Part 6

Chapter 6 3,594 words Public domain Markdown

Att rätt försaka är: att aldrig handla av lust och drift; -- så lära siarskalder; -- att avstå varje handlings frukt, det är 2 att avstå rätt; så är de vises lära. "All handling bör försakas", lära någre, som äro djupa tänkare förvisst; men andra åter säga: "avstå aldrig 3 att öva offer, bot och givmildhet." Så hör vad slutsats härutav må dragas, du ypperste bland alla Bharatas! ty av försakelse, så är det skrivet, 4 ges trenne slag, du lejon ibland män. Från offer, bot och givande av gåvor må ingen avstå; -- detta allt bör ske, 5 ty därigenom rena sig de vise. Men även dessa handlingar må göras med full försakelse av drift och lust, och ingen söka skörda frukt därav; 6 -- o Prithas son, så är Min vissa tro. Att avstå från att fylla upp sin plikt är rent förkastligt; -- den som handlar så, 7 han handlar enligt tamas' -- mörkrets -- drifter. Om någon fruktar för ett lidande, och därför, smärtfylld, avstår från att handla, då handlar han av rajas, av passion; 8 -- försakelsen bär ingen frukt i honom. Men fullgör någon vad som föreskrives, och tänker: "detta bjudes av min plikt!" då, o Arjuna, har han rätt försakat 9 och handlar rent, av sattva's klarhets kraft. Den som är fylld av renhet och förnuft och bortlagt alla tvivel, avstår rätt: han avskyr ej en obehaglig handling 10 och handlar ej av törst till välbehag. Men att fullkomligt avstå från att handla, det mäktar ingen som bebor en kropp; -- med rätta kallas en försakare 11 den som försakar handlingarnas frukter. All handlings frukt är städs av trenne slag: god, ond och blandad; den som icke avstår, han skördar alla tre; men den som avstår 12 är fri för alltid från dem alla tre.

O hjälte med den starka armen! -- lär de orsaksarter, vilka Sankhya-läran 13 förkunnar som nödvändiga för handling: den man som handlar, kroppen, dess organ, de skilda slagen utav kraft, och slutligt 14 de högre makter, som ha del däri. Vadhälst en mänska fullgör med sin kropp och med sitt tal och med sin tankes kraft, om orätt eller rätt, har dock sin orsak 15 i dessa fem. -- Då så förhåller sig, så är det klart, att den som riktar blicken på SJÄLVET, som är ensamt, och betraktar sitt SJÄLV såsom den handlande, far vill 16 på grund av sitt Förnufts förmörkelse. Den som är fri från själviskhetens lust och vars Förnuft är oberört och rent, han dräper ej, om än han går till striden 17 mot fienden, och bindes ej därav.

Impulserna till handling äro tre: en föreställning och det föreställda och den som hyser föreställningen; och trenne delar bilda handlingen: 18 organet, gärningsmannen och hans dåd. Det säges ock, att trenne arter givas av föreställning, gärningsman och dåd på grund av världens krafters skilda arter; 19 -- så hör då även väl på dessa tre. Den föreställning, som hos allting ser den Ende, Evigt Samme, Odelbare, 20 den är av sattva, klarhets egenskap. Den föreställning däremot, som ser en mångfald blott av skilda varelser, 21 hör hemma under rajas, lidelsen; och den som klänger sig vid varje ting som till det enda verkligt varande, -- ej fattar verkligheten där bakom, -- 22 den är av tamas, mörkrets egenskap. En handling utan lystnad efter lön, som göres utan olust eller lust, och blott emedan plikten bjuder så, 23 den är av sattva, klarhets egenskap. Men den som eger rum av lysten åtrå, av själviskhet, med mödosamt besvär, 24 hör hemma under rajas, lidelsen. Och den som göres utan insikt, blindvis, förutan tanke på dess innebörd samt utan blick för följderna, och bringar förlust och skada över andra mänskor, 25 den är av tamas, mörkrets egenskap. Den gärningsman, som fri från varje lust och löst från själviskhetens bojor, handlar med full förtröstan och ståndaktig håg, orubbad så av nederlag som seger, 26 han eger sattva, klarhets egenskap. Den däremot, som drives av sin längtan att avlas efter handlingarnas frukt, är girig, skadlig, oren, full av glädje och sorg i växlande och brokig skiftning, 27 han stammar ifrån rajas, lidelsen. Och den som utan sinneslugn och vett är elak, trätsjuk, lättjefull och trög, och lätt förtvivlande uppskjuter allt, 28 har del i tamas, mörkrets egenskap.

