Part 111

012:016 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

012:017 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

012:018 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

012:019 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

012:020 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

012:021 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

012:022 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

012:023 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

012:024 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

012:025 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

012:026 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

012:027 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

012:028 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.

013:001 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst. 013:002 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

013:003 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

013:004 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

013:005 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

013:006 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

013:007 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

013:008 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

013:009 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

013:010 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

013:011 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

013:012 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

013:013 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

013:014 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

013:015 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

013:016 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

013:017 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

013:018 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

013:019 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

013:020 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

013:021 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

013:022 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

013:023 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

013:024 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

013:025 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.

014:001 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

014:002 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

014:003 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

014:004 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

014:005 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

014:006 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

014:007 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

014:008 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

014:009 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

014:010 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

014:011 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

014:012 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

014:013 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

014:014 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

014:015 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

014:016 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

014:017 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

014:018 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

014:019 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

014:020 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

014:021 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

014:022 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

014:023 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

014:024 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

014:025 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

014:026 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

014:027 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

014:028 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

014:029 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

014:030 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

014:031 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

014:032 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

014:033 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

014:034 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

014:035 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

015:001 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

015:002 De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.

015:003 HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.

015:004 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.

015:005 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.

015:006 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.

015:007 De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.

015:008 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

015:009 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.

015:010 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.

015:011 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!

015:012 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.

015:013 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.

015:014 Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.

015:015 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.

015:016 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.

015:017 Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.

015:018 En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.

015:019 Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.

015:020 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.

015:021 I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.

015:022 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.

015:023 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.

015:024 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.

015:025 Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.

015:026 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.

015:027 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.

015:028 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.

015:029 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.

015:030 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.

015:031 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.

015:032 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.

015:033 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.

016:001 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.

016:002 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.

016:003 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.

016:004 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

016:005 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.

016:006 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

016:007 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.

016:008 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.

016:009 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.

016:010 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.

016:011 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk. 016:012 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.

016:013 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.

016:014 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.

016:015 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.

016:016 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.

016:017 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.

016:018 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.

016:019 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.

016:020 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.

016:021 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.

016:022 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.

016:023 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.

016:024 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.

016:025 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.

016:026 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.

016:027 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.

016:028 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.

016:029 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.

016:030 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.

016:031 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.

016:032 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

016:033 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.

017:001 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

017:002 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

017:003 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

017:004 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

017:005 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

017:006 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

017:007 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

017:008 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

017:009 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

017:010 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

017:011 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

017:012 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

017:013 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

017:014 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

017:015 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

017:016 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

017:017 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

017:018 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

017:019 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

017:020 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

017:021 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

017:022 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

017:023 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

017:024 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

017:025 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

017:026 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

017:027 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

017:028 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.

018:001 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

018:002 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

018:003 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

018:004 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

018:005 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

018:006 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

018:007 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

018:008 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

018:009 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

018:010 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

018:011 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

018:012 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

018:013 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

018:014 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

018:015 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

018:016 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

018:017 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

018:018 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

018:019 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

018:020 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

018:021 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

018:022 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

018:023 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

018:024 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.

019:001 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

019:002 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

019:003 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

019:004 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

019:005 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

019:006 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

019:007 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

019:008 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

019:009 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

019:010 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

019:011 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

019:012 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

019:013 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

019:014 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

019:015 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

019:016 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

019:017 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

019:018 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

019:019 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

019:020 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

019:021 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

019:022 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

019:023 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

019:024 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

019:025 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

019:026 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

019:027 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

019:028 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

019:029 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.

020:001 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

020:002 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

020:003 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

020:004 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

020:005 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

020:006 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

020:007 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

020:008 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

020:009 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

020:010 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

020:011 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

020:012 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

020:013 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.