v. 1826 oli Ruotista matkustanut Suomeen, tervehtimään omaisiansa,

jotka asuivat _Radelman_ herraskartanossa, varsin lähes tätä paikkoa, ja jota hovia nähään taaksempana tässä kahtomuksessa, vesien takoo. Nykyisin on Kuuston saari taipaleen kautta yhistetty Kuuston niemeen, mutta uskottava on että se on ennen ollut soarenmoa, sillä tämä taipalen paikka, joka on aivan kapee, on varsin matala, ja ainoastaan tehty koalin- ja potatin-maiksi. Soaren toisessa peässä on tehty yksi pieni kylpy-huoneh, johon yksi pieni polku viepi pitkin rantoo; ja johon valkamaan lasketaan halki selän, kuin Piikisten kirkolta tullaan tähän. Tämä Kuuston hovi, jok ei nävyk tässä kuvauksessa, ja joka nyt on tehty Turun Rykmentin Evesti-asumapaikaksi (öfwerste boställe wid Åbo Läns Reg.), makoo vähäisen matkanpeähän rannasta ylöspäin, siinä sakkeessa kuusikossa, jota nähään vasemmallen käillen. Lahti, joka eroittaa Kuuston soarta tästä niemen-moasta, ei ouk sen syvämpi, että eläimät kulkoovat sen ylitten, jonka tähen tähän on pantu yksi juotto-aita, lahen poikki. Tässä moisiossa löytyy yks valittu puistikko-maa (trädgård), jossa kasvatetaan omenoita ja muita moan-hetelmiä, varsin hyvästä loavusta.[491]

G--nd.

TIIUSTUKSIA SIITÄ MUINOSESTA SUOMALAISESTA SUVUSTA, NIMELTÄ FINCKE.

Jos mielimme milloin hankkiaksemme mitään tarkempoo tietoa meijän omassa tarinamuksessamme, eli meijän esivanhemmistamme, niin meijän täytyy kaikella tavalla ahkeroittoo selvittelläksemme ja harjoittaaksemme niitä tietoja, jotka heistä jo löytyy, ja hakeaksemme uusia. Näissä aivotuksissa ei meijän piek laiminlyyä niitä pieninpiäkin tietoja tiiustellaksemme, liioitenkin vanhoista ajoista, joista niin väheä nyt eneän ouk meillen jälellen, ja kussa yksi vähäinenkin ilmoitus eli selittäminen on voitoksi luettava, ja piettävä suuresta arvosta. Myö olemme tässä tarkoituksessa, vanhoja kirjankootuksia kahellessamme, aina tiiustelleet ellei heissä löytyisi jotakuta Suomalaista, tahi Suomalaisia koskevata, ja harvoin olemme tehneet tätä varsin tyhjään. Se oisi toivottava että meijän nuoremmat moamiehemme, jotka tuloo vieraita maita liikkumaan, ja siinä heijän kirjankootuksia näkemään, ottaisivat sen vaivan peällensä, kuulusteluksensa jos ei heissäkin oisi jotaik einettä ehtiäksemme, jotta myö sillä saisimme vähittäin ylöshaetuiksi niitä tietoja, joita vielä on mahollista soaha.

Niistä vanhoista paperiloista joita olen tällaisissa perkauksissa käsittänyt, on yksi -- joka tuottaa meillen tiiustuksia siitä vanhasta _Finkin_ suvusta Suomessa -- aivan merkillinen, ja jota tapaisin yhessä vanhassa paperin-pankossa Kunink. Kirjankootuksessa tässä Tukhulmissa. Ja vaikka se ei ou peä-asiassa varsin valaiseva, niin se on kuitenkin ensin sytyttänyt meissä innon, tarkemmin tästä tiiustella, ja moamiehillemme toimitella niitä tietoja, joita olemme soaneet.