Nu må du även höra, hur Förnuftet och dess ståndaktighet ha' delats in på grund av samma trenne egenskaper, 29 o Dhananjaya! -- Vet, att det Förnuft, som lär att verka kraftigt och med måtta, som vet vad som bör ske och underlåtas, och genomskådar både mod och fruktan och både träldom och befrielse, 30 det är av sattva, klarhets egenskap. Men det, som ej kan skilja rätt och orätt, ej vad förkastligt och tillbörligt är, 31 hör hemma under rajas, lidelsen, o Prithas son; -- och det som höljt i töcken, tror orätt vara rätt, och vränger allt, 32 är av den mörka egenskapen, tamas. Den aldrig växlande ståndaktighet, som genom Yoga kuvar tankens oro, livsandarna samt alla sinnens verktyg, 33 -- o Prithas son, -- är född av sattva's klarhet; men den som hänger vid sin föresats av girighet och lust till pliktens lön, 34 se, den ståndaktigheten är av rajas; och den ståndaktighet, som yttrar sig i envis vräkighet och sömn, i fruktan och sorg, i hopplöshet och övermod, 35 o Prithas son, den är av tamas' mörker. Nu höre du jämväl, hur alla nöjen i trenne arter delas, -- o du främste bland alla Bharatas! -- Den fröjd som stammar 36 av uppfylld plikt och gör på smärtan slut, som först är besk som etter, men till sist är ljuv som nektar, den är född av sattva 37 och av det rätta SJÄLVETS kännedom. Den glädje däremot, som sinnet känner, då det förenats med sitt föremål, är först som nektar ljuvlig, men till sist 38 som etter besk; -- och den är född av rajas. Och varje nöje, som båd' först och sist beror på irring uti själ och sinne, på sömnighet och håglöshet och tröghet, 39 den, säges det, är född av tamas' mörker. Och ingen varelse på denna jord, ja icke ens bland himlens ljuse Andar, är frigjord från de trenne egenskaper, 40 som alstras av Naturen överallt.

Du fiendernas gissel, -- härav födes de fyra kasternas fördelta plikt; 41 -- den alstras utav kasternas natur. Fullkomligt lugn och jämnvikt, självbehärskning och stränga seder, renhet, mildhet, vishet och vetande, uppriktighet och fromhet, av dessa dygder bildas en Brahman; 42 -- de alstras av en rätt Brahmans natur. Av mannamod och fasthet, skönhetssinne och skicklighet, -- av djärvhet uti strid och högsinthet och ädelt hövdingssinne består den plikt som hövs en riddare; 43 -- den alstras av en Kshattriyas[53] natur. Att plöja jorden, vårda markens boskap och idka handel, höves Vaishya-kasten; dess plikter alstras ock av dess natur; -- så är det även med en Shudras plikt 44 att trofast tjäna. -- Och fullkomligheten blir varje mänskas lott, om alla sköta med trohet sina plikter. Du må höra, 45 hur pliktens fyllande fullkomliggör. Den Gud som strålar ut i alla väsen, som danat allt och genomtränger världen, 46 Han vördas bäst i varje fullgjord plikt. Och bättre är att fylla egna plikter, om även ringa, än att fylla andras, om även detta göres helt och fullt. Att lyda pliktens och naturens röst, 47 det är att handla rätt och icke synda. Och varje medfödd plikt, o Kuntis son, bör fyllas, om det än blir ofullkomligt; 48 -- brist följer mänskodåd, som röken eld. Men den som helt har frigjort sitt Förnuft och kuvat självet, och är död för lusten, han når fullkomlighetens högsta höjd 49 och frihet; ty han har försakat allt. Men blott i korthet vill Jag tälja dig, hur den som hunnit till fullkomligheten 50 har nått det EVIGA; -- den högsta visdom! Förenad med sitt luttrade Förnuft, med fasthet kuvande sitt lägre själv, från alla former,[54] alla sinnen frigjord, 51 förutan lidelse, förutan arghet, i återhållsamhetens stilla ro, i enslighet, med vunnet herravälde i tal och kropp och tankar; ständigt fästad i Yoga och i djup betraktelse, 52 fullkomligt fri från alla lidelser, från själviskhet och våldsamhet och högmod, från vrede, lust och lystnad, -- löst från självet och full av frid, -- så står han nu beredd 53 att helt förenas med det EVIGA. -- Då han förenats med det EVIGA, då dväljes han i SJÄLVETS stilla klarhet, han sörjer intet, önskar intet; -- lika mot alla väsen, ber han blott till Mig 54 försjunken i den högsta andakt, -- känner Mitt sanna väsen, vem och vad Jag är; 55 och då han känt det, går han till det Högsta. Han fullgör alla handlingar, och dock fördold i Mig, han når sin högsta tillflykt, 56 den eviga, som skänkes av Min nåd. I tanken må du offra varje handling åt Mig allena; fäst dig blott i Mig; 57 tänk blott på Mig och hölj dig uti Yoga. Så skall du övervinna varje hinder; -- men om av själviskhet du ej vill lyss, 58 du går en säker undergång till mötes. Din själviskhet har sagt: "Jag vill ej strida," men fåfäng är en sådan föresats: 59 ditt eget väsen tvingar dig till kamp.

