Part 109

141:003 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. 141:004 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

141:005 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det.

Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa; 141:006 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

141:007 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. 141:008 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

141:009 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller. 141:010 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

142:001 En sång av David; en bön, när han var i grottan.

142:002 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN. 142:003 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom. 142:004 När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig.

På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig. 142:005 Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

142:006 Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.» 142:007 Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga. 142:008 För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.

143:001 En psalm av David.

HERRE, hör min bön, lyssna till min åkallan, svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull. 143:002 Och gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

143:003 Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden; han lägger mig i mörker såsom de längesedan döda. 143:004 Och min ande försmäktar i mig, mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.

143:005 Jag tänker på forna dagar, jag begrundar alla dina gärningar, dina händers verk eftersinnar jag. 143:006 Jag uträcker mina händer till dig; såsom ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.

143:007 HERRE, skynda att svara mig, ty min ande förgås; dölj icke ditt ansikte för mig, må jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven. 143:008 Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar på dig. Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ.

143:009 Rädda mig från mina fiender, HERRE; hos dig söker jag skygd. 143:010 Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din gode Ande lede mig på jämn mark.

143:011 HERRE, behåll mig vid liv för ditt namns skull; tag min själ ut ur nöden för din rättfärdighets skull. 143:012 Utrota mina fiender för din nåds skull, och förgör alla dem som tränga min själ; ty jag är din tjänare.

144:001 Av David.

Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida; 144:002 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

144:003 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom? 144:004 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

144:005 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka. 144:006 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem. 144:007 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand, 144:008 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

144:009 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig, 144:010 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet. 144:011 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

144:012 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser; 144:013 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker; 144:014 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator-- 144:015 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

145:001 En lovsång av David.

Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen.

145:002 Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.

145:003 Stor är HERREN och högtlovad, ja, hans storhet är outrannsaklig.

145:004 Det ena släktet prisar för det andra dina verk, de förkunna dina väldiga gärningar.

145:005 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk.

145:006 Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt; dina storverk skall jag förtälja.

145:007 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.

145:008 Nådig och barmhärtig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

145:009 HERREN är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.

145:010 Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig.

145:011 De skola tala om ditt rikes ära, och din makt skola de förkunna.

145:012 Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.

145:013 Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herradöme varar från släkte till släkte.

145:014 HERREN uppehåller alla dem som äro på väg att falla, och han upprättar alla nedböjda.

145:015 Allas ögon vänta efter dig, och du giver dem deras mat i rätt tid.

145:016 Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.

145:017 HERREN är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i alla sina verk.

145:018 HERREN är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt.

145:019 Han gör vad de gudfruktiga begära och hör deras rop och frälsar dem.

145:020 HERREN bevarar alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra.

145:021 Min mun skall uttala HERREN lov, och allt kött skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen.

146:001 Halleluja! Lova HERREN, min själ. 146:002 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

146:003 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa. 146:004 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

146:005 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud, 146:006 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen, 146:007 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande.

HERREN löser de fångna, 146:008 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga, 146:009 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

146:010 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte.

Halleluja!

147:001 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss. 147:002 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa. 147:003 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. 147:004 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. 147:005 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. 147:006 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

147:007 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, 147:008 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:009 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:010 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:011 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

147:012 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:013 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:014 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:015 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:016 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:017 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:018 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:019 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:020 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke.

Halleluja!

148:001 Halleluja!

Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden. 148:002 Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här. 148:003 Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor. 148:004 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.

148:005 Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade. 148:006 Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.

148:007 Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup, 148:008 eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning, 148:009 I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar, 148:010 I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar, 148:011 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden, 148:012 I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.

148:013 Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen. 148:014 Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk-- ett ämne till lovsång för alla hans fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära.

Halleluja!

149:001 Halleluja!

Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov i de frommas församling. 149:002 Israel glädje sig över sin skapare, Sions barn fröjde sig över sin konung. 149:003 Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom. 149:004 Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning. 149:005 De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger. 149:006 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand, 149:007 för att utkräva hämnd på hedningarna och hemsöka folken med tuktan, 149:008 för att binda deras konungar med kedjor och deras ädlingar med järnbojor, 149:009 för att utföra på dem den dom som är skriven. En härlighet bliver det för alla hans fromma.

Halleluja!

150:001 Halleluja!

Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fäste. 150:002 Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet 150:003 Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa. 150:004 Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa. 150:005 Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler. 150:006 Allt vad anda har love HERREN.

Halleluja!

Ordspråksboken

001:001 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

001:002 Av dem kan man lära vishet och tukt, 001:003 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet. 001:004 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet. 001:005 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet. 001:006 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

001:007 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga. 001:008 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning. 001:009 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

001:010 Min son, om syndare locka dig, så följ icke. 001:011 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak; 001:012 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; 001:013 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte; 001:014 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung»-- 001:015 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig, 001:016 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod. 001:017 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn. 001:018 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv. 001:019 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

001:020 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst. 001:021 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord: 001:022 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap? 001:023 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

001:024 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand, 001:025 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning 001:026 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten, 001:027 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

001:028 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig. 001:029 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan, 001:030 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning, 001:031 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag. 001:032 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås. 001:033 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

002:001 Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig, 002:002 så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten, 002:003 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten, 002:004 Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt, 002:005 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna. 002:006 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd. 002:007 Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet, 002:008 ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.

002:009 Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar. 002:010 Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ, 002:011 eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.

002:012 Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är, 002:013 från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar, 002:014 från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen, 002:015 från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.

002:016 Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord, 002:017 från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund. 002:018 Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar. 002:019 Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.

002:020 Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar. 002:021 Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri. 002:022 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.

003:001 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud. 003:002 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

003:003 Låt dhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla; 003:004 så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

003:005 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd. 003:006 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

003:007 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda. 003:008 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.

003:009 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda, 003:010 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

003:011 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom. 003:012 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

003:013 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd. 003:014 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. 003:015 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. 003:016 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. 003:017 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. 003:018 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

003:019 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd. 003:020 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

003:021 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt; 003:022 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals. 003:023 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. 003:024 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött. 003:025 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga. 003:026 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

003:027 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den. 003:028 Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax. 003:029 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet. 003:030 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont. 003:031 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar. 003:032 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse. 003:033 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han. 003:034 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd. 003:035 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

004:001 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd. 004:002 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara. 004:003 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, arit späd och för min moder ende sonen. 004:004 Då undervisade han mig och sade till mig:

Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva. 004:005 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån. 004:006 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig. 004:007 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd. 004:008 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn. 004:009 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.