Tämä paperi eli käsikirjotus sisällensä pitää I:ksi Turun muinosen Moaherran _Jer. Wallenin_ kirjutosta K. Kirjutos-Kokouksellen[492] niistä _Finckilöihen_ hauassa Ulfsbyin kirkossa löytyneistä vanhoista vapamerkkilöistä, ynnä yhtä rumasti heistä tehtyä kuvausta, annettu Turussa s. 25. p. Lokak. v. 1765; ja 2:ksi Lainistujan Kuninkaallisessa Vanhain-Säilyksessä Kirjuttajan Herra _Samuel Gagneruksen_ vastausta, eli selitöstä tästä asiasta, annettu Tukhulmissa s. 15. p. Toukok. v. 1767 (vasta puolentoista aastajan peästä), jota selitöstä se on pannut Kun. Kirjankootuksessa tallelle.

Nämät toimeukset kuuluuvat sanoista sanoin, näin:

Kopio.

Herr Landshöfdingen _Wallens_ Bref, af Åbo den 25:te October 1765, til Cancellie-Collegium, angående de uti Finckeska Grafwen i Ulfsby Kyrka, igenfundne Wapen.[493]

Hos Edra Excellencer samt Kongl. Mj:ts och Riksens Höglofl. Cancellie-Collegium finner jag mig icke böra undgå, at wördsammast anmäla, at Fincke ätten warit af de äldsta adeliga Slägter här i Storförstensömet Finland och ägt, ibland flere frälsegods, äfwen _Sonnäs_ Alodial-Säterij uti Ulfsby Sokn och Björneborgs Lähn, i hwars Moderkyrka wälbemålte Famille låtit anlägga en upmurad Graf, then Herrar Proster och Kyrkoherdar i samma anseenliga Församling, hwarunder jämnwäl Björneborgs Stad lyder, haft tillika med Sonnäs Sätesgårds-ägaren behörig omsorg, at wid makt hållas.

Uppå benämde _Finckeska Grafften_, är en mans och qwinno-bild uthuggen. Öfwer mansbilden är å samma grafften uthugget Gustaf Finckes namn och öfwer qwinsbilden, Engrid Boijes.[494]

Och som Sonnäs Sätesgårdsägaren warit, ifrån äldre tider tilbakas, ägare af berörde Finckeska graf; så är ock grafwen nyligen kommen uti Öfwerstens och Riddarens af Kongl. Maj:ts Swärds Orden, Högwälborne Baron Johan Hastfers samt des Frus, Högwälborne Friherrerinnans Margaretha Stackelbergs ägo genom thet köp the, för par åhr sedan widpass, slutit om Sonnäs Sätesgård och the therunder ludande tillhörigheter, med nu warande Kongl. Maj:ts och Riksrådet samt Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden, Högwälborne Herr Carl Hermelin, som innehade samma gods. Herr Öfwersten och Friherren Johan Hastfer hafwer altså nu låtit ränsa grafwen och borttaga den mull, som därstädes under mångårig tids förlop samlat sig; Men så snart arbetsfolket blifwit där et och annat tekn til waps och Bokstäfwer utaf förgylt Silfwer warse, lemnade Han Herr Prosten och Kyrkoherden Doctor Michael Lebell bud därom, med anmodan, att Herr Prosten wille taga sig omsorgen, at låta noga wid sjelfwa städningen tilse, om och hwad af dylika gamla gårdtekn där kunde finnas.

Bemällte Herr Doctor och Prost lät, i anledning däraf, sig wara angeläget, at i nogaste måtto leta och utröna alt hwad i den grafwen wore at uphitta: och, som genom den granskningen Twå lika Wapn igenfunnos teknade med G.F. Twå andre med E.T.D. hwilket wapn är mig obekant, samt twå andre med T.H. äfwen mig okände wapn.[495]

Utom des äro äfwen Twå större Bokstäfwer, neml. I.B.[496] samt 2:ne bokstäfwer af mindre figure, neml. G.F.G.F. samt Chifren N:o 5[497] i mullen igenfunne, hwaraf fuller slutas kan, at därstädes måst warit flere Chifrer, ehuru de ej kunnat igenfås och lära, wid grafwens ränsning i fordna tider, wara förkomne, eller ock af dem, samt ränsat grafwen, af ensaldighet, såsom til äfwentyrs ifrån kistorne lossnade, borttagne.[498]

