Part 4

Sitä suruupi sukuni, Päivittelen päivinäni, 160 Kuin en ottoa osanna Runolaisten ruikkaamia, Väinämöisen vempeliä, Kielettären käyttämiä, Lauluittaren loatimia.

Suruilin tätä asiaa, Huolittelin kuinma nukuin, Uuvuin hyvähän unehen Tunnin paikoin tahi kahen. Jo toas vanha Väinämöinen 170 Ilmoitellen ihtiänsä Puheella voan ei puvulla, Sanoopi sanalla vielä, Vielä puolella puheella: "Elä sure Suomalainen, Paheksi parempalainen! Ei ouk onni luillen luotu, Lykky lihoillen verillen; Onn' on luotu, lykky suotu, Onnetar on onnen luonnut 180 Runolan vähillen väillen, Kansallen kantelolaisten, Joukollen Runo-jumalan, _Runomoisen_ rahvahallen, Laulun lapsillen huviksi, Miesten mieliksi runojen."

XVII. Sången.

Skalden slutar med en önskan till fosterlandet.

Unestain havattuani, Makoomasta noustuani, Peätin muillen muistihiksi, Itellein ihanteheksi Matkani mainitteleita, Käyttyäin kehoitteleita Runoihin rupeamahan Lauluillen laskentamahan, Onnelaan osottamahan, Runolasta ruikkaamahan. 10

Elä sure Suomi kulta Valittele vanhojaisi, Urojaisi uupuneita, Manalahan männeheitä, Voipaisi vähentyneitä, Kansasta kavottuneita; Ovat kaikki onnelassa, Tallehella taivahassa, Runsastuuvat Runolassa, Laukoileevat Lauluilassa. 20

Elä sure Suomi rukka Kiellettyä kieltähäisi, Puhettaisi poljettua, Sanojais solvattuneita; Jos kieli kehnoitetahan, Puheisi poljetetahan Niinpä sanoi Väinämöinen: Joski muuan muukalainen Omistammekin olisi, Joka sanat sorteloopi, 30 Veärin kieltä käyttelööpi, Tuhneloopi turvallansa, Märehtiipi tätä meillen, Vielä laulajat Lapissa, Karjalassa kanteleita, Savossa runon sanoja!

Niinpä peätti Väinämöinen, Vanha Laulaja vakuutti: "Vielä kytööpi kipuna Miehen monen mielehessä, 40 Vielä liikkuupi lihani Monen poikaisten povessa, Vielä vieryypi vereni Suomalaisten suonihissa, Karjalaisten kalvohissa, Pohjolaisten pohkehissa."

Mitäs siitten suret Suomi, Valittelet vanhempaini, Moa katala kaivattelet, Syntymäni surkuttelet? 50 Viel' on mieltä miehillämme, Uhkeutta urhoillamme; Vanhoilla varallisuutta Nuoillen nuorillen hyväksi: Nuorilla nöyrällisyyttä Mieli vanhoillen varaksi.

Vielä siittenkin sanelen Teillen nuorillen uroillen. Suomen niemen sulhaisillen Joill' on peässä miehen mieltä, 60 Luonto povessa urojen, Rinnassa ripiäisyyttä, Henkellistä hilpeyttä: Sinkoilen sanankin teillen Jotka varsin valmistaitten, Aivootten, aiatteletten Tänä kiesuksen kesänä, Juhla vuonna julkisenna, Tulla viisauen vihillen, Peästetyiksi, peätetyiksi 70 Tietyriksi, taituriksi, Ohvakoiksi oppioiksi, Suomen moan suojellaksenne, Tietomusten turvaksenne: Sanon vielä viimmeisellen Kansallen jo kasvavallen, Nuoristollen nousevallen, Joukoksi jo joutuvallen: Teistä toivotaan toella Puheisemme puoltajoita, 80 Kielen kulta käyttäjöitä, Hyljätyn hyväiliöitä, Armottoman auttajoita. Suokoon teillen suuri Luoja, Toata vanhin taivahinen, Ylöllistä ymmärrystä, Taijollista tarkoitusta; Lainatkoon henkensä Herra, Ikeä jatkakoon Jumala Täksi työksi! Tarvitahan 90 Uutta mielen uskallusta, Toista tointa, toivotusta, Harjoitusta, hartausta, Vakausta, valaistusta, Soahakseen asiat aikaan, Mänestymään mielestämme.

