Part 105

089:051 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken; 089:052 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

089:053 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken

090:001 En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. 090:002 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

090:003 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.» 090:004 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

090:005 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas; 090:006 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

090:007 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort. 090:008 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

090:009 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck. 090:010 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

090:011 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig? 090:012 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

090:013 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare. 090:014 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

090:015 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka. 090:016 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

090:017 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

091:001 Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, 091:002 han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»

091:003 Ja, han skall rädda dig ifrån fågelfängarens snara och ifrån pesten, som fördärvar. 091:004 Med sina fjädrar skall han betäcka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet är sköld och skärm.

091:005 Du skall icke behöva frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen, 091:006 icke pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus.

091:007 Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig. 091:008 Dina ögon skola blott skåda därpå med lust, och du skall se de ogudaktigas lön. 091:009 Ty du har sagt: »Du, HERRE, är mitt skygd», och du har gjort den Högste till din tillflykt.

091:010 Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda. 091:011 Ty han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar. 091:012 De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten. 091:013 Över lejon och huggormar skall du gå fram, du skall trampa ned unga lejon och drakar.

091:014 »Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom; jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn. 091:015 Han åkallar mig, och jag skall svara honom; jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och låta honom komma till ära. 091:016 Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning.»

092:001 En psalm, en sång för sabbatsdagen.

092:002 Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, 092:003 att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet, 092:004 med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.

092:005 Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk. 092:006 Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar. 092:007 En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.

092:008 Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid. 092:009 Men du, HERRE, är hög evinnerligen. 092:010 Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.

092:011 Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja. 092:012 Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig. 092:013 Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.

092:014 Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar. 092:015 Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska; 092:016 så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.

093:001 HERREN är min konung! Han har klätt sig i härlighet. HERREN har klätt sig, omgjordat sig med makt; därför står jordkretsen fast och vacklar icke. 093:002 Din tron står fast ifrån fordom tid, du är från evighet.

093:003 HERRE, strömmarna hava upphävt, strömmarna hava upphävt sin röst, ja, strömmarna upphäva sitt dån.

093:004 Men väldig är HERREN i höjden, mer än bruset av stora vatten, väldiga vatten, havets bränningar.

093:005 Dina vittnesbörd äro fasta alltigenom; helighet höves ditt hus, HERRE, evinnerligen.

094:001 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans. 094:002 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

094:003 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera? 094:004 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

094:005 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de. 094:006 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de. 094:007 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

094:008 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

094:009 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se? 094:010 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd? 094:011 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

094:012 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag, 094:013 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

094:014 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke. 094:015 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

094:016 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen? 094:017 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

094:018 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE: 094:019 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

094:020 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn, 094:021 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

094:022 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa. 094:023 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

095:001 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa. 095:002 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

095:003 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. 095:004 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; 095:005 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

095:006 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. 095:007 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 095:008 O att I villen i dag höra hans röst!

Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 095:009 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 095:010 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 095:011 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

096:001 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, sjungen till HERRENS ära, alla länder. 096:002 Sjungen till HERRENS ära, loven hans namn. Båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning. 096:003 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

096:004 Ty stor är HERREN och högt lovad, fruktansvärd är han mer än alla gudar. 096:005 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen. 096:006 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.

096:007 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt; 096:008 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker, och kommen i hans gårdar. 096:009 Tillbedjen HERREN i helig skrud, bäven för hans ansikte, alla länder. 096:010 Sägen bland hedningarna: »HERREN är nu konung! Därför står jordkretsen fast och vacklar icke; han dömer folken med rättvisa.»

096:011 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig; havet bruse och allt vad däri är. 096:012 Marken glädje sig och allt som är därpå, ja, då juble alla skogens träd. 096:013 inför HERREN, ty han kommer, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.

097:001 HERREN är nu konung! Därför fröjde sig jorden; havsländerna glädje sig, så många som de äro. 097:002 Moln och töcken omgiva honom, rättfärdighet och rätt äro hans trons fäste. 097:003 Eld går framför honom och förbränner hans ovänner runt omkring.

097:004 Hans ljungeldar lysa upp jordens krets; jorden ser det och bävar. 097:005 Bergen smälta såsom vax för HERREN, för hela jordens Herre. 097:006 Himlarna förkunna hans rättfärdighet, och alla folk se hans ära.

097:007 Alla de skola komma på skam, som dyrka beläten, de som berömma sig av avgudar. Alla gudar skola tillbedja honom. 097:008 Sion hör det och gläder sig, och Juda döttrar fröjda sig för dina domars skull, HERRE. 097:009 Ty du, HERRE, är den Högste över hela jorden; du är högt upphöjd över alla gudar.

097:010 I som älsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem. 097:011 Ljus är utsått för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga. 097:012 Glädjens, I rättfärdige, i HERREN, och prisen hans heliga namn.