Men ehuru därmed ock må wara beskaffadt: så lärer det finnas ostridigt, at grafwen, den där i denna dag kallas Finckeska grafwen, hört til bemälte Adliga Ätt, och at Lijk hade af Fincke-Ätten och Finckarnas Fruer måtte blifwit där begrafna, änskönt Boije-Ättens nu bruklige wapn, icke funnits igen i grafwen, där dock Ingrid Boije, hwars Bild och namn är uppå ofwannämde grafsten uthuggen utmed Gustaf Finckes bild och namn, ofelbart warit hans äkta maka; hwilken saknda torde härröra af samma öde, som saknanden af de felande Chifrer, hwilka, utan all twifwel, warit til, ehuru de blifwit förkomne och nu saknas.

Och alldenstund desse mines-märken förtjäna wåra tiders och följaktligen wår efterwerlds wård, hwarom äfwen Kongl. Placatet af år 1666 stadgar: så finner jag mig skyldig aldra-ödmjukast hemställa, om icke edre Excellencer samt Höglofl. Kongl. Cancellerie-Collegium pröfwa billigt, samt med högstnemälte Kongl. Placat enligt, at genom Riks-Archiwi försorg utrönas må, hwilkendera af Adlige Ätternes wapn i Riket, de twå E.T.D. samt T.H. tecknade äro, wara måge? Och om icke både de samme, så wäl Finckeska Ättens minnesmärken måge blifwa infattade i tillständig ordning, tillika med de 6 förgyldte Silfwer-Bokstäfwer, uti en förgyld koppar, eller ekträdsrahm, och häftas med en Järnmåla uppå en faster Järnkrog på en wägg uti Finckeska grafwen?[499] Och at behörig berättelse därom uti Kyrkoboken må införas? eller hwad Edre Excellenser samt Höglofl. Kongl. Cancellie-Collegium täckes därom gunstigt förordna.

Åbo Lands-Cancellie den 25:te October 1765.

Jer Wallen. G. Malm.

Pro Memoria.

I anledning af de Silfwerplåtar med Adeliga wapn, som uti Finckeska grafwen i Ulfsby Kyrka äro igenfundne, har man varit angelägen om, at utur Historien och Genealogiske Samlingar, upleta de familier och personer, som fordom fört dessa wapen.[500]

Det första wapne-paret tilhörer den fordna Finckeska familien, och torde följande korta anmärkningar tjäna til någon uplysning.

Uti Konung Eric den XIV:des tid äro 2:ne Finkar, _Jöran och Gustaf_, mycket af Historien bekante. Den förre, eller Riks-Rådet Jöran Fincke stickades åhr 1563 den 15:de Febr. tillika med flere Herrar, til Hessen, uti et Giftermålswers för Konung Eric, m.m. som kan ses af Messenii Scond. Illustr. Tom. 6:to p. 12.[501] Dal. Sw. R. Hist. III Del. I B. p. 557. 597.[502] Stjernm. Sw. och Göth. Höfd. Minne 1 D. p. 330. 28 &c.[503]

Den sednare, eller Riks-Rådet Gustaf Fincke sändes med Bengt Gylte af K. Eric, uti et Statsärende, till Ryssland, åhr 1563. Med denna Messenii berättelse instämmer äfwen Herr Hof-Cancellern Dalin uti Sw. R. Hist. III Del. I B. p. 555[504] där det heter. Riks-Råden Bengt Gylte och Gustaf Finke, woro ibland andra, skickade till Muscow. Uti en not härunder tillägges, at Gustaf Fincke war Ståthållare i Finland: och at han gementligen stockade Konung Eric Finske klippare. Uti Tegels Hist. Reg. Erici XIV, p. 36 nämnes han af åhr 1566 Ståthållare öfwer Finland, Österbotten och Åland: Och Cancellie-Rådet von Stjernman gör här rätteligen[505] den anmärkning, at han varit gift med Merta Sten Jacobs-sons dotter till Porckala, som förde en beväpnad arm med en lilja.

