Part 107

112:001 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud. 112:002 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat. 112:003 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen. 112:004 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig. 112:005 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt! 112:006 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse. 112:007 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN. 112:008 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner. 112:009 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära. 112:010 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.

113:001 Halleluja! Loven, I HERRENS tjänare, loven HERRENS namn. 113:002 Välsignat vare HERRENS namn från nu och till evig tid. 113:003 Från solens uppgång ända till dess nedgång vare HERRENS namn högtlovat. 113:004 HERREN är hög över alla folk, hans ära når över himmelen. 113:005 Ja, vem är såsom HERREN, vår Gud, han som sitter så högt, 113:006 han som ser ned så djupt-- ja, vem i himmelen och på jorden? 113:007 Han som upprättar den ringe ur stoftet, han som lyfter den fattige ur dyn, 113:008 för att sätta honom bredvid furstar, bredvid sitt folks furstar; 113:009 han som låter den ofruktsamma hustrun sitta med glädje såsom moder, omgiven av barn!

Halleluja!

114:001 När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifrån folket med främmande tunga, 114:002 då vart Juda hans helgedom, Israel hans herradöme.

114:003 Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka. 114:004 Bergen hoppade såsom vädurar, höjderna såsom lamm.

114:005 Varför flyr du undan, du hav? Du Jordan, varför vänder du tillbaka? 114:006 I berg, varför hoppen I såsom vädurar, I höjder, såsom lamm?

114:007 För Herren må du väl bäva, du jord, för Jakobs Guds ansikte, 114:008 för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö, hårda stenen till en vattenkälla.

115:001 Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull. 115:002 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»

115:003 Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill. 115:004 Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.

115:005 De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke, 115:006 de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke. 115:007 Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe. 115:008 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.

115:009 I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld. 115:010 I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld. 115:011 I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

115:012 HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus, 115:013 han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.

115:014 Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn. 115:015 Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord. 115:016 Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.

115:017 De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta. 115:018 Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid.

Halleluja!

116:001 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner. 116:002 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

116:003 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. 116:004 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.» 116:005 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. 116:006 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig. 116:007 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

116:008 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall; 116:009 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

116:010 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad, 116:011 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

116:012 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig? 116:013 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn. 116:014 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

116:015 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död. 116:016 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

116:017 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla. 116:018 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn, 116:019 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!

117:001 Loven HERREN, alla hedningar, prisen honom, alla folk. 117:002 Ty hans nåd är väldig över oss, och HERRENS sanning varar i evighet.

Halleluja!

118:001 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

118:002 Så säge Israel, ty hans nåd varar evinnerligen. 118:003 Så säge Arons hus, ty hans nåd varar evinnerligen. 118:004 Så säge de som frukta HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.

118:005 I mitt trångmål åkallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats. 118:006 HERREN står mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig? 118:007 HERREN står mig bi, han är min hjälpare, och jag skall få se med lust på dem som hata mig.

118:008 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor. 118:009 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på furstar.

118:010 Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem. 118:011 De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem. 118:012 De omringa mig såsom bin, men de slockna såsom eld i törne; i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

118:013 Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla, men HERREN hjälper mig. 118:014 HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.

118:015 Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: »HERRENS högra hand gör mäktiga ting. 118:016 HERRENS högra han upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting.»

118:017 Jag skall icke dö, utan leva och förtälja HERRENS gärningar. 118:018 Väl tuktade mig HERREN, men han gav mig icke åt döden.

118:019 Öppnen för mig rättfärdighetens portar; jag vill gå in genom dem och tacka HERREN. 118:020 Detta är HERRENS port, de rättfärdiga skola gå in genom den. 118:021 Jag tackar dig för att du svarade mig och blev mig till frälsning.

118:022 Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten. 118:023 Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon.

118:024 Detta är den dag som HERREN har gjort; låtom oss på den fröjdas och vara glada. 118:025 Ack HERRE, fräls! Ack HERRE, låt väl gå!

118:026 Välsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi välsigna eder från HERRENS hus. 118:027 HERREN är Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i högtidsled, med lövrika kvistar i händerna, fram till altarets horn. 118:028 Du är min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upphöja dig. 118:029 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

119:001 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. 119:002 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom, 119:003 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar. 119:004 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. 119:005 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! 119:006 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. 119:007 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. 119:008 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

119:009 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. 119:010 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. 119:011 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. 119:012 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. 119:013 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. 119:014 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. 119:015 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. 119:016 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

119:017 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord. 119:018 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag. 119:019 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig. 119:020 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter. 119:021 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud. 119:022 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd. 119:023 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar; 119:024 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

119:025 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord. 119:026 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar. 119:027 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. 119:028 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord. 119:029 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning. 119:030 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig. 119:031 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam. 119:032 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

119:033 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden. 119:034 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta. 119:035 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag. 119:036 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning. 119:037 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar. 119:038 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan. 119:039 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda. 119:040 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

119:041 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal; 119:042 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord. 119:043 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar. 119:044 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen. 119:045 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. 119:046 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam. 119:047 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära; 119:048 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

119:049 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp. 119:050 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv. 119:051 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag. 119:052 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar. 119:053 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag. 119:054 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes. 119:055 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag. 119:056 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

119:057 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord. 119:058 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal. 119:059 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. 119:060 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud. 119:061 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag. 119:062 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter. 119:063 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar. 119:064 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

119:065 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord. 119:066 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud. 119:067 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal. 119:068 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar. 119:069 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt. 119:070 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag. 119:071 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar. 119:072 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

119:073 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud. 119:074 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. 119:075 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. 119:076 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare. 119:077 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust. 119:078 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. 119:079 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd. 119:080 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

119:081 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. 119:082 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?» 119:083 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar. 119:084 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare? 119:085 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag. 119:086 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig. 119:087 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar. 119:088 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

119:089 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen. 119:090 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består. 119:091 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig. 119:092 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände. 119:093 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv. 119:094 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar. 119:095 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd. 119:096 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

119:097 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den. 119:098 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid. 119:099 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd. 119:100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt. 119:101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord. 119:102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig. 119:103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun. 119:104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

119:105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. 119:106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt. 119:107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord. 119:108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter. 119:109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag. 119:110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar. 119:111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd. 119:112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

119:113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär. 119:114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord. 119:115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. 119:116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp. 119:117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar. 119:118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek. 119:119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära. 119:120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

119:121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare. 119:122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig. 119:123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal. 119:124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar. 119:125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd. 119:126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet. 119:127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld. 119:128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

119:129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt. 119:130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga. 119:131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. 119:132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt. 119:133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig. 119:134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar. 119:135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar. 119:136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

119:137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa. 119:138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet. 119:139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord. 119:140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt. 119:141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar. 119:142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning. 119:143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust. 119:144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

119:145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt. 119:146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd. 119:147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord. 119:148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal. 119:149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter. 119:150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag. 119:151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning. 119:152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

119:153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag. 119:154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal. 119:155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar. 119:156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter. 119:157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd. 119:158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal. 119:159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd. 119:160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.