Part 4

"Hela vintern har E. vandrat i Ryska Karelen, så långt norr- och öster-ut som Finska språket der talas, och gjort ansenliga samlingar, med hvilka han i början af April, då han befann sig nära landets gräns, vandrade hit till Kajana. Här gaf han sig icke tid att dröja längre än 3 à 4 dygn, då han åter den 5 April vandrade härifrån genom Sotkamo och Kuhmo till Repola, hvarifrån han den 28 kommit till Ilomants. Då han icke kunnat förskaffa sig annat pass, än ett till Petersburg stäldt, så hade han under vintern en gång blifvit fasttagen i Jyskyjärvi by och derifrån afsänd 13 mils väg till staden Kem. Här frigafs han åter mot löfte att resa till Petersburg. Sjelf var han ganska belåten med denna kronoskjuts; ty hans förare hade tillåtit honom besöka gårdarne i de byar, som passerades, för att här uppteckna runor. Då han utom friskjuts äfven haft fri kost under färden, så hade han i Kem sökt att punktera sig också till fri återresa tillbaka till Jyskyjärvi -- men häruti misslyckats. Det var ifrån Kem han, utan synnerligt dröjsmål på vägen, kom hit till Kajana. Jag tillstyrkte honom att blott skicka passet till Petersburg, försäkrande att, då så mången hjelper sig fram utan pass, äfven ett pass kunde hjelpa sig fram utan egare."

Europaei egen skrifvelse, daterad Ilomants d. 28 April, innehåller hufvudsakligen följande:

"Redan har jag lyckligen anländt hit. Emot förmodan träffade jag i byarne söder om Lupasalmi flere sångare, ehuru man sednast försäkrade, att inga där skulle finnas. Dock är den omständigheten mycket hinderlig, att klostren Pahkalampi och Megris[2] finnas i närheten; ty der förklaras alla sånger, som icke äro gudliga för 'räähkä' (synd), och derföre ville tre till fyra bättre sångare på intet sätt beqväma sig till att framsäga sina sånger. Ehuru största delen af det öfriga folket hörer till Mierolaiset,[3] så äro de få Starovererne desto religiösare, för att utmärka sig framför sina verdsliga bröder.

"Dock hoppas jag ännu återkomma till samma byar, ty jag hörde, att i byarne, belägna härifrån österut mot Paudane och Povenetz[4] äfven skola finnas sångare, och har för afsigt att begifva mig dit ifrån Suojärvi. Ganska många sångare hoppas jag äfven anträffa i Suojärvi och bland dem en eller två af bästa slaget, såsom jag hörde dem prisas i byarne norrom Himola.[5] En af dem, en ferm snickare, skall en gång en hel natt hafva sjungit _veres verekseltään_ (alltid nytt) och fått en rubel till belöning. Han skall äfven ega god färdighet att dikta runor öfver hvilket ämne som helst. Om i Suojärvi och på alla andra ställen, hvilka jag ännu ernår besöka, just icke skulle finnas så många sångare som i norra ryska Karelen, så torde varianternes mängd i deras sånger vara ojemförligen större; ty nästan på intet af dessa ställen har förut samlats något. Der om någonstädes har jag hopp att ännu få nya sånger och tydlig förklaring på betydelsen af Sampo etc. Issai Nesterinen, som kunde flera Kalevala sånger, men icke kände några variationer af vigt, försäkrade Sampo vara ett skepp. Om en af de gubbar, hvilka icke beqvämade sig till sång, hörde jag sednare, att han kan en lång sång öfver 'Kuin Wäinämöinen mänöö Pohjan meren takaata riistaa hakemaan'. En vid namn Everkki i Klyssinvaara hade i sin sång öfver Joukahainens och Wäinämöinens fastkörning:

"On miulla kaksi sisärtä, Anni astian pesiä, Katti kangasten kutoja, Ota niistä jompi kumpi etc.