Hwad man eljest om Riks-Rådet Gustaf Finke kan säga, är det, att han i K. Eric XIV:des tid, warit i stort anseende, och af sin Konung mycket älskad, hwartill de Finske klippare torde hafwa bidragit.[506]

Wore icke åhrtalet 1617 utsatt på de i grafwen fundne Silfwerplåtar, hade man stor anledning at tro, det dubbla bokstäfwerne G.F.G.F. tilhörde dessa Bägge Riks-Råden Georg Fincke[507] och Gustaf Fincke, som har ock kunnat warit begrafne: Men nu gör åhret, i det stället, den saken aldeles otwiswelaktig, at denna Sednarens Son Gödrick Fincke här ligger begrafwen, och at de Finckeska wapnen tecknade med G.F.G.F. tilhört hans kista, hade såsom prydnad och åminnelse hos efterwerlden. Med denna Fincke gick famillen ut,[508] och det så, at hvarken namn eller wapn blifwit uptagne i den adliga Matrikel, och de wapne-Böcker, som i sednare tider blifwit utfärdade.

Herr Landshöfdingen och Riddaren Baron Tilas är af den mening, at denna Fincke hetat Gödric, efter fader-fadren; men om namnet Gustaf aldeles finnes utsatt på grafstenen, är klart, at stenen, som Herr Landshöfdingen och widgår, bör äga witsord. Är Initial Bokstafwen G. allena utsatt, är så mycket mera troligt, at den betyder Gödrick, som jag af de här uti Kongl. Antiquites Archiwo befintlige Finska Slägt Böcker,[509] äfwen funnit denna Fincke hafwa hetat Gödrick[510] och, efter grafstenens innehåll, warit gift med Ingeborg Boije, en Dotter af Nils Boije till Gennäs, Fältöfwerste uti Konung Eric den XIV:s tid.

Hwad det andra wapne-paret, tecknadt med T.H. angår, är nog säkert, at det, efter Herr Landshöfdingens tanka, tilhörer Tönne Henricsson (Wildeman). De betänkligheter, som i början, i anseende til någon olikhet med Wildemanska wapnet i Sedercroniska wapne-boken mig härwid förekommo, förfallo alldeles wid åtankan deraf, at de gamle warit nog okunnige uti Heraldiska Reglorne, och at graveurerne i stället för en i sednare tider antigen och stadgad Blaçon, efter egen phantasie fylt och utstofferat Wapnen.

Wapneplåtarne märkte med E.T.D. äro utan twifwel, efter Tönne Henricssons Fru, Elisabeth Thomas Dotter (Riiting), och meddela tillika någon uplysning om beskaffenheten af det fordna Riitingska wapnet, som härtils warit mindre bekant. Med detta bör dock icke Riitingska wapnet med en open stor Bok sammanblandas, som fördes af Doctor Nils Riiting, hwilken lefde uti K. Carl Knutsons tid, och åhren 1453 och 1454 tillika med Riddaren Erik Eriksson (Gyllenstjerna) höll Räfsta ting i Jönköping, Skara och Örebro, m.m.

Föröfrigt kunna genom det, som Herr Landshöfdingen Tilas projecterat om Wapne-Silfrets omgörande til Socknebuds-kalk, eller dylikt, med Inscription, 2:ne fördelar på en gång vinnas. Både kyrkan och Historien hafwa då nytta deraf: och wapnen blifwa icke dess mindre ifrån glömskan och förgängligheten bewarade, helst då de ock tillika, såsom afritade til storlek och figurer, nu försvaras uti Kongl. Antiquitets Archiwo.

Stockholm d. 15 Maji 1767.

Samuel Gagnerus

Jos nyt tarkemmin tutkistelemme näitä Gagneruksen selityksiä, niin löyvämme, että jos hänen aatos ainoastaan oli nimittää niitä, jotka oli ennen näitä Liikisten kirkon-moassa löytyneitä vapamerkkiä kantaneet, niin hään tässä aivotuksessa oli tehnyt kyllä, ilmottaissaan ettei _Gustaf_, mutta _Gödrik Fincke_, oli naitu _Ingeb. Boijin_ kanssa, ja ettei nämät hopeet tainut olla Kustan kirstusta (joka tais kuollut vuuen 1566:en lopulla, tahi alussa vuen 1567, kosk ei siittempänä hänestä mitään mainitak),[511] mutta Gödrikin, joka mahto kuolla vasta