O son av Kunti, -- dina egna plikter, ditt eget väsen binder hjälplöst dig; -- och vad du, villad, vägrar att fullborda, 60 det skall fullbordas av dig likafullt. I varje väsens hjärta dväljes Herren; med skaparviljans[55] makt Han tvingar dem att välva runt i sina ödens krets, 61 likt krukan fäst å krukomakarns hjul. Sök skydd hos Honom av ditt hela hjärta, o Bharata! ty Han skall ge dig frid 62 och vara dig din högsta tillflyktsort.

-- Så är den högsta visdom nu förklarad, mer hemlig än den högsta hemlighet: nu må du handla som för gott du finner, 63 se'n du har rätt besinnat vad Jag sagt.

Dock hör ännu Mitt allrahögsta ord, det djupsta, mest förborgade av alla: Jag älskar dig! -- ditt hjärta är ståndaktigt, 64 och därför vill Jag tala för ditt väl. Försänk din själ i Mig och dyrka Mig, och bed till Mig, och bringa Mig ditt offer, då skall du hinna ända fram till Mig. 65 Jag svär dig vid Min tro, du är Mig kär! Så glöm då varje fåvitsk föreskrift, och sök ditt skydd och hägn hos Mig allena; 66 sörj ej: Jag renar dig från varje synd. Vad Jag har lärt dig, må du aldrig nämna för obotfärdige och vrånge män, och ej för den som icke önskar lyssna, 67 och ej för den som blott vill klandra Mig. Men kväder någon om Min högsta lära för Mina dyrkare, och vördar Mig, 68 då skall han utan tvivel hinna Mig. Ty ingen tjänar Mig på bättre sätt, 69 och ingen är Mig kärare på jorden. Och den som läser detta helga samtal, han bringar Mig ett heligt visdomsoffer; 70 så är Min vilja. -- Även den som hör med tro och enkel trofasthet därpå, skall bliva fri från ont, och hinna Mig 71 uti rättfärdighetens ljusa världar.

Har detta allt du hört, o Prithas son, med sammanriktad håg? Är varje villa, som fötts av brist på visdom, skingrad nu, 72 o Dhananjaya?

ARJUNA kvad:

Skingrad är min villa. Din nåd, Ovansklige, har gett mig kunskap, min själ är fast, min tvekan är sin kos, 73 och med Ditt ord som ledning vill jag leva.

SANJAYA kvad:

Så hörde jag det underbara samtal, som Vasudeva höll med Prithas son, 74 och håret reste sig uppå min hjässa, då genom Vyasas gunst jag så förnam den högsta Yogas hemlighet av Honom, 75 av Krishna, Yogas höge Herre, själv. O konung, då jag välver i mitt sinne det heliga och underbara talet emellan Keshava och furst Arjuna, 76 då glädes jag och glädes mer och mer. Och då jag minnes Haris ljusa skepnad, då stiger jämt min undran, och jag glädes 77 i minnet även däråt mer och mer. Och säkert synes mig, att överallt där Krishna, Yogas höge Herre, dväljes, och Prithas son med bågen drar till strid, 78 där följas de av seger, fröjd och lycka.