098:001 En psalm.

Sjungen till HERREN ära en ny sång, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin väldiga arm. 098:002 HERREN har låtit sin frälsning bliva kunnig, han har uppenbarat sin rättfärdighet för hedningarnas ögon. 098:003 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot Israels hus; alla jordens ändar hava sett huru vår Gud frälsar.

098:004 Höjen jubel till HERREN, alla länder; bristen ut i glädjerop och lovsjungen. 098:005 Lovsjungen HERREN med harpa, med harpa och med lovsångs ljud. 098:006 Höjen jubel med trumpeter och med basuners ljud inför HERREN, konungen.

098:007 Havet bruse och allt vad däri är, jordens krets och de som bo därpå. 098:008 Strömmarna klappe i händerna, bergen juble med varandra, 098:009 inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med rättvisa.

099:001 HERREN är nu konung! Därför darra folken. Han som tronar på keruberna! Därför skälver jorden. 099:002 HERREN är stor i Sion, och upphöjd är han över alla folk. 099:003 Därför prisar man ditt namn, det stora och fruktansvärda. Helig är han.

099:004 Och konungen i sin makt älskar vad rätt är. Ja, du håller rättvisa vid makt, rätt och rättfärdighet övar du i Jakob. 099:005 Upphöjen HERREN, vår Gud, och tillbedjen vid hans fotapall. Helig är han.

099:006 Mose och Aron voro bland hans präster, och Samuel bland dem som åkallade hans namn; de ropade till HERREN, och han svarade dem. 099:007 I molnstoden talade han då till dem; de höllo hans vittnesbörd och den lag som han gav dem.

099:008 Ja, HERRE, vår Gud, du svarade dem; du var mot dem en förlåtande Gud-- och en hämnare över deras gärningar. 099:009 Upphöjen HERREN, vår Gud, och tillbedjen inför hans heliga berg. Ty helig är HERREN, vår Gud.

100:001 En tacksägelsepsalm.

Höjen jubel till HERREN, alla länder. 100:002 Tjänen HERREN med glädje, kommen inför hans ansikte med fröjderop. 100:003 Förnimmen att HERREN är Gud. Han har gjort oss, och icke vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord. 100:004 Gån in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov; tacken honom, loven hans namn. 100:005 Ty HERREN är god, hans nåd varar evinnerligen och hans trofasthet från släkte till släkte.

101:001 Av David; en psalm.

Om nåd och rätt vill jag sjunga, dig, HERRE, lovsäga. 101:002 Jag vill akta på ostrafflighetens väg-- när kommer du till mig?

Jag vill föra en ostrafflig vandel, där jag bor i mitt hus. 101:003 Jag vänder mitt öga ej till det som fördärvligt är.

Att öva orättfärdighet hatar jag; sådant skall ej låda vid mig. 101:004 Ett vrångt hjärta vare fjärran ifrån mig; vad ont är vill jag ej veta av.

101:005 Den som i hemlighet förtalar sin nästa, honom vill jag förgöra; den som har stolta ögon och högmodigt hjärta, honom lider jag icke.

101:006 Mina ögon se efter de trogna i landet, för att de må bo hos mig; den som vandrar på ostrafflighetens väg, han får vara min tjänare.

101:007 Den får icke bo i mitt hus, som övar svek; den som talar lögn skall ej bestå inför mina ögon.

101:008 Morgon efter morgon skall jag förgöra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogärningsmän ur HERRENS stad.

102:001 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

102:002 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig. 102:003 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

102:004 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld. 102:005 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd. 102:006 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

102:007 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner. 102:008 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket. 102:009 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

102:010 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt, 102:011 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort. 102:012 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

102:013 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte. 102:014 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit. 102:015 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

102:016 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet, 102:017 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet; 102:018 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

102:019 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN, 102:020 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden, 102:021 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn, 102:022 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem, 102:023 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

102:024 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar. 102:025 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte. 102:026 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk: 102:027 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

102:028 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. 102:029 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

103:001 Av David.

Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn. 103:002 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort, 103:003 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister, 103:004 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet, 103:005 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.

103:006 HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta. 103:007 Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar. 103:008 Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet. 103:009 Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen. 103:010 Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.

103:011 Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom. 103:012 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss. 103:013 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom. 103:014 Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.

103:015 En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken. 103:016 När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav. 103:017 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn, 103:018 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.

103:019 HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt. 103:020 Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning. 103:021 Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja. 103:022 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.

104:001 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd. 104:002 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält; 104:003 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar. 104:004 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

104:005 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid. 104:006 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen. 104:007 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan. 104:008 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem. 104:009 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

104:010 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg. 104:011 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst. 104:012 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.