Työstä vielä teillen tuosta Kostoksi on kohtavanna Oma tunto turvaksenne, Tyytyväisyys tykönänne, 100 Levollisuus lapsillenne, Onnea omamme moamme, Suomen kaiken suosioksi.

Siitten vielä teijät tuosta Polvin päivin palvellahan, Muistetaan, mainitetahan, Kiitetään, kumarretahan.

Viimein majoihin manalan Teijän lähtiissään lepohon Taivalaiset taisteloovat, 110 Onnelaiset outteloovat Soahaksensa teijät sinne Sinne ikuisaan ilohon, Kussa autuaat asuuvat, Kuuluu kansan kuulluisammat.

Vielä teilläkin tiloa, Runolassakin sioa Teijan tuonnek tullaksenne, Onnelassa ollaksenne; Kussa runot ruukatahan, 120 Laulut laillen laitetahan, Soitollen sovitetahan, Kielihin kehoitetahan. Siellä sarvet soitteloovat, Siellä huilut huikaisoovat, Käypi kaikku kanteleista, Pillillä piiskuitetahan, Torvella tojotetahan -- -- -- -- -- -- -- -- -- Niin nuo miehet miekkoisetkin 130 Jotka linnassa lihoovat, Virkistyyvät viinan luonna, Hyvä heilläik on eleä Mokomassa moisiossa, Tässä taivaisten talossa; Laulujansa laulattaissa Nauraavatten naisten kanssa, Juovahat Jumalan kanssa.

Anmälan

Med anledning af det hopp jag nu, mer än tillförene, tror mig äga att, genom tryck, blifva satt i tillfälle att utgifva ej blott det å den tryckta anmälan af 1825 ännu återstående arbetet om vära å Finskogarne i Sverige och Norrige bosatte stamförvanter, utan måhända äfven åtskillige andra af de utaf mig i företalet till 2:dra Delen af Otava omnämnde och till tryckning ämnade skrifter -- vill jag här begagna detta tillfälle att såväl derom underrätta samteliga vänner och befordrare af den fosterländska litteraturen, äfvensom att jag på grund häraf, dels af egen böjelse dels uppmanad dertill af andra, ämnar fortsätta utgifvandet af Otava enligt samma plan och på samma vilkor som tillförene, blott med den skillnad att tredje delen, äfvensom de följande, till lättnad såväl för köpare som prenumeranter, utkommer i mindre Häften af 6 à 8 ark hvarje, af hvilka fem beräknas på hvarje Del. Af dessa Häften, som stundom åtföljas af plancher och musikbilagor, kommer det första, hvilket så fort sig göra låter lägges under pressen, att, utom poesier och mindre uppsatser af blandadt innehåll, innehålla historiska meddelanden och underrättelser om en mängd gamla i de framfarna finska krigen vidtberyktade partigångare, hvilka såsom anförare och chefer för krigiska ströftåg och gerillor gjort sig genom sina krigiska bragder namnkunnige.

De förra prenumeranterne och Subskribenterne å Otava, hvilka utlöst sina exemplar, äga äfven med afseende å fortsättningen att beräkna sig sina förmåner till godo, de förre erhålla skriften för ett pris beräknadt till hälften mindre än hvad den i bokhandeln kommer att kosta; de sednare till ett modereradt derefter. Då den inhemska Litteraturen under de sednare åren, årligen, tillvunnit sig allt flere vänner, har jag icke trott mig böra utestänga vägen för desse att äfvenledes emot billigare villkor lägga sig till den finska bokpressens framtida alster, hvarföre dem härmedelst lämnas öppet tillfälle väl icke att prenumerera men dock att subskribera å den, i många afseenden såsom ett helt för sig, nu utkommande fortsättningen af Otava, utan förpliktelse att behöfva inlösa de redan förut utgifne tvenne första Delarne deraf.