I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det

ADERTONDE KVÄDET

sålunda; och det kallas:

YOGA GENOM BEFRIELSE PÅ GRUND AV FÖRSAKANDE.

Pris vare den högt välsignade Krishna! Välgång råde!

Här slutar HERRENS Sång.

FRID VARE ALLA VÄRLDAR!

ANMÄRKNINGAR.

I sanskritord uttalas g alltid hårt, j såsom lent eng. j, y såsom svenskt j, sh såsom sj i sjö.

Denna svenska text är bygd på A. Besants och Bhagavan Das' sanskrituppl. med engelsk interlinearöversättning. Vid val av rytmer ha samma fria principer följts som i Sir E. Arnolds poetiska tolkning till engelskan; denna har även anlitats vid rytmerande av egennamnen, samt, då så tarvats, för textens ytterligare belysning. F. Hartmanns tyska poetiska version och W.Q. Judge's tolkning ha även stundom anlitats; -- den sistnämnda är snarare ett slags kommentar än en översättning, och kan med stor fördel användas vid sidan av den poetiska texten såsom förklaring till dennas innebörd. Då poetiska hänsyn betingat uteslutningar (dessa beröra i allmänhet de samtalande personernas egennamn i vokativ), bifogas dessa här nedan, föregångna av tecknet +. För övrigt är föreliggande svenska text så ordagrann översättaren blott kunnat göra den. Sanskrittermer ha dock så vitt möjligt undvikits (jmfr. Nyckel till teos., sid. 158), men de återfinnas delvis här nedan bland anmärkningarna eller i noterna nedom varje sida. Anlitandet av dessa anmärkningar och noter är att rekommendera, om texten skall användas vid meditation eller studium.

1) Dhritarashtra är den Blinde Härskaren, för vilken hela Mahabharata förtäljes av Sanjaya (= den Segerrike). -- Vid varje nytt avsnitt av eposet (således även i början av Bhagavad-Gita) ber denne sin sagesman fortsätta berättelsen, och en inledning följer, som förmedlar sammanhanget med de övriga delarna av den större episka cykeln. -- En läsare, som ej känner sig manad att fördjupa sig i studiet av denna senare, torde göra klokast i att begynna den första genomläsningen av Bhagavad-Gita med den korta anmärkning översättaren bifogat framför titelbladet, och därefter genast övergå till 2:dra sångens början, eller åtminstone till sid. 9, där den kursiverade inledningen slutar. -- För intresserade teosofer bifogas här översättning resp. tolkning av de i denna inledning förekommande egennamnen, enl. F. Hartmanns tyska översättning.

Kurukshetra, "ärans fält", den mänskliga tillvaron. Pandu, den Vitgule, Bleke. Duryodhana, svår att bekämpa. Drona, formen, kärilet. Drupada, "Träfoten". Bhima, den Förskräcklige, Fruktansvärde (= egenviljan). Arjuna, vit, ljus (= människan). Virata, den i härskandet kunnige. Yuyudhana, kämparen. Dhristaketu, det djärva banéret. Ghekitana, den vetande. Kashi, den slutna handen, (enl. A. Besants not däremot helt enkelt = det n.v. Benares). Purujit, som besegrat många. Kuntibhoja, Kunti'ernas härskare. Shaibya. F. Hartmann läser Shaivya, Shiviernas konung, -- den väldige eg. "en tjur bland män", d.v.s. en väldig man. -- Judhamanyu den i striden förgrymmade. Uttamauja, (P. Hartmann läser Uttamandschu), den högsta kraften. Subhadra, härlig, förträfflig. Bhishma, den väldige (den andliga viljan). Karna, öra. Kripa, medlidande. Vikarna, den öronlöse. Asvatthama, hästens kraft (viljan). Saumadatti, ättling av Somadatta, den av Soma beskärde; -- Soma åter är den heliga drycken i hinduernas religion, men har även en djupare, mystisk betydelse (jmfr. IX:de kv., shl. 20; XV:de kv., shl. 13). Krishna, den dunkelblå. Den som segrat över Sina sinnen = Hrishikesha. Yudhishthira, den ståndaktige. Nakula, den oädle. Sahadeva, den gudalike. Shikandi, den manlige. Dhrishtadyumna, den djärva kraften.

