Part 104

078:056 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd; 078:057 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker. 078:058 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

078:059 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm. 078:060 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna; 078:061 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

078:062 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han. 078:063 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång. 078:064 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

078:065 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin. 078:066 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem. 078:067 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

078:068 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade. 078:069 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt. 078:070 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

078:071 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. 078:072 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

079:001 En psalm av Asaf.

Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop. 079:002 De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur. 079:003 De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem. 079:004 Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

079:005 Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld? 079:006 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn. 079:007 Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

079:008 Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände. 079:009 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

079:010 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod. 079:011 Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv. 079:012 Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

079:013 Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.

080:001 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

080:002 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans. 080:003 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

080:004 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

080:005 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön? 080:006 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått. 080:007 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

080:008 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

080:009 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det. 080:010 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. 080:011 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; 080:012 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

080:013 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav? 080:014 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

080:015 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd. 080:016 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig. 080:017 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de. 080:018 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig. 080:019 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

080:020 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

081:001 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

081:002 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud. 081:003 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare. 081:004 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

081:005 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt. 081:006 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land.

Jag hör ett tal som är mig nytt: 081:007 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen. 081:008 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

081:009 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig! 081:010 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud. 081:011 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

081:012 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes. 081:013 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

081:014 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar! 081:015 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

081:016 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. 081:017 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»

082:001 En psalm av Asaf.

Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:

082:002 »Huru länge skolen I döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela. 082:003 Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa. 082:004 Befrien den arme och fattige, rädden honom från de ogudaktigas hand.

082:005 Men de veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla. 082:006 Jag har väl sagt att I ären gudar och allasammans den Högstes söner; 082:007 men I måsten dock dö, såsom människor dö, och falla, likaväl som var furste faller.»

082:008 Ja, stå upp, o Gud; håll dom över jorden, ty med arvsrätt råder du över alla folk.

083:001 En sång, en psalm av Asaf.

083:002 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud. 083:003 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet. 083:004 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar. 083:005 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

083:006 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund: 083:007 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna, 083:008 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus; 083:009 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

083:010 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck, 083:011 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken. 083:012 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna, 083:013 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

083:014 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden. 083:015 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg 083:016 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm. 083:017 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

083:018 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. 083:019 Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.

084:001 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.

084:002 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot! 084:003 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud. 084:004 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

084:005 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.

084:006 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. 084:007 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. 084:008 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

084:009 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela. 084:010 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

084:011 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor. 084:012 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet. 084:013 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.

085:001 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

085:002 HERRE, du var förr ditt land nådig, du upprättade åter Jakobs hus. 085:003 Du förlät ditt folks missgärning, du överskylde all dess synd. Sela. 085:004 Du lät all din förgrymmelse fara och vände dig ifrån din vredes glöd.

085:005 Så vänd dig nu åter till oss, du vår frälsnings Gud, och upphör med din förtörnelse mot oss. 085:006 Vill du då vredgas på oss evinnerligen och låta din vrede vara från släkte till släkte? 085:007 Vill du icke åter giva oss liv, så att ditt folk får glädjas i dig? 085:008 HERRE, låt oss se din nåd, och giv oss din frälsning.

085:009 Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; må de blott icke vända åter till dårskap. 085:010 Ja, hans frälsning är nära dem som frukta honom, och så skall ära bo i vårt land. 085:011 Godhet och trofasthet skola där mötas, rättfärdighet och frid kyssas; 085:012 trofasthet skall växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ned från himmelen. 085:013 HERREN skall giva oss vad gott är, och vårt land skall giva sin gröda. 085:014 Rättfärdighet skall gå framför honom, den skall ock stadigt följa i hans spår.

086:001 En bön av David.

HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig. 086:002 Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig. 086:003 Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig. 086:004 Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ. 086:005 Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig. 086:006 Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud. 086:007 På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.

086:008 Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk. 086:009 Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn. 086:010 Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.

086:011 Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn. 086:012 Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen; 086:013 ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup.

086:014 Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen. 086:015 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.

086:016 Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son. 086:017 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.

087:001 Av Koras söner; en psalm, en sång.

Den stad han har grundat står på de heliga bergen; 087:002 HERREN älskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar. 087:003 Härliga ting äro talade om dig, du Guds stad. Sela.

087:004 »Rahab och Babel skall jag nämna bland mina bekännare; så ock Filisteen och Tyrus och Kus, dessa äro födda där.»

087:005 Ja, om Sion skall det sägas: »Den ene som den andre är född därinne.» Och han, den Högste, skall hålla det vid makt.

087:006 Ja, när HERREN tecknar upp folken, då skall han räkna så: »Dessa äro födda där.» Sela. 087:007 Och under sång och dans skall man säga: »Alla mina källor äro i dig.»

088:001 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

088:002 HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig. 088:003 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

088:004 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. 088:005 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft. 088:006 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand. 088:007 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet. 088:008 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

088:009 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut. 088:010 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

088:011 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela. 088:012 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet? 088:013 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

088:014 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes. 088:015 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

088:016 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla. 088:017 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig. 088:018 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans. 088:019 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

089:001 En sång av esraiten Etan.

089:002 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte. 089:003 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

089:004 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David: 089:005 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

089:006 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet. 089:007 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

089:008 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom. 089:009 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

089:010 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem. 089:011 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

089:012 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är. 089:013 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

089:014 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand. 089:015 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

089:016 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

089:017 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

089:018 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn. 089:019 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

089:020 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

089:021 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja. 089:022 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

089:023 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom; 089:024 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

089:025 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt. 089:026 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

089:027 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.' 089:028 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

089:029 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. 089:030 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

089:031 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter, 089:032 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud, 089:033 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor, 089:034 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

089:035 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra. 089:036 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

089:037 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen; 089:038 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

089:039 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. 089:040 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

089:041 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror. 089:042 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

089:043 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje. 089:044 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

089:045 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. 089:046 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

089:047 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld? 089:048 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

089:049 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela. 089:050 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.