* * * * *

Redan för femton år sedan sökte jag första gången fästa uppmärksamhet dervid, att en närmare kännedom om de på den Skandinaviska halfön redan från längre tider sedan etablerade Finska kolonier måste i historiskt hänseende äga ett stort och vettenskapligt intresse -- äfven med afseende å våra egna urkunder; och anmälde, på grund deraf, till utgifvande -- ett arbete, hvilket skulle innefatta tillförlitliga underrättelser i denna del. Härå antecknade sig äfven åtskillige dels såsom prenumeranter, dels såsom Subskribenter; men sedermera inträdade förändrade omständigheter hafva hitintills icke tillåtit mig fullgöra detta beslut. Nu deremot, och på det icke möjligen, genom min död, det väsendtligaste af hvad jag i detta fall samlat och inhämtat måttet gå förloradt, har jag varit betänkt på att utgifva detta arbete. Dock har jag trott det vara ändamålsenligt, att särskildt dessförinnan och i sammanhag dermed, ehuru under annan titel, till en början ufgifva en beskrifning af mina vandringar öfver dessa Finmarker. Detta arbete som utkommer i 2:ne Band, hvardera bestående af tvenne Delar utom plancher och kartor (af hvilka sednare, redan en om 25 tum i qvadrat blifvit stucken i koppar) anmäles härmedelst till Subskription. Tiden för dess utgifvande, äfvensom bokens arktal kan jag för det närvarande icke närmare bestämma, annorlunda än att skriften skall lemnas Herrar Subskribenter till ett betydligt nedsatt pris, än hvad den kommer att, efter vanligt Boklådspris kosta i bokhandeln. Såsom en slags, ehuru måhända ringa, ersättning för den långa tid reqvirenterne å de utlofvade "Tillförliga underrältelserne" & nödgats vänta, skola de äfven vid denna skrift hafva att beräkna sig samma förmåner tillgodo; de förra -- till 100 procent billigare, än det blifvande boklådspriset.

Då inom Sverige och Norrige ännu i denna dag finnas mer än 120 särskilda församlingar, hvilka till större eller mindre del bebos af dessa finnar eller deras afkomlingar, till ett antal af omkring 40,000 personer, af hvilka mer än 15,000 ännu begagna det finska tungomålet; då deras vidsträkta och glest befolkade bygder, sammanräknade, upptaga en area af omtrent 450 qvadrat-mil, utan att tala om de landsträckor, som af dem eller deras förfäder först uppodlade, sedermera blifvit inkräktade af Svenskar, och till Svenska bygder förvandlade, så synes såsom sakens historiska vigt borde vara satt utom all fråga -- så mycket mer som detta förhållande, hvilket äger rum nästan i sjelfva hjertat af de båda konungarikena, hittills icke annorlunda än högst ofullständigt och till en ganska ringa del varit kändt blott af få; och äfven detta -- endast ryktesvis genom opålitliga, misstydda eller missförstådda berättelser.

* * * * *

Enär intet Språk bör vara oss Finnar kärare och närmare till hjertat än modersmålet, hoppas man att allt som kan tjena att utvidga vår kunskap om dess grammatikaliska byggnad, dess filosofiska konstruktion, dess poetiska och onomatopojetiska väsende och natur, dess slägtskapsförhållanden och beröringspunkter, med andra närbeslägtade tungomål, med ett ord allt som kan tjena att uppfatta ej blott dess formläror och märkvärdigt egna utvecklade karakter, utan hela dess andeliga lif, såsom bärande en stämpel af folkets, bör vara välkommet ej blott för Språkforskaren och Vettenskapsmannen enskild, utan för oss finnar i gemen. Med anledning häraf, och i händelse företaget möter uppmuntran, ämnar undertecknad framställa de åsigter härom, hvilka, till följd af ett under längre tider redan fortsatt studium häraf, hos honom gjort sig gällande. I sådan afsigt ämnade jag under titel "_Kielitär eller Forskningar i Finska språkets grammatikaliska grunder_" utgifva ett arbete, hvilket skulle utkomma i fria Häften, beräknade till 5, 6, à 7 ark hvarje, förutan tabeller; och hvilket arbete jag härmedelst, jemte de andre, får anmäla till Subskription på samma villkor som ofvanföre blifvit nämndt, att nemligen priset för Subskribenter skall betydligen modereras efter det möjligen blifvande Boklådspriset. Och ehuru Språkets karakter blifvit, genom de många i sednare tider utkomne Grammatikor och Språkläror på sät och vis, och till stor del känd, är det likväl ännu mycket, och just det intressantaste deraf, som återstår för oss att lära känna; helst Grammatikan aldrig ingår i filologiska och filosofiska undersökningar.