"Anni tyckes väl vara Ilmarinens syster och af okunnighet hafva blifvit här införd; men Katti, Katritar, Katerina finnes äfven i Kalevala och 'Sepon Ilmorin Starina', och torde vara ganska rigtig. Båda namnen gifva stöd åt den förmodan, att Wäinämöinen lefvat i början af Kristendomens införande, möjligtvis vid den tid digerdöden rasade, hvilken då vore den af Louhi förorsakade sjukdomen. På samma tid torde någon total solförmörkelse hafva inträffat i nejden af Hvita hafvet, Onega o.s.v.; hvaraf solens gömmande af Louhi i 25:te runan. Intressant vore det, om HH. Dr. ville vara god och göra sig underrättad, huruvida någon sådan förmörkelse vid den tiden försiggått. I Repola samlade ja litet Wepsiska[6] ord af dervarande Läraren. Han kom icke noga ihåg språket, ty han hade största delen af sin tid vistats i Petrosavodsk. Väl vore det, om jag ännu sjelf skulle komma att besöka Wepserne. Deras språk tyckes vara den regelbundnaste af alla finska dialekter, och kunskap deri isynnerhet nödvändig för hvar och en, som vill skrifva finsk grammatik. Många ord, som voro olika i Mundjärvi-dialekten, utsade presten enligt finskan eller tavastländskan. Egna ord funnos äfven. _Varasta minda_ är vänta på mig (varastada = varttua), men stjäla är _vargastada_. _Vahinko_ heter der _vajago_, alltså _vahinko = vajinko_ af _vajo'a_, der _vajaga_ hvad som brister.

"Sånger har jag nu nästan lika mycket, som ja sednast förde med mig till Kajana, ehuru jag samlade dessa på mycket längre tid. Nu går det dock icke an att skicka dem härifrån, utan måste jag spara dermed, tills jag kommer till Sordavala."

16. Lönnrotille.

Sordavala den 8:de Julii 1846.

Högädle Herr Doctor!

Herr Doctorns bref af den 23:dje maji hade jag äran emottaga i Salmis i söndags och Kanteletar nu härstädes, för hvilka jag på det hjertligaste får tacka Herr Doctorn. Att jag kortare än vanligt dröjt emellan Salmis och Sordavala, ser Herr Doctorn tydligt. Orsaken ligger i några små ehuru besvärliga åkommor, men hvilka jag dock snart hoppas blifva fri. Nästan hela vintern igenom bibehöllo sig några klådblemmor än försvinnande än åter uppstående, men om våren förvandlade sig de återstående på ett ställe till större varsårnader, hvilka isynnerhet sista veckan började blifva temmeligen besvärliga. Doctor Lindfors, hvilken jag träffade i Impilax, hos Hans Bror, kyrkoherden derstädes, afrådde äfven ifrån vandringarne och ordinerade tvättning med blyvatten.

Ifrån Impilax kom jag hit sjöledes med kyrkoherden Lindfors och ämnar nu med skjuts begifva mig rakt hemåt och blott uppfånga de runor, hvilka jag invid landsvägen kunde anträffa. Ganska gerna skulle jag ännu göra en tur kring några trakter i sällskap med Stud. Ahlqvist, men måste nu uppskjuta dermed, tills jag någon tid hvilat hemma.

Af runor etc. har jag på vandringen genom Suojärvi, Vielijärvi, Tulomajärvi, Salmis etc. fått ganska litet. En sångare i Tulomajärvi sjöng i sången Anni tytti aino neiti i st. f. _Nuori Joukamoinen_, Latvan Lappalainen. Ehuru Latva äfven kunde hafva en vidsträcktare betydelse, så påminner den dock på ett märkvärdigt sätt om Latva by, som skall finnas i nejden af Petersburg (der finnes äfven Tuuteri) och således om grannskapet af Estland.

Huru månne Doctor Castrén ännu önskar mig till Sig? Om Herr Doctorn känner något derom, så beder jag allerödmjukast, det ville Herr Doctorn vara god och låta mig få veta det. Bref komma nu mig tillhanda genom Willmanstrand till Savitaipal. Derifrån ämnar jag skrifva mera och afsända mina runor etc. och förblifver städse

Högädle Herr Doctorns allerödmjukaste tjenare D. E. D. Europaeus.

17. Lönnrotille.

Savitaipal den 25 Julii 1846.

Högädle Herr Doctor!