3) + o ädle Guru (d.v.s. mästare, lärare). 7) + dem nämner jag dig till upplysning. 10) bet. är omtvistad. 11) + alla hövdingar I. 12) + För att uppmuntra honom. 13) + trummor, kohorn o.s.v. 14) eg. av Madhava och av Pandus son, d.v.s. av Krishna och Arjuna. 15) Han som segrat över Sina sinnen = Hrishikesha. Gudagåvan = Devadatta. Vargabuken = Vrikodara; 16) de tre lurarna heta Anantavijaya (= Ändlös seger), Sughosha (= Honungston), Manipushpaka (= Juvel-blomman). 17) eg. Kashis kung med bågen, Shikandi den mäktige vagnkämpen. 19) eg. i Dhritarashtras söners hjärtan. 21) Oföränderlige = Achyuta. 24) fursten eg. Gudakesha; Krishna eg. Hrishikesha, "mitt emellan de båda härarna" = till Antaskarana, d.v.s. bryggan eller stigen mellan människosjälens jordiska och himmelska del. 26-27) Texten uppräknar onklar, farfäder, lärare, morbröder o.s.v. 32) + o Govinda (= koägare). 34) jmfr. 26-27. 36) eg. "Vilken glädje kan bli vår, o Janardana (= Du som fäller härar), om vi döda dessa söner av Dhritarashtra? Om vi döda dessa våghalsar, o.s.v." 40) laglöshet + inom hela ätten. 41) + o Krishna! + o Varshneya! 44) eg. "de mäns vistelseort, vilkas ätts dharma utslocknar, är ett ständigt helvete, o Janardana! så hava vi hört sägas." 47) Ordet "furst" är av övers, tillagt.

II.

3) Du fiendernas gissel = Parantapa. 5-8) De lyriska partierna äro något friare översatta. 9) eg.: "och sade till Govinda." 10) Herren = alla Sina sinnens kuvare (Hrishikesha). 19) En teosof, vars omdöme måste ställas mycket högt, skulle här föredraga "själ" framför "ande" samt "dräpa" framför "mörda". 22) Eg. kroppar ej blott en (fysisk) kropp. -- En kristen läsare hänvisas till Pauli Epistlar och deras utsagor om uppståndelsekroppen m.m. 24) här upprepas: "ofuktbar, oförtorkbar", vilka ord redan till tanken ingå i 23, så att jag ej ansett svensk vers medge dessa begrepps omtagning här. 28) + o Bharata. 38) + vinst och förlust. 46) eg. lika nyttig som en brunn, en pöl. 49-50) o.ff. Förnuftet Självt = Buddhi. -- Jag är medveten om det bristfälliga i denna övers., men kan ej finna någon bättre. På andra ställen har jag blivit tvungen att återge Buddhi med insikt, visdom, tanke o.s.v., härutinnan i allmänhet följande A. Besants föredöme. Buddhi är egentligen all den högre insikt, visdom, ingivelse o.s.v., som förenar människan med Gud. 51) eg. de Vise ... gå till salighetens säte. 55) eg. i SJÄLVET av SJÄLVET. 65) tanken = Buddhi. 69) Det som är natt för alla varelser är vakandets tid för den disciplinerade mannen (sannyasi); när andra varelser vaka, då är natt för munin som ser. 72) Eg. Detta är Brahman's tillstånd ... han uppnår Brahman's Nirvana.

III.

4) ej häller når hon fullkomligheten genom blott försakelse. 11) Ljusets Andar = Devas. 18) Han har ej intresse för ting som göras i denna värld, ej heller för ting som icke göras. 27) Naturens trenne krafter = gunas. 35) Plikter = dharma. 36) höge Lärare, eg. o Varshneya. 38) "Detta här", i mots. till "DET", = det Eviga. -- Någre översätta "Detta här" med "kunskapen". 40) Förnuftet = Buddhi. 41) din håg, eg. dina sinnen; varda vis och fri, eg. vinna visdom och kunskap.

IV.

5) + o Fiendernas gissel. 6) av egen makt, eg. av egen maya, i aktiv betydelse = vilja och makt att skapa maya, enl. innebörden av en not till sanskritupplagan. 26) Hörseln och Ljudet nämnas här särskilt. 31) + o bäste du av Kuru-ättlingar. 32) inför Brahman -- "Inför Veda" är en annan tolkning.