* * * * *

Då näst Finska språket, af de vettenskapliga sludierne inom vårt land, intet bör vara oss heligare än Finska Historien, vill jag likaledes begagna detta tillfälle, att, i händelse företaget möter framgång, till utgifning och Subskription anmäla den i företalet till 2:dra Delen af Otava under N:o 7 anmälde skriften _Walaistaja_ eller _Handlingar till Upplysning i Finlands äldre Historia_. Att, närmare än hvad der skett, detaljera planen dervid, tillåter icke utrymmet nu. Blått det bör jag kanske nämna, att Skriften, hvilken komme att utgifvas i lösa Häften, blir ytterst vigtig för vår historia, såsom innehållande sjelfva dess källor och urkunder; samt, med hänsigt till vidd och omfång, ganska dyr -- isynnerhet för köpare, hvars pris alltid kommer att beräknas något högre än Subskribenternes.

* * * * *

Slutligen och sist hemställer jag till den läsande och tänkande allmänhetens behjertande, huruvida icke med hänsigt till de framsteg den Finska Litteraturen redan gjori under de sednare åren, det vore nyttigt och nödvändigt att äfven den sanna och sunda kritiken ginge dermed i bredd, såsom en probersten, eller såsom en vigt på vågen, för att mäta värdet deraf, på det att allt det dugliga af hvad den Finska bokpressen frambringar, måtte blifva allmänt kändt, framstäldt och åskådligt; det möjligen odugliga likaså.

Sjelf är jag visserligen oförmögen att i detta fall utöfva granskarens och domarens kall; men i samråd och i förening med andra af landets yngre litteratörer, tror jag dock att detta icke skulle blifva särdeles svårt, åtminstone i de flesta fall. Då de, om ej alltid under namn dock under pretext af Recensioner, i tidningarne stundom förekommande tillfälliga bedömmanden af utkomne arbeten, ej blott med afseende å det lilla utrymme ett tidningsblad medgifver, måste vara knapphändiga och ofullständiga, utan och visat sig vara ytliga och mindre grundliga, ofta ensidigt uppfattade, och vanligen upplöst sig till ett stundom oförtjent beröm, stundom obehörigt tadel utan att hvarken i det ena eller andra fallet genom verkligen ådagalagde skäl styrka eller bevisa sina påståenden, så ämnar undertecknad, ifall företaget genom tillräcklig subskriptions teckning kan bära sig, i förening med andre, hvilka dela dessa tänkesätt, åtaga sig det för ingen del lönande, i många afseenden besvärliga, ansvarsfulla och vanligen otacksamma gransknings- kallet, i hvilket fall en Skrift i fria Häften skulle komma att, under Rubrik af _Seulajaiset_ å Finska Språket utgifvas, hvars uteslutande åliggande det vore att med sanning och oväld närmare och grundeligen granska icke blott alla de å finska språket hos oss utkommande skrifter, utan äfven alla de i Finland äfvensom annorstädes utkommande arbeten, hvilka på ett eller annat sätt röra vårt folk, vårt land eller värt språk; samt i brist deraf äfven meddela andra litterära nyheter, hvilka för oss kunna vara af intresse.

Jag har trott mig böra begagna detta tillfälle att på en gång, och i ett sammanhang, anmäla alla dessa skrifter, hvarvid jag ännu en gång får återhemta, att jag icke i något fall kan utfästa mig till någon bestämd tid, såvida erfarenheten visat att ett sådant bestämmande sällan låter realisera sig, så länge man endast kan kommendera sin vilja, men icke förmågan, hvilken ofta är beroende af en hop yttre omständigheter och förhållanden; allt beror dock hufvudsakligast på den uppmärksamhet, den bildade klassen af Finlands allmänhet, täckes skänka dessa företag; hvarföre den eller de, som ni älska för framgången af den inhemska ännu allt för spädväxta finska Litteraturen, täcktes å bifogade Subskriptionslista (hvilken till sådant ändamål kan från boken bortklippas) anteckna sitt och deras namn, hvilka genom subskription önska befordra ett eller flere af dessa företag, jemte antalet af de äskade exemplaren, och orten dit de böra försändas, hvilka listor de sedan ville vara gode och antingen sjelfve, eller genom ombud, insända direkte till mig, då vid reqvisition af 11 exemplar, enär de utlösas, det 12:te fås på köpet.