För Herr Doctorns högtärade bref af den 16:de Junii med inneslutna 30 Rub. S. får jag härmedelst aflägga min innerligaste tacksägelse. Ehuru brefvet varit en god tid i postkontoret, så fick jag nu först veta om dess tillvaro. Hvad resten af penningarne beträffar, så beder jag att Herr Doctorn godhetsfullt ville sända dem till H:fors, i fall de icke redan blifvit afskickade hitåt. Hvad resan till Wepserne beträffar, så är jag visserligen icke obenägen dertill, men jag tycker att ändamålet vinnes ganska ofullständigt, om man icke tillika besöker tjuderne vid Bieloosero fastän Herr Doctorn redan besökt dem. Herr Doctorn har väl ingenting mindre än fullständigt lärt sig tjudiskan och å bok upptagit den, men jag anser dock infödingarne bäst kunna gifva en klar kunskap i det Wepsisk-tjudiska språket, och att kännedom af blott den ena dialekten är ganska haltande. Om någon resa till Sibirien komme att göras af mig, så kunde allt det sagda göras under resan. Jag förmodar icke utan grund, att inom eller utom Sibirien i Altai dalarne i fall Finnarne utgått derifrån, ännu finnas finska urstammar med deras urspråk, grunden för finskan och alla dess närmaste slägtspråk. Dem skulle jag gerna besöka. Finskan tyckes för sin regelbundenhets skull vara nästan oförmögen att förändra sig med tiden. Huru litet skiljer sig icke språket ifrån Kemiträsk ända till och med Ingermanland ifrån hvarandra, och dock hafva dessa trakters innevånare kanhända mera än två tusende år varit skilda ifrån hvarandras åsyn. -- Om någon resa till Sibirien förestår mig, så gör jag resan nödvändigt genom Wepsernes och Tjudernes nejder, men om ingen Sibiriefärd förestår, så är jag villrådig om jag skall till Wepserne eller icke. Studenten Ahlqvist kunde ju äfven göra resan. Samlande af runor har gifvit mig mycket nöje, men icke det öfriga i så hög grad, och hos Wepserne och Tjuderne gifvas inga runor.

Det onda blodet i mig sökte sig straxt efter min hemkomst utgång genom bölder af hvilka jag för en vecka sedan hade med ens 7 stycken af icke det minsta slaget; nu hafva äfven de andra varsåren till följe deraf läkt sig.

Här medfölja de runor, ordspråk, gåtor, ord etc. och Itkuvirsiä, hvilka jag fått. Ifrån Sordavala skyndade jag, utan att uppehålla mig annorstädes än i Jaakimvaara hos slägtingar, hit, för att hinna till Kronofogden Siponii begrafning, som varit min slägting och välgörare. Derföre skref jag icke heller runor under den resan om sådana äfven skulle fåtts. Äfven voro mina varsår besvärliga för gång, så att jag åkte med skjuts hela vägen.

Om det blefve något af resan till Tjuderne och Wepserne, så beder jag ödmjukast, det Herr Doctorn ville vara god och sända till mig, hvad Herr Doctorn skrifvit om Tjudiskan under dervaro, och kanhända äfven anteckna sådant som behöfde frågas hos Wepserne eller Tjuderne.

Tills vidare torde jag ännu få lof att behålla Helenii Lexikon, Gåt- och ordspråksboken jemte Kanteletar etc. Jag vill ännu draga nytta af dem så mycket jag kan. Möjligtvis gör jag ännu härifrån någon liten utvandring, och behöfver dem då nödvändigt. Dock skall jag snart återsända dem; förblifvande alltid

Högädle Herr Doctors allerödm. D. E. Europaeus.

Öfver Annikka 2 del som är af Tikkanen mycket dåligt öfversatt, tänker jag skrifva en arvostelu recension till Kanava. Inho begagnas = into. Om mina anmärkningar mot Enon Opetuksia eller något annat synes i Kajana, så beder jag att Herr Doctorn ville vara god och afsända dem till H:fors. Jag har hört att Suomalainen för sin "Uskon kauppias" fått sig på mekkon och sedan icke mera vist sig.

18. Saima 1846, n. 31.

[8 p. elok. 1846.]

Hr. Europaeus, som under sommarens lopp vandrat genom Karelen långsåt gränsen, hade haft för afsigt att begifva sig till Ingermanland och sydöstra delen af Wiborgs län, der, såsom man sagt honom, ännu fornsången skulle lefva på almogens läppar. Men kommen till Porajärvi, 50 verst från Selki (Selin Pogosta), öfvertygade sig E., att sångens region redan här upphörde; hvarföre han återvände och den 18 Juni åter befann sig i Ilomants. Hans skörd af sånger och sagor har på denna färd varit betydlig, större än den han gjorde under vinterns förlopp.

Angående lokalen för de tilldragelser, hvilka Kalevaladikten afmålar, yttrar sig Hr. E. uti bref af nyssnämnde datum:

"Kalevala 22 runans sjunde vers sjunges i hela Suojärvi äfvensom i Korpiselkä, Himola o.s.v.: 'Kolmannen Viron vesiä'. Jag finner det också mest sannolikt, att Wäinämöinen bodde söder om Virland, i det fordom längre åt söder sig sträckande Ingermanland, och att hela Finland då ännu var bebodt af Lappar, ehuru Pohjola, som troligen låg på Finska sidan, torde hafva hyst Finska bebyggare, såsom namnen Louhi och Joukamoinen samt Wäinämöinens slägtskap med Pohjolafolket synes utvisa. Eken och hjorten, hvilka så ofta omnämnas i sångerna, tillåta icke någon nordligare lokalitet. Ty om äfven hjorten finnes nordligare, så är han der så sällsynt, att han icke skulle kommit i fråga, aldraminst i sången. Tevana(?) torde ännu mindre fördraga nordligare klimat. Att Turjan Lappalainen icke betyder Norrsk Lapp, bevisar namnet Turjalampi i närheten af Lendiera. Esthniska namnet på Diina (Viina) och berättelsen om 'Vannemuna Kaallev poig' tala äfven för hypotesens sannolikhet; äfvensom mycket annat kunde anföras till styrka för densamma."

Hr. E. synes för öfrigt icke ännu hafva närmat sig det "parfymerade" slägte af det unga Finland, om hvilket Svenska blad vetat att tala. Med en reskassa af 12 rubel Sr. anser han sig ännu kunna bestrida reskostnaden för tvenne månader, och efter halfannat års jemna fotresor är hans vandringslust ännu oförminskad. Hans ofta upprepade önskan, att än flera samlare skulle genomtåga Kaleva-sångernas gebit, har redan till en del gått i fullbordan, då Studenten Ahlqvist, som äfven åtnjuter ett understöd af Finska Litteratursällskapet, och hvilken midsommartiden begaf sig ut på vandring härifrån Kuopio, redan torde sammanträffat med Europaeus.

Glädjande är det att sålunda hvarje dag kunna anföra någon ny företeelse af verksam håg för den fosterländska litteraturens förkofran.

19. Lönnrotille.

[Elokuussa 1846.]

Högädle Herr Doctor!

De lofvade pappren blefvo med sista posten ännu icke afskickade, emedan jag icke kunde få dem att gå med tungposten, som jag ville, men nu, sedan jag bifogat tre böcker dertill, har den kommit att väga öfver ett skålpund, såsom det fordrades, och kommer då att afgå med tungpost.

Då jag nu kommit på den tanken, att en finsk grammatik efter en gjord resa till Wepserne och Tjuderne genast kan tagas under arbete, så har jag insett, att nämnde resa är en den nödvändigaste och jag anser det vara en pligt för mig att företaga densamma. Jag tilltror mig ingalunda förmåga att allena skrifva en grammatik, men mången i Helsingfors t.ex. Lector Akiander torde väl vara ganska benägen att åtaga sig bestyret. Jag skulle blott kunna uppsätta ett eller annat hvad jag kunde få ihop. Herr Doctorn kommer då icke att hafva mera besvär än att öfverse den, och nästa år inom kort hoppas vi då hafva en god grammatik redan förr än Lexicon hunnit utkomma och utan att Herr Doctors tid tages bort ifrån detta så vigtiga arbete.

Ifrån Suojärvi skickade jag genom Sordavala de dittils samlade sångerne etc. Månne de kommit Herr Doctorn till handa?

Jag torde ännu dröja här inemot slutet af september, så att Herr Doctorn ännu hinner att skrifva till mig hit, hvarom jag på det ödmjukaste beder. I brefvet ville Herr Doctorn godhetsfullt nämna, om jag genast derpå skall företaga resan till Helsingfors eller kanske aldeles icke göra någon resa dit, utan troligen bäst genom Wiborg och Petersburg sjöledes till målet.

Jag vet ännu icke om geometriae öfversättningarne utkommit, ty jag har icke en gång fått läsa de två tidningar, hvilka komma till våra präster, emedan de afgått till kapellet.

I förväntan på snart svar förblifver jag

Högädle Herr Doctors allerödmjukaste tjenare D. E. D. Europaeus.

20. Lönnrotille.

H:fors den 30 September 1846.

Högädle Herr Doctor!

För Herr Doctorns högtärade skrifvelser af den 13:de September jemte penningarne 25 rubel s:r, och det för en månad sedan i Savitaipal emottagna, äfvensom för penningarne 41 rubel s:r af Assessor Rabbe emottagna, får jag härmedelst aflägga min allerödmjukaste tacksägelse. Äfven för böckerne, hvilka jag till följe af löftet i förra brefvet får behålla som egna, får jag härmedelst aflägga min innerligaste tacksägelse. Jag har i Ordboken upptecknat en mängd ord och äfven i Kalevala flere anmärkningar och observationer, af hvilka jag med nästa post hoppas kunna gifva Herr Doctorn del. Herr Doctorn torde väl hafva observerat, att jag äfven i de Arv[au]tus- och Sanalasku-kirja, hvilka jag hade med mig på vandringarne, upptecknat dithöriga saker.

Jag har beslutit att studera på graden, och hoppas nog kunna lefva befriad ifrån bekymmersamma omständigheter, ty jag har till Helsingfors Tidningar inlemnat en annons, om att jag ämnar börja gifva finska timmor, hvilka redan visat sig vara nyttiga äfven för andra t.ex. för Studenterne Cajander, Borg etc. Mitt qvarter, ehuru nog rymligt, åtminstone så stort som Herr Doctors kammare, och derföre passlig för disciplar, kostar mig blott 90 rubel om året, och deraf kommer blott en ringare del på min lott, ty jag har en bolagskamrat, som betalar mig 2 1/2 rubel s:r i månaden. Sjelf har jag köpt möbel och fått för ganska billigt; äfven mat får jag ifrån finska gardeskasern för blott 14 rubel en hel portion jemte bröd och smör eller så mycket att två äter sig deraf mätta.

Hvarken den ena eller den andra af de geometriska öfversättningarne har ännu blifvit lagd under prässen. Jag har den Heikelska hos mig för det närvarande, för att genomses. Så illa är det icke heller att den dröjt hittills, ty hvarken är den ännu collationerad med originalöfversättningen, ej heller äro ännu mina på Kallavesi föreslagna bättre termer tagna ad notam, att förtiga min under vandringarne inhemtade fastare kännedom af finskan, hvarigenom jag nu hoppas kunna vara i stånd att densamma mycket förbättra. Bruket af de båda genitiver i pluralis är jag ännu icke säker på. Herr Doctorn sade den ena af dem vara af bestämd, den andra af obestämd betydelse. Månne skilnaden är densamma, som emellan bestämd och obestämd artikel i svenskan? Jag påminner mig i anmärkningarne till af Herr Doctorn i Suomi skrifna sånger hafva sett adjektivet hafva det ena och substantivet det andra genitivet. Om denna kasus beder jag allerödmjukast Herr Doctorn gifva mig underrättelse. -- I Euréns grammatika saknar jag äfven nödig säkerhet om den optativus, der förekommer. Att han kallar subjunctivus för praeteritum konjunctivi enligt Becker, är tydligen falskt. (Se Suomi 1841. 4:de häftet, sida 13.)

Jag beder allerödmjukast, att Herr Doctorn ville vara god och skicka till mig alla Herr Doctorns ryska kartor äfvensom Esthlands karta och förteckningen på dess ortnamn. Likaså åtskilliga i Olonetsska gouvernementet upptecknade sagor, åtminstone sepon Ilmarin starina. Med alla dessas tillhjelp ämnar jag skrifva åtskilliga finska uppsatser, för att på afdelningens möte uppläsas, och hvilka jag antingen skickar till Kanava eller directe ämnar meddela Herr Doctorn. Äfven skulle jag be om, att få Herr Doctorns anteckningar om Bielooserska Tschuderne till genomögnande, om ske kan. Alla dessa skola med tacksamhet återsändas, så fort ske kan.

Jag förmodar, att Litt. Sällskapet under julferierne utrustar mig jemte någon annan till Wepserne och Bielooserska Tschuderne. Detta är dock icke mycket mera än en förmodan.

I förväntan på snart svar af Herr Doctorn förblifver jag städse

Högädle Herr Doctorns allerödmjukaste tjenare D. E. D. Europaeus.

I trakten af Wasa skall äfven en öfversättniug af geometrien hafva varit under arbete.

Den 21:sta sång i Runoelmia har jag ytterligare försökt att omar[beta] i runopoesie, och tror mig nu fullkomligen hafva lyckats, att få stroferne i sin behöriga ordning, äfvensom den ofelbart vunnit genom bortbytande af det tvetydiga vieri. Här följer den:

Poika lausu kullallensa: Miksis aina armahani Polvusiltani pakenet, Sylistäni siirteletse, Kul'et kylkeni varoista, Alta kainalon katoat; Konsa pyyän polvelleni, Sylihini suosittelen, Kuzun kylkeni varohin, Alle kainalon asetan. Sano korvin kuullakseni: Kus' oli kultani sinulla Tuki toivoteltavana, Vara vuotettu vakava, Suoja saatava parempi, Ja turva toellisempi; Ennen kuin istuit polvelleni, Sylihini siirteletse, Kul'it kylkeni varohin, Alle kainalon asetuit.

Jag vet icke om denna runo i dess första skick stått att läsas i M. Y. Ordet Kuzun skrifver jag med z, emedan denna bokstaf tyckes nödvändigt böra begagnas i runoskrift för att skilja ifrån det hårda tz t.ex. Suostu metzä miehihini. Lähen mielusta mezälle.

E--s.

21. Lönnrotille.

[D. 19 October 1846.]

Högädle Herr Doctor!

För Herr Doctors högtärade skrifvelse af den 10:de October jemte pakett får jag härmedelst aflägga min ödmjukaste tacksägelse. Äfven beder jag Herr Doctorn tolka för Doctor Lindh min uppriktiga tacksägelse för rocken. Den var de första kalla tiderne högst nödvändig och småningom slets min gamla kasaveika så att den stoltaste tiggare icke skulle kunnat sky att bära den. För öfrigt bar jag den alltid blott under den vidare rocken bara för värmens skull. En sångare fick kasaveikan sluteligen, nöjd att hafva fått litet bomul. Rocken dugde till och med ännu hemma att begagnas.

Jag har som bäst arbete med geometrie öfversättningarne och håller på att genomgå Hellenii lexicon, för att samla alla ord med de härledningsändelser af osäkrare betydelse som Doctor Schildt och jag begagnat. På samma gång sker äfven samlingen af de ord, jag upptecknat i lexicon, och hvilka jag med nästa post hoppas kunna afsända till Herr Doctorn.

Bland dem som begagna sig af min undervisning i finskan, bör jag först nämna Stats Rådet Grot. Jag går hos Honom två gångor i veckan d. ä. onsdagen och söndagen till middagen. Studd, Nervander, Passelberg, och Berg gå utom dess hos mig två timmor i veckan; den siste blott skrifver. Häraf ses att finska undervisningen icke gör mig mycket besvär; jag skulle önska ännu flere timtagare.

Ordet "ehdotella", som jag på flere ställen påminner mig hafva läst i Kanava, torde väl betyda "förutsätta". Monne detta ord kan alltid begagnas i stället för "förutsätta" och således göra det af D:r Schildt begagnade och troligen af Honom fabricerade ordet "edeltää" öfverflödigt. Monne ehdotella är ett gammalt eller af Hanén fabriceradt ord? Derom ville Herr Doctorn vara god och underrätta mig. -- Jag torde väl behöfva framställa Herr Doctorn en hel mängd andra frågor angående öfversättningen, men ännu har jag icke hunnit att fundera på sådant för än jag gått lexicon igenom.

Frambärande Lector Akianders hjerteliga helsning till Herr Doctorn förblifver jag

Högädle Herr Doctors allerödmjukaste tjenare D. E. D. Europaeus.

H:fors den 19 October 1846.

Här följa de af D:r Schildt antagna termer, hvilka icke finnas i Kallavesi No 1 och 2, 1845.

Alasivu, bas. Ennata, anticipera. Itsenäistyä, bli sjelfständig. Itsenäisyys, sjelfständighet. Jyrkkä, rät. Kaimajäsenet, homologa termer. Kertainen, faldig. Kertomerkki, multiplikationstecken. Keske', medelpunkt. Käyttineinen, praktisk. Leikka, sector. Leikkale', segment. Myönteinen, positiv. Määriö, definition. Näytettämä. theorem. Olettaa, antaga, låta vara. Peruste', princip. Paitsimerkki, minustecken. Saatto, förmåga. Sane', sanelma, sats. Suhde, förhållande. Suhdettaa, hänföra, jemföra, Suhteuta, förhålla sig. Tietineinen, theoretisk. Todusta, theorem. Väite', sats, påstående. Ymmärre, begrepp. Ympäritsen, omskrifva.

Om dessa är Herr Doctor så god, och meddelar mig Sitt omdöme. Kanske passar Kieleke' bäst för sector. Detta ord är hos almogen bekant.

E--s.

22. Lönnrotille.

[D. 27 november 1846.]

Högädle Herr Doctor!