1) + o Krishna! 4) Forskningen = Sankhya. Religionen = Yoga. 6) Helgonet = Muni. 9) "icke Jag" är tillagt av övers. 14) own-nature, svabhava. 20) insikt = Buddhi. 22) moder eg. moderliv (womb) + o Kuntis son. 24) det EVIGA = Brahman. 25) Gud = Brahma. Vis = Rishi. 27) den helige, = Sage, Muni.

VI.

3) man = Muni. 15) håg = Mind, manas. 16) + o Arjuna. 20) då självet skådar SJÄLVET genom Självet. Övers. skiljer sig här något från A. Besants "det i vilket han, (Yogin), seende SJÄLVET genom SJÄLVET, är tillfredsstäld i SJÄLVET." 23) "Yoga, denna frihet" o.s.v. Detta innebär en ordlek, som ej lämpligt kan återges: "Yoga" = bundenhet vid det Högsta. Jmfr.: "Mitt ok är ljuvligt och Min börda lätt." 34) hågen = manas.

VII.

4) Själviskhet = Ahamkara. 5) + o hjälte med den starka armen du. 8) Skrifter = Vedas. 11) eg. längtan som ej är motsatt mot plikten. 15) Asurisk art. 19) den stora själen = Mahatma. 24) insikt = Buddhi. 27) + o Bharata.

VIII.

1) o Höge Ande = Purushottama. 4) alla andars kraft = Purusha. 7) tanken och hjärtat = Manas och Buddhi. 8) + o Prithas son. 11) Gudomlig renhet = Brahmacharya. 23) hela världens rund, "allt det här", i mots. till "DET". 25) och föreg. I Hemliga Läran av H.P.B., I, kommentarie till stanza IV, (p. 113-114 i den engelska uppl., p. 123 i den svenska) heter det att detta ställe är allegoriskt och syftar på de gudomliga väsen som styra de kosmo-psykiska makterna i elden, ljuset o.s.v. -- D.v.s. den som söker ljuse Andar med glädje, når dem, o.s.v. För att åtminstone i någon mån göra detta fattligt för en västerländsk publik har stället återgetts fritt; -- en teosof bör dock ingalunda stanna vid den bristfälliga ordalydelse, som av översättningens allmänna kynne nödvändiggjorts, utan utförligt jämföra det citerade stället i Heml. Läran med notens ordagrannare översättning, och draga sina slutsatser.

11) + o Kuntis son! 16) + förfädrens offer. 20) himlen = Sura-Indra-loka. 23) + o Kuntis son! 25) andar = elementaler.

6) de store siarne = de 7 Rishis. 20) Arjuna eg. Gudakesha. 21) Vindar = Maruts. 22) Vasava = Indra, Ljusets Gud. 23) Pavaka = Eldens Gud. 24) Skanda = Krigsguden. 25) siare = de store Rishis, -- i himlen är ett tillägg av mig. Chitraratha = den i strålvagn farande. (Solen i sfärernas harmoni?) 26) siare = de gudomlige Rishis. 27) odödlighetens dryck = Amrita. Airavata = Indras vita elefant. 28) Kärleksguden Kandarpa. 29) Döden = Yama, drakar = Nagas. 30) Jättar = Daityas. 31) Rama, en av den indiska mytologins högsta och ädlaste heroer, hjälten i eposet Ramayana. Jmfr. E. Schuré, les Grands Initiés -- die Grossen Eingeweihteun 39) + o Arjuna.

XI.

9) + o Konung. 15) Siare o. Vise -- Rishis och Visdomsormar. 21-22) uppräkna Suras (= änglars skaror), Maharshis, Siddhas såsom de vilka ropa "Svasti!" och sjunga hymner, Rudras, Vasus, Sadhyas, Adityas, Vishvas, Ashvins, Maruts, Ushmapas, Gandharvas, Yakshas, Siddhas och Asuras såsom de vilka betrakta Hans åsyn i undransfyllda skaror. 32) jag tillägger "Arjuna". 36) troll och vättar = Rakshasas; dvärgar = Siddhas. 46) skepnaden Du burit, eg. "Din fyraarmade skepnad". 48) + du främste bland Kurus. 50) höge Ande = Mahatma. Jag tillägger "furst" framför Arjuna.

XII.