Som jag hört den plägseden någongång klandras, att i böcker aftrycka prenumeranternes eller subskribenternes namn, hvilket man endast velat anse som ett medel att erhålla dem, hvarigenom priset onödigtvis ökades men icke värdet af boken; så nödgas jag härvid yttra en motsatt åsigt: ty skulle jag för min del knappast tro att någon, af sådan anledning, lade sig till ett arbete, och äfven om så vore, vore denna fåfänga minst att tadlas; men deremot anser jag det i många afseenden, ej blott för det närvarande utan äfven i en framtid, vara för vettenskapen och historien intressant att lära sig närmare känna de män, som på sin tid nitälskat för litterära och patriotiska företag; ty dem som icke göra det finna vi nog ändå öfverallt, och dem vill förmodligen ingen heller känna. För författare och förläggare är det dessutom icke blott smickrande och uppmuntrande att se sina arbeten blifva lästa, utan är det ofta ganska vigtigt att derefter kunna bedöma och bestämma sina företag; liksom det å andra sidan, för publiken är ganska lätt att, af den aftryckta subskribent-förteckningen, spörja hos hvilka de hafva tillfälle att öfverkomma boken.

Af sådan orsak, och för att tillika, å ömse sidor, veta till hvilka exemplar skola afsändas, ämnar jag äfven i de särskilda nu annoncerta skrifterna (i händelse de utkomma) aftrycka resultatet af Subskribent-listorne; men skulle någon vara nog finkänslig, att icke vilja synas passera, för hvad han i detta fall är, skall, om så önskas, namnet uteslutas.

Helsingfors sjelfva Jubel-dagen den 15 Julii 1840.

C. A. Gottlund.

* * * * *

Å följande, af mig, på eget förlag utgifvne Skrifter, finnas hos mig ännu exemplar att tillgå till nedanstående priser:

_Otava_, eli Suomalaisia huvituksia. 1:sta Delen med antiqvitets plancher och musik-bilagor 8 R:dr.

D:o d:o 2:dra Delen med plancher 6 R:dr.

_Wäinämöiset_, yksi kokous meijän nykyisten Runojoin virren teoista. 1:sta Delen 1 R:dr.

_Försök_ att förklara _Caj. Corn. Taciti_ omdömen öfver Finnarne, jemte en Öfversigt af deras fordna vidskepelse. Ett bidrag till upplysning i Finnarnas historiska fornhäfder 2 R:dr.

_Kustroff_ och _Woronitschff_, eller de båda Brottslingarne. En Rysk berättelse från förra århundradet. (Öfversättning frän Finskan) 24 sk.

_Dissertatio de Proverbiis Fennicis_. 24 sk. allt B:co.

HELSINGFORS,

Tryckt, hos J. Simelii Enka, 1840.

Fotnoterna:

[1] Med afseende å häxeri och trollkonst hafva vi, i detta fall, en redan nog beryktad tillhålls- och tillflykts ort i _Pohjola, Pimentola, Lapin moahaan lankeaiseen_, m.m. likaså hafva _Kipumäki_ och _Kipuvuoren kukkula_ blifvit gjorde till plågans hem- och förvisnings-ort; men att i köld, i mörker och i en evig natt, äfven vilja förlägga sångens och skaldens hemland, går väl icke an; hvarföre vi äfven trott oss härtill böra söka ljusare trakter.

[2] Vi kunna på sådan grund icke gilla de vittra försök som någongång blifvit gjorde att från sagoverlden och den mytiska perioden nedflytta Väinämöinen inom historiens gebit (jemför t.ex. _Väinämöinen_, af _Brakel_) innan tiden för hans historiska existens blifvit närmare, åtminstone problematiskt, konstituerad. I anledning häraf -- månne icke ett historiskt utredande häraf, förtjente mera uppmärksamhet och prisbelöning än öfversättningen af några mer eller mindre stympade Runofragmenter?

[3] Vi hafva redan en gång tillförene begagnat denna utväg i ingress-Runan till skriften _Väinämöiset_ (tryckt i Stockholm 1828) men, -- den gången var det Väinämöinen sjelf som drömde.

[4] Den benämnes då ofta i detta fall _luvut_, så vida den blott läses; eller, med afseende ä innehållet, _synnyt, sanat, loihteet_, m.m.

[5] Bland dessa den deklamatoriska Runans förtjenster, är att den sällan och aldrig behöfver tillgripa dessa många prosodiska figurer och andra stundom mindre regelrätta uttryck för att i nödfall fylla versens meter, icke heller i sådan afsigt emot språkets lagar begagna mindre vanliga konstruktioner och talesätt.

[6] Detta kadanserande, skanderande och intonerande, eller rättare aksentuerande på oriktiga stafvelser, hvilket på ett eget, stundom icke obehagligt, sätt afbryter det lagformiga, och liksom upplöser språket i dess elementer, har af någre blifvit jemfördt med och äfven ansedt såsom cessurer midt i orden, och på grund deraf åberopadt såsom en af Runans största och första egenskaper och förtjenster. Vi anse det icke så; väl måste de långa orden i Finska språket sönderfalla inom tvenne takter, om de skola kunna användas, hvilket blir nödvändigt; deraf har detta stundom äfven kommit att gälla om de korta. Men detta synes oss ursprungligen mera vara en följd af nödvändighetens lag, än utgöra sjelfva grunden och hufvudvillkoret för Runans metriska bestånd.

[7] Jemför t.ex. p. 16 v. 35; p. 24 v. 76, 87, 88, 91, 92; p. 30 v. 129; p. 50 v. 103-105; p. 56 v. 15, 16, m.fl. st.

[8] Sällan torde Finlands Universitet och Vettenskaperna i vårt land egnas ett tillfälle att, på en gång, begå så många glada högtider och fröjdefester som i år; hvarföre vi äfven trott oss här böra nägot närmare nämna derom.

Onsdagen den 15:de Juli firade Universitetet sin här ofvannämnde inaugurationsfest, enligt ett förut härom tryckt ceremoniel; hvartill icke blott alla i staden befintliga stater och korpser blifvit, jemte stadens samtliga invånare, i vanlig väg, genom utfärdadt program inhjudne; utan hade dessutom alla landets högre digniteter och auktoriteter, genom särskilda skrifvelser, blifvit härtill inviterade; äfven som cirkulär-bref, i samma afsigt, blifvit från båda Stiftens Domkapitel utfärdade till landets samteliga presterskap och skolstater. Likaså hade Universitetets Konsistorium enkom låtit utgå skrifvelser härom, jemte inbjudningar, såväl till Kejserliga Vettenskaps-Akademin och Kejserliga Ryska Akademin, jemte lärare-personalen vid Kejserliga Universiteterna i S:t Petersburg, Moskva, Dorpat, Kasan, Kieff, Charkoff, som ock till Kongl. Vettenskaps-Akademin, Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademin, samt Kongl. Svenska Akademin i Stockholm, äfvensom till Lärarepersonalen vid de Kongl. Universiteterna i Upsala, Lund, Köpenhamn och Christiania. Redan dessa förberedande åtgärder bevisa den vigt Universitetet äfven hos utländningen sökt fästa vid detta sitt jubileum; också har ingenting härvid blifvit försummadt som kunde tjena att öka dagens glans och högtidlighet. Staden, redan förut mycket freqventerad af Bad- och Brunns-gäster, hvilka så väl till sjöss som lands hitstormat från S:t Petersburg och Reval, såg sig i en hast nästan sagdt öfversvämmad ej blott af vänner och bekanta från landsorterna, utan äfven af en talrik skara utländningar, förnämligast vettenskapsmän och litteratörer. Professorer och Akademici från Dorpat, S:t Petersburg, Kieff, Stockholm och Upsala, dels såsom deputerade för dessa Akademier, dels i enskild tag, hade infunnit sig; äfven en hop studenter hade på Kejserlig befallning från de båda förstnämnda Universiteterna inställt sig här, och Koll. Rådet J. F. _Ziebert_ äfvensom Doktor C. Fr. _Walther_ i Reval har ej blott personligen anländt utan, i likhet med K. Universitetet i Dorpat och Wladimirska Universitetet i Kieff, genom tryckta och till Alexanders-Universitetet ställda afhandlingar och gratulations-skrifter, med fägnad betygat sitt deltagande i denna Universitetets glädjefest. Dock var Auras gamla Skald, Biskopen i Hernösands Stift, m.m. Doktor _Franzén_, måhända den kärkomnaste och dyrbaraste af alla gäster. Anländ redan den 11 om aftonen, emottogs han med sång och glädjebetygelser, ett stycke utanför staden, af den studerande ungdomen.