 023:021 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

023:022 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal. 023:023 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd. 023:024 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom. 023:025 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

023:026 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon. 023:027 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn. 023:028 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

023:029 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel? 023:030 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker. 023:031 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned. 023:032 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift. 023:033 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting. 023:034 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast: 023:035 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»

024:001 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem. 024:002 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.

024:003 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt. 024:004 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

024:005 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft. 024:006 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.

024:007 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.

024:008 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.

024:009 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

024:010 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

024:011 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.

024:012 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

024:013 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun. 024:014 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.

024:015 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad. 024:016 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.

024:017 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända, 024:018 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

024:019 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga. 024:020 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

024:021 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän. 024:022 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände?

024:023 Dessa ord äro ock av visa män.

Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt. 024:024 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd. 024:025 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

024:026 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.

024:027 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.

024:028 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar? 024:029 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»

024:030 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård. 024:031 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven. 024:032 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav. 024:033 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, 024:034 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.

025:001 Dessa ordspråk äro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, män hava gjort detta utdrag.

025:002 Det är Guds ära att fördölja en sak, men konungars ära att utforska en sak.

025:003 Himmelens höjd och jordens djup och konungars hjärtan kan ingen utrannsaka.

025:004 Skaffa slagget bort ifrån silvret, så får guldsmeden fram en klenod därav.

025:005 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjänst, så varder hans tron befäst genom rättfärdighet.

025:006 Förhäv dig icke inför konungen, och träd icke fram på de stores plats. 025:007 Ty det är bättre att man säger till dig: »Stig hitupp», än att man flyttar ned dig för någon förnämligare man, någon som dina ögon redan hava sett.

025:008 Var icke för hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest göra längre fram, om din vederpart kommer dig på skam?

025:009 Utför din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet, 025:010 på det att icke envar som hör det må lasta dig och ditt rykte bliva ont för beständigt.

025:011 Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid.

025:012 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

025:013 Såsom snöns svalka på en skördedag, så är en pålitlig budbärare för avsändaren; sin herres själ vederkvicker han.

025:014 Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn, så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord.

025:015 Genom tålamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben.

025:016 Om du finner honung, så ät icke mer än du tål, så att du ej bliver övermätt därav och får utspy den. 025:017 Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, Så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.

025:018 En stridshammare och ett svärd och en skarp pil är den som bär falskt vittnesbörd mot sin nästa.

025:019 Såsom en gnagande tand och såsom ett skadedjurs fot är den trolöses tillförsikt på nödens dag.

025:020 Såsom att taga av dig manteln på en vinterdag, och såsom syra på lutsalt, så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta.

025:021 Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, och om han är törstig, så giv honom att dricka; 025:022 så samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall vedergälla dig.

025:023 Nordanvind föder regn och en tasslande tunga mulna ansikten.

025:024 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

025:025 Såsom friskt vatten för den försmäktande, så är ett gott budskap ifrån fjärran land.

025:026 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

025:027 Att äta för mycket honung är icke gott, och den som vinner ära får sin ära nagelfaren.

025:028 Såsom en stad vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man som icke kan styra sitt sinne.

026:001 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

026:002 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

026:003 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

026:004 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

026:005 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

026:006 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

026:007 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

026:008 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

026:009 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

026:010 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

026:011 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

026:012 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

026:013 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

026:014 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

026:015 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

026:016 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

026:017 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

026:018 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar, 026:019 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

026:020 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

026:021 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

026:022 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

026:023 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

026:024 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek. 026:025 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

026:026 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

026:027 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

026:028 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.

027:001 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

027:002 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

027:003 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

027:004 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

027:005 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

027:006 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

027:007 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

027:008 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

027:009 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

027:010 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

027:011 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

027:012 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

027:013 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

027:014 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

027:015 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika. 027:016 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

027:017 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

027:018 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

027:019 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

027:020 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.

027:021 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

027:022 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

027:023 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

027:024 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte? 027:025 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen, 027:026 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker; 027:027 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.

